Taggarkiv: samtal

Add Comment Register

Inget samtal!

Min läkare ringde aldrig upp mig idag. Jag blir så besviken. Vill så gärna börja nu. Vi har inte gjort ett försök på över ett år. Så nu när vi äntligen har peppat upp oss så kan vi inte börja. Jag blir lite irriterad över att vi inte fick träffa dem innan de stängde för julen. För då hade vi hunnit få allt klart tills nu.

Hoppas verkligen hon hör av sig imorgon. Kanske inte proverna hann bli klara. Det kan ju vara så. En, två dagar hit och dit spelar kanske inte så stor roll. Hoppas jag i alla fall. Enanton sitter ju inte i hur länge som helst.

Jag får återkomma imorgon!!!

disappointed-vert

Sömn & Enanton

Förra natten hade jag också svårt för att sova. Jag tror att jag stressar upp mig eftersom jag var tvungen att ringa både Försäkringskassan och min läkare. När klockan var 9 och jag fortfarande inte hade fått någon ro för att sova så ringde jag Försäkringskassan. Tänkte att om jag har det gjort så kanske jag kunde få lite ro.

Jag ville höra med dem om det är ok för dem att jag jobbar en dag i veckan på 25% efter operationen. Egentligen ska man jobba delar av en dag när man jobbar 25%. Men det går inte för mig som jobbar som personlig assistent helt ensam. Vi kan inte byta av varandra mitt under ett pass. Helst inte när brukaren är iväg på en aktivitet. FK menade på att om jag klarar av att jobba en hel dag i veckan så kan jag lika gärna jobba alla. Så resonerar ju inte jag. Jobbar jag bara en dag i veckan så får jag tid på mig att vila upp mig tills nästa pass. Det är ju lite svårt att säga nu hur jag kommer att må efter operationen. Så vi valde att avvakta lite samt att jag skulle prata med min läkare och arbetsgivare. Har ni några tips?

Efter samtalet så fick jag faktiskt ro och somnade direkt. Vaknade vid 13 men lyckades somna om igen. Kände mig inte riktigt på topp så fick tyvärr ställa in gårdagens kurs i Sorgbearbetning igen. Det känns så tråkigt när det blir så. Men jag måste fokusera på mig själv.

På kvällen fick jag migrän igen och sov mellan 19-1. Oj! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sova resten av natten. Men när mannen hade lagt sig och två söta katter också låg bredvid så somnade jag direkt igen. Sedan vaknade jag vid 11 idag. Det känns så skönt att ha fått sova ut.

Nu ska jag bara ringa min läkare också eftersom min sjukskrivning går ut imorgon.

Idag har jag varit och fått spruta nummer 4 med Enanton. Börjar bli trött på att vara nedreglerad. 3 månader till!!! Sedan kör vi igång med IVF.

Dagens KBT

Idag var det dags för KBT igen. Det som känns mest jobbigt just nu är väntan. Väntan på operation och väntan på IVF. Tiden går och jag kan inget göra mer än att vänta och hoppas på att må bättre vissa dagar. Smärtan är såklart också jobbig. Vissa dagar är den väldigt intensiv. Då orkar jag inte göra så mycket. Men det får vara så. För de dagar jag mår bättre så orkar jag göra något. Jag får ta en dag i taget helt enkelt.

Jag känner att jag har lite dåligt samvete att vi inte gjorde så mycket på semestern. Men jag gjorde ju det jag kunde. För att slippa ha dåligt samvete för det så fick jag i uppgift att tänka över vad vi gjorde för något roligt. För vi satt antagligen inte bara och hade tråkigt. Vi tog det lugnt och vilade mycket. Det man egentligen ska göra. Det borde jag vara nöjd med.

Något som gör mig glad är att jag har kommit i kontakt med några andra tjejer som har endometrios. Många av dem har exakt samma problem som mig. Tråkigt för oss men samtidigt skönt att ha hittat några som förstår vilket helvete man faktiskt går igenom. Att det faktiskt inte bara är inbillning. Det finns en anledning till smärtan.

Så det var ett givande samtal även idag! :)

Ett långt läkarsamtal

Idag ringde min läkare på Vårdcentralen. Jag hade bokat en telefontid för att diskutera migränmedicin. Den enda som hjälper mig är Zomig Nasal. Men den är så dyr. Ett paket med 2 doser kostar 200:-. Men visst, det kan det vara värt för att slippa smärtan. För den smärtan jag får vid migrän är oftast så intensiv så att jag inte ens kan somna. Vilket är det bästa att göra under ett anfall. En snäll kvinna på mitt stammis Apotek nämnde att det fanns en migränspray att få på recept. Jag glömde ju såklart att fråga vad den hette. Så det tog ett tag innan min läkare hittade den. Jag visste bara vad det verksamma ämnet var, Sumatriptan, men det kan de inte söka på. Dumt system. Men hon hittade den till slut, Imigran heter den. Så nu har jag ett 6-pack att hämta ut. Dessutom gratis för att jag har kommit upp i högkostnadsskyddet. Perfekt!!!

Vi diskuterade också hur jag mådde vilket är lite bättre. Hon blir så orolig för mig eftersom jag går på Oxikodon. Det är farligt vanebildande och man kan få svåra utsättningssymptom när man slutar. Jag har läst på en del och försöker istället att trappa ner medicinen och verkligen bara ta vid behov. För enligt gynekologläkare så är tyvärr Oxikodon det som hjälper bäst mot endometriossmärtor. Eftersom jag varken kan eller får ta Diklofenak, vilket annars kan hjälpa. Min mage tål inte det alls, plus att det är rena rävgiftet om man försöker bli gravid.

Jag fick även Lactulos på recept. Min nya kompis. Det är en milt laxerande vätska som är snäll mot magen. Det smakar socker och är god att blanda med chokladmjölk. Så är ni extremt hårda i magen så testa detta. Jag tror t om att man får ta det som gravid. Något att lägga på minnet. Lactulos innehåller en stor mängd laktos också så jag som laktosintolerant får en ganska bra effekt. Men inte riktigt fullt ut. Det kan fortfarande göra #&@piiiiip ont att skita om man säger så.

Vi hade även ett långt samtal om hur fel vården fungerar. Att det är för jävligt rent ut sagt att alla skickar en vidare till Vårdcentralen för att få en sjukskrivning. För hur ska en läkare där kunna sätta sig in i något som en specialist eventuellt har konstaterat. Helt galet! För hennes del kan inget hända som tur var. För jag var rädd att hon skulle kunna få en tillsägelse eller något för att hon sjukskriven mig utan undersökning. Men så är inte fallet. Det värsta som kan hända är att Försäkringskassan nekar mig ersättning. Men då får väl min snälla IVF-läkare rycka in.

Vad händer idag då? Just nu ligger jag i sängen med värmedynan. Jag är extremt trött och känner mig lite småförkyld. Hade velat gå och träna men kroppen vill inte det. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Snart är det Valborg. En högtid som jag och mina vänner alltid har firat förr, eller tidigare med familjen. Men sedan jag träffade min man har det inte blivit så mycket. För han har aldrig firat det. Han visste inte ens när eller vad det var när vi träffades. Ha ha! Är inte det lite konstigt? Brukar ni fira Valborg? Välkomna våren. Ut med det gamla och in med det nya. I år ska vi fira i alla fall. Vi ska hem till några fina vänner och dricka vin och snacka skit. Det var längesen. Det ska bli kul. Om tillfälle kommer så kommer vi nog berätta om IVFen. Det är några av mina närmsta vänner som ännu inte fått reda på det. Det skulle kännas bra. Men är inget man bara slänger ur sig sådär. Men de kommer fråga hur det är och vad vi gjort den senaste tiden. Då kommer jag att berätta om min sjukdom. Det ena kanske leder till det andra. Men jag måste höra först med min man om han tycker det är OK.

image

Någon brasa går vi nog inte och tittar på. För jag tycker så synd om igelkottarna.

image

Glömd

Åter igen så prioriterar inte den där läkaren mig. Jag förstår att hon har fullt upp. Men jag blir så ledsen av att känna mig bortglömd. Helst när jag säger att det är akut.

Hela dagen har jag gått på helspänn över att telefonen ska ringa. Den har fått följa med överallt. Jag har knappt vågat gå på toaletten. Jag har inte kunnat vila, vilket jag har behövt. Bara för att jag varit rädd för att missa samtalet.

Men nej, läkaren ringde inte. Jag känner mig så uppgiven och ledsen. Ingen bryr sig om mig. Jag kan lika gärna ge upp och skita i allt. Så känns det nu.

:(

image