Taggarkiv: smärtstillande

Add Comment Register

En sån där dag!

Idag har det varit en sån där dag då jag mått lite sämre. Har mycket värk både i bäcken och kroppen. Det gör mig väldigt nedstämd märker jag. Alvedon hjälper inte och TENS sådär. I natt har jag inte kunnat sova. Får sammandragningar hur jag än ligger. Tror det är smärtan som utlöser det. Men jag har sovit lite mitt på dagen. Så med andra ord har jag inte fått något gjort alls idag. 

Har googlat lite på det där med att ta Citodon när man är gravid. Min läkare på VC sa att det inte är förbjudet men att jag helst skulle undvika det om det går. Mest för min egen skull. Så att jag inte anklagar mig själv om bebisen skulle få någon diagnos när han blir större. Det är ju sant! Jag vill ju inte utsätta honom för något negativt alls. Men är det så bra när mamman har för ont? Påverkar det bebis negativt på något sätt? Jag ska träffa en läkare på MVC nästa vecka och ska då ta upp det här. Egentligen hjälper väl inte Citodon heller mot smärtan. Men Oxycontin/Oxynorm vill jag helst inte ta alls. Jag har klarat mig utan nu i 8 månader. Hurra!

Nu ska jag försöka hitta någon bekväm ställning i sängen som inte gör för ont. Ahhhh! Gnäll, gnäll!!! Idag är den gnälldag. 😉

KBT & IVF-rädslor!

Hej!

Idag har jag varit hos psykologen. Det var verkligen tur att hon skickade ett sms igår för jag trodde att jag hade en tid inbokad idag klockan 13. Men hon hade aldrig bekräftat det tydligen. Så jag fick en tid idag klockan 11 istället. Vi pratade mycket om hur jag kommer att må nu när jag inte kommer att ha något smärtstillande längre. Hur jag då ska orka göra något. Det är svårt och känns väldigt skrämmande. Det enda jag har är alvedon och TENS. Undrar om jag ens kommer att kunna ta mig upp ur sängen? Oftast tar det en timme innan TENS gör någon nytta. Det går ju inte direkt att ringa till jobb sen och säga att jag kommer lite senare för min TENS måste mildra min smärta lite. Nej det går ju inte, inte med det jobbet jag har idag. FK har fortfarande inte ringt. Jag ringde igår igen. Jag ska få en ny handläggare. Men hon har inte hört av sig ännu. Jag kan inte ringa min läkare innan jag har pratat med henne. Men måste nog göra det ändå imorgon för min sjukskrivning gick ut i söndags. Vi pratade också om nästa IVF och hur nervös jag är. Att jag kommer att behöva prata av mig under ruvningen. Men jag har inte så många gånger kvar tyvärr. Sen måste man vänta i 3 månader innan man kan få en ny remiss från vårdcentralen. Jag har verkligen inte råd att gå till henne privat för det kostar 800:-/gång.

Efteråt så gick jag en lång promenad. Det var så skönt att röra på sig lite. Fast att jag hade mycket ont idag. Jag fönstershoppade lite och gick in i några butiker. Gick i hela 1 1/2 timme. Wow! Det var längesen jag orkade gå så mycket utan att få mer ont. Det t om kändes lite bättre efter promenaden. Så nu ska jag verkligen försöka komma igång med lite träning och mer promenader. Igår gjorde jag lite yoga här hemma, idag promenad då, imorgon ska jag försöka tvinga mig till gymmet och på torsdag blir det medicinsk yoga. Jag måste komma i form nu.

Tänk att det är julafton nästa vecka. Jag tycker att tiden har gått så fort. Det känns så otroligt skönt att vi ska vara hemma på julafton. För annars hade vi behövt åka iväg i hela 3 dagar till olika ställen. Det kändes så stressande. Hur ska ni fira jul i år?

Till sist, ett litet reatips, för att jag tycker det är kul. Madlady, min favoritbutik, har hela 20% rabatt idag på hela sortimentet. Det kliar i shoppingfingrarna rejält måste jag erkänna. Men jag har inte en krona kvar.

