Taggarkiv: rött

Add Comment Register

Liten blödning!

Usch! Idag efter ett toalettbesök så såg jag först lite rosa i toalettstolen och det kom rött på pappret. Jag hatar det! Så här sent bör man väl inte blöda?

Vid min första graviditet så blödde jag nu också och då visade det sig vara en polyp. Men nu har jag lite ont över vänstra skinkan också. Då hade jag inte ont.

Jag blir så orolig. Har kontaktat min BM. Nu måste jag ner på stan för det är dags för KBT. Pallar inte! Men har inte råd att avboka så här sent.

Mer orolig

Bara för att jag fick se den där skuggan på testet så blir jag mer orolig. Jag har ont och småblöder lite. Det gör ont i svanskotan. Jag hatar detta. Jag har småblött sedan i måndags. Men då har det ändå känts ok. Jag trodde det var kört. Nu har jag fått hoppet tillbaka och därmed har rädslan blivit större.

Jag var så dum och tog ett digitalt test mitt på dagen. Det stod Inte Gravid. Vi får väl hoppas att det bara var alldeles för tidigt för det. Jag kunde väl sparat det tills imorgon. Nädå! Nu ska jag tydligen må dåligt i onödan. Så dumt!

Ruvardag 11

Jag vaknade vid 3 och var kissnödig igen. Sen i morse så visade testet fortfarande negativt. Det kom lite rosarött blod med morgon-Lutinus som brukar rinna ut.

Jag skulle iväg en sväng och handla och kände att det var lika bra att ta både alvedon och storbinda på. För nu var det på väg.

Väl hemma igen så hade det bara kommit pyttelite brunt Lutinus. Vad vill kroppen? När alvedonen gått ur kroppen så känner jag att det gör ganska ont. Mensvärk. Det gör mer ont i svanskotan än där fram. Hela bäckenet känns ömt.

Jag tror nog Lilla Stjärna fäste en liten stund. För det kändes det som. Så nu väntar jag väl på ett missfall då. Samma som vid IVF 2. Den blödningen var inte kul. Den började hastigt och istället för att bli mindre i slutet så blev det mer. Binda och tampong räckte inte. Det här ser jag inte fram emot. Helst inte när jag måste vara lite social i helgen.

Hjälp!!!

Hoppas ni får en trevlig Valborg. Vi ska nog inte göra något speciellt. Jag orkar nog inte. Känner mig bitter och ledsen. Jag som varit så positiv och hoppfull denna gången. Så blev det bara skit av det. :(

20140430-160008.jpg

Ruvardag 10

I natt har jag haft väldigt mycket mensvärk. Även svettats floder kändes det som. När jag vaknade vid 8 så tog jag ett nytt test. Fortfarande helt blankt.

Under dagen har det kommit rosa Lutinus. Har försökt att inte bry mig om det så mycket. Men nu precis så fick jag rött på pappret. Antar att det är kört nu. Vet inte riktigt hur jag ska reagera. Känner mig helt likgiltig.

I natt fick jag även gallkramp 2 gånger. Men det släppte snabbt igen. Men sen idag på förmiddagen så kom det tillbaka. Det gjorde så ont så jag kräktes och kallsvettades. Det släppte inte heller. Så för att inte svimma så tog jag en Spasmofen. Jag vill inte ta läkemedel när jag ruvar. Men det var ett måste. Efter en timme kände jag fortfarande av krampen. Nu känns det bättre men det skaver lite. Det känns som att stenen sitter fast. Inte så bra. Lyckas vi inte med denna IVF så ska jag göra den där operationen. Jag ångrar såååå att jag inte gjorde den innan. Men hur skulle jag veta att den kvarvarande stenen skulle ge så här mycket besvär? Läkaren trodde ju inte det. Jag blir så trött!!!

Usch vad deppig jag känner mig. Ni tycker säkert att jag ger upp för tidigt. Men jag känner inget längre. Jag är en av dem som känner av en graviditet direkt. Det är en känsla i kroppen som inte går att beskriva. Den bara finns där. Den känslan är borta. Den försvann i förrgår. Undrar om det blir vanlig mens eller missfall denna gången. Jag har inte tid att störtblöda och ha ont denna veckan. Jag vill inte. Jag måste vara social denna veckan och träffa folk. Hur ska det gå?

