Taggarkiv: Missfallsutredning

Add Comment Register

The plan

Idag har jag gått med telefonen på mig i högsta hugg, redo för att ta ett samtal från läkaren på kliniken. Han ringde vid 9:40. Jag hann hem från jobb. T om äta frukost innan.

Han sa först att man inte får hem något brev om allt ser ok ut. Vilket vi inte fått. Jag började känna en lättnad. Han gick igenom alla proverna och han kunde inte hitta något fel alls. Han tyckte det var lite märkligt att vi inte lyckats hela vägen. Men sa att vi är redo för ett nytt försök. Det är det enda vi kan göra. Han har tagit alla prover han kan och det ser bra ut. Hurra!

Jag nämnde att jag just nu går på antibiotika mot en eventuell infektion i de nedre regionerna. Det tog han på allvar och ville kolla upp innan det är dags för FET. Så på tisdag nästa vecka har jag en tid för ultraljud inbokad med honom. Jag blev så glad att det blev med just honom också. Han är nog bäst på kliniken när jag tänker efter. Har en stor kunskap om det mesta verkar det som.

Ser allt bra ut så kör vi igång på cykeldag1 med tabletten Progynon som är Östrogen. Den utesluter min egna ägglossning. Den ska jag ta 3 tabletter och 1 gång om dagen. Sen görs ett ultraljud på cykeldag 10-12 för att kolla så slemhinnan ser bra ut. Därefter bokas det in en dag för en frysåterföring. Samma dag som man har fått tiden så ringer man kl 11 för att se så embryot har klarat upptiningen. Nervöst!!! Så detta är planen. Jag börjar om 2 veckor. Wow!!! 2 veckor är ju ingenting!!! Jag är så glad!!!

Men först och främst så är det ultraljudet nästa vecka som ska göras. Hoppas verkligen inte att där är något fel. Jag nämnde en cysta och han sa att det var bra att kolla upp. Man ska ha de bästa förutsättningarna vid en återföring.

Jag har t om varit på apoteket och beställt mediciner. Såklart fanns de inte hemma där. Jag ska även ta progesteron, Crinone som innan. Fast 2 ggr om dagen.

Angående progesteronet så nämnde jag för läkaren att jag har kortare cykel och blöder vid graviditet. Jag frågade om extra progesteron skulle hjälpa men det trodde han inte. För man tar 2 om dagen. What!!? Jag har inte fått ta 2 om dagen. Han sa att det var standard vid färskåterföring. Eller sa han fel och menade frysåterföring? Hur många har ni tagit som gjort färsk och frys? Jag blev helt förvirrad. Har sköterskorna gett mig fel? Nä det tror jag väl inte? Jag har bara fått ett paket utskrivet och där är 14 i.

Nu ska jag försöka bli lite gladare igen och försöka tänka på att vi kör igång om ca 2 veckor. Då ska vi lyckas, HELA VÄGEN!!! 😀

Tankar

Mycket tankar snurrar i mitt huvud. Varför mår jag som jag gör? Tidigt i morse vaknade jag igen av att jag var kissnödig så det gjorde lite ont. Efter att ha tömt blåsan så fick jag så ont i hela bäckenet igen. Vad är det??? Jag funderar lite på om det är en cysta kanske? Eller är det infektion som gör livmodern öm när något trycker på? Jag blir så orolig.

Imorgon ringer läkaren från kliniken mig. Jag känner mig så nervös. Han är lite svår att prata med. Jag är rädd för att glömma viktiga saker även om jag har min stödlapp. Han gör mig nervös. Eller ja, jag blir alltid nervös när jag ska prata med någon inom sjukvården om mina problem. Har sällan blivit tagen på allvar. Vi ska få svar på proverna vi tog inför missfallsutredningen. Det skrämmer mig. Tänk om något är fel så vi måste vänta ännu längre på FET. Nej, inte ta ut något negativt i förväg. Det är dumt! Kommer jag att få göra mitt FET som jag vill? Med extra progesteron och gärna ett ultraljud innan? Kommer han att lyssna på vad jag säger? Jag ska nämna att jag äter antibiotika mot misstänkt livmoderinfektion. Kan det ställa till det? Kan man begära att DE ska följa upp det? Ett VUL hade ju varit bra. Men då får vi säkert vänta med FET till december. Men det är kanske lika bra i så fall. Jag orkar inte vänta mer. Jag vill göra nya behandlingar NU. Jag vill lyckas NU!!!

