Taggarkiv: östrogen

Add Comment Register

VUL & lite längre väntan!

Hej!

Idag har jag varit på IVF-kliniken och fått göra ett VUL. Jag kände att det var lika bra att kolla upp hur det såg ut innan jag började med sprutorna. Det var väl tur. För min slemhinna var något tjock. Kanske det beror på att jag slutade med Estradot (östrogenplåster) för sent. Jag läste fel på den handskrivna lappen jag fått så jag fortsatte ta dem och trodde jag skulle sluta idag när jag skulle börja med Menopur. Men nej, jag skulle tydligen sluta med dem när jag tog sista sprutan Enanton. Ah snurrigt!!! Så jag fick lämna blodprov på östrogen och progesteron.

Imorgon får jag förhoppningsvis svaren. Är värdena under gränsen så kan jag börja med Menopur imorgon kväll. Men är de för höga så måste vi avvakta. IVF-läkaren tyckte då att jag skulle invänta en blödning och sen köra igång. Det låter ju helt galet när jag har varit nedreglerad så länge. Eller vad tycker ni? Jag frågade om jag inte bara kunde ta Synarela sen när Enanton gått ut. Så nu vet jag inte vilket som är bäst egentligen. Sköterskan försökte förklara för mig att slemhinnan måste vara tunn när man börjar. Min är aldrig tunnare än 6 mm i vanliga fall, vilket den också var idag.

Vilket tycker ni låter bäst? Avvakta några dagar för att se om slemhinnan blir mindre eller invänta en blödning och köra igång då? Det senare tror jag inte alls på. Jag får inte blöda säger min Endometriosläkare. Jag får kanske ringa den andra läkaren som är där nästa vecka. Hon verkar förstå lite mer. Eller bör jag ringa min Endometriosläkare och höra? Samtidigt är det kanske bra med en ny slemhinna??? Jag kanske bara borde lita på läkaren jag hade idag för hon kan rätt mycket om Endometrios.

Snälla håll gärna en tumme eller två att allt ser bra ut så jag kan börja med Menopur imorgon.

Nu vill en liten katt ha all uppmärksamhet och går på mitt tangentbort. Hi hi!

vul

Är (nog) tillbaka!

Hej!

Det blev bara en liten snabbpaus.

Idag har vi varit på kliniken för min man var tvungen att ta om blodsmittproverna, de hade gått ut. När jag ringde i december sa sköterskan att det räckte att vi tog de den dagen som jag skulle komma in och göra ett ultraljud innan vi kör igång. Men nu när jag ringde så ville de ha svaret innan jag kommit för långt in i behandlingen. Alltså bör jag kanske vänta lite med att starta. Det känns ju inte alls bra att behöva avbryta. För min mans blod visar alltid spår av Hepatit C av någon konstig anledning den första gången. Så han får alltid ta om det. Då visar det inget längre. Det är så konstigt det där. Jag vet inte alls vad det är som gör det. Är det någon annan som råkat ut för detta? På sjukhuset säger de att det händer ibland. Beror det på vilken blodgrupp man har? Min man är negativ. Att han tar insulin? Jag vet inte.

Jag som var så peppad på att börja på tisdag. Men jag ska i alla fall dit nu på tisdag och träffa en läkare och göra ett VUL för att se om allt ser bra ut. Kanske jag får ta ett blodprov också för att se så jag är riktigt nedreglerad. Jag gjorde ett litet misstag. När jag pratade med endoläkaren så sa hon att det räckte att sluta med östrogenplåstren samma dag som jag började med Menopur. Men nu skulle jag tydligen sluta samma dag som jag tog sista Enantonsprutan. Ah! Så jag har tagit de 1 vecka för länge. Hoppas det inte stör något. Men vi får säkert vänta på provsvaren ändå.

Hur är det med er? Någon mer som har en behandling på gång så vi kan följas åt?

Tack för alla fina kommentarer!!! :)

Kram

En bra dag!

Hej!

Idag har jag faktiskt mått hyfsat bra. Har inte behövt ta något smärtstillande alls. Skönt!!! Jag har julbakat lite. Visst, det är lite jobbigt att stå upp längre stunder. Men då får man sätta sig ner och vila lite. Då går det bra.

