Taggarkiv: Malmö

Add Comment Register

Träffar för ofrivilligt barnlösa!

Jag vill bara passa på att informera om att många träffar för ofrivilligt barnlösa är tillbaka efter lite sommaruppehåll. I Malmö är det träff på söndag den 23 augusti och i Ronneby är det träff den 29 augusti. Den i Ronneby är ny och det blir första gången den blir av.

Jag har samlat information och kontaktpersoner till alla här: http://minbebis.com/blogg/libra/traffar/

Hör gärna av dig till mig om du vill ha hjälp med att starta träffar i din stad. De här träffarna är otroligt givande och jag har mått mycket bättre sedan jag började gå på dem och träffa andra i samma situation.

Hur går det för er andra som är med i min lista över träffar? Någon som vill att jag efterlyser i er stad igen? Bara skicka iväg ett mail i så fall så ska jag göra mitt bästa.

Känner man sig inte riktigt redo för att träffas ännu så går det också bra att maila mig om man har några frågor om ofrivillig barnlöshet eller bara behöver någon att skriva med. Adressen finns i länken ovan.

image

Läkare & KBT

Idag har jag varit på KBT igen. Det kändes jättebra. Vi pratade en del om sjukvården. Hur illa bemött man blir ibland. Helst när vi förlorat Edda och de tyckte att det bästa var att börja jobba direkt igen. Det är hemskt att behöva bli tvingad till det när man är i chock och sorg. Men även depression. För det kan bli mycket sämre. Vi pratade också om jobb. Att när min sjukskrivning är slut så ska jag försöka börja arbetsträna lite. För det är dumt att gå från 0 till 100 direkt. Det kommer nog inte gå så bra. Så man får känna efter lite. Det här med att söka nytt jobb är kanske inte det mest optimala just nu. För jag kommer inte att må bättre fysiskt av det. Det är svårt att få jobb som sjukskriven också. Efteråt kände jag mig väldigt glad och nöjd.

Sedan ringde äntligen min läkare från Endoteamet i Malmö. Hon är så bra. Inga konstigheter. Hon sa att vi får ta en månad i taget. Samt höll med om arbetsträningen. Jag ska ringa Försäkringskassan och höra hur det fungerar så fort jag har pratat med min arbetsgivare. Men först måste jag bli fri från Oxikodon. Jag kommer att fortsätta trappa ut Oxycontin eftersom jag känner att den inte hjälper så mycket ändå. Så får jag lov att ta Oxynorm vid behov så länge det inte blir varje dag. Skulle jag ha behov av det varje dag igen sedan så får jag byta till Oxycontin igen. Det känns bra. Sen ska jag få prata med en sjukgymnast som är kopplad till Endoteamet också. Eftersom hon möjligtvis har mer erfarenhet av endometrios. 

Så nu kan jag pusta ut. Det är stressande att behöva jaga läkare hela tiden. Ännu mer stressande att bli nekad vård och mediciner.

Jag har fortfarande knivsmärtor som kommer och går. Känns inte alls kul. Hoppas de försvinner snart.

Endometrioscentrum

Så äntligen kommer det här inlägget som nog många av er har väntat på. Jag har inte riktigt orkat tänka på det ens. Smärtan börjar äntligen lätta och jag försöker leva livet så bra det går. Men nu känner jag mig redo att skriva ner mitt läkarsamtal.

Den 2 juli var jag då på Endometrioscentrum i Malmö. Något som de öppnade för några år sedan men som de sedan fick stänga ner igen pga personalbrist eller pengabrist. Jag vet inte riktigt vad.

I alla fall så fick jag träffa en väldigt trevlig och sympatisk läkare. Hon hade verkligen tagit sig tid och läst igenom min journal och även remissen som min IVF-läkare hade skickat. Det kändes så otroligt skönt att slippa ta allt från början igen.

Vi gick igenom min historia och hon tyckte också att det lät som typisk endometrios. Så för att verkligen säkerställa detta och kunna ge mig bäst behandling så bokade hon in mig för en laparoskopi. Tyvärr är det ju mitt i sommaren nu men hon trodde att det skulle ta ca 2 månader. Mer än 3 månader bör det inte ta i alla fall för att hålla vårdgarantin.

