Taggarkiv: Medicin

Add Comment Register

Läkarsamtal!

När klockan var över 17 så gav jag upp hoppet om att läkaren skulle ringa. Jag stängde av ljudet på telefonen för jag orkade inte med den mer idag. Vilken tur att jag satt med den i handen 17:30, för då ringde läkaren, en annan läkare idag eftersom min inte var där.

Hon var supertrevlig att prata med. Henne skulle jag verkligen vilja träffa. Det kändes som att hon lyssnade och förstod. Hon var väldigt ärlig och sa att det inte är säkert att operationen kommer att hjälpa mig. Men jag försöker ändå vara lite optimistisk. Men det är något vi får ta då. Jag fick en sjukskrivning hela veckan efter operationen, så det kändes skönt. Så slipper jag tänka på det. Mår jag bättre där efter så ska jag börja jobba 25% till att börja med. Det känns också otroligt skönt. Hon sa själv att jag inte kan gå från 0 till 100% när jag har varit borta så länge. Skönt med förståelse. Jag fick även mediciner, smärtstillande och Movicol. Movicol gör avföringen mjukare och hon rekommenderade mig att ta det 2 gånger om dagen. Så det får jag väl stå ut med.

Jag frågade om jag behövde sluta med östrogenplåstren. Men det tyckte hon inte alls. För jag behöver den lilla dosen östrogen. Jag ska bara ta av plåstret den dagen då jag ska göra operationen.

Hon skulle också kolla upp om medicinen Papaverin kan vara ett alternativ. Det är ett av ämnena i Spasmofen som jag gick på mycket när jag hade gallsten. Det är kramplösande och innehåller inget smärtstillande. Jag skulle vilja testa. För jag vet några med endometrios som får Spasmofen utskrivet. Det är något starkare än Oxikodon som jag tar. Så det är ju inget alternativ. 

Så nu kan jag slappna av igen. Det tar mycket på krafterna att ha kontakt med vården. Det beror nog på att jag ofta har blivit orättvist behandlad och inte trodd på tidigare.

Hoppas ni får en mysig vecka!!! ❤️

Dags för nästa!

Jag är så glad att jag tog tag i min migrän och fick Imigrane utskrivet på recept. Utan triptaner så fungerar jag inte när ett migränanfall väl sätter igång. Inget annat hjälper.  

Nackdelen med just denna är att det brukar ta 2 timmar innan den verkar. Så lång tid brukade det inte ta med Zomig Nasal. Jag fick höra att den också finns att få på recept. Är den kanske bättre? Vilken tar ni? Vad fungerar bäst för er?

Så nu är jag fullproppad med mediciner. Vad blir nästa? Full mens? Jag vill inte!!!

Ni som har testat olika hormoner för att slippa mens, vilken fungerar bäst för er? Vilken mår ni bäst/sämst av? På torsdag ska jag byta ut Synarela mot Enanton. Jag glömde fråga om sprutan motsvarar samma dos som jag tar nu. Den jag ska ta är på 3,75 mg. Någon som vet?  

Ett långt läkarsamtal

Idag ringde min läkare på Vårdcentralen. Jag hade bokat en telefontid för att diskutera migränmedicin. Den enda som hjälper mig är Zomig Nasal. Men den är så dyr. Ett paket med 2 doser kostar 200:-. Men visst, det kan det vara värt för att slippa smärtan. För den smärtan jag får vid migrän är oftast så intensiv så att jag inte ens kan somna. Vilket är det bästa att göra under ett anfall. En snäll kvinna på mitt stammis Apotek nämnde att det fanns en migränspray att få på recept. Jag glömde ju såklart att fråga vad den hette. Så det tog ett tag innan min läkare hittade den. Jag visste bara vad det verksamma ämnet var, Sumatriptan, men det kan de inte söka på. Dumt system. Men hon hittade den till slut, Imigran heter den. Så nu har jag ett 6-pack att hämta ut. Dessutom gratis för att jag har kommit upp i högkostnadsskyddet. Perfekt!!!