Nekad vård

Som ni flesta kanske redan vet så opererades jag i fredags och har tillfälligt starkare smärtor pga min endometrios. Det är väl helt normalt när de har varit där inne och rotat.

I söndags hade jag väldigt ont och försökte få tag på gynakuten. Jag ville fråga om det var normalt och få ett nytt recept på smärtstillande då mina höll på att ta slut. Ingen svarade på telefon.

I måndags ringde jag Kvinnokliniken Direkt som skulle lägga ett meddelande till min endometriosläkare. Inget recept!

I tisdags ringde jag igen. Hon jag pratade med berättade att min läkare var sjukskriven och att det bästa var att åka in till gynakuten så att jag kunde få hjälp. Där låg jag på en brits i 3 timmar och hade extremt ont. Jag fick aldrig träffa någon läkare men jag fick med mig smärtstillande hem så jag skulle klara mig till dagen efter. Då skulle jag ringa igen.

Igår så ringde jag då igen. Sköterskan jag pratade med sa att hon skulle prata med läkarna så fort de var på plats. Jag skulle ringa tillbaka vid 10. När jag väl ringde så var det lång kö. Hon ringde upp mig vid 10:30. Då hade hon fortfarande inte fått tag på någon läkare. Så hon lovade mig att ringa tillbaka och meddela om jag ev skulle behöva åka in akut igen. Ingen ringde. Klockan 14 bestämde vi oss för att åka in igen.

Igår på gynakuten så tog det 3 timmar innan jag fick prata med en sköterska. Eftersom det då hade gått över till kväll så fanns det bara 1 jourhavande läkare på hela Kvinnokliniken. Ett skämt? Nej tyvärr inte. Jag bestämde mig för att stanna kvar eftersom smärtorna var riktigt svåra. Sköterskan sa till mig att jag fick säga till om jag ville ligga ner. Jag mådde ok och valde att sitta upp. Min man var tvungen att åka till jobbet så jag satt kvar själv och väntade. Sköterskan sa att det skulle ta ca 1 timme innan jag skulle få träffa en läkare. 

När klockan var 20, 6 timmar senare så bröt jag ihop. Jag hade så ont och kände mig så ensam. Frågade efter att få ligga ner men då var det tyvärr fullt. Jag försökte få tag på min man som fick lämna jobb igen för att komma och sitta med mig. Jag hade inte ätit på 9 timmar så kände mig väldigt skör både fysiskt och psykiskt.

Nu till det värsta. När klockan är 00, 10 timmar senare, så kommer en ung tjej ut till oss och berättar att jourläkaren först och främst inte vill träffa mig. Men även nekar mig mer smärtstillande. Tydligen står det i min journal att jag följer ett nedtrappningsschema. Vilket inte stämmer just nu. Jag vet inte varför min läkare inte har skrivit till detta. Läkaren resonerade att jag hade gjort av med mina tabletter för fort. Vilket jag inte alls håller med om. Jag är väldigt ärlig när jag pratar med mina läkare och erkänner vilken dos jag ligger på. Det har aldrig varit några problem. Jag skulle få gå på denna dos fram tills operationen. Nu efteråt så vill jag trappa ut gradvis för att bli helt fri från det. För min högsta önskan är ju att bli gravid. Det vet ju ni. Då kan man inte gå på morfin.

Så i veckan har jag blivit nekad vård efter operation med starka smärtor. Jag har blivit tvingad att avbryta min smärtbehandling tvärt vilket kommer att leda till stora abstinensbesvär men även extrema smärtor. Jag har blivit runtslussad av så många människor att man blir helt chockad över hur vården fungerar. Men det värsta av allt är nog att jag har blivit nekad vård när jag har sökt mig akut. Samt att ingen läkare har tagit sig an mig som endometriospatient när mina har varit borta från tjänst.

Jag kommer att anmäla detta till Patientnämden. Har redan skrivit ett utkast om hur illa jag har blivit behandlad. Detta är ju inte första gången, som många av er redan vet. Både jag och min man var i chocktillstånd igår. Idag mår jag jättedåligt och har värsta orkar-inte-leva-längre-känslor. Ska det behöva vara så här?