Hon gjorde också en grundlig undersökning. Hon kunde inte se någon typisk endometrios med VUL men berättade att man inte kunde se det om det var små härdar. Små härdar kan göra minst lika ont, om inte mer. Hon gjorde också en lite obehaglig undersökning där hon stoppade ett finger i slidan och ett i anus. Usch! Detta för att kunna rucka på slid- och tarmvägg för att försöka känna om där var knutor. Men det kunde hon inte känna. Men där finns en förändring som är värd att kollas upp. Hon tog även ett cellprov eftersom det var 3 år sedan jag tog det sist.

Sedan diskuterade vi mina mediciner. Jag sa att jag behövde hjälp med nedtrappning av Oxikodon. Då frågade hon mig om jag ville starta direkt eller vänta. Jag valde att starta direkt. Man trappar ner ett steg varannan vecka, så det tar tid. Men hon var första läkaren som sa att jag både gick på låg dos samt inte hade tagit de så länge. Så olika läkare kan tycka. Hon är inte själv smärtläkare men har god kunskap och en läkare i Lund att fråga om det skulle vara något. Tyvärr finns det ingen smärtläkare i Malmö.

Sedan diskuterade vi Synarelan. Hon tyckte att jag skulle ta Enantonsprutor istället som är en depotspruta som varar i 4 veckor. Det blir en mer jämnare dos då så kanske jag kommer att må bättre av det. Jag har hämtat ut sprutorna nu så måste ringa en distriktsköterska som får hjälpa mig att ta den. Spännande!

Sen tyckte hon att jag skulle sänka dosen på östrogenplåstren. Så istället för 50 mg tar jag nu 25 mg. Det räcker. Min slemhinna var nämligen något tjock ännu. Hon trodde att plåstren störde lite.

Till sist så valde hon själv att sjukskriva mig en månad till eftersom jag måste trappa ner medicinen. Jag får inte jobba med den. Så fort jag är fri från morfinet så ska jag börja jobba. Äntligen! Hoppas nu bara att Enanton räcker för mig så jag slipper blödningar.

Behöver jag någon hjälp med något så kan jag bara ringa till Kvinnokliniken så hjälper antingen denna läkaren mig eller någon annan. Det känns tryggt.

Äntligen har jag hittat någon som tar mig på allvar!!! Jag är så glad!!!

Undrar ni något så är det bara att fråga. 😀

  

Sommarlyx

När det är sommar tycker jag att man är extra värd lite lyx utöver det vanliga. Ibland kan det vara svårt att komma på just vad det kan vara. Men varför inte boka in en natt på hotell?

Hotellfrukostar är något bland det bästa jag vet. Man vaknar och tar på sig något mysigt och går lite halvvaken ner till en enorm frukostbuffé. Där kan man sitta hur länge som helst och slurpa på sitt kaffe och äta allt från frukt till varmrätter som man aldrig hade orkat duka fram själv.

image

Men var ska man bo då? I Malmö finns ett hotell som heter
Hotelnoblehouse.se som ligger väldigt centralt. Rummen ser väldigt mysiga och själva frukostkonceptet har ingen mindre än Tina Nordström kommit på. Det låter inte helt fel tycker jag. Jag funderar på om vi ska boka in vår bröllopsdag där. För det kan man väl vara värd?

image

Vad gör ni när ni ska lyxa till vardagen lite? Åker ni iväg till något särskilt ställe?

Vi måste börja med ”Vår Dag” igen. En dag i månaden gör jag och min man något utöver det vanliga. Vi turas om att bestämma vad och så får det vara en hemlighet. Det var längesen vi gjorde det här nu. Men visst skulle det passa bra med en hotellnatt då.

En ny teori

Som ni flesta vet så har jag för tillfället extrema smärtor i bäckenområdet. Jag tar starka smärtstillande för att stå ut med vardagen. Vilket i längden är väldigt ohållbart.

