Taggarkiv: p-piller

Add Comment Register

Cerazette

Idag är jag på cykeldag 22 med Cerazette, p-piller. Eller minipiller kallas det kanske när det bara är gulkroppshormon. Jag har mått bra av dem än så länge. Blödde i 10 dagar först, sen slutade det. Skönt! Är trött på blod och smärta. Nu har jag börjat få rosa spottings. Läste att det är vanligt de 3 första månaderna. Tänk om mensen kommer ändå? Kan den göra det? Någon som testat just Cerazette?

Både igår och idag har jag känt av extrem PMS. Trodde det också skulle försvinna. Men det tar kanske ett tag. Det känns ungefär som när jag började med antidepp eller höjt dosen. Inte så kul. Min läkare ville höja dosen till 100 mg för att hjälpa min mage bättre. Dämpar man ångest så kommer eventuellt magen att må bättre.

Annars mår jag helt OK. Längtar till sommar och värme. Våren verkar vara på gång. Skönt. Vi har haft sol och 12 grader varmt någon dag nu. Jag längtar till det blir 20+.

Till helgen är jag ledig. Hoppas på fint väder och att få träffa lite vänner. Vad ska ni hitta på?

Glöm inte min TÄVLING!

Trött på blod

Idag är jag på cykeldag 8 och blöder fortfarande. Både när jag kissar och bajsar så kommer det rött klart blod. Jag blir så trött på det här. Jag hade inte direkt ont i början av mensen. Jo den där vanliga jobbiga mensvärken var ju där. Men det onda i ändtarmen kom inte förrän på cykeldag 6.

Om det inte är endometrios, vad kan det vara då? Några verkar irritera sig på att jag diagnostiserar mig själv. Men det gör jag inte. Både min läkare på vårdcentralen och min väldigt duktiga IVF-läkare säger att det måste vara endometrios. För inget annat ger dessa symptom. Många nämner också att det bara är en titthålsoperation som kan bevisa om det är endometrios till 100%. Det är sant. Men nu är det så här att läkarna vill inte gärna göra en sådan här operation i första hand. För det kan tyvärr öka besvären. Man kan irritera endometriosen så att den sprids ännu mer. Något man då vill försöka undvika. Så i första hand får man ta hormoner av något slag.

Jag testar p-piller nu. Först började jag med Prionelle som är ett kombinerat piller med både östrogen och gulkroppshormon. Men jag fick en fruktansvärd migrän av dem så fick sluta. Man får absolut inte ta kombinerade p-piller om man har migrän med aura och synbortfall. Varför vet jag inte riktigt. Jag som har ätit sådana p-piller innan i flera år. Visste man inte detta då? Så nu fick jag gå över till Cerazette som enbart består utav gulkroppshormon. Dem verkar jag må bättre av. Nu ska jag bara sluta blöda. Sen hoppas jag på att slippa både blod och värk.

Hoppas ni alla har det bra, ja eller sådär hyfsat bra i alla fall. Jag är inte så aktiv just nu som ni kanske märker. Kände att jag behövde en liten paus.

Kram på er! 💜

Det här med p-piller

Jag sitter här och funderar över det här med att jag ska börja äta p-piller. Väger för och nackdelar.

Fördelarna är:
* Jag kommer att slippa mens
* Jag kommer då att ev slippa smärtor
* Jag kommer då att ev slippa migrän
* Jag kommer att slippa smärtsam ägglossning
* Jag kommer att slippa extrem PMS

Nackdelarna är:
* Jag kommer inte att kunna bli med barn på naturlig väg

Som ni ser är fördelarna fler än den där enda nackdelen. Men eftersom jag nu ändå inte verkar kunna bli med barn på naturlig väg så spelar det ju inte så stor roll. Men det där hoppet försvinner helt. Men kanske jag kan leva livet lite lättare om jag slipper det där hoppet. Att jag kan må bättre och bara fokusera på att bli med barn när vi gör IVF. Resten av tiden kan jag lägga fokus på något annat. Sådant som gör mig glad.

Det blir nog bra, hoppas jag!

