Taggarkiv: smärtor

Add Comment Register

Sömnlös & sämre igen

Igår var det en sådan där natt då jag inte kunde somna igen. Tur det är lördag idag. Så det gjorde inte så mycket. Jag satt och googlade efter roliga saker. Min man gillar t-shirts så jag fastnade på Roliga Prylar. Nu har jag många alternativ till den kommande julklappen. Usch! Tänk att det bara är ca 3 månader kvar. Jag har redan ångest. Vi skulle vilja fira jul utomlands i värmen. Det hade varit fantastiskt. Men tyvärr är det mycket dyrare då.

Tyvärr har smärtorna kommit tillbaka mer igen. Jag blir så ledsen då. Orkar inte göra något. Är så trött både psykiskt och fysiskt. Så idag har jag mest suttit framför tvn. Jag hoppas på att må lite bättre imorgon för då ska vi eventuellt titta på ett hus.

Det är stort behov utav familjehem för ensamkommande barn bland flyktingarna. Det skulle kanske vara något för oss som längtar och väntar på det där egna barnet. Det krävs att man har ett rum över, vilket vi tyvärr inte har. Men kanske någon annan har det? Läs mer HÄR!

Sömnlös

Jaha! Då var det dags för en ny sådan här natt då jag inte kan sova pga smärtor. Jag blir så trött på det här.

Hur känns det idag då? Kanske inte så intressant för er men jag gillar att dokumentera.

* Mest gör det ont i ändtarmen. Någonstans innanför inre ringmuskeln så känns det som ett sår eller en inflammation. Ibland sticker det till som vassa nålar och strålar ner i foten. Skönt? Verkligen inte! Jag får rysningar av smärtan. Sedan är det då den här lilla knutan som ömmar om jag sitter eller ligger på den.

* Högra äggstocken gör väldigt ont. Det känns som om det är ägglossning på gång. Men testet var helt blankt innan idag. Jag har väldigt smärtsam ägglossning annars så nej, det här är inte heller skönt. Det är svårt att ligga på höger sida.

* Magen. Det ständiga magonda. Känns som ett sår i magsäcken. Även här sticker det till som knivar/nålar ibland. Kan det vara Iprenen jag tog i fredags? Det gör också att aptiten inte är på topp. Kanske en Omeprazol skulle sitta fint? Jag har ett bråkigt bråck på magmunnen.

* Vänstra sidan då? Nej den kan jag inte sova på. Det började för 2 år sedan med domningar. Väldigt läskigt. Hoppas sjukgymnasten kan hitta en anledning till det. Kan inte hon så hoppas jag på att titthålsoperationen kan ge en förklaring.

* Sist men inte minst. Vänstra tinningen. Jag är ofta öm där. Får oftast migrän på den sidan. Kanske en biverkning av hormoner? Kanske en tand som är knas? Eller kanske nacken som bråkar av för mycket surfande från mobil/surfplatta?

Hur många tycker att jag är en hypokondriker nu? Ha ha! Nej! Det här är det jag dras med dagligen. Mer eller mindre. Men inget jag går till VC och tycker synd om mig själv för. Men det där med ändtarmen får de nog titta på igen. För det är extremt jobbigt och smärtsamt att sitta.

Nu väntar jag på att John Blund ska komma och lägga tillräckligt med sömnpulver i ögonen så att jag somnar. Är det möjligtvis Zopiklon han använder? Jag kanske tar det fel för på mig ger det ingen effekt på. Vad somnar ni bäst av?

Jobbtankar

Jag går dagligen in på Platsbanken och letar efter ett nytt jobb. Men varje dag funderar jag på vad det skulle vara för ett jobb som jag skulle klara av. Det är svårt. Jag vill verkligen jobba. Att jobba som personlig assistent känns inte det mest ultimata för mig just nu i alla fall. Hur ska man kunna hjälpa någon när man själv är i stort behov utav hjälp?

Men vad skulle då kunna passa just mig som lever dagligen med svåra smärtor? Ett jobb där man står upp hela dagarna går bort. Min kropp skulle inte orka med det. Men kanske ett kontorsjobb? Jag har stor erfarenhet av olika kontorsjobb. Den enda nackdelen där kan vara stress. Jag klarar inte av stress just nu. Ett jobb där man är sysselsatt hela tiden hade varit bra.

Ett varierande jobb hade nog varit det mest ultimata. Antingen på samma arbetsplats eller att kanske ha två olika jobb. 

Jag har sökt två jobb i sommar men tyvärr så fick jag inget av dem. Jag letar vidare. Men hur kan man veta i förhand om man kommer att klara av det?

Är det bra eller dåligt att vara ärlig med hur man mår? Med smärtor, IVF och depression? Det är kanske inget man säljer in sig på. Men jag kan ju tycka att ärlighet varar längst.

Har ni några tips på ett jobb som skulle kunna passa mig? Vad är bra och dåligt att nämna när det gäller ens hälsa?

