Taggarkiv: rädd

Add Comment Register

Nervös!!!

Det har inte varit så lätt att sova i natt. Detta testet skrämmer mig enormt. Jag kommer inte att kunna hantera ett minus. Alla symptom jag har i kroppen. Vad kan det annars vara?

Jag är så rädd. Vaknade vid 1 och var tvungen att kissa. Känns positivt i alla fall. Sen har jag vaknat till och från hela tiden. När klockan visade 4 så kunde jag verkligen inte somna om. Så nu sitter jag här och försöker hålla mig en stund till. Jag är väldigt kissnödig igen.

Nu ska jag läsa ikapp lite bloggar. Sen ska jag väcka mannen för ett test.

Hjälp!
(Skrivet 5:04)

Ruvardag 15

I morse vaknade jag åter igen och var kissnödig. Åt lite yoggi och gick och la mig igen. Men kunde inte somna om. Riktigt jobbigt det här. Hur ska man kunna orka med livet om man inte får sova på nätterna? Till slut somnade jag om.

När jag vaknade så kände jag mig väldigt hungrig. Jag brukar vänta med att äta. Vill vakna först. Men det går inte riktigt just nu. Men jag har ett jobbigt illamående som gör mig osugen på mat. Det i sig gör att jag väntar för länge med att äta så jag knappt kan äta pga illamåendet. Ska försöka bättra mig där. Verkar även ha lite magkatarr som ställer till det. Jag har lovat mig själv att inte äta Omeprazol förrän efter vecka 13. Det händer så mycket viktigt de första veckorna. Alla organ som ska bildas.

Idag har vi julpyntat. Ja som kanske resten av Sveriges befolkning. Jag orkade inte alls göra så mycket. Hissen var sönder i trappen så vi fick bära upp julsakerna. Jag bar bara lätt. När vi kom upp kände jag mig helt skakig och konstig i kroppen. Tryckte i mig några Drömmar med skakiga händer och fick sen lägga mig en stund. Blodsockerfall? Jag vet inte. Sen kändes det bättre igen efter ett tag.

Jag har haft ganska ont på en punkt på skinkan idag. Även fram över ljumsken. Jag hade detta på exakt samma tid vid min andra graviditet. Jag vet faktiskt inte vad det kan vara. Fogarna? Nerv? Något som trycker på? Jag sitter nog dumt i soffan. Benen rakt ut.

Brösten har varit lite mindre ömma under dagen för att nu ikväll tokömma igen.

Vet ni? Imorgon gör jag ett tjuvtest. Jag dör av spänning och nervositet. Så vi ses på andra sidan. På gravidsidan hoppas jag. Inte den mörka sidan.

Trött på det här

Idag skulle jag ha jobbat mitt första pass på ett tag. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång med livet igen. Men kroppen strejkar. Den är inte redo. Jag mår skit idag.

Jag har inte kunnat sova ordentligt på några nätter. Magen har varit dålig. Jag känner mig matt och yr. Något krampar i magen efter att jag har ätit. Jag bajsar svart.

Allt har säkert en förklaring som inte är så farlig som det låter. Men jag blir ända orolig för någon komplikation. Men nu har det ju gått över en vecka sedan ERCPn gjordes. Jag funderar på om jag har blodbrist. De tömde mig på mycket blod samtidigt som jag hade en riklig mens. Så jag äter lite extra järn. Det kan i sin tur färga avföringen svart. Plus att jag druckit en del blåbärssoppa. Pinsamt att söka akut för det kanske. Men något känns inte bra. Så jag ska nog gå och kolla mitt blodvärde samt blodtryck imorgon. Frågan är bara var? Vårdcentralen borde väl vara det bästa alternativet. Jag känner mig inte akut sjuk.

Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd. Rädd för att inte vara redo för sprutstart om 2 veckor. Men jag orkar ju inte vänta mer nu.

Någon som gjort en ERCP där de vidgat gallmynningen som har liknande erfarenheter? Hur har ni mått?

Eller så är allt bara psykiskt. Går jag tillbaka till jobbet så är jag frisk. Är jag frisk så är det dags att dra igång karusellen igen. Jag är ju livrädd. Fast det skapar ju inte konstiga kramper i magen kanske. Det känns nämligen där såret sitter.

Vad hade ni gjort? Jag vill ju bara må bra nu!!!

Sjukskrivning

Är det någon som fått till en sjukskrivning under och efter en IVF-behandling?

Jag frågade vid vårt andra försök när vi gick via landstinget för då mådde jag väldigt dåligt. Men den läkaren sa bara att Försäkringskassan inte skulle godta det.

Men om man mår så pass dåligt både fysiskt och psykiskt så varje dag blir ett stort stressmoment, då borde man väl kunna få hjälp? Frågan är om det är IVF-kliniken eller Vårdcentralen man ska vända sig till. Jag har ju en kuratorkontakt så det steget har jag tagit. Men det tar ett tag innan man eventuellt mår bättre igen.

Vad tror ni? Allting skrämmer mig just nu. Plus och minus. Graviditet och missfall. Bra ultraljud och förlora graviditeten ändå. Jag vet inte hur jag ska hantera allt. Jag känner mig så trasig. Hela kvällen igår så grät jag för jag tyckte det var så jobbigt att bli tvingad att jobba hela tiden. Jag jobbar ungefär som heltid annars om man räknar in den sovande jouren. Men tyvärr så är det bara den vakna tiden som räknas som aktivt arbete så jag jobbar ”bara” ca 80%.

Hur tänker ni? Vilken hjälp har ni fått? Det är så svårt att söka hjälp när man är på botten. Så man hellre biter ihop och tar dagen som den kommer. Sån är jag. Men jag känner nu att det inte fungerar. Detta är något stort i vårt liv som vi dessutom lägger en massa pengar på. Då vill jag försöka må så bra som möjligt och undvika stress.

Hjälp!