I samråd med min läkare på vårdcentralen så ska jag bara ta dessa starka smärtstillande när jag har extremt ont. Det vill säga när jag ligger i fosterställning i sängen och gråter. Ja, det har faktiskt hänt några gånger nu. När man har haft smärta en längre tid så blir toleransen mindre och mindre märker jag. Lite smärta kan göra extremt ont och ta över hela mitt liv. Därför har jag valt att även ta dessa starka smärtstillande när jag bara har haft lite ont. Dvs när jag inte ligger i fosterställning i sängen och gråter.

Jag känner att jag vill dokumentera detta för att få er att förstå, för att få andra i samma situation att förstå, men framför allt för att få mig själv att förstå att det är så här.

Jag väntar på en kallelse för att komma till Endometrioscentrum i Malmö för att få hjälp. För mina läkare och jag misstänker att jag har endometrios. Detta centrum är inte igång offentligt ännu. Det lades ner hösten 2013 pga brist på pengar, vad jag har läst mig till. Men nu är det på väg att startas upp igen. Hurra! Jag har fått ett brev om att vårdgarantin gäller. Alltså ska jag få komma dit inom 3 månader fr om april. Det vill säga juli. Då tror jag att de har semesterstängt som alla andra vårdenheter. Så med min vanliga otur så kommer jag väl inte att få komma dit förrän i september. Det fick jag erfara förra året då jag väntade på att få göra en ERCP (borttagning av gallsten i gallgången). Jag fick vänta 4 månader på att få göra en andra sådan eftersom den första misslyckades. Vården idag ni vet. Inte så bra. Så nej, jag har inte så stora förhoppningar om att få komma dit på ett tag.

Men så här kan jag ju inte ha det. Jag kämpar varje dag med att vara utan dessa smärtstillande som gör mitt liv ok att leva. Igår slog jag ett personligt rekord på några veckor, jag var utan i 17 timmar. Hurra för mig! Det låter kanske inte så mycket för er. Men för mig är det ett stort steg. För morfin är mer beroendeframkallande än vad man tror. Ja, jag har upptäckt det nu. Det är hemskt. Jag borde ha lyssnat på er som varnade mig. Men vad gör man när smärtan tar över ens liv? När vissa läkare säger att det är det enda som kan hjälpa mig. Vilket i sin tur gör att jag inte kan jobba för jag blir för påverkad. Men smärtan i sig gör mig också för påverkad. Vilket är bäst?

Nu blir det mycket svammel här märker jag. Det jag skulle komma fram till är att när jag inte tar smärtstillande så kan jag känna efter mer exakt vad det är som gör ont. Det kan känns lite pinsamt att erkänna. För detta problem i sig gör inte så ont på andra människor. Men på mig gör det extremt ont eftersom jag antagligen har endometrios. Jag tror att jag har en extremt stor jävla hemorrojd. Som i sin tur gör att jag blir så svullen i hela ändtarmen att inte avföringen vill komma ut. Att den då gör så att hela ändtarmen krampar och då i sin tur gör att jag får ont i hela bäckenet. Hur låter det? Kan detta var troligt? Jag blöder inte nu när jag tar Synarela. Men det gör extremt ont där inne någonstans. Så på onsdag när jag ska på ett återbesök på vårdcentralen, så ska jag lägga fram den här nya teorin jag har. Be min läkare göra en ny undersökning. Visar det sig att det är en hemorrojd så ska den bort ASAP. Jag har tagit Scheriproct, hemorrojdsuppar som bara fanns på recept innan, i 10 dagar. Det känns lite bättre. Det gör inte riktigt så ont. Min ändtarm krampar inte så fruktansvärt mycket längre. Därav min teori, hemorrojd.

Om någon orkat läsa enda hit så vill jag också påpeka att jag mår fruktansvärt dåligt av mina hormonmediciner just nu. Jag ska ta Synarela (som gör att jag hamnar i ett konstgjord klimakterie) i 3 månader för att eventuellt göra så att nästa IVF-behandling fungerar bättre. Detta ska svälta ut eventuella endometrioshärdar så de inte stör. Synarelan i sig gav mig extrem kroppsvärk. Därför har jag börjat med depotplåster med Östrogen. 50 mg om dagen putsar dessa små plåster ut i min kropp. Det har faktiskt hjälpt. Men när jag började med dem kom depressionen. Så frågan är vilket som är bäst. Att ha kroppsvärk eller må fruktansvärt dåligt psykiskt. Jag mår så dåligt så jag funderar på att öka min dos Sertralin (antidepp) igen. Vad tror ni? Kan det hjälpa? Någon som testat detta under hormonmedicinering?