Vad jobbar ni med?

KBT

Idag var det dags för KBT igen. Jag har inte varit där på ett tag pga semester. Men nu så.

Vi pratade såklart mycket om mina smärtor. Psykologen tror på mig. Hon säger att hon träffat en del som har smärtor pga psykiskt dåligt mående. Men att det inte alls är på samma sätt som jag har. Det kändes bra. Vi pratade också mycket om alternativ. Till nästa gång ska jag ha kollat upp sjukgymnast, TENS och akupunktur. Visste ni att man kan få akupunktur via vårdavtal? Det måste jag kolla upp. Jag ska också kolla upp hur mediciner påverkar mig och om det är ok att träna utan att må sämre. För jag blir andfådd av Synarela/Enanton och yr av Oxikodon. Hon tyckte även att jag skulle kolla upp hur det är att träna med Endometrios. För jag upplever att smärtan blir värre ibland bara jag går. Som idag när jag gick en stund på stan. Det känns som extrem mensvärk som hugger till ibland. Både bak och över äggstockarna. Cystor???

Idag har min man börjat jobba. Han jobbar kväll. Jag lyckades precis få iväg bonussonen. Jag vill gärna vara själv när jag mår dåligt. Orkar inte ha något som tar energi runt mig. Det är ändå inte vår vecka nu. Vi kör varannan. Då kanske några av er tänker att det är tur att jag inte har några barn. Ja kanske det. Men ni är väl också sjuka ibland? Samt att ett eget barn inte riktigt slukar samma energi.

Så ikväll ska jag bara slappa och kolla serier. För idag har jag ganska ont. 6-7 på smärtskalan. Trååååkigt!

Datum & sommar

Jag tyckte att den 12 juni kändes bekant. Det var något jag skulle göra. Har jag missat något? Jag fick kika i kalendern och blev genast lite ledsen. Jag skulle ha börjat med sprutor idag. Det känns lite tungt.

Men istället får jag försöka njuta av sommaren så bra det går. Jag är sjukskriven t om den 2 juli då jag ska till Endometrioscentrum. Förhoppningsvis så slipper min IVF-klinik mig nu. Alla verkar vara trötta på mig och mina besvär. För ingen vet var de kommer ifrån. Men vad ska man göra?

Jag måste försöka tänka bort smärtan. Försöka leva livet ändå. Jag kan inte bara gå här hemma. Jag får försöka att våga och orka lite mer. Även om det är svårt.

Om 2 veckor börjar vår semester. Vi hoppas på fint väder och roligheter. 

Så fort smärtorna lugnar ner sig igen så ska jag trappa ner Oxikodon. Jag är så trött på att gå på det. Jag orkar ingenting. Synarelan har börjat ge mig sömnproblem. Riktigt jobbigt. Jag kan verkligen inte somna. Hjärnan går på högvarv. Men jag måste gå på den dosen jag har nu.

Snälla smärtor. Försvinn!!! Jag vill leva livet i sommar och ha roligt. Inte sitta i min mjuka säng med en värmedyna.

Det känns lite konstigt att säga. Men det ÄR verkligen sommar nu. Min favoritårstid. Fram med sommarkläderna och göra sig redo för en solbränna. Det jag längtar mest efter är en skön stol i solen, en bra bok och någon god dricka med ett paraply.

  

En fråga!

I vårt kollektivavtal så står det att vi personliga assistenter inte får vara påverkade av varken alkohol eller droger på jobbet. Jag tar ju Oxikodon dagligen mot bäckensmärtor och det är narkotikaklassat och jag blir påverkad.

Tycker ni det är lämpligt för mig att jobba på denna medicin? Min läkare på vårdcentralen förstår inte riktigt varför jag inte känner mig bekväm med att jobba påverkad av Oxikodon. För när hon träffar mig så uppträder jag inte påverkad. Men det är ju en helt annan sak att uppträda påverkad eller att vara påverkad. För jag blir påverkad av denna medicin. Jag känner mig berusad, yrslig, illamående, kan inte fatta beslut, står inte ut med höga ljud etc etc. Jag skulle frågat henne om HON får jobba som läkare om hon varit påverkad av morfin. Eller tagit 2 starköl på lunchen. Antagligen inte.

Vad anser ni? Hur gör ni som tar starka smärtstillande?

Jag skickade ett mail till min arbetsgivare. För dem får avgöra om de tycker att det är OK eller inte. För jag vill inte få sparken eller riskera min brukares liv.

Det finns hopp

Idag ställde jag klockan på 7:30. Det gäller att ringa vårdcentralen prick klockan 8 för att inte hamna långt bak i kön. Jag kom på tredje plats.

Sköterskan som svarade var förstående. Min läkare fanns på plats idag och jag blev så glad. Klockan 10 fick jag en tid.

Väl där så berättade jag om mina problem. Hon var tvungen att ta fram papper och penna för att hänga med. Det är så skönt att gå till henne för hon känner till min historik.