När ska man köra igång ett nytt försök? Antar att det måste gå en mens mellan. Då hinner vi nog inte innan sommaren. Kanske i augusti? Jag vill inte vänta för länge. Tror nog det blir Menopur nästa gång. Känns säkrare tror jag.

Hur ska jag orka mig igenom ytterligare en sommar utan att vara gravid? Hur ska jag orka med jobbet? Jag vill bara säga upp mig och vara. Jag orkar inte mer. :(

Dumma kropp, vad vill du nu?

Ibland mår jag bra igen sen kommer smärtan tillbaka och gör mig rädd. Senast idag under en långpromenad. Det gjorde ont i bäckenet. Det känns i svanskotan. Livmodertappen? Är det något fel med den? Den har börjar göra ont när den öppnar och stänger sig. Varför? Har det med Cytotecen att göra? Slidpillret man tar vid skrapning och abort. Det är nog inte nyttigt att ta för många gånger.

När jag kom hem hade jag fått en megaflytning med lite rött i. Det är ju inte mens riktigt ännu. Vad händer? Vi har inte gjort något försök denna gången så gravid är jag inte. Sen läste jag att Pevaryl kan ge stora flytningar. Men inte med blod i väl? Jag orkar inte med det här.

Såklart googlar jag igen och får upp livmoderhalscancer. Får man ont och samtidigt får ischiasbesvär så kan det vara det. Jag har ju haft något sånt 2 nätter på rad. Dumma mig. Varför googla? Jag har gjort cellprov oftare än vanligt på senaste tiden men aldrig haft cellförändringar. Detta tar 10-15 år att utvecklas. Dessutom har jag gjort många kontroller på kliniken samt blivit skrapad. De borde väl upptäckt något då. Eller? Joooo! Nu måste jag sluta googla. Men det småblodiga gör mig nervös. Kanske jag ska göra en ordentlig undersökning ändå.

Ultraljud inbokat

Min barnmorska tog mig på allvar och ringde upp mig väldigt snabbt. De hade tyvärr bara någon på ultraljud på torsdagar och lördagar där. Det tyckte hon var för sent så bad mig ringa KK och få en tid där. Idag fick jag prata med en kvinna som mer verkade förstå att ett ultraljud var det enda som kunde hjälpa oss slappna av nu. Men de hade tyvärr ingen tid förrän på fredag. Så jag fick ringa tillbaka till min bm och få den där tiden på torsdag kväll. En hel evighet känns det som. Men bättre än inget.

För tillfället kommer inget blod men det gör ont i ryggslutet. Kvinnan jag pratade med på KK tyckte att det var bra med ökade symptom som jag faktiskt haft. Men idag vet jag inte. Har visserligen inte gjort så mycket. Mår bara lite illa. Men det kan ju komma och gå. Kände mig visserligen lite yr innan jag åt.

Behöver jag säga att jag nu har världens längsta dagar framför mig? De vill att jag ska jobba på onsdag kväll men det kommer jag inte att kunna. Usch vad jag är rädd!!!

Hjälp!!!

Skräcknatt (9+3)

Igår bestämde jag mig för att stanna hemma från jobb. Jag mådde ju så illa i lördags att jag kände att det inte skulle fungera. Under söndagen mådde jag illa men inte riktigt lika mycket. Jag var ute och andades friskluft en stund och det kändes bra. Tyvärr regnade det så vi kunde inte vara ute.