Detta var allt för mig idag. Hoppas att ni mår bra. Jag mår skit. Men det är jag van vid. 😉

 

Ensam

Idag vaknade jag och hade ont igen. Jag hade ställt klockan på 8 för att vara vaken ifall läkaren från IVF-kliniken skulle ringa. Jag var så trött.

När klockan var 9:30 så ringde jag. Sköterskan ursäktade att läkaren hade haft fullt upp. Men hon kunde ändå inte hjälpa mig med sjukskrivning eller medicin. Då blev jag lite sur. För det visste de väl redan igår då. Där hade jag gått och väntat på ett samtal och inte kontaktat någon annan om hjälp. Så jag säger det som läkaren på KK sagt. Att den som behandlar mig får hjälpa mig. Det har t om min andra läkare på IVF-kliniken sagt. Vet ni vad sköterskan säger då? Ja då får vi väl avbryta din behandling då så vi slipper vara ansvariga för dig!!!

Jag blev helt chockad. Kände hur tårarna brände. Jag sa bara att OK, då får jag väl gå till gynakuten då och la på.

Efteråt mådde jag så fruktansvärt dåligt och kände mig så fruktansvärt illa behandlad. Jag grät och grät så jag knappt fick någon luft. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Fick värsta tankarna om att jag inte orkade leva längre. För ingen bryr sig och tar mina smärtor på allvar. Jag skickade ett SMS till min man som var på jobb. Han kom hem och körde mig till gynakuten.

Väl på gynakuten fick vi prata med en trevlig sköterska. Jag berättade att jag hade så ont och kände mig övergiven. Hon kunde se att jag låg under bevakning på Endometrioscentrum och att en kallelse borde komma inom 2 månader. Det kändes bra. För det visste jag inte om. Men tyvärr fick jag inte träffa någon läkare. För jag hade redan blivit undersökt och de hade inte sett något akut. Men jag behövde både smärtstillande och en sjukskrivning. Då sa hon att de inte har hand om sjukskrivningar egentligen. Utan det får min läkare på vårdcentralen hjälpa mig med så länge. Men skulle det vara så att hon vägrar så ska jag ringa imorgon igen och få hjälp på KK. Jag blir så trött på det här. Hur ska man orka ringa runt när man mår så här dåligt? Varför kunde jag inte få hjälp direkt? Både jag och min man blev förvirrade. Jag kände mig så uppgiven så jag orkade inte bråka. Men jag fick i alla fall ett recept på smärtstillande. Läkaren som jag träffade på gynakuten förra veckan hade glömt att skicka min sjukskrivning och skulle göra det idag. Så jag har en sjukskrivning t om igår. Men ingen idag.

Just nu står jag utan läkare, utan hjälp. T om sköterskan tyckte att systemet var uruselt. Men jag förstår ju att det inte är hennes fel. Därför ville jag inte bråka med henne.

Så imorgon måste jag ringa vårdcentralen klockan 8 och hoppas på att min läkare är där. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt.

Jag orkar inte mer!!!

För er som är intresserade av att komma i kontakt med Endometrioscentrum i Malmö så håller de på att starta upp det igen. För tillfället måste man gå via en läkare som skriver en remiss. Men i framtiden ska man kunna skicka en egenremiss dit. Äntligen!!!

IVF-träff i Kalmar

Jag har kommit i kontakt med en tjej som vill starta träffar i Kalmar. Så bor du där omkring så maila henne på langtanefterstorken(snabela)gmail.com (byt ut (snabela) mot @) så kommer hon att ta kontakt med er. Ni ska vara ofrivilligt barnlösa och kämpa med det första barnet.

Jag tycker det är så roligt att fler vill börja med träffar. Det är så otroligt givande.

Alla som är ansvariga för träffar hittar ni HÄR!