Vi diskuterade också hur jag mådde vilket är lite bättre. Hon blir så orolig för mig eftersom jag går på Oxikodon. Det är farligt vanebildande och man kan få svåra utsättningssymptom när man slutar. Jag har läst på en del och försöker istället att trappa ner medicinen och verkligen bara ta vid behov. För enligt gynekologläkare så är tyvärr Oxikodon det som hjälper bäst mot endometriossmärtor. Eftersom jag varken kan eller får ta Diklofenak, vilket annars kan hjälpa. Min mage tål inte det alls, plus att det är rena rävgiftet om man försöker bli gravid.

Jag fick även Lactulos på recept. Min nya kompis. Det är en milt laxerande vätska som är snäll mot magen. Det smakar socker och är god att blanda med chokladmjölk. Så är ni extremt hårda i magen så testa detta. Jag tror t om att man får ta det som gravid. Något att lägga på minnet. Lactulos innehåller en stor mängd laktos också så jag som laktosintolerant får en ganska bra effekt. Men inte riktigt fullt ut. Det kan fortfarande göra #&@piiiiip ont att skita om man säger så.

Vi hade även ett långt samtal om hur fel vården fungerar. Att det är för jävligt rent ut sagt att alla skickar en vidare till Vårdcentralen för att få en sjukskrivning. För hur ska en läkare där kunna sätta sig in i något som en specialist eventuellt har konstaterat. Helt galet! För hennes del kan inget hända som tur var. För jag var rädd att hon skulle kunna få en tillsägelse eller något för att hon sjukskriven mig utan undersökning. Men så är inte fallet. Det värsta som kan hända är att Försäkringskassan nekar mig ersättning. Men då får väl min snälla IVF-läkare rycka in.

Vad händer idag då? Just nu ligger jag i sängen med värmedynan. Jag är extremt trött och känner mig lite småförkyld. Hade velat gå och träna men kroppen vill inte det. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Snart är det Valborg. En högtid som jag och mina vänner alltid har firat förr, eller tidigare med familjen. Men sedan jag träffade min man har det inte blivit så mycket. För han har aldrig firat det. Han visste inte ens när eller vad det var när vi träffades. Ha ha! Är inte det lite konstigt? Brukar ni fira Valborg? Välkomna våren. Ut med det gamla och in med det nya. I år ska vi fira i alla fall. Vi ska hem till några fina vänner och dricka vin och snacka skit. Det var längesen. Det ska bli kul. Om tillfälle kommer så kommer vi nog berätta om IVFen. Det är några av mina närmsta vänner som ännu inte fått reda på det. Det skulle kännas bra. Men är inget man bara slänger ur sig sådär. Men de kommer fråga hur det är och vad vi gjort den senaste tiden. Då kommer jag att berätta om min sjukdom. Det ena kanske leder till det andra. Men jag måste höra först med min man om han tycker det är OK.

image

Någon brasa går vi nog inte och tittar på. För jag tycker så synd om igelkottarna.

image

Det finns hopp

Idag ställde jag klockan på 7:30. Det gäller att ringa vårdcentralen prick klockan 8 för att inte hamna långt bak i kön. Jag kom på tredje plats.

Sköterskan som svarade var förstående. Min läkare fanns på plats idag och jag blev så glad. Klockan 10 fick jag en tid.

Väl där så berättade jag om mina problem. Hon var tvungen att ta fram papper och penna för att hänga med. Det är så skönt att gå till henne för hon känner till min historik.

Hon tyckte också att det var helt galet att alla skickar mig till henne. För vad kan hon göra egentligen? Som tur var kunde hon gå in och läsa min journal. Men inte den från IVF-kliniken, så den fick jag berätta. Hon tyckte som alla andra att det borde vara den som behandlar mig som får hjälpa mig. Men hon hade också förståelse för att en IVF-klinik inte kan sjukskriva hur som helst. Inte gynakuten heller. Jag är i ett jobbigt läge just nu där jag inte har någon fast läkarkontakt som kan behandla mina problem.