Idag är jag så fruktansvärt glad att jag stannade hemma och inte sov borta. Vid 00:30 vaknade jag av vad jag trodde var en dröm. Att det gjorde lite ont i ryggslutet och att det kändes blött där nere. Tänkte att oj är flytningarna så rikliga nu och gick på toaletten där jag möttes av en stor chock. Blod i trosan. Blod på lakanen. Jag hade ont i ryggslutet. Jag satte mig på toaletten för jag behövde kissa. Då kom det en stor klump. Men antagligen bara koagulerat blod. Vi blev helt förstörda och bestämde oss för att åka till gynakuten utan att ringa först. Vi tog taxi mitt i natten. Väl framme där fick vi prata med en sköterska som sa att det var ju alldeles för tidigt för dem att kunna göra något. Nej vi har bara en läkare på hela förlossningen i natt så vi tycker inte att ditt ärende är akut. Vafan har man då en gynakut till? Man var tydligen tvungen att störtblöda eller ha så ont så man inte kan gå. Vilket jag såklart inte hade. Jag är så dum och kan inte ljuga. Dessutom hade jag slutat blöda lika plötsligt som det började. Hon sa att det var vanligt med blödningar. Hon sa även att det var vanligt att det kunde göra ont vid en blödning. Men att det ändå kunde vara ok. Men att det också kunde vara ett missfall. Hennes tips var att avvakta under natten och på morgonen ringa antingen blödningsmottagningen eller min barnmorska. Vi bestämde oss för att kontakta barnmorskan vilket jag precis har gjort. Via mail. Hoppas hon ringer upp mig under dagen. Det gjorde hon förra gången jag mailade. Hoppas att de tar det på allvar i alla fall. Vi orkar inte vänta till KUB för att se om allt står rätt till eller inte.

Eftersom det har varit svårt att sova i natt så har jag lyckas sova lite nu på förmiddagen. Så nu känns det lite bättre. Jag märker att magen helt plötsligt är förstoppad men det kan väl knappast orsaka en blödning mitt i natten. Eller? Det värker lite i ryggslutet men det gör inte jätteont. Det har inte kommit mer blod förrän jag precis var och gjorde nr2. Då kom det lite rosa. Men det kommer inte därifrån tyvärr.

Nu ber vi till högre makter, om det finns några, att lilla Irja mår bra ändå och att det bara var falskt alarm. Vi hoppas även på att få göra ett ultraljud via vår barnmorska så vi kan bli lugnade. Det går ju inte att må så här tills den 15 juni. Den där ångesten jag kände i natt var inte nådig. Jag tänkte tankar om att inte orka leva. För jag orkar inte göra fler IVFer. Jag vill inte behöva gå igenom det där igen och dessutom behöva betala för det. Jag behöver er tummar!!!

Helt slut (5+0)

Jag ville så gärna göra ett försök att jobba idag. Som några av er skriver så kan det vara bra att fokusera på något annat. En sak som gjorde mig nervös igår var att vi inte alls skulle stanna hemma och ta det lugnt utan skulle iväg på förmiddagen. Hur skulle detta gå?

Jag hade verkligen svårt för att somna igår. När jag lägger mig ner känner jag hur det molar mer på sidan. Det känns lite som att något trycker på en nerv inne ifrån. Som skickar små impulser ända ner till tårna ibland. Under natten har jag vaknat flera gånger och varit helt svettig. Det har gjort ont i hela nedre buken. Jag fick den där konstiga smärtan igen som om något försöker pressa sig ut på sidorna. Så som jag kände med missfallet vid andra IVFen. Livmodern kändes alldeles stel som om den jobbade hårt. Kanske det bara är växtvärk men det känns lite väl mycket. Ska det hålla en vaken nätterna igenom? Jag var gravid förra året och kände inte alls så här. Allt är så annorlunda. Det kan det ju givetvis vara. Men det SKA inte kännas obehagligt att vara gravid. Då måste något vara fel.

Många skriver att det är normalt att blöda i början av graviditeten. Att det kanske har med mediciner och IVF att göra. Jag tycker att det blöder för mycket för det. Samt för länge. Detta borde inte bli värre av att jag går och rör på mig. Det kommer mycket rött i toalettstolen varje gång jag går på toaletten. I alla fall när jag just rört på mig. Pappret blir alldeles knallrött och där är mycket. I bindan kommer en del. Jag som har en riklig mens i vanliga fall skulle vilja kalla den som en vanlig mens. Bara det att den inte är mensaktig utan bara blodig. Jag blöder någonstans ifrån. Det känns som ett blodkärl praktiskt taget pissar blod. Det KAN ju inte vara normalt.

Jag försökte verkligen göra andra saker igår. Jag tyckte det kändes lite bättre från och till. Men något säger mig att så länge jag blöder så måste jag ta det lugnt. Jag vill ju inte förblöda.