För tillfället finns det träffar i Malmö/Helsingborg, Göteborg, Stockholm, Västerås och nu då Kalmar.

Vill du också starta träffar i din stad så kontakta mig på librasivf(snabela)outlook.com så hjälper jag till att efterlysa.

image

IVF-träff

Idag var det äntligen dags för en IVF-träff igen. Jag kände mig glad och förväntansfull. Det var ett tag sedan vi sågs.

Vi var fem stycken tjejer idag. Tre av dem hade jag träffat tidigare och en var ny. Det känns så bra att prata med andra i samma situation. Vi pratade mycket om behandlingar. Hur vi har mått och vilka resultat vi har fått. Ingen av oss var under behandling just nu så det kändes också bra att vi var på samma plan. Väntan! Vi pratade också om hur man kan få dagarna att gå under ruvartiden. Alla verkar tycka att den är värst. Ingen har något bra svar på det. Hur gör man? Hur gör ni? Dagarna går så långsamt då. Att leva i ovisshet är fruktansvärt jobbigt och skrämmande.

Nu efteråt känner jag mig glad. Man har någon att kämpa med, som vet hur jobbigt det är. Som vet hur dåligt man mår. Att det är OK att känna avundsjuka, ledsamhet men även att få vara arg.

Hur går det för er andra som har träffar? Ses ni fortfarande regelbundet?

Vill du vara med på träffar? Kika in HÄR på min sida.

Idag mår jag sådär. Jag har enorm kramp i hela underlivet. Ändtarmen, slidan, någonstans runt ljumskarna och urinblåsan krampar. Inte ens morfin hjälper. Så imorgon måste jag ringa min IVF-läkare igen. Jag måste även ringa vårdcentralen för att få svar på mina prover jag lämnade i tisdags. Jag funderar på om jag borde uppsöka gynakuten. Men imorgon är det EN vecka kvar tills jag får komma till Kvinnokliniken för en undersökning. Ska jag stå ut eller är det dumt?

IVF-träff i Västerås

Theresé letar efter andra ofrivilligt barnlösa i Västerås som vill träffas. Känner du att det låter intressant så kontakta henne på email.

Ni hittar alla träffar och kontaktpersoner HÄR!

Jag blir så glad att fler är intresserade av att ses. Det är så otroligt givande och man slipper känna sig ensam.

Kanske DU vill starta träffar i din stad? Det fattas många ännu. Då kan du maila mig så lägger jag ut det på bloggen och hjälper till att efterlysa.

image

IVF-träff

Idag är det dags för IVF-träff igen. Denna gången blir det i Malmö. Det var ett tag sedan vi sågs då förra träffen blev inställd. De flesta hade fått förhinder. Många orkade inte. Det är helt OK. Det är så skönt att vi alla är på samma plan och förstår. Man behöver inte förklara sig varför man inte orkar.

Så idag blir vi nog 6 stycken. 5 som har träffats tidigare och 1 ny. Vår grupp fylls på hela tiden. För när man till slut har lyckats bli gravid så får man gå över till gravidgruppen istället. När man sedan har fått sitt efterlängtade barn så får man gå över till mammagruppen. Vi har också pratat om parträffar. Men det har inte varit aktuellt ännu då våra partners inte är så intresserade av att träffas.

Vi har även en hemlig grupp på Facebook där vi diskuterar allt från behandlingar till nya träffar. För tillfället är vi 31 stycken där. 6 stycken har fått sina efterlängtade barn, 3 är gravida och resten kämpar på. Vi har varit fler innan men några av dem som har blivit mammor har valt att gå vidare.

Vill du också följa med på träffar? De finns för tillfället i Malmö/Helsingborg, Göteborg och Stockholm. Gå in på min sida HÄR och läs mer om dem.

Jag tycker att det fattas träffar i många städer. Vill du kanske vara kontaktperson för träffar i just din stad? Då kan du maila mig på librasivf(snabela)outlook.com så kan jag hjälpa till att sprida via min blogg. Glöm inte att byta ut (snabela) mot @ innan du skickar. Jag skriver så för att undvika att få skräppost. Ni kan också kontakta föreningen Barnlängtan för att komma i kontakt med andra.

image