Mår bättre

Igår kände jag att jag helt plötsligt mådde lite bättre igen. Det gjorde bara lite småont någonstans i tarmen där nere. Där som det gjort fruktansvärt ont. Jag tror det bevisar våra aningar, mina och läkarnas. Jag HAR tyvärr fått endometrios på tarmen. Det är ganska uppenbart. Men så ledsamt. Det är ju inget farligt i sig men kan ställa till så stora problem. Att inte kunna sitta utan att ha morfin i kroppen känns ju inte normalt.

Jag tog bara morfin igår när jag vaknade. Så nu är jag morfinfri. Skönt! Jag gillar inte riktigt att vara bortdomnad i huvudet. Även om det hjälper till att göra smärtan mindre påtaglig. Man bryr sig inte lika mycket. Jag tycker ändå att jag har fungerat OK med morfin i kroppen. Möjligtvis lite mer pratglad. Som en salongsberusning. Men jag tror inte att jag kan jobba nästa gång ändå. För smärtan försvinner inte helt och jag kan bara sitta i min mjuka säng med en värmedyna när det är som värst.

En gång till, sen borde p-pillren ta bort min ägglossning och blödningar. Ska bli intressant och se hur jag kommer att må. Jag är lite rädd för biverkningar. Men minns inte att jag hade några sist jag åt p-piller. Vi får ta en dag i taget. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök snart ändå.

Prionelle heter p-pillren. Någon som testat? Hur har ni mått?

Läkarbesök x 2

Så! Nu är jag äntligen hemma igen efter en lite omtumlande förmiddag. När jag vaknade hade jag ont igen. Så pass ont så jag fick ta både långtidsverkande och korttidsverkande morfin. Jag blev inte så snurrig som tur var och värken la sig lite.

Vårdcentralen
Jag fick träffa min favoritläkare. Hon har hjälpt mig mycket när jag hade gallstensbesvär. Hon lyssnar verkligen på vad jag har att säga. Dömer inte mig. Har full förståelse att min kamp är svår just nu. Att livet är tufft mot mig.

Jag slapp göra en undersökning. Hon tyckte att eventuella hemorrojder var mitt minsta problem. Dessutom är det väldigt ovanligt att man har tarmproblem som beror på cancer när man är i min ålder. Hon tyckte inte mina besvär lät direkt tarmrelaterade i sig. Vi pratade om endometrios även om hon inte var så insatt i det. Men jag märkte att hon tyckte det var intressant. Men det är ingenting som hon eller någon annan läkare på vårdcentralen kan hjälpa mig med.

Vi pratade om mina andra besvär, det psykiskt dåliga måendet. Hon läste igenom min journal och tyckte det var bäst för mig att bara träffa EN läkare. Inte många olika. Jag berättade att jag inte kunde jobba kväll idag, att smärtan är för stark. Hon tyckte det var tråkigt att läkarna tycker och resonerar olika. Så hon frågade mig om jag ville ha henne som husläkare istället. Hon sa, jag ser på dig att du inte mår så bra. Då är det inte bra för dig att träffa nya läkare hela tiden. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag började gråta och nämnde att min nuvarande husläkare inte lyssnar på mig. Hon tyckte det var viktigt med någon som lyssnar på mig. Inte någon som bara går efter normer och tror att vissa saker är rätt för mig. Med mitt bagage är det extra viktigt att någon lyssnar.

Jag fick lite bråttom. Hade velat stanna längre och prata med henne. Men hon hjälpte mig med ett sjukintyg och ett recept på nya smärtstillande. Citodon är inget som är bra att ta mot denna smärta. Tramadol är rent ut sagt ett rävgift och ger mer biverkningar än nytta. Så morfin är det bästa. Om magen tillåter så Orudis ibland, för att stoppa inflammationen.

Sen blev det taxi till IVF-kliniken…

IVF-kliniken
Jag kom antagligen någon minut försent och skämdes jättemycket. Såklart blev det ju rött ljus hela tiden på vägen dit. Taxichauffören körde lugnt och fint över gupp vilket var väldigt bra då jag hade så ont. Men det tog sådan tid.