Just nu önskar jag att jag hade ett annat jobb där ingen var beroende av mig på detta sätt. Det hade underlättat. Jag hade kunnat skött mina sysslor i min egen takt. Men som ensam personlig assistent så går inte det. Jag utsätter oss båda för fara. Jag ska ringa kliniken idag och se om man kan få bli sjukskriven. Bara 1 vecka fr om idag. Då behöver jag inte jobba förrän efter nästa ultraljud. Tills dess borde vi veta om det är ett X eller inte.

När jag kikar på mina appar så har jag idag gått in i vecka 6. Tydligen kan hjärtat börja slå redan till helgen. Häftigt! Jag hoppas så att Irja sitter rätt och att det bara är något annat som bråkar.

20130426-064034.jpg

För tidigt (4+6)

Idag var vi på VUL. Vi fick den enda läkaren som vi inte haft. Så nu har vi gått igenom alla. Hon var ganska bra hon med. Pratade mycket och förklarade direkt att det nog var för tidigt att se.

Jag får hoppa upp i gynstolen. Hon kikar med ultraljudsstaven. Slemhinnan var fortfarande tjock och fin. Livmodern såg tom ut men det är för att det är för tidigt att se ännu. Jag var ganska inställd på detta. Tänk, lilla Irja är ju faktiskt bara ca 1 mm liten. Känns ju omöjligt att se. Hon tittade lite snabbt runt omkring men där var nog inget avvikande. Det enda hon kunde säga var att det är för tidigt att se. Så jag får komma tillbaka den 3 maj. Om en vecka. Låter bra. Hon sa också att alla slemhinnor är så sköra just nu så det är svårt att säga var det kommer ifrån. Hon tyckte det såg lite slemmigt ut vilket tyder på att det bara är en slemhinna. Känns ju tryggt.

Efteråt fick vi diskutera med en sköterska. Hon tyckte vi skulle ha en senare tid eftersom även 6+0 är tidigt för ett VUL. Men jag ville ha den tiden. Läkaren sa ju det. Att man böööör se en hinnsäck men att det inte är säkert. Vi gör ett försök. Vi diskuterade även smärtan på sidan. Hon tyckte att det var för tidigt att känna egentligen. Om embryot satt sig i äggledaren. Det gjorde mig lite lugnare. Så nu får vi vänta en vecka och se.

Får jag en skarp smärta som kommer och går. Så kan det vara ett X. Då måste jag åka in till gynakuten. Mitt känns mer konstant molande. Som ett sår. Hur har det känts för er som haft det och när upptäckte ni det?

Vi bestämde oss för att gå hem. Då kände jag hur det skavde på sidan. Jag kände även att det kom blod. Under tiden jag gick så tyckte jag den här sticksmärtan åkte längre och längre ner. Men det var kanske bara inbillning. När vi kom hem så stack det inte så mycket mer. Det kom en del blod och molade lite. Nu när jag ligger ner känns det ganska långt ner. Precis ovanför blygdbenet. Mot ljumsken. Där sitter väl ändå inte äggledaren? Eller? Det måste vara något annat. Kanske såret inte läkt ordentligt. Läkaren tittade aldrig. Jag glömmer alltid hälften av vad jag ska fråga. Så dumt.

Jag har försökt leta upp någon bra bild för att se var äggledarna sitter men tycker alla ser olika ut. Någon som kan förklara? De verkar ju sitta ovanför livmodern i alla fall. Gå uppåt. Inte neråt som mitt molande sitter. Men de kan kanske sitta olika. Jag kan inte känna livmodern ännu.

Imorgon ska jag testa att jobba. Det borde gå bra. Vi ska inte iväg på något. Jag kan sitta och läsa eller något. Ta det lugnt och pyssla med något. Blödningen är inget missfall. Det verkar inte som det i alla fall. Det känns nästan som att det blir bättre om det får blöda lite. Som om det kommer från ett sår.

Nu ska jag nog vila en stund. Tröttheten är enorm. Illamåendet är jobbigt innan jag får i mig frukost nr2. Det känns bra. :)

20130425-115326.jpg
Dagens test. Rd17. 4+6.