Jag vet inte om det beror på att jag idag är på dag 4 med Synarela eller om det är något annat som gör mig nedstämd. Kanske det beror på att ingen från IVF-kliniken har hört av sig. Läkaren har inte hört av sig angående medicinerna. De snabbverkande är snart slut. Jag har inte heller hört något om det där förstadagsintyget. Så jag vet inte om jag kommer att få några pengar. Jag vet inte heller om jag måste bli tvingad att jobba imorgon fast att jag har ont. Det gör mig stressad och samtidigt deprimerad. Jag behöver ju veta. Jag vill ju såklart jobba. Men måste jag ta starka mediciner så går det ju inte. Enligt mig så ska ju den som skrivit ut medicinerna också hjälpa mig med en sjukskrivning. Jag kan ju inte gå till en annan läkare då och försöka få den att förstå.

Jag vill bara vara när jag är sjuk. Få en chans att läka utan att behöva få en depression eller känna mig stressad mitt i allt. Jag gör mitt bästa för att kunna komma tillbaka. Jag tar min medicin och tar hand om mig själv, vilket är det enda jag kan göra.

Det är några dagar kvar på min tävling. Ni har väl inte missat att ni kan vinna ett paket med ägglossningsstest och graviditetstest från Graviditetskollen? Tävlingen hittar ni HÄR!

Idag är jag på cykeldag 4 med stor blödning och kraftiga smärtor. Det får mig att ha mycket ont och jag måste äta starka mediciner. Pga starka mediciner kan och får jag inte jobba. För det första så har jag ingen ork när det gör ont. För det andra så känner jag mig snurrig av medicinerna. Jag får inte vara påverkad på jobb då jag har ett stort ansvar. Så därför var jag tvungen att sjukskriva mig igen. Jag har alltså inget val.

Eftersom jag har varit borta en del förra året pga gallstensbesvär så kräver numera min arbetsgivare ett förstadagsintyg när jag är sjuk. Detta intyg behöver inte vara ett läkarintyg som det som Försäkringskassan vill ha. Utan det räcker med ett kvitto eller annat bevis på att jag har sökt sjukvård eller inte kan jobba. Ett bevis på min sjukdom.

Eftersom min IVF-läkare har sagt att allt som har med endometrios ska gå via dem och inte vårdcentralen så valde jag idag att kontakta dem för ett intyg. Tyvärr är inte min läkare där idag. Den andra är inte så insatt i mina problem. Så jag frågade sköterskan om hon kunde skriva ihop ett litet intyg som förklarar mina problem och vad som gör att jag inte kan jobba. Men det kunde hon inte göra. För det kunde vara emot deras policy..? Min läkare kommer dit imorgon så hon skulle ta upp det med henne då. Men tänk om hon också vägrar. Kan de göra så? Var ska jag då vända mig? Gynakuten? Jag blir så trött på det här. Måste jag bli mer lidande för att jag har denna jävla skitsjukdom? Hur ska jag orka ringa runt eller t om besöka olika vårdställen när jag mår så här? Kan de inte bara skriva ett litet intyg som bevis på att detta är något återkommande? Som förhoppningsvis ska vara sista gången nu eftersom jag har börjat med Synarela. Jag kan ju inte gå till Vårdcentralen bara för att få ett intyg. Jag vägrar ta upp en av deras akuttider pga detta. Det är ju för jävligt. Samma sak gäller gynakuten. Varför ska jag behöva ta en plats där? En plats som någon annan behöver.

Vad ska man göra? Jag hoppas min läkare kan ringa mig imorgon så att vi kan diskutera. Men hon jobbar inte på kliniken förrän nästa vecka.

Jag blir så irriterad. Men samtidigt förstår jag ju min arbetsgivare. Det är säkert många som utnyttjar det här med att vara sjukskriven bara för att de inte orkar jobba. Men måste detta påverka mig???

Den andra IVF-läkaren ska ringa upp mig. Jag vill diskutera mina mediciner som knappt hjälper. Men hon är inte så insatt i dem. Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig. Allt känns bara så jobbigt. Jag vill bara bli frisk och slippa dessa problem.

Något positivt då? Kanske att det känns som vår idag. Snälla stanna kvar nu. Jag behöver sol och energi.

Jag har märkt att jag gnäller en del i bloggen om hur jag mår. Det måste vara tråkigt för er läsare. Men det kanske är bra att jag är ärlig? Jag skriver ju mycket för att dokumentera till mig själv. Nu ska jag gnälla lite till. Så tycker ni det är jobbigt så får ni sluta läsa här. 😉

4:30 vaknade jag och kände mig extremt kissnödig. Kissade och la mig igen och fick väldigt ont i både ryggen och nere på höger sida fram. Det ryggonda har jag haft i några dagar och har trott att det berodde på lite gallkramper. Det nere till höger trodde jag var sviter efter ägglossningen förra veckan. Antingen en cysta eller gulekroppen som kan kännas. Men i morse kände jag att smärtorna hörde ihop. Jag kände mig väldigt öm över hela högra sidan. Det gjorde lite för ont. Jag som är ganska smärttålig annars blev lite orolig. Så pass orolig så jag bestämde mig för att åka in till akuten.