Sen har jag känt av den där krypande känslan i kroppen idag och igår. Att det värker lite och jag känner mig seg i hjärnan. Kan jag ha brist på något? Det kändes ju så innan jag började ta extra järn. Läkaren sa att 138 för mig kan vara lågt om jag är van vid att ligga på 148 med blodvärdet. Kanske har det sjunkit igen. Eller är det något annat jag saknar? Det känns som en brist. Jag funderar annars på magnesiumbrist. Choklad verkar dämpa. Nu när jag äter antibiotikan får jag inte ta extra järn. Det gör så att effekten blir sämre. Jag vill inte må så här. Är så trött på det. Så trött så jag funderar lite på att börja äta fisk igen. Men hur ska det gå till? Ni tänker väl att det är väl bara att äta. Men nej! Jag har inte ätit kött alls på 18 år och det tar emot något fruktansvärt. Jag kan inte tänka tanken att stoppa i mig något kött. Det är äckligt och motbjudande. Svårt för köttätare att förstå antagligen. Så mannen kom med förslaget att jag ska börja äta Omega-3 med fiskolja. En början. Sen kan man kanske försöka lägga till lite fisk eller skaldjur ibland. Jag vill göra ALLT för att lyckas. Annat kött än från fisk kan jag inte tänka mig tyvärr. Det går bara inte.

Igår träffade jag en vän som jag träffar alldeles för sällan. Vi pratade mycket om IVF och annat. Det kändes så skönt att vädra lite tankar. Jag känner att jag behöver göra detta oftare. Jag saknar en pratkompis. Någon som man träffar eller pratar med varje vecka. Om allt eller inget. Jag har inte så många såna kompisar tyvärr. Därför ser jag väldigt mycket fram emot den där IVF-träffen vi ska ha i november. Finns det fler skåningar som fortfarande kämpar med IVF så får ni gärna följa med. Det är bara att maila till mig på mailen som står till höger om bloggen.

Sen har jag läst på lite mer om adoption. Vi ska ställa oss i kö som sökande på Adoptionscentrum. Man betalar per kalenderår så vi väntar nog till januari. Är det dumt? Det är ju inte så lång tid kvar dit. Ska kika på lite andra alternativ också.

3 dagar senare

Nu har jag ätit antibiotika i 3 dagar. Känns det bättre? Svårt att säga. Det gör inte konstant ont fram vid ljumskarna längre. Men däremot där bak i ryggslutet. Mest när jag sover eller på morgonen när jag vaknar. Detta kan kanske ha att göra med att min mage blir jättedålig av medicinerna. Att tarmarna trycker på. Hela förmiddagen får jag springa på toaletten i ett kör. Trevligt? Not! Dessutom får jag megauppstötningar ofta. Som precis. Trodde jag skulle kräkas rakt ut. Stackars magmunnen. Den har det nog inte för lätt nu. Jag blir även väldigt trött av medicinerna. På förmiddagarna känner jag mig helt svullen i huvudet och kan inte tänka klart. Vill mest bara sova. Jag skrev fel i förra inlägget. Jag ska inte äta medicinerna i 2 veckor. Men den ena fram tills på måndag nästa vecka. Suck!

Helgen har varit trevlig. Men jag har inte orkat göra så mycket. Vi har promenerat en del. Det har känts jobbigt eftersom magen bråkar och jag har varit tvungen att uppsöka en toalett hela tiden. Jag hade sett fram emot en minisemester med god mat och vin. Kunna slappna av och bara ha roligt. Vi har haft roligt, även utan vinet. Min kropp hade inte orkat just nu ändå. Jag har druckit goda alkoholfria drinkar istället. Som att låtsas vara gravid. Lika bra att vänja sig.

Idag är jag på CD11. Det innebär att det är ägglossning på g. Kan man ha sex när man äter antibiotika mot infektion? Eller det är bara dumt? Jag borde nog låta livmodern vila lite. Men det gör ont i själen att behöva offra ett försök. Vad är rätt eller fel? Läkaren gav inget förbud.

Jag funderar så vad som gjort att jag fått den här infektionen. Hela sommaren har urinblåsan känts öm och jag har kissat mycket och ofta. Urintestet visade på ökad mängd äggvita och jag fick antibiotika. Under tiden jag äter den känns det bättre och jag behöver inte längre gå upp och kissa på nätterna. När behandlingen är slut kommer besvären tillbaka. Fast mer som smärta över livmodern. Har jag haft 2 olika saker? Jag funderar lite på om jag hade en tampong inne för länge. Är det så vanligt att få infektion av det? Det kom ju efter mensen. Varför blev det annars värre efter denna mensen just? Tusen frågor snurrar i huvudet. Vi får väl hoppas att medicinen tar bort det onda och att jag blir bra. Annars har jag ett besök på Kvinnokliniken framför mig. Jag blir livrädd för cancer och annat som kan sätta käpparna i hjulet inför ett nytt försök. Det är dumt att tänka så. Men man gör ju det.