Jag har ett litet dilemma. Med östrogenplåstren. Jag måste välja mellan att blöda lite ibland eller ha migrän 2 ggr i veckan. Jag hatar migrän och det går inte alls att få bort så jag valde att öka dosen igen. För då slipper jag migränen. Än så länge har jag inte blött mer så hoppas det bara var tillfälligt. Tänk mardrömmen med migrän hela julen. Nej tack!!!

Hur mår ni som är barnlösa nu under julen? Jag brukar ha enorm ångest men den är inte så farlig ännu. Visserligen medicinerar jag ju nu med Sertralin så det hjälper mig nog lite. Men det är tufft. Helst när alla julbilder på barn ramlar in på Facebook. Det gör ont! Jag försöker fokusera på det vi har nu. Nästa år är det kanske inte bara vi längre. För då ska vi precis ha fått en liten. Det har jag bestämt nu. Så det så!!!

Kram på er!!!

Blöder!!?

Jag nämnde ju förra veckan att jag ökade dosen på mina östrogenplåster Estradot. Det har känts bra och jag har haft lite lite mindre ont och migränen försvann helt. Det har känts fantastiskt skönt. Tills idag. Jag började få mer ont igen. Där bakåt mellan livmoder och tarm. Det känns lite svullet och ömt och det är svårt att sitta. När jag gick på toaletten precis så kom det lite blodiga flytningar. Åh nej!!! Så jag måste nog sänka dosen igen. Men jag vill inte ha migrän mer. Det är så jobbigt. Men jag vill inte heller blöda.

Så nu vet jag inte om jag ska avvakta och se om det kommer att bli en mens eller om det bara är lite småblödningar eller om jag ska ringa min läkare och höra hur jag ska göra.

Vad hade ni gjort?

IMG_5770_1-1024x558

Dagens läkarbesök

Idag hade jag en tid på vårdcentralen hos en annan läkare. Tänkte att det kunde vara bra. Som vanligt kände jag mig väldigt nervös. Har blivit så dåligt bemött många gånger i vården så det har väl satt sina spår.

Jag vaknade och hade extremt ont igen. Är helt stel i kroppen och hela bäckenet värker. Så det var bara att trycka i sig Oxikodon. Hatar det. Är så trött på att vara beroende av denna medicin. Det var lite dumt för jag hade inte riktigt så ont när jag väl kom in. Men påverkad av smärtan var jag. Men jag blir ganska likgiltig av medicinen. Det är dumt när man ska försöka kämpa med att få hjälp.

Jag fick då träffa en annan läkare. En som jag varit hos tidigare och som jag tycker är ganska bra. Jag berättade om mitt onda bäcken. Hon tryckte och klämde lite och märkte hur stel jag var. Jag frågade om Coccygodyni, som egentligen bara betyder smärta från svanskotan. Inget specifikt. Men det är väl ett sådant tillstånd som är svårt att avgöra om det är det. Det enda sättet man kollar detta är att föra in ett finger i analen och trycka mot svanskotespetsen. Det gjorde ooooont. Så ja. Där sitter antagligen min smärta. Men inget verkade konstigt annars med själva svanskotan. Hon trodde inte heller att det var ett diskbråck för det gjorde inte ont när jag lutade mig åt sidorna. Men fram och bak gjorde ont.

Jag berättade att jag hade så ont att jag går på Oxikodon. Då sa hon Oj då! Det är starka mediciner. Men inte ens de tar bort min smärta helt. Min mage tål ju inte antiinflammatoriska mediciner så jag frågade efter kortison som jag läst mig till är något som läkare med erfarenhet av just Coccygodyni använder. Men det ville hon inte ge mig. Hon tyckte att enda alternativet var sjukgymnastik och/eller akupunktur. Det är ju bra att läkare erbjuder medicinfria behandlingar. Men vad gör man när smärtan tar över ens liv. Men det finns inga mediciner att välja bland. Så alvedon är det enda. Hon tyckte att jag skulle försöka sluta med Oxikodon.

Sen sa hon även lite konstiga saker. Som att jag måste försöka tänka bort smärtan. Hur fan ska det gå till? Att även om det gör ont så måste jag försöka röra på mig. Gärna träna styrketräning också. Det känns lite nu i efterhand som att även hon trodde att smärtan bara sitter i huvudet. Men jag kan inte tänka mig att sådan här stark smärta endast kan sitta där. En annan sak hon sa var något som är helt tvärtemot vad man fått lära sig. Jag har alltid fått höra att kroppens sätt att smärta är att säga till att något är fel. Men det sa hon att så behöver det inte vara. För muskler kan krampa och göra ont utan att något är fel. Stämmer verkligen det???