Hon tyckte också att det var helt galet att alla skickar mig till henne. För vad kan hon göra egentligen? Som tur var kunde hon gå in och läsa min journal. Men inte den från IVF-kliniken, så den fick jag berätta. Hon tyckte som alla andra att det borde vara den som behandlar mig som får hjälpa mig. Men hon hade också förståelse för att en IVF-klinik inte kan sjukskriva hur som helst. Inte gynakuten heller. Jag är i ett jobbigt läge just nu där jag inte har någon fast läkarkontakt som kan behandla mina problem.

Men hon hjälpte mig med 2 veckors sjukskrivning, medicin under denna tid samt ett återbesök sista dagen. För att jag inte skulle behöva känna mig övergiven. Hon får hjälpa mig så länge.

Jag bröt ihop två gånger. Först när jag berättade om bemötandet jag fått av sköterskan på IVF-kliniken igår. Sen när jag berättade om mina panikkänslor jag fått igår. Att jag inte orkade leva längre. Det tog hon på allvar. För så här ska man inte behöva bli behandlad. Jag vet många bloggare som skrivit om samma känsla när dem känt sig övergivna av vården. Det är helt sjukt att det ska behöva bli så. Fruktansvärt!!!

Så nu mår jag lite bättre. Jag har fortfarande ont. Men slipper alla måsten. Jag har fått tid på mig att bara vara och kunna andas. Slippa känna stress. Bara ta hand om mig själv. Jag lovade henne att försöka orka hitta på roliga saker också. Så det ska jag försöka. Jag har inget planerat i helgen. Kanske en långpromenad och fika om vädret tillåter. Hoppas!!!

Tack för allt ert fina stöd! ❤

image

Läkarbesök

Idag var det dags för ett besök på IVF-kliniken. Läkaren tyckte att det var bäst att kolla upp om där var något fel eftersom jag har så ont.

Jag kände mig lite nervös. Det är mycket tankar som har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna, veckorna, ja månaderna.

Vi pratade om mina smärtor. Det kan ta ett tag innan Synarelan ger full effekt. Under den tiden är det möjligt att endometriosen fortfarande är aktiv. Hon gjorde ett vaginalt ultraljud på mig. Äggstockarna såg fina och vilande ut. Där var många små äggblåsor, precis som det ska vara. Inga cystor som störde. Så otroligt skönt att veta. Sen mätte hon slemhinnan. Den var på 6 mm. Något tjock ännu så det är fullt normalt att jag kan få lite småblödningar ibland. Eftersom slemhinnan i livmodern vill blöda lite ibland så kommer tyvärr också endometriosen att göra det. För det är också slemhinnor, fast på fel ställe. Slemhinnan bör gå ner mot 1-2 mm efter ett tag och då kommer också blödningarna att upphöra helt.

Hon tyckte det var viktigt att kolla upp mina smärtor ordentligt. För mer än så här kunde inte hon göra. Det är en IVF-klinik och livmoder och äggstockar såg fina ut och redo för en ny IVF, när jag vill och orkar. Men så länge jag har smärtor så kommer jag tyvärr inte att orka det. Därför skulle hon skicka en ny remiss till Kvinnokliniken och skriva att det var akut. Det är viktigt att kolla upp varför jag har dessa smärtor. Det är inget man bör ignorera. Jag blev så glad att hon tog det här på allvar så att jag nästan började gråta. Hon lyssnade på mig. Hon förstod att detta är jobbigt för mig.

Det är också viktigt att utesluta så att det inte är något annat som ger mig smärtorna. Det får jag hjälp med på min vårdcentral. Igår var jag och lämnade både urinprov och avföringsprov. Det tar väl några dagar innan jag får svar på det.

Så nu får jag avvakta några dagar och se om jag får någon kallelse från Kvinnokliniken. Har de inte hört av sig inom en vecka så kommer jag att ringa dem och höra hur det går. IVF-läkaren tyckte också att det är viktigt att jag kommer i kontakt med en smärtklinik som kan hjälpa mig med rätt medicin mot smärtorna. För det är inget som hon kan göra egentligen. Men så länge får hon hjälpa mig även med det.

Så nu känner jag mig lite glad, lättad men ändå nervös. Tänk om det är något allvarligt fel på mig? Endometrios känns ju ändå som en hanterbar sjukdom. Men det är ändå viktigt att utesluta så att det inte är cancer eller något annat. När läkaren sa detta så började jag nästan att gråta igen. Jag blir så otroligt rädd för att det ska vara något större fel på mig som gör att jag inte ska kunna få barn. Rädslan för att ha cancer i sig känns inte lika svår som att få ett besked på att jag aldrig ska kunna få barn. För vad har jag då kvar att leva för? Kämpa för? Usch! Dem tankarna ska jag försöka få bort igen. De är inte bra för mig.

Håll tummarna att Kvinnokliniken hör av sig snart!!!