Jag ringde åter igen i morse och försökte få hjälp. Den sköterskan var samma som jag pratade med igår. Även hon nekade mig hjälp. Jag fick inte prata med någon annan. Klockan 10 ringde jag sekreterarna till mina läkare. En supergullig och förstående kvinna svarade och skrev ett väldigt utförligt meddelande till läkaren som har hand om min läkares patienter. Hon kommer att ha möjlighet att titta på detta under eftermiddagen. Jag hoppas verkligen att hon kommer att ringa upp mig och hjälpa mig. Annars är det verkligen droppen…

Kramp

Idag är en sådan där sämre dag. Med enorm kramp runt svanskotan och inåt. Det går inte att sitta på något sätt för allt gör det värre.

Jag väntar på att min läkare från Endometrioscentrum ska höra av sig. Min sjukskrivning går ut på onsdag och mina värktabletter är slut. Men det lär väl ta någon dag innan hon ringer upp.

Jag är så trött på att må så här. Vad gör man? Så här ligger jag i fosterställning och försöker vänta ut smärtan. Den tar verkligen kol på mig. Min psykolog säger att jag är stark som inte ger upp. Men vad är att ge upp egentligen? Lägga sig ner och dö? Det är inte riktigt det jag strävar efter. Jag vill ju bara må bra.

I veckan har jag 2 akupunkturer att gå på. Men efter förra gången så känns det inte så lockande. Jag kunde ju knappt ta mig hem efteråt. Allt blev bara värre.

Ursäkta ett gnälligt inlägg. Men idag är bara en sådan dag. :(

En fin dag

Idag var det dags för ett besök hos kuratorn. Vi kom fram till att det nästan var 2 månader sedan jag var där sist. Vad tiden har gått snabbt.

Jag pratade om lite allt möjligt. Hon märkte att jag mådde bättre. För jag pratade inte bara om nuet. Jag orkar ta mer än en dag i taget. Jag orkar tänka framåt. Det är ett bevis på att man mår bättre.

Jag känner att jag faktiskt mår bättre. Trots all smärta och andra motgångar så kan jag faktiskt tänka mer klart. Jag gör upp planer framåt i livet och jag både orkar och vill träffa folk. Det har hänt något på de här två månaderna. Det gör mig glad.

Vi pratade även om mina smärtor såklart. Hur jobbigt det är. Väntan på kallelsen. Oron som allt detta för med sig. Att det tär både fysiskt och psykiskt.

När det var 10 minuter kvar så började brandlarmet tjuta. Så vi fick avsluta snabbt. Jag hann berätta att jag hittat en terapeut för KBT. Det var faktiskt igår. Jag kikade igenom listan på 1177 och fastnade för en kvinna. Jag mailade och hon svarade snabbt. Hon hade en tid till mig den 11 maj. Det här gör också mig glad. Jag orkade ta tag i det här. Jag vill så gärna testa KBT och jag hoppas på att det kan hjälpa mig. Om jag vill så får jag gå en gång till hos kuratorn. Det var upp till mig. Jag får fundera. Det känns lite sorgligt att lämna henne. Till sommaren har jag gått till henne i 3 år. Hon har funnits där sedan vi förlorade Edda.

Efteråt så gick jag för att möta upp en vän för lunch. Då ringde telefonen. Dolt nummer. Det var kuratorn. Hon ville bara säga att jag kommer att få en kallelse nästa vecka till Kvinnokliniken för en undersökning den 20 april. Hon hade gått in till ansvarig och frågat efter min remiss och fått den att hoppa före några steg i kön. Jag började nästan att gråta. Hon tog mig också på allvar och såg att jag inte kunde gå runt så här i ovisshet. Tänk att det finns människor som bryr sig.

Sen blev det lunch med fina E. Vi har inte setts på ett tag. Det var trevligt som vanligt. Jag försökte vara utan smärtstillande idag. Det gick sådär. Jag kände mig inte på topp pga smärtan. Men man vill ju gärna göra ett försök.