I alla fall, väl framme så kom läkaren och hämtade mig direkt. Hon hade med sig en kvinna som gick bredvid för att lära upp sig. Det var inget problem. Jag fick börja med vattenscanningen. Jag sa att jag hade väldigt ont och var rädd för att det skulle göra mer ont. Hon såg lite orolig ut och sa att vi skulle testa. För det brukar inte kännas något.

Jag fick klä av mig och lägga mig i gynstolen. Hon började med att göra ett ultraljud. Staven gjorde väldigt ont när hon tryckte mot vänster sida. Hon såg inga chokladcystor på äggstockarna i alla fall. Sen satte hon in den här saken som öppnar upp och förde in en tunn kateter in i livmodern. Den obehagliga saken kunde hon ta ut igen och började spruta in lite koksaltlösning. Samtidigt gjorde hon ett ultraljud. Allt såg bra ut med livmodern. Där fanns inga ojämnheter alls eller sammanväxningar. Alltså inga polyper, myom eller endometrios. Det var ju skönt det. Sen fick jag klä på mig igen och komma in på hennes kontor.

Där pratade vi om mina smärtor. Att det hela började förra mensen med smärtor och blod även från ändtarmen. Även hon var ganska säker på att mina problem beror på att endometrios har satt sig på ändtarmen. Det enda sättet att se detta tydligt är med en titthålsoperation. Vilket vi ska försöka undvika i första hand. Men hon skulle skicka en remiss till Kvinnokliniken där det finns två stycken läkare som är väldigt duktiga på att se endometrios med ultraljud. Men det är inte säkert att det går att se. Men vi gör ett försök.

Det bästa vi kan göra direkt är att försöka behandla. Är det endometrios så skulle det bästa vara att jag börjar med Synarela redan nu på dag 21. Jag nämnde att jag alltid fått de mindre vanliga biverkningarna som extrem depression. Men att jag kanske får överväga att testa i alla fall. För att slippa ta nässpray under en lång tid vilket kan vara lite jobbigt för näsan och att komma ihåg så nämnde hon att jag skulle kunna få ta en spruta istället. Enanton heter den. En långtidsverkande depotspruta. Men med sprutan kan man inte bara avbryta behandlingen om jag skulle må för dåligt. Då är sprayen bättre. Men eftersom jag har dessa smärtproblem och vill försöka att inte må dåligt psykiskt också så bestämde vi att det bästa för mig just nu är att börja äta p-piller. För det har jag mått bra av tidigare i livet. Nu känns det ju lite konstigt att äta p-piller när man försöker skaffa barn. Men om det är det enda sättet för mig att eventuellt undvika smärta så får det vara så. Vill jag påbörja en behandling så kan man bara sluta med pillerna och börja med sprutor på dag 5. Eventuellt kan man börja med Synarela på dag 1. Det skulle inte spela så stor roll.

Hon tyckte inte att jag skulle gå till Vårdcentralen med dessa problemen. Är det så att det är endometrios så har inte dem tillräckligt med kunskap för att hjälpa mig. Har det dessutom satt sig på tarmen så behöver jag helt plötsligt hjälp av en specialist. Hon hjälpte mig med nya recept på medicinerna. Eftersom jag är patient hos dem och är under behandling så är det dit jag ska vända mig. Eller om jag får en kontakt på Kvinnokliniken.

Så planen nu är:
Börja med p-piller vid nästa mens.
Göra ett specialistultraljud på Kvinnokliniken.
När jag mår bättre påbörja en ny behandling.
Mår jag inte bättre eventuellt göra en titthålsoperation.

Jag nämde också att en ny behandling och graviditet skrämmer mig då jag har så ont nu. Jag har haft väldigt ont vid mina två graviditeter. Så det bästa är nog att göra titthål ändå för att ta bort det som gör ont. Men vi avvaktar lite.

Nu känner jag mig helt slut och ska försöka smälta allt som sagts idag. Kanske jag har glömt något. Då får jag uppdatera senare.