Taggarkiv: midsommar

Add Comment Register

Hicka!

Hej!

Jag får ursäkta att jag inte är sådär aktiv här inne just nu. Har ingen direkt lust att skriva. Försöker leva i verkligheten och ta en dag i taget och försöka njuta. Jag är inte heller så aktiv med att kommentera andras bloggar. Jag läser inte varje dag längre men när jag väl gör det så sitter jag med mobilen och då är det så krångligt att kommentera. Så jag har inte gett upp er. Hi hi!

Lillebror har börjat hicka där inne. Jag känner det ibland på morgnarna. Det är en regelbunden liten rörelse. Så sött!!! I morse vaknade jag av att mina tarmar höll ett fruktansvärt liv. Jag vet inte vad de höll på med. För jag tror det var tarmarna. Men det kändes inget. Men lillebror hörde det. Han blev nog rädd varje gång. Ett tag fick jag för mig att det var han som gjorde något där inne och blev lite orolig.

I torsdags var jag och fikade med 2 andra gravida som kämpat länge. Det var väldigt trevligt. Det kändes lite konstigt att prata om bebis och graviditetsbesvär istället för behandlingar. Men väldigt givande. Träffar ni andra som kämpat/kämpar? Ni vet om att det finns träffar runt om i landet va?

Denna veckan ska jag fika med en annan gravid. På onsdag ska vi träffa läkare och barnmorska. Min sjukskrivning går ut den siste juni. Det blir svårare och svårare att gå så den får nog allt bli förlängd. Vi funderar allvarligt på att skaffa en rullstol till mig så jag kan komma ut mer. För jag får ont redan efter några meter. Det känns inte så roligt. Vad ska man göra? Hur har ni gjort som haft mycket besvär? Några tips? Jag använder foglossningsbältet hela tiden. Efter en stund känns det som att bäckenet ska gå sönder på mitten. Trevligt? Nej!

Hoppas ni hade en trevlig midsommar. I år var första gången på länge som jag inte tyckte det var jobbigt med andras barn. Det kändes mer mysigt. Tanken på att nästa år så har vi en liten med oss. Som jag längtar!!!

Kramp

Hoppas att ni alla hade en trevlig midsommar. Vädret var tråkigt samt att jag hade väldigt ont så vi bestämde oss för att sitta hemma och ta det lugnt. Vi åt gott och hade det mysigt.

Min smärta har blivit värre. Jag kan knappt sitta eller ens ligga. För det krampar runt hela svanskotan. Riktigt jobbigt! Inget hjälper. Jag försöker stretcha lite för då känns det bättre för stunden. Oxikodon hjälper inte. Ipren kan jag inte ta för jag har fått så ont i magen av det.

Jag har beställt en sittring. Det ska tydligen vara bra att avlasta svanskotan. Just nu sitter jag mellan 2 stolar. Det känns faktiskt bättre då. Men så kan jag ju inte sitta hela dagen. Jag skulle vilja gå en promenad men då får jag så ont i både hälar och bäcken.

Jag har bokat en tid med en läkare på vårdcentralen. 4 veckor måste jag vänta. Så länge står jag inte ut så funderar på att uppsöka en läkare akut. När det krampar kan jag inte göra någonting.

Någon som har Coccygodoni? Jag är ganska säker på att det är mitt problem.

  

Tråkigt!

I helgen kände jag att nej, nu får det vara nog. Jag ville försöka ignorera smärtan och trappa ut Oxikodon. Det är sommar och jag vill kunna leva.

Men vad händer? Smärtan ökar igen. Är på cykeldag 18 idag. Ingen blödning i sikte ännu. Men de andra gångerna när det har känts så här så har blödningen kommit inom några dagar.

Om det inte har med blödningen att göra, vad har jag då gjort? Jag köpte ett sådant där gummiband som man kan göra benövningar med bland annat. Jag har stretchat. För det känns för tillfället bättre då. Sedan har jag gått promenader 2 dagar i rad. Kan det vara det som gör det värre?

Just nu känner jag mig helt inflammerad i bäckenet. Så illa så att jag knappt kan sitta igen. Jag funderar på att köpa en sådan där sittring. Kanske det skulle vara bra att avlasta svanskotan. Kanske en Pilatesboll skulle vara bra?

Jag borde kanske kontakta en sjukgymnast. Men jag tänkte vänta tills jag kommit i kontakt med Endometrioscentrum. Eftersom jag tror att de där har bättre kunskap om bäckensmärtor.

På fredag är det midsommar. Alla våra vänner är upptagna så vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Tråkigt! Min mamma tyckte att vi skulle komma. Men jag drar mig för att umgås med henne. Hon pratar bara om alla andra som har fått barn eller ska få barn. Som t ex syskonbarn nummer 2. En kniv i hjärtat. Jag orkar inte lyssna på om alla bebiskläder hon syr och dop hon ska på. Hur ska man få henne att förstå det? Hon är okänslig. 

Vad ska ni göra på midsommar?

Midsommar!

Hoppas ni alla hade en mysig midsommar!

För mig har inte midsommar varit jobbig innan som ofrivilligt barnlös. Men i år var det väldigt påtagligt. Vi märkte att de flesta av våra vänner flydde staden för att vara med sina familjer. Vi hade också kunnat göra det men jag hade tyvärr inte orken kände jag. Som tur var hade vi i alla fall bonussonen.

Vi hade planerat att gå och titta på ett midsommarfirande. Bonussonen som är lite äldre ville nog mest stanna hemma. Men vi tyckte ändå att det hörde till. Sen började vi fundera på det där att där kommer mest att vara familjer med sina barn. Så på något sätt rann det ut i sanden. Det blev för jobbigt för oss. Vi var även väldigt hungriga så vi prioriterade maten. Vi hade även valt att fira en helt nykter midsommar. Jag pga bukspottkörteln som varit irriterad och mannen för att göra det lättare för mig. Jag upptäckte hur fantastiskt gott det var med alkoholfri cider. De där lite finare som inte bara smakar socker utan verkligen äpple. Något att komma ihåg till nästa graviditet.

Efter maten kändes ångesten påtaglig. Jag var tvungen att gå ut. Inte ens det hade vi gjort. Packat ihop maten och satt oss där ute. Nej det kändes som ett för stort projekt när det bara var vi tre. Dessutom var inte vädret jätteroligt. Samt lite förkyld på det. Men vi tog en promenad i alla fall. Kollade på folk som firade i gräset i en park. Kände att vi också hade velat göra det. Men nu var de flesta småbarnsfamiljer borta. De var hemma och firade. Så helt plötsligt var det alla glada festmänniskor som kändes jobbigt. Nu ville vi vara en av dem. Men det kunde vi inte heller.

Idag känns fortfarande ångesten av. Går man in på Facebook så är hela nyhetsflödet uppdaterat med fina midsommarbilder på diverse barn med kransar. Tänk så enkelt allt hade varit om vi hade haft ett barn. Ett litet barn som var vårt. Då hade man prioriterat annorlunda. Då hade det varit vi som varit med på dansen runt midsommarstången. Då hade vi firat med de där andra familjerna. Då hade vi inte känt oss så ensamma.

Nästa år är det vår tur!!!