Taggarkiv: tankar

Add Comment Register

Jobbångest!

Mycket av min ångest beror nog på att jag ska jobba på måndag. Jag har tyckt att det var så långt fram i tiden och att jag förhoppningsvis skulle må bättre då. Men nu är smärtorna tillbaka och jag tvekar på om det verkligen kommer att gå. Ett 9-timmarspass alldeles ensam. Det går ju inte. Så jag har pratat med min arbetsgivare om att ev få arbetsträna. Då får jag gå bredvid en annan assistent 2 timmar/pass. Så imorgon ska jag ringa FK och fråga om det kan vara ett alternativ. För jag har bara 3 alternativ. Jobba heltid vilket inte går, jobba vart fjärde pass, dvs 9 timmar/16 timmar på raken vilket känns skrämmande mycket eller att arbetsträna 2 timmar/pass och gå bredvid en annan assistent.

Min psykolog ställde en så bra fråga idag. Hon frågade om jag trodde att jag någonsin skulle kunna komma tillbaka till 100%. Mitt svar blev nej. Mitt jobb är alldeles för tungt för mig. Jag har ofta värk i ryggen och jag mår psykiskt dåligt av att vara där. Endometriossmärtan gör ju inte det lättare. Så nej! Jag vill så gärna byta jobb. Något jag klarar av. Men det är jättesvårt att få något nytt när man är sjukskriven. Antagligen skulle jag inte klara av ett annat jobb heller till 100% just nu. Jag hade behövt trappa upp där också. Så vad gör man då? Eventuellt kan FK hjälpa en att hitta ett lättare jobb. Så jag tänkte att jag skulle ringa dem imorgon och diskutera det. Jag VILL jobba, men inte på mitt jobb. Jag klarar inte av det för jag behöver själv personlig assistans ibland. 

Någon som har ett jobb till mig? Jag är superbra på administration och marknadsföring. Gillar att ha ”många bollar i luften” och vara ”spindeln i nätet”. Klassiker! Hi hi! Min mail finns längst ner.

Tråkig lördag!

Jag hade så mycket planer för den här lördagen. Vi skulle gå en promenad. Kika på roliga saker. Kanske ta en fika. Men när jag vaknade så kände jag mig fruktansvärt stel i kroppen. Värst såklart i bäckenet. Så nu ligger jag här med värmedynan. Hoppas att det blir bättre så fort medicinerna kickat in.

Klart jag ska skriva om det som jag tycker ger mig något. Jag gillar att tipsa om bra produkter som hjälper mig och som har med barnlängtan att göra. För jag tror att det kan vara intressant för er också. Ni väljer ju själv som läsare att läsa inläggen eller inte. Ska bloggen enbart handla om IVF så har jag tyvärr inte så mycket att skriva om just nu. Är det bara det som är intressant? Jag har en plan att när vi väl har lyckats få vårt efterlängtade barn så ska jag bli toppbloggare här på Minbebis.com, en fråga jag redan har fått. Tyvärr känner jag mig inte redo för att gå ut med vem jag är ännu, vilket är ett krav, så det får vänta lite. 

Angående reklam på bloggen så kan jag absolut skriva ut om det är det. Jag bloggar ju i vilket fall. Oftast får jag inga pengar för att göra dessa inlägg utan det rör sig mer om produkter. Så då försöker jag linda in dem i mina vanliga inlägg. Det är ju ändå saker som jag själv använder. Några pengar har jag tyvärr inte fått ännu. Det tar månader innan man får en utbetalning för de vill att man ska komma upp i en viss summa. Så det kanske rör sig om 100:- i månaden när man räknar på det. Ha ha! Dessutom dras skatt och sociala avgifter på det beloppet också. Så det där om att FK skulle dra in min sjuklön är bara trams. Kan de hitta ett jobb till mig där jag ligger i sängen och jobbar max 1 timme om dagen så får de gärna ge mig det. Ja jag fick någon kommentar om det. Om jag möjligtvis skulle få in någon slant så läggs de pengarna på bloggen, IVF, saker som rör barnlängtan etc så då går jag definitivt mer minus än plus. Som t ex D-vitaminerna. De har jag betalt ur egen ficka men gör ändå reklam för dem eftersom jag tycker de är bra. Jag kan visa kvittot om ni vill. 😉

Vilka blogginlägg tycker ni är mest intressanta på min blogg? Vilka är mindre intressanta? Jag vill ha lite feedback. För jag vill ju inte förlora er som läsare.

Nej nu blir det frukost här! 

Sponsrat av Libras IVF-karusell, ur egen ficka! 😉

Sömnlös!

Nu har jag en sådan där natt igen då jag inte kan sova. Jag hatar det. Kanske jag sover för länge på dagarna? Gick upp vid 12 idag. Ooops! Klockan 5 tyckte jag att det minsann fick vara nog. Låg och vände och vred mig i 1 1/2 timme. Nu är klockan 6:46 och jag har fortfarande inte kunnat somna. Ändå gjorde jag mina avslappningsövningar.

Det är väl dumt att tvinga sig att sova. Går det inte så går det inte. Tankarna snurrar för mycket.

Sedan jag tog spruta nummer 3 med Enanton så har jag känt mig mer deprimerad. Antar att jag är riktigt nedreglerad nu då. Det börjar bli jobbigt. Jag drar mig för att gå ut själv. Det tar emot så mycket. Men jag tvingade ändå ut mig en sväng igår. Hade musik i öronen för att underlätta det lite. Men det var tufft. Jag gick och spände mig så jag fick ont i huvudet. Ville bara springa hem igen.