På onsdag ringer äntligen läkaren från kliniken. Vi ska gå igenom proverna från missfallsutredningen. Känns nervöst! Vad visar dem? Ingenting hoppas jag. Jag måste berätta om den här infektionen. Tänk om vi måste vänta en månad till bara för det. Kan man begära en uppföljning för att se så allt står bra till innan försöket? Kan en infektion förstöra slemhinnorna i livmodern? Usch vad jag är nervös. Jag vill ju bara bli gravid igen.

Idag hade jag ställt en påminnelse att ringa Socialen angående adoption. Är det dem man ska kontakta först? Eller stället man ska adoptera genom? Vi vill ju inte vara aktiva ännu. Men vad jag har förstått så är det bra att gå den där föräldrautbildningen innan och bli godkänd.

Telefonsamtal

Jag ringde kliniken. Jag har ett nytt delmål. Hurra! Men…

Jag pratade med en sköterska. Hon kunde se att alla prover hade kommit in. Vad skönt. Jag frågade hur man nu går till väga. Hon visste inte om det räcker med ett telefonsamtal eller om det blir besök. Det måste nog läkaren bestämma. Så jag fick en telefontid. Den 9 oktober. What!!? Det är ju 3 veckor dit. Why? Helt galet. Vilken tur att vi inte var inställda på ett FET i oktober. Då är ju frågan om det ens blir i november eller i år överhuvudtaget.

Vi får helt enkelt hoppas på att läkaren hör av sig innan.

Trevlig helg på er!!! ❤

Otålig

Någon som gjort en missfallsutredning och vet hur lång tid det tar innan man får svar? Det är idag 4 veckor sen blodproverna togs. Jag ringde för 2 veckor sen och då verkade inte allt kommit in. Det är nog kromosomtestet som tar tid. Jag funderar även på om man får en kallelse till besök eller bara ett brev om vad proverna visar.

Vi har bestämt oss för att vänta till november med vårt FET. Så då blir det inte i nästa cykel. Den cykeln som börjar på min födelsedag. Tror ni jag får en fin present som ett plus på gravstickan? Jag är skeptisk. Men det hade ju varit världens bästa present. :)

Någon mer som ska göra IVF i november?

CD1 & träff

Det verkar som att min cykel har ändrat sig lite efter skrapningen i somras. Vad hemskt det kändes att skriva ”i somras”. Jag vill fortfarande ha sommar. I alla fall. Mensen börjar med 2 dagars spotting. Luteala fasen har blivit 12 dagar (istället för 11) för jag räknar dag 1 som röd mens, inte rosa, brun eller spottings. Denna gången började den likadant. Den luteala fasen blev 13 dagar. Kanske ProgesterAll gjorde en liten inverkan där även om jag bara tog den i 3 dagar. Svårt att säga. Efter ägglossing i denna cykeln ska jag testa ProgesterAll fram tills dag 25 som jag gjorde i denna och se vad som händer då. Sen cykeln efter blir det förhoppningsvis FET. Jag ska ringa kliniken idag och se vad våra provsvar säger. Ska man träffa en läkare när man gjort en missfallsutredning och diskutera? Eller det är bara om proverna visar något fel?

Vad kul att några är på en bloggträff. Jag funderar på att lägga ut en förfrågan på FL också. Jag följer en tråd där från kliniken där jag går. Jag vet inte om där är några från Skåne på MinBebis, men jag slänger ut en förfrågan där också så jag inte missar någon. Känner mig lite peppad på en träff. Jag förstår att många kanske inte vill skriva att de är från Skåne så jag tänker så här, skicka ett mail till mig, alla ni som är intresserade. Så svarar jag er. Så kan vi lära känna varandra där först. Sen när jag har fått ihop ett gäng så bestämmer jag en träff. Kanske jag startar en hemlig grupp på Facebook eller något där vi kan diskutera. Får se. Maila till librasivf(at)outlook.com (byt ut (at) mot @ såklart, mest för att undgå spam). Glöm inte skriva vem ni är och var vi har ”träffats” så jag inte blir förvirrad. Skriv gärna också när det bäst passar er att ses, en helg, en dag, en kväll etc. :)

Idag ska vi titta på ett hus. Känner mig lite splittrad. Jag är jättekär i ett hus på bild. Kanske det inte känns rätt i verkligheten. Kanske det känns superrätt. Har vi råd? Är det rätt läge mitt i allt IVFande? Kanske vi kommer må bättre i ett hus där det finns en massa projekt att skapa? Kanske det blir för stort för oss just nu? Hur ska man veta. Hur tänker ni som har hus eller precis har skaffat? Hur tänker ni som bor i lägenhet och har bestämt er för att göra det?

