Taggarkiv: prenatal

Add Comment Register

Akutbesök x 3!

Vilka jobbiga dagar jag har haft. I torsdags var jag ju inne på Specialistmödravården och Prenatal.

I fredagskväll fick jag enorma kramper igen. Sådär så jag låg i fosterställning och skrek. Ingenting hjälpte. Så min man fick ringa Kvinnokliniken som tyckte vi skulle komma in. Vi tog en taxi till Prenatal. En skumpig resa som var fruktansvärd. Taxichauffören trodde nog jag hade värkar. Där fick jag ligga med CTG igen och övervaka bebisen som verkade må hur bra som helst. Jag däremot mådde sådär. En läkare kom in och kollade mig och sa att jag skulle få en spruta Spasmofen igen eftersom stolpillren inte gav så stor effekt. Hjälpte inte den skulle hon skicka mig vidare till kirurgakuten eftersom de hade bättre koll på detta. Så där låg jag och hoppades på att sprutan skulle hjälpa. Men nej! Det fortsatte krampa. Vi kom in kl 22 till Prenatal. Två timmar senare fick jag åka rullstol genom kulvertarna till akuten. En spännande upplevelse lite trött och påverkad av både smärtor och medicin. Vi pratade om serien Riget. Att där nere skulle man inte våga gå själv, vilket de faktiskt inte gjorde på nätterna i alla fall.

Väl på akuten så fick jag ingen förtur som sköterskan hoppats på. Så vi fick sitta ner i väntrummet och vänta på vår tur. Minns inte riktigt tiden här. Men sen fick vi gå in på kirurgakuten och där tog en sköterska lite prover och jag fick lägga mig på en brits som senare kördes in i ett rum. Där var vi i en evighet kändes det som. Jag som inte hade ätit något sen kl 15 mådde lite sådär då jag inte ens fick dricka något vatten. När klockan var 3 på natten så kikade en läkare in men försvann snabbt igen eftersom telefonen ringde. Så det tog ytterligare 1 1/2 timme innan en annan läkare kom. Då var jag extremt borta i huvudet. Min stackars man också som fått sitta på en obekväm stol i flera timmar. Vi fick prata med en läkare som också verkade lite flummig. Han kände och klämde och jag låg och krampade hela tiden. Så han beordrade mig en spruta morfin samt några Oxynorm att ta med hem. Dagen efter skulle jag få göra ett ultraljud på organen. Vi hade kunnat få stanna kvar men jag hade extrem hemlängtan och var trött och hungrig. Då var klockan 5:30 när vi äntligen lämnade akuten.

När vi kom hem åt jag lite fil och somnade bums. Två timmar senare fick vi gå upp igen och ringa röntgen för en tid för ultraljud. Min man fick ringa för jag kände mig helt borta av sömnbrist, matbrist och morfin. Vi fick en senare tid 11:30. Snark! Somnade om igen.

Väl på plats på ultraljud så gick allt väldigt snabbt. De mötte upp oss direkt och en trevlig läkare gjorde ett ultraljud. Han kollade igenom gallgångar, lever, njurar och lungor. Men kunde inte riktigt hitta vad som orsakade kramperna. Där kunde ju sitta en sten i de djupare gallvägarna som han inte kunde sen. Men han tyckte att min ömhet satt ganska ytligt på revbenen och undrade om jag hade trillat och att det kanske var en spricka? Nej det hade jag ju kommit ihåg. Det kändes inte riktigt så för mig. Men njurarna såg bra ut i alla fall och där fanns ingen vätska i lungorna. Efteråt skulle vi sätta oss på akuten igen. Göra om allt från början. Vi trodde på något sätt att man fick förtur om det var ett återbesök. Men nej! Vi lyckades även pricka in den mest hektiska dag. Suck.

Vi kom till akuten igen 12:30. 13:30 fick vi komma in på kirurgakutens väntrum. Kl 14:30 fick vi ett rum. Idag passade jag på att äta och dricka lite. För jag orkade inte vara så hungrig som igår. Det var hemskt. Helst när man är gravid. En sköterska tog lite prover igen. Mina armar är helt misshandlade efter alla blodprover. Jag är extremt svårstucken. Så det är blåmärken lite här och där. Jag vilade, krampade, var rastlös om vart annat. Ingen kom och tittade till mig. Vi fick veta redan innan att väntetiden var lång. Suck! Men inte så här lång. När man väntat tillräckligt länge så vill man bara hem och har svårt för att prata och diskutera med en läkare. Så kändes det åter igen vid 21:00 när läkaren kom. Han pratade bara om svaren på ultraljud och att de inte kunde hitta exakt vad som orsakade kramperna. Just då hade de lugnat sig lite också vilket kanske var dumt. Denna läkare verkade väldigt stressad och frågade om jag kunde stå ut med smärtorna för det fanns inte så mycket mer vi kunde göra just då. Visst, med lite smärtstillande skulle det nog gå sa jag lite trött sådär. Jag orkade inte mer. 


Jag fick med mig ett recept på Oxynorm att ta vid behov, helst på kvällen när jag ska sova. 