När jag kom hem så somnade jag av utmattning. Jag sov i två timmar. Vaknade av smärtan. Så fick tyvärr ta smärtstillande igen.

Hoppas tiden går snabbt till den 20 april!!!

Min endometrioshistoria

Jag tänkte att jag skulle berätta för er hur mina besvär har sett ut från första mens fram tills nu. Där finns säkert en massa jag har glömt eller kanske t om förträngt.

Så här får ni min historia:

Jag har under många år känt att något inte stod rätt till med min kropp. Redan som tonåring hade jag extrem mensvärk där jag både blev yr och kräktes. Men man fick alltid höra att det var normalt. Sedan började jag äta p-piller och gjorde det under flera år. 

Det var inte förrän jag slutade med p-pillerna för något år sedan som besvären kom tillbaka. Jag började få så kraftig ägglossning så att jag sökte mig akut pga smärtan. Jag förstod inte då att det var just ägglossning. Mensen hade jag koll på. Den började göra mer ont. Men åter igen trodde jag att det var normalt.

När jag och min man började försöka skaffa barn 2009 så ökade besvären ytterligare. Jag kunde ha så ont i min livmoder ibland att jag ringde runt för att försöka få hjälp. Jag fick göra en vaginal ultraljudsundersökning där de inte hittade något fel. Jag blev hemskickad igen. De nämnde endometrios minns jag men att de inte kunde se någon. Jag nöjde väl mig med det svaret då. Jag var inte så insatt.

Månaderna gick utan något plus på stickan. Vi kontaktade en IVF-klinik och blev klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har nu gjort 5 IVF som alla har gett oss mer eller mindre plus. Jag har varit gravid 2 gånger och vi har förlorat vår dotter i vecka 22 samt fått ett MA bekräftat i vecka 10. De andra gångerna har plussen varit så svaga för att sedan försvinna igen, väldigt tidiga missfall.

Efter alla behandlingar med hormoner, ingrepp och graviditeter så har jag fått ännu mer besvär. Jag har ont i livmodern till och från. Även extrema bäckensmärtor som värker långt ner i benen. Jag har även fått blödningar den senaste tiden från både ändtarm och urinblåsa vid mens. Både min läkare på vårdcentralen och IVF-läkaren misstänker starkt att det är endometrios.

Jag har de senaste månaderna vid mens haft så ont så jag inte har kunnat jobba samt behövt ta väldigt starka smärtstillande. Eftersom min mage inte tål antiinflammatoriska värktabletter så har jag fått morfin utskrivet. Jag väntar nu på en kallelse från Kvinnokliniken där jag ska få göra en större undersökning. Jag testade först p-piller igen för att undvika blödning och smärta. Men Cerazette fungerade inte på mig, det är de enda jag får ta pga migrän med aura. Jag fick mens och smärta i alla fall. Så förra lördagen började jag med Synarela som är en hormonnässpray som gör att man hamnar i ett konstgjort klimakterie.

Så där är jag nu.

Endometrios har uppmärksammats mycket i media på senaste tiden. Det är bra för både sjukvården och privatpersoner. Vi behöver all hjälp och förståelse vi kan få.

Det är så tråkigt att det ska behöva gå flera år innan man får den hjälp man behöver. När man äntligen har orkat och våga söka hjälp, så blir man inte tagen på allvar. Det verkar vara väldigt vanligt tyvärr.

Nu hoppas jag att det är sista gången på länge som jag behöver ligga här i sängen med värmedynan och knapra morfin. Det börjar bli tröttsamt. Jag vill kunna leva!!!

Hur lång tid tog det för er att få en diagnos?

Här kan endometrios sätta sig:

image

Blogg om endometrios

Jag har börjat följa lite bloggar som handlar om endometrios. Jag tycker det är intressant och många av deras symptom stämmer så väl in på mig.

Idag vill jag uppmärksamma ett bloginlägg som handlar om smärta och smärtstillande. Något som många är väldigt oförstående kring. Spana in endometriossverige.blogg.se här.

Har ni tips på andra som bloggar om endometrios och ofrivillig barnlöshet? Jag följer även Hedwig och hennes resa på efterendometrios.blogspot.se