Så nej! Jag fick ingen direkt hjälp idag. Jag försökte ringa sjukgymnasten som hon rekommenderade men där var ingen som svarade. Jag får göra ett nytt försök imorgon.

Jag kände mig helt gråtfärdig när jag gick hem. För smärtan tar över mitt liv. Jag orkar inte mer nu känner jag.

Jag funderar lite på om det är Synarelan och östrogenplåstren som ställer till det i min kropp och gör det värre. Hade jag kunnat så hade jag velat sluta med plåstren igen. Men jag står inte ut med kroppsvärken. Jag får ont vid mens i naturlig cykel. Jag får ont efter en IVF. Jag får ont av Östrogen. Jag får ont när jag är gravid. Alltid på samma ställe. Någonstans bakom svanskotan. Jag vet fler som har det så. Kanske inte min kropp gillar hormoner? Jag vet inte om jag bör prata med IVF-läkaren eller försöka stå ut tills nästa torsdag.

Idag känner jag mig bitter igen!!! :(

En meningslös dag

Igår kunde jag inte somna igen. Det dunkade lite över vänster tinning. Jag tänkte att det var min tandficka som bråkade igen och försökte göra rent runt tanden. Till slut somnade jag.

Jag vaknade till på morgonen när mannen skulle gå upp och jobba. En extrem huvudvärk gjorde mig helt förlamad. Aha! Migrän av östrogenplåstren. Det hade jag glömt. Jag fick ju samma när jag började med p-piller.

Jag somnade om men vaknade igen vid 8. Bonussonen skulle till skolan. Jag orkade inte ens gå upp och säga hejdå.

Tyvärr hade jag ingen migränmedicin hemma. Det gjorde också för ont för att jag skulle orka gå och hämta ut den jag fått på recept. Jag smsade mannen om att han fick hämta ut den när han kom hem vid 15:30.

Så det blev många timmar med extrem värk, illamående, kräkningar, kallsvettningar, huttrande etc. En riktigt tråkig dag med andra ord. Jag har varit helt borta och knappt orkat ta mig till toaletten. Jag tog först 2 Alvedon 665 men de åkte upp snabbt igen. Sen fick det bli Oxikodon. De hjälpte lite så att jag åtminstone kunde sova.

Sen kom äntligen mannen hem och hämtade mitt leg för att kunna hämta ut min medicin. Men väl på Apoteket så vägrade de att lämna ut medicinen eftersom min läkare inte hade skrivit hur jag skulle ta den. Rätt självklart tyckte jag då de är förpackade i engångsdoser. Hon skickade hem mannen min och skulle försöka få tag på min läkare. Gissa om jag blev förbannad när han kom hem. Vi väntade en stund, sen tvingade jag iväg honom igen, stackarn. Då äntligen fick han den med sig hem.

Efter ca 1 timme nu så mår jag lite bättre. Skönt! För det är inte alls roligt med sådan där extrem migrän. Nä inte vanlig heller för den delen. Hoppas verkligen att det inte händer igen. Borde jag ringa min läkare imorgon? Hon är där bara imorgon också och sen inte alls nästa vecka. Jag vägrar prata med den där otrevliga sköterskan.

Heja Imigrane!

image

Ett peppande telefonsamtal

Idag hade jag en telefontid med min läkare på IVF-kliniken. Hon frågade hur jag mådde och jag berättade om mina biverkningar av Synarelan. Extrem kroppsvärk, humörsvängningar, värmevallningar och att jag känner mig lite deprimerad. Jag sa att jag läst om andra som fått plåster med Östrogen mot detta. Det tyckte hon att jag skulle testa. Så jag fick Estradot 50 mg att sätta på magen var tredje dag. Hoppas att det kommer att hjälpa.