Blodprover

Idag har vi varit och tagit våra blodprover. Jag nämnde att jag var svårstucken som vanligt och sköterskan tittade på klockan. De stängde 16 och vi kom vid 15:30. Lite dumt kanske. Jag tänkte inte på det. Men fick tips om att komma lite tidigare nästa gång. Det är ju så svårt när man jobbar. Vi ville ju gärna ta proverna samtidigt eftersom de skulle skickas tillsammans.

Först fick jag ett stick i armen även om jag bett om handen. Det är väldigt sällan de lyckas i armen. Det gick inte denna gången heller. Blodkärlet brast. Så ett nytt försök i ena handen efter att ha blivit rejält uppvärmd. 3 stycken fick hjälpas åt. Det var ju inte bara ett rör utan mååånga. Minns inte riktigt men tror det blev 10 stycken. När de hade fyllt 7 rör så började blodet sina. Så det fick bli ännu ett stick i andra handen. Då var klockan över 16. Lite snurrig så var det äntligen klart. Jag fick en druvsocker så jag inte skulle svimma. Hatar verkligen det här.

Men nu är det gjort. Trombosutredning som det heter samt kromosomanalys är på väg att kollas. Om 2 veckor ska jag ringa kliniken om jag inte fått svar innan. Lite nervöst måste jag säga. Vi hoppas såklart att inga fel ska hittas. Då vet jag inte hur man kan gå vidare. Men det får vi inte tänka på nu. Någon som vet?

20130820-225446.jpg
(lånad bild)

Remisser & ältest

Idag kom remisserna från läkaren på blodprover jag ska ta. Är det ett rör per prov? I så fall blir det hela 12 rör. OMG! Jag som hatar att lämna prov. Där låg även en remiss för kromosomprov. Nervöst och spännande!

Eftersom det är fredag idag får vi gå och ta dem på måndag. Mannen i mitt liv ska också ta 1. För kromosomprovet då. Sen blir det 2 långa veckors väntan. Då ska jag ringa tillbaka och se om svaren har kommit. Då hinner vi inte med ett FET i september. Men en sådan här undersökning känns viktigare just nu. Jag hoppas alla prover ser bra ut och att missfallen bara har varit en tillfällighet.

IVF1 var det ju inget fel på någon av oss, Eddas navelsträng hade slagit en knut på sig. IVF2 så verkade mina äggstockar sova lite och var inte riktigt redo, därav sämre äggskörd och säkert sämre kvalitet. IVF3 blev antagligen ett naturligt missfall. Kanske pga kromosomfel som nästan alla är med om. Men man vet ju aldrig.

Idag på CD10 så började jag med ägglossningstest. Jag hade de ändå liggandes här hemma. Det är inte dags ännu men jag har vattniga flytningar och småvärk ibland på vänster sida. Kommer ett ägg släppa där igen? I så fall har den äggstocken vaknat till liv. Hoppet om att lyckas själva ökar. Vi får se!!!

20130816-182622.jpg

Läkaren ringde…

Jag fick ett samtal från en av läkarna på kliniken. Han frågade hur många missfall jag hade fått. Jag menade på att 1:a och 2:a inte gällde som missfall av den typen. Men det var han inte intresserad av. 3 missfall är 3 missfall, hur långt man än gått. Jag är beviljad att göra en missfallsutredning. Jag blev så förvånad för det trodde jag inte. Så nu ska jag ta blodprover för att kolla upp antikroppar till att börja med. Sen kan vi gå vidare med en kromosomutredning om vi vill. Jag blev både förvånad och glad. Tänk att DEM ringde om detta utan att jag varit på om det. Fantastiskt. Så nu planerar vi inget FET i första hand utan en utredning först. Känns jättebra!!! Detta är något jag har velat göra men inte trott att vi skulle få. Ibland har man tur!!!

Glad och uppspelt igen!!! :)