Vad ska man göra? Orkar jag verkligen må så här ända till januari? Det är lång tid. Det går ju an under tiden jag är sjukskriven. Men sen då? Hur ska jag klara av att jobba???

Någon som har något tips? Jag funderar på att ringa min läkare och fråga om jag borde höja min dos Sertralin. Det skulle kanske hjälpa.

Hoppas att ni alla har fått en god natts sömn. Jag ska snart göra ett försök till. Bara inte hela lördagen blir förstörd. Grrrr!

/Bitter

  

Natt-tankar

Det är ganska skönt att sitta uppe ensam. Jag fick migrän innan idag och sov i 3 timmar. Så nu är jag inte så trött. Klockan är 3:13 och det är helt tyst.

Jag känner mig lite besviken. Hade hoppats på att läkaren kunde hitta vad det är som gör så ont. Men nu är jag tillbaka till ovissheten igen. Jag vill bara må bra och kunna börja leva igen.

Imorgon är jag sjukskriven också. Sen är det väl meningen att jag ska börja jobba på lördag igen. Jag måste göra ett försök. Min läkare har lite svårt att förstå att jag inte kan eller får jobba med morfin i kroppen. Det känns väldigt självklart för mig. För jag får inte vara påverkad på jobb. Man kan inte tänka klart då. Tänk om något skulle gå fel bara för att jag inte kan koncentrera mig helt. Nej! Det känns för riskabelt när man har ett så stort ansvar för en annan människa som är i stort behov av min hjälp fysiskt. Jag skulle kunna få sparken.

Jag frågade om det fanns något annat smärtstillande till mig. Men det finns bara de tre sorterna, paracetamol (som inte hjälper), antiinflammatoriskt (som min mage inte tål samt som jag inte bör ta när jag planerar en graviditet) och då opioider. Det finns inget annat val för mig.

Jag testar att vara utan smärtstillande ofta när jag går här hemma. Men då är smärtan så stark så jag inte orkar göra något. Den tar över hela mitt liv och jag kan bara sitta i min mjuka säng med värmedynan. Det är inget liv. Därför väljer jag ofta att smärtstilla. För att orka göra små saker som att laga mat, gå och handla eller bara kunna sitta i soffan normalt och titta på TV. Ibland går vi ut och går en runda, min man och jag. Det känns bra ett tag. Sen tar smärtan över och jag blir trött.

Vilket liv!

T om min läkare tyckte att jag har fått utstå för mycket nu. Hon tyckte det var ett under att jag orkar ta mig ut och kämpa, orkar prata för mig. Idag fick hon se mig utan smärtstillande för första gången på ett tag. Hon såg och förstod hur ont det gjorde. Jag var blek och skakig.

Jag vill inte må så här mer!!!

Rädslan

Jag sitter i min ensamhet och funderar lite. Funderar på det kommande försöket. Det sista betalda IVF-försöket. Jag längtar. Men samtidigt så skrämmer det mig.

Vi kommer att ha semester under ruvningen. Det känns skönt. 2 veckor i ovisshet. Sedan kommer vi att veta. Men vad är det vi kommer att få veta?

Tänk om det blir ett minus, igen. Tänk om detta sista försök inte fungerar. Kommer vi att orka och ha råd med fler försök då? Hur kommer jag att må? Antagligen sämre än nu. Det skrämmer mig. Hur ska jag orka gå igenom det en gång till?

Men tänk om det blir ett plus. Vi kommer att bli lyckliga igen. Men samtidigt väldigt rädda. Hur ska man övervinna den rädslan? Rädslan för att lyckan ska tas ifrån oss igen. Den skrämmer mig enormt. Men vilket är värst?

Vi får försöka ta en dag i taget!

Snart är det bara en månad kvar tills sprutstart. Eller rättare sagt 40 dagar. Det låter inte så mycket. Kommer jag att må bra? Idag har jag mått ganska bra. Men jag har varit väldigt trött. Min kropp är trött. Mitt psyke är trött. Jag mår inte så bra av Synarelan längre. Jag känner mig deprimerad. Innesluten. Rädd. Ledsen. Jag är så trött på att må så här.

Hoppas att det vänder snart. Att lyckan kommer och stannar.

image

Tankar

Det är mitt i natten. Alla har gått och lagt sig. Här sitter jag i min ensamhet. Jag känner mig lite ledsen. Det kommer över mig ibland. Allt! Allt som vi kämpar för. Allt som har hänt. Hur orkar jag ens leva? Vad är det som gör att jag orkar? Antagligen min underbara man. Utan honom hade jag inte varit något. En tyst mus som hade gömt sig i en mörk vrå antagligen. Men även våra otroligt fina pälsbollar, våra bebisar, katterna, gör livet värt att leva.

För tillfället har jag inget att se fram emot. Förutom att bli frisk. Men hur ska man orka det när man inte har något att kämpa för just nu? Det känns tomt. Som vanligt mellan behandlingarna. Jag känner mig uppgiven eftersom kroppen bråkar.

Min man kom med ett förslag. Vi ska skriva upp mål som vi vill åstadkomma i vårt liv. Allt från små lätta mål till större som får bli av i framtiden. Något att se fram emot. Nu ska vi bara komma på vad. Så kan man bocka av efter hand. För tillfället kan jag bara komma på de där stora målen, som att köpa ett hus, resa till Aruba, flytta utomlands när vi har fyllt 65 och byta jobb. Vad finns det för små mål som gör en glad? Ta tag i lägenheten kanske? Göra fint? Börja träna tillsammans?

Det gäller nog att försöka fokusera på