Men hon hjälpte mig med 2 veckors sjukskrivning, medicin under denna tid samt ett återbesök sista dagen. För att jag inte skulle behöva känna mig övergiven. Hon får hjälpa mig så länge.

Jag bröt ihop två gånger. Först när jag berättade om bemötandet jag fått av sköterskan på IVF-kliniken igår. Sen när jag berättade om mina panikkänslor jag fått igår. Att jag inte orkade leva längre. Det tog hon på allvar. För så här ska man inte behöva bli behandlad. Jag vet många bloggare som skrivit om samma känsla när dem känt sig övergivna av vården. Det är helt sjukt att det ska behöva bli så. Fruktansvärt!!!

Så nu mår jag lite bättre. Jag har fortfarande ont. Men slipper alla måsten. Jag har fått tid på mig att bara vara och kunna andas. Slippa känna stress. Bara ta hand om mig själv. Jag lovade henne att försöka orka hitta på roliga saker också. Så det ska jag försöka. Jag har inget planerat i helgen. Kanske en långpromenad och fika om vädret tillåter. Hoppas!!!

Tack för allt ert fina stöd! ❤

image

Nedstämd

Jag vet inte om det beror på att jag idag är på dag 4 med Synarela eller om det är något annat som gör mig nedstämd. Kanske det beror på att ingen från IVF-kliniken har hört av sig. Läkaren har inte hört av sig angående medicinerna. De snabbverkande är snart slut. Jag har inte heller hört något om det där förstadagsintyget. Så jag vet inte om jag kommer att få några pengar. Jag vet inte heller om jag måste bli tvingad att jobba imorgon fast att jag har ont. Det gör mig stressad och samtidigt deprimerad. Jag behöver ju veta. Jag vill ju såklart jobba. Men måste jag ta starka mediciner så går det ju inte. Enligt mig så ska ju den som skrivit ut medicinerna också hjälpa mig med en sjukskrivning. Jag kan ju inte gå till en annan läkare då och försöka få den att förstå.

Jag vill bara vara när jag är sjuk. Få en chans att läka utan att behöva få en depression eller känna mig stressad mitt i allt. Jag gör mitt bästa för att kunna komma tillbaka. Jag tar min medicin och tar hand om mig själv, vilket är det enda jag kan göra.

Det är några dagar kvar på min tävling. Ni har väl inte missat att ni kan vinna ett paket med ägglossningsstest och graviditetstest från Graviditetskollen? Tävlingen hittar ni HÄR!

image

Måendet

Idag är jag på CD6 så blödningarna borde börja avta. Igår mådde jag inte heller så bra. Fick kraftiga knivsmärtor som kom och gick. Blandat med bäckensmärtor. Idag ska jag försöka hålla mig ifrån morfinet så länge det går. Jag vill ge magen en chans att komma igång då jag oftast blir förstoppad av morfin. Microlax igår gjorde ingen nytta. Så nu sitter jag här och trycker i mig kaffe. Stackars magen, vad den måste utstå.

På tisdag hoppas jag att blödningarna har slutat så jag kan få göra en vattenscanning av livmodern. Jag är lite nervös över vad läkaren kommer att hitta. På onsdag ska jag på en återkontroll på vårdcentralen. Antar att det blir en ny rektoskopi. Kan man se endometrios med ett sådant? Eller behövs det göras en koloskopi där man går in djupare? Jag vill göra allt för att få reda på vad mina smärtor beror på. Det är inte alls roligt att gå omkring ovetandes. Kan man se det med magnetröntgen annars? Vill gärna slippa en titthålsoperation då jag har läst att det kan skada mer än göra nytta ibland. Fast om det är sammanväxningar vilket jag misstänker pga domningar så borde det kanske göras. Vad tror ni?

Sen funderar jag på om man måste ha ett medicinintyg när man åker utomlands? Både på Sertralin och starkare smärtstillande som jag eventuellt behöver ha med mig. Vi kommer att resa utanför Schengen.

Testdag!