Sen frågade jag vem hon tyckte skulle hjälpa mig när jag får problem under behandlingen. Då sa hon att det ska antingen hon eller någon annan på kliniken göra. För så länge jag är patient där och blir behandlad av dem så är det DEM som har ansvaret. Ingen annan. Sedan efter behandlingen är gjord och om jag inte vill göra fler behandlingar där så kommer hon att rekommendera en gynekolog till mig. Då berättade jag vad sköterskan sagt samt att den andra läkaren vägrade att hjälpa mig. Då blev hon riktigt förvånad och sa att så får det inte gå till. För dem SKA hjälpa mig. Jag berättade hur ledsen och övergiven jag kände mig. Att jag hade behövt gå till min läkare på vårdcentralen för att få hjälp. Hon höll med mig och sa att de andra hade behandlat mig fel. Så nu ska hon prata med dem. Jag hoppas verkligen att den där sköterskan får sig en rejäl utskällning. Jag skulle verkligen uppskatta om hon ringer upp mig och ber om ursäkt. För det där var inte ok det hon sa.

Så nu mår jag lite bättre psykiskt. Jag mår även lite bättre fysiskt. Det gör inte riktigt så ont idag. Hoppas verkligen att smärtan lägger sig helt snart så att jag kan sluta med smärtstillande och återgå till livet. Vilken dröm!!!

Vi planerade även den kommande behandlingen. Hurra!!! Den 12 juni börjar jag med Menopur och den 18 juni blir det ett VUL. Jag glömde fråga hur jag skulle göra med Synarelan. Men det har jag tid på mig att fråga om. I vecka 26 blir det äggplock. Den veckan jobbar jag bara en kväll/natt, sen börjar 4 veckors semester. Bra planering va? Jag tycker det låter underbart.

Jag känner mig glad och förhoppningsfull. Nu ska jag bli gravid, jag ska gå en hel graviditet utan för mycket besvär för att sedan föda ett friskt och framförallt levande barn i början på 2016. Det är planen.

  
Idag hämtade jag ut ”lite” mediciner på Apoteket.

* Synarela – För min behandling mot endometrios och inför IVF

* Sertralin – För depressionen

* Oxikodon Actavis – Snabbverkande morfin mot endometriossmärtor

* Estradot – Östrogenplåster mot biverkningar av Synarela

* Oxycodone Lannacher – Långtidsverkande morfin mot endometriossmärtor

* Behepan – Vitamin B-12 som är bra att ta inför och under IVF och graviditet

* Lergigan – Mot ångest, oro och sömnbesvär

Nu ska jag må bra!!! ❤️

Dagen som varit

Jag vaknade idag och kände att jag ville göra ett försök och vara utan smärtstillande. Känna efter om det gick. Det gjorde ont i urinblåsa, ändtarm och det spände på sidorna där nere runt äggstockarna. Skulle det gå?

I början gick det bra. Jag drack mitt kaffe och åt lite yoggi med dinkelpuffar. Magen började komma igång. Skönt. Jag kunde gå på toaletten idag utan hjälp. Morfin gör magen trög och hård så det brukar annars kännas som en mindre förlossning. Men inte idag.

Jag är en av dem som får en jobbig biverkning av Synarela. Kroppsvärk. Är det många som får det? Det gör mest ont i hand- och fotleder. Men även bäckenet känns stelt. Jag fick ligga i sängen med värmedynan.

Under dagen ökade dessa besvär. Jag hade så ont att min man fick ge mig kvällsmat på sängen. Jag fick i mig lite mat i alla fall. Jag har inte så stort sug efter mat längre. Det gör att jag mest äter onyttiga saker. Men hellre det än ingenting.

När klockan blev 18 så hade jag så ont i hela kroppen att jag låg i sängen och grät. En fruktansvärd smärta. Då bestämde jag mig för att nej, nu fick det vara nog. Det var dags för medicin.

I 9 timmar klarade jag mig utan smärtstillande. Sen tog smärtan över. Nu känns det lite bättre igen. Men hand- och fotleder gör fortfarande ont. Men jag orkar sitta i soffan och titta på serier.

Jag har läst om andra som fått svåra biverkningar av Synarela. Dem har fått ett lättare tillskott av östrogen. Jag ska ringa min klinik och fråga om det imorgon. För så här kan jag inte ha det. Det finns ett östrogenplåster som heter Evorel. Någon som har testat det? Men det verkar vara mindre bra att ta om man har migrän eller ökad benägenhet att få blodproppar. Så jag vet inte om det är något för mig.

Nu är klockan 22:55 och grannen har fest. Why? Imorgon är det jag som spelar hög musik tidigt på morgonen. 😉

3 positiva saker idag:
* Jag har inte haft några måsten
* Jag fick sova i 10 timmar
* Jag klarade mig i 9 timmar utan Oxikodon