Jag börjar bli riktigt trött på att behöva vänta. Det känns som det är det enda jag har gjort i 6 år. I 6 år har vi försökt skaffa barn. Tänk vad många barn andra hade kunnat göra under denna tid.
Först var det den eviga väntan till BIM. Den som aldrig blev som man tänkt. Utan tantaskrället dök alltid upp, punktlig och riklig. Sen var det otåliga dagar med en massa test, ägglossningstest och sedan graviditetstest. Inte blev det bättre för det. Sedan ställde vi oss i kö för IVF. Då var vi ändå lite förväntansfulla. När vi väl drog igång så blev det ännu mer väntan, väntan på att börja spraya, spruta, VUL, äggplock, ET och slutligen testdag. Några riktigt tuffa veckor. Lyckades vi då få det efterlängtade plusset så var det en ny väntan, VUL, KUB, RUL… Den väntan tog slut för snabbt. 2 veckor efter RUL var den väntan slut och vi fick börja om igen. Ny väntan. Efter 5 försök och 2 graviditeter har man fått vänta en del måste jag säga. Utan resultat.
Nu är det en annan väntan som har flyttat in hos oss. Först var det gallstensbesvär och allt vad det hör till, operation, smärta, ERCP x 2 och sen äntligen smärtfri. Men där tog det inte slut. Nu har jag nya smärtor, endometrios. Min kropp har tydligen inte tyckt om alla hormoner jag har tryckt i mig. Så nu har det varit väntan på läkarsamtal och hormonbehandlingar för att bli smärtfri. När inte det har fungerat helt så är det nu den långa väntan på operation. Som vanligt har jag otur och hamnar mitt i semestrar så väntan blir extra lång. 4 månader kommer jag antagligen att få vänta. Efteråt så blir det tyvärr mer väntan då jag måste läka.
Så som det ser ut nu så blir det nog inget IVF-försök förrän i januari tidigast. Det är nog den värsta väntan. Min kropp kan ju inte vänta hur länge som helst. Bara tanken på att vi inte kommer att göra ett enda IVF-försök detta år skrämmer mig. Tänk om mina ägg är odugliga sen. Vad gör vi då? Dessutom är vi helt barskrapade just nu pga att jag är sjukskriven. Så adoptionen får vänta lite den också.
Vänta, vänta, vänta…
Jag önskar att jag kunde fylla bloggen med roligheter så länge. Men det händer tyvärr inget kul. Denna veckan har jag 2 akupunkturer. På fredag ska jag träffa en vän och fika. På kvällen ska vi ha filmkväll, jag, mannen och bonussonen. Sen händer nog inget mer kul. Mitt liv känns så tråkigt så jag är livrädd för att bli deprimerad på köpet.
Kanske jag borde dela med mig om lite vardagliga saker jag gör? Skulle det vara intressant?