Morgonens test gjorde att jag i princip gav upp helt. Testlagrets gav en svag skugga medan det andra inte visade något alls. Så kanske det fäste och försvann igen. Eller så var det Ovitrellen som gav utslag. Men verkar lite konstigt.

Idag har jag varit på vårdcentralen och fått både antidepp och ångestdämpande. Nu är det dags för mig att försöka må bättre. Kanske är det därför det inte fungerar. Kroppen kanske inte orkar ta hand om en graviditet. Jag har också fått en remiss till KBT. Kan vara bra att testa också.

Jag tror att jag tar en paus nu på obestämd tid. Det är nog det bästa för mig. Men kanske jag behöver skriva av mig i början av medicineringen. Jag har aldrig testat detta innan och vet inte alls hur det kommer att fungera för mig. Har någon testat dessa läkemedel så får ni gärna skriva hur ni upplevt behandlingen. Det är Oralin och Atarax. Atarax har jag testat vid två tillfällen och tyckte mest det la sig som ett tuggummi i huvudet. Medicineringen både skrämmer mig och får mig att våga hoppas på att må bättre igen.

Tack för allt stöd!!! ❤️

Botten & medicin

Igår kände jag riktigt hur jag föll ner på botten igen. Jag har inget mål längre. Jag orkar inte mer. Hur mycket måste jag gå igenom? Finns det ingen rättvisa? Varför fick det inte vara vår tur nu?

Jag blir jätterädd för att jag måste vänta flera veckor på en operation. Hur ska det gå? Ska jag sätta hela mitt liv på paus i flera veckor bara för att jag inte orkar göra något? Jag har mer eller mindre ont varje dag. Kommer den andra medicinen fungera bättre? Får man jobba när man tar den? Någon som testat Spasmofen? Läste att den innehåller morfin nämligen.

Jag känner att jag inte klarar av att jobba längre. Är det ett tillräckligt skäl till att få en tid snabbare? Som imorgon kan jag inte jobba. Då blir det utflykt och äta på Max. Inget av det fungerar för mig just nu. Jag kan ju inte sätta min brukares liv på paus också bara för att inte jag mår bra. Vad ska man göra?

Jag vill bara opereras NU så jag kan få tillbaka mitt liv. Jag tror nämligen att det är det här som gjort mig dålig så många gånger innan. Det har inte varit enbart magen. När det här är över så kommer jag att känna mig piggare och gladare igen. Just nu känns det som en evighet tills dess.

Mellan klockan 15-16 ringer min läkare från VC. Vad ska jag säga? Vad kommer han att säga? Jag vet ingenting.

Fan vad jag är ledsen. Hur ska jag kunna ta mig upp från botten igen???

Heja medicin

Gnäll, gnäll! (Istället för godmorgon)

Jag har nog fått tillbaka mitt magsår IGEN. Läkaren skyllde på IBS och att tjocktarmen blir spänd längst upp till vänster. Men jag vet inte. När Omeprazol och Gaviscon hjälper så borde det inte vara tarmen väl? Någon mer med magsårsproblem och/eller IBS?

Sen mår jag lite bättre i kroppen igen. Jag tackar min vän Hemofer (snälla järntabletter). Jag kunde sova i natt igen. Är inte lika andfådd. Varför får jag blodbrist? Pga magsåret? Efter missfallet? Jag blöder inte så mycket vid mens längre. Jag äter kanske bara för lite järn. Apoteket Kvinna innehåller 18 mg. Jag är vegetarian. Jag har förr ofta fått huvudvärk under och efter mens. Då har det hjälpt med extra järn. Idag äter jag denna vitamin varje dag. Men jag behöver kanske mer. Kanske jag äter för mycket mjölkprodukter så järnet inte kan tas upp. Man måste även kombinera det med c-vitamin.

Imorgon ska jag ringa vårdcentralen för att kolla UVI. Kanske man kan tjata till sig ett litet blodprov också.

Idag ska vi nog titta på ett hus igen. Mest för att det är kul. Vad ska ni göra? :)