Det var extremt skönt att komma hem. Eftersom läkarna inte hittat någon gallsten, även om det kunde vara det, så köpte vi med oss en pizza. Pizza är extremt dumt att att äta vid gallsten. Den var sådär ljuvligt god. Efteråt mådde jag konstigt med extrem halsbränna och värk. Tog Omeprazol och Samarin, samt lite smärtstillande och la mig. Nu för en stund sen vaknade jag av värsta kramperna som är ihållande denna gång. Jo visst är det nog en liten stenbumling i alla fall. Jag är ganska säker på det. Så fick ta mig en Oxynorm och 2 alvedon. Förbannade läkaren lite för att jag inte fått Spasmofen istället vilket hade hjälpt bättre. Men som tur är hade jag några Papaverin också som är kramplösande. Det gör fortfarande ont. Men jag kan nog somna om igen.


Den här automaten och jag blev ovänner då den inte ville ta min tjuga. Grrrrr!

Godnatt! Jag hoppas att söndagen känns bättre!!!

7 timmar senare…

Nu är jag äntligen hemma igen efter att ha hängt på Kvinnokliniken hela dagen.

Först var jag på Specialistmödravården. Det tog en timme innan jag kom in. Där fick jag CTG och räkna fosterrörelser. 20 minuter skulle jag ligga där. Men det tog en timme innan de kom tillbaka. Mysigt att lyssna på bebisens hjärtljud. Fast den där britsen var inget kul att ligga på. Bebisen verkade må väldigt bra i alla fall så det var ju skönt att veta.

Jag fick lämna urinprov och de kollade mitt blodtryck. Båda såg fint ut så ingen risk för havandeskapsförgiftning i alla fall. Det jag var mest rädd för. Sen fick jag vänta en stund på en läkare. Som tur var så hade jag med mig en banan. Så jag passade på att smaska på den.

Läkaren var trevlig och lyssnade på mig. Han tryckte och klämde lite på magen. När han tryckte under högra revbenet så svartnade det för ögonen av smärta. Levern va? Sa jag! Ja! Sa han! Inget att gå miste på där. Fy vad ont det gjorde och han märkte det. Så han bestämde att jag skulle få en spruta med Spasmofen som är ett läkemedel man får när man har gallsten och njursten. Den innehåller morfin, kodein, Papaverin och noskapin och är både smärtstillande och kramplösande. En medicin jag tog mycket när jag hade gallstensanfall. Jag frågade noga om den inte var farlig för bebisen. Men han lovade att den inte skulle vara det. Morfin är tydligen inte så farligt i sig. Utan det är mer om man tar det regelbundet som bebisen kan få abstinens när den föds. Så jag litade på honom.

Sen fick jag vänta på barnmorskan igen för hon skulle ta ett blodprov för att kolla levervärdena. Hon skulle skicka de akut och då får man svar inom en timme. Sen följde hon mig ner till Prenatal där jag skulle få sprutan.

På Prenatal fick jag en skönare säng och ett eget rum. Efter en stund kom en annan barnmorska och gav mig sprutan med Spasmofen. Sen fick jag ligga där och vänta tills den gav effekt. Efter ett tag blev jag väldigt snurrig och smärtan lättade lite. Men tyvärr inte helt. Efter en timme så kom min man med lite att äta och dricka. Det behövdes. Men efteråt fick jag mer ont igen. Det är mat som utlöser den starka smärtan. Annars gör det mest ont när jag rör på mig.

2 timmar efter sprutan så kom barnmorskan igen och pratade lite. Jag fick med mig 3 spasmofen hem att ta vid behov. Gör det mer ont eller om jag får feber så måste jag höra av mig. Jag ska också försöka undvika äta sånt som utlöser smärtan. Så tillbaka till gamla galltänket. Svårt! Det är så mycket som påverkar. Levervärdena såg fina ut i alla fall så det behöver jag inte oroa mig för.

Många tror att gallkramperna försvinner helt när man har opererat bort gallblåsan. Men så behöver det inte alls vara. En graviditet kan också utlösa gallbesvär, vilket jag fick erfara vid min andra graviditet. Det var då det hela började.

Nu ska jag äta maaaaaat! Sen får vi se hur ont det kommer att göra. Dilemma! :)

Beordrad vila!

Jag fick mer sammandragningar idag och de gjorde ont och ville inte gå över så jag ringde. En gullig barnmorska tyckte jag skulle komma in så vi tog en taxi direkt.

Väl där fick vi gå in till Prenatal som det heter. Där kom barnmorskan och mötte upp oss. Jag fick lägga mig i en säng och hon satte en grej på magen som skulle mäta sammandragningar. Men väl där var det väldigt lugnt. Vi fick lyssna på hjärtljuden och lillebror var allt annat än lugn. Han gillar verkligen inte den där maskinen. Men det lugnade mig.

Efteråt fick jag lämna ett urinprov och vänta en stund. Då kom en läkare och vi fick gå in i ett undersökningsrum. Hon kollade med ultraljud, både på magen och vaginalt. Men den första maskinen ville inte. Så hon fick gå och hämta en annan. Hon kollade livmodertappen och hur lillebror hade det. Ett tag tyckte hon att moderkakan satt lågt. Något som inte märkts tidigare. Men maskinen var nog inte så bra. Så sen sa hon att allt såg bra ut. Men att jag skulle vila i helgen och höra av mig igen om det blir värre igen. Hon kände på magen och tyckte också den var hård. Då hade jag bara gått några meter.

Sen kollade de sänkan på mig också. Allt såg bra ut som tur var så vi kunde åka hem igen. Skönt det! Nu vet jag hur väl omhändertagen man blir på Prenatal. Som natt och dag mot gynakuten.

Tack för era kommentarer! ❤️