Först kom en sköterska och hämtade mig. Jag fick lämna ett urinprov. Sen fick jag en säng och mannen fick gå och sätta sig i väntrummet. Där fick jag en infart av en annan sköterska. Där fick jag vänta en liten stund. Sen fick jag gå till en annan del. Minns lite dåligt här för jag hade väldigt ont och mådde illa. Jag la mig i sängen och mannen fick sitta bredvid. Sen kom ytterligare en annan sköterska och körde in mig i sängen till ett undersökningsrum. Vi kom dit klockan 6 och när klockan var 8 kom äntligen läkaren. En trevlig ung kvinna. Hon klämde lite och det gjorde ont. Hon lyssnade på andningen. Mina prover såg bra ut. Ingen UVI och ingen infektion. Jag frågade efter smärtstillande och hon sa att efter jag hade fått det så skulle vi avvakta en stund. Gjorde det fortfarande mycket ont så skulle jag antingen få göra en skiktröntgen eller en kontraströntgen. En sköterska kom in och gav mig Spasmofen intravenöst. Äntligen!

Efter en stund kom den snälla sköterskan och körde ut min säng igen. De behövde rummet om något akut skulle hända. Läkaren kom efter en stund och kollade till mig och sa att en kirurg skulle komma och klämma på mig också. Det kom en annan kvinna och tryckte lite och det gjorde inte sådär löjligt ont längre. Spasmofenen hade verkat lite. Så hon tyckte att jag skulle få åka hem igen. Med ett 5-pack Spasmofen och avvakta.

Nu ligger jag i sängen och dricker mängder med vatten och tranbärsjuice. Spasmofenen börjar avta lite för det börjar göra mer ont. Men jag överlever nog.

Blir bara så ledsen över allt som drabbar mig. Men det hör tydligen ihop. Morfin gör att jag får svårt för att kissa. Vilket då leder till att bakterier samlas. Morfin kan också få stenar att börja röra på sig. Både njur- och gallstenar. Därför bör man egentligen undvika morfin om man har sådana här besvär. Då är Spasmofen bättre då det är kramplösande också och vidgar gångarna.

Nu får jag faktiskt ta och krya på mig! Eller vad tycker ni?

Uppdatering: Smärta och smärtstillande gjorde att jag glömde skriva vad som är fel på mig. Jag har antagligen en njursten som har fastnat i urinledaren. Aj!

Ja så var det då dags för ägglossning. Sedan förra IVF-försöket så kommer den lite sent. På cd17. Jag som brukar ha den på cd13-15 i vanliga fall. Så nu blir mina cyklar lite längre.

Hur lång lutelafas har ni? Jag har bara 11 dagar.

Jag har testat med ägglossningstest några dagar nu och igår fick jag äntligen utslag. Sista gången vi kan testa på naturlig väg. Det känns lite konstigt. Men samtidigt lite avslappnande.

Sen har jag blivit sjuk. Igår började jag få feber efter någon dag med krasslig hals. Så typiskt när jag äntligen mår lite bättre av allt annat. Så jag bestämde mig för att stanna hemma från jobb idag. Jag vet inte om det är influensan eller vad. Magen är också lite kass. Fast det kanske hör till ägglossningen.

Jag funderar på att ha en ny tävling med tester från Graviditetskollen. Så håll utkik!

Tack för era fina kommentarer om mitt mående. 💜

Idag tog jag en liten paus från läkemedel. Mest så att magen fick komma igång lite. Kaffe gjorde susen. Men efter att ha gjort nr2 så fick jag enorma knivsmärtor. Har tagit 2 Citodon och 1 Ipren igen. Det hjälper lite. Jag hittade även min gamla värmedyna som får jobba lite. Jag har även ringt IVF-kliniken igen. Sköterskorna är så bra. De ursäktade och sa att läkaren har fullt upp. Men ska försöka få henne att ringa.

Anledningen till att jag inte söker mig akut är nog mest för att jag inte orkar. Jag har för ont. Fast det är ju då man ska kontakta dem. Men bara tanken på att först orka ta sig dit för att sedan bli sittandes i flera timmar gör att jag får ångest. Sen lite okunskap på det. Jag har varit på gynakuten förr och får mest ångest över att gå dit. Alla gamla minnen som dyker upp. Okunskap från sköterskorna som tar emot en. Eftersom man gör IVF så tycker dem att man ska kontakta sin klinik istället. Jag orkar inte tjata. Jag orkar inte med att inte bli lyssnad på. Det tar på några krafter som inte finns. Jag mailade istället min IVF-klinik i desperation om att få något bättre smärtstillande i alla fall. Läkaren har 2 1/2 timme på sig att ringa upp mig.

Jag har även pratat med min arbetsgivare och fått svar på lite frågor angående mitt förstadagsintyg. Så nu känns allt lite bättre med det också. Läkaren behöver inte skriva något specifikt sjukintyg utan det räcker att jag visar upp ett kvitto på att jag har sökt läkarhjälp.

2 timmar har gått och jag har nu full effekt av Citodon och Ipren. Den värsta smärtan la sig. Men jag känner mig helt matt i kroppen. Det tar på krafterna att ha ont.

Jag har varit sjukskriven tisdag, onsdag och torsdag pga att jag mår tillfälligt sämre av Sertralinet igen. Det känns fruktansvärt jobbigt att vara både fast och ensam på jobb när jag mår så här. Jag kan inte ta mina ångestdämpande när jag jobbar eftersom jag känner mig trögtänkt. Jag har ett stort ansvar som personlig assistent. Ett ansvar jag har helt ensam.

I helgen ska jag jobba ett 24-timmars pass och bara känner att det inte kommer att gå. Jag är inte rädd för att jobba i sig utan jag mår bara för dåligt. Det enda jag vill är att må bättre och kunna komma tillbaka till livet igen.

Idag hade jag en telefontid med läkaren. Jag ville diskutera min migränmedicin då jag läst att det är mindre bra att ta triptaner samtidigt som Sertralin. Hon avrådde mig att ta dem. Bara i absoluta nödfall. Jag ska testa om Citodon kan hjälpa lite. Men jag tror inte det. Diklofenak, Ibuprofen och andra antiinflammatoriska mediciner kan jag inte ta då jag får ont i magen istället. Jag har mycket problem med magkatarr och ev magsår.

Eftersom hon ringde hela 2 timmar senare än vad som var bestämt så valde jag att sjukskriva mig själv under helgen. De behöver hitta en ersättare och det ville jag inte gärna lägga på dem en fredagseftermiddag. Lite framförhållning är bra. Men nu kunde inte min läkare sjukskriva mig över telefon. De har fått starka riktlinjer om att inte göra detta. Dessutom tycker hon det är viktigt att jag går tillbaka till jobb så fort som möjligt. Det förstår jag mer än väl. Men när man känner sig på botten, hur ska man klara av att ta hand om en annan människa då?

Har ni något tips? För jag vet allvarligt talat inte vad jag ska göra. Jag kollar efter ett nytt jobb varje dag. För jag tror att jag kommer att må lite bättre av det. Men hur lätt är det? De enda jobb som finns är via bemanningsföretag eller som telefonförsäljare.

Jag hoppas att jag kommer att må bättre på tisdag. För jag har inte råd att vara borta mer. Jag fick tyvärr ta tjänstledigt i helgen. Ska det behöva vara så här?

Idag skulle jag ha jobbat mitt första pass på ett tag. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång med livet igen. Men kroppen strejkar. Den är inte redo. Jag mår skit idag.

Jag har inte kunnat sova ordentligt på några nätter. Magen har varit dålig. Jag känner mig matt och yr. Något krampar i magen efter att jag har ätit. Jag bajsar svart.

Allt har säkert en förklaring som inte är så farlig som det låter. Men jag blir ända orolig för någon komplikation. Men nu har det ju gått över en vecka sedan ERCPn gjordes. Jag funderar på om jag har blodbrist. De tömde mig på mycket blod samtidigt som jag hade en riklig mens. Så jag äter lite extra järn. Det kan i sin tur färga avföringen svart. Plus att jag druckit en del blåbärssoppa. Pinsamt att söka akut för det kanske. Men något känns inte bra. Så jag ska nog gå och kolla mitt blodvärde samt blodtryck imorgon. Frågan är bara var? Vårdcentralen borde väl vara det bästa alternativet. Jag känner mig inte akut sjuk.

Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd. Rädd för att inte vara redo för sprutstart om 2 veckor. Men jag orkar ju inte vänta mer nu.

Någon som gjort en ERCP där de vidgat gallmynningen som har liknande erfarenheter? Hur har ni mått?

Eller så är allt bara psykiskt. Går jag tillbaka till jobbet så är jag frisk. Är jag frisk så är det dags att dra igång karusellen igen. Jag är ju livrädd. Fast det skapar ju inte konstiga kramper i magen kanske. Det känns nämligen där såret sitter.

Vad hade ni gjort? Jag vill ju bara må bra nu!!!

Hoppas ni har det bra i sommarvärmen. Jag har det ok. Mår för tillfället lite bättre. Men det går verkligen upp och ned.

På måndag är det äntligen dags! Då ska dumstenen bort i gallgången. En ERCP. Sen hoppas jag på att må helt bra. Jag har ingen aning om hur man kommer att må efteråt. Blir man snabbt återställd? Krävs det sjukskrivning? Jag är väldigt nervös över denna operation. Kanske eftersom jag inte kommer att bli helt nedsövd. Det var lång väntetid för det. Det orkar jag inte. Men jag kommer få mycket lugnande så jag kommer vara helt borta. Tror jag ska ringa dem idag och höra. Något som oroar mig är att jag håller på att bli förkyld. Känns sådär när man ska få ner en slang i halsen.

Jag kommer inte jobba många dagar innan det är dags för semestern. Ser fram emot att må bra, åka till stugan och slappa och bara ha det bra. Sen kan jag komma tillbaka med nya friska och starka tag. Sen får vi se när det blir dags för IVF igen. Augusti eller september. Vi får se hur jag mår helt enkelt. Kanske jag borde ringa och kolla med kliniken.

Jag har slutat följa bloggar för tillfället. Men ögnade igenom Bloglovin igår. Såg att några är gravida. Vad roligt! Grattis!

Hoppas ni alla har det bra. Jag saknar er ibland. Men jag måste erkänna att det är ganska skönt att inte blogga så ofta.

Jag kanske uppdaterar hur det gick med operationen.

Trevlig sommar!

En vecka har gått sedan testdagen. Jag lever ännu. Det känns lite lättare. Det gäller att hitta saker som får en att må bra. Det gäller också att tänka på vad som inte får en att må bra. I mitt fall en toast.

En toast? Ja en toast. Hur kan det komma sig att en vanlig ostmacka går bra att äta? En sådan där med en skiva ost och tomat på. Men när man grillar mackan så osten smälter. Då får jag ett kraftigt gallstensanfall. Någon som vet om det är något med den smälta osten som gör det? Jag blir så ledsen när jag mår så dåligt. Då rasar allt. Jag hatar att vara sjuk igen. Jag är sjukskriven igen. Jag får flera anfall på en vecka. Jag vågar knappt gå utanför dörren. Det som jag behöver så mycket just nu för att inte bryta ihop. Jag behöver träffa människor som får mig att må bra.

Idag skulle kirurgen ha ringt mig. Men tiden blev ändrad pga att han var tvungen att operera. Bra för den personen men tråkigt för mig. Jag vill också må bra. Hoppas min nya tid blir någon annan dag i denna veckan. Jag orkar inte ha det så här. Jag vill kunna leva.

Jag försöker ha lite saker att göra så jag inte deppar ihop helt. Idag ska jag träffa S. En tjej som gått igenom samma saker som mig och min man. Hon är ruvare nu och jag hoppas det kommer att gå vägen för dem. Sen imorgon ska jag träffa E. En av tjejerna i vår lilla grupp. Hon är nyopererad för ett myom och är sjukskriven som jag. Då får vi passa på. På lördag blir det Vår dag igen. Denna gången är det min mans tur. Spännande!

Jag känner mig väldigt öm över höger äggstock. Jag är inte gravid och ägglossningsstickan gav inte utslag. Kan det vara en cysta då? Det känns så. Jobbigt! Något man behöver kolla upp? Kanske jag har extrem ägglossning på gång men att det inte är riktigt dags ännu. Den blåsan lär göra extremont när den poppar då. Hjälp!

De håller på att renovera en lägenhet 2 trappor under. Det hörs och känns som att de ska riva hela huset. Så här blir inte mer sovande av.

Igår sov jag mycket. Känner mig helt slut i kroppen. Lite matt och som om jag skulle kunna somna var som helst. Vet inte om det är förkylningen som hänger kvar eller om det är sviter efter operationen. Kanske den dåliga magen gör så att hela kroppen slås ut. Det kan ju vara så.

Idag när jag vaknade kände jag mig fortfarande trött och hängig. Men magen var ganska lugn. Efter frukosten började det bubbla igen. Pang bom så blev jag dålig igen. Jag fick sån panik så jag fick ringa och sjuka mig akut. Det här går inte. Jag behöver nog vara hemma och få rätt på lilla magen igen. Det känns bara så dumt. Jag vill verkligen vara tillbaka på jobb nu. Men tydligen är jag inte redo. Oj vad det svider i plånboken också. Fast det bästa är att man inte gör av med några pengar när man inte kan gå ut.

Det blir bara tråkiga inlägg nu. Sorry! Har ni något kul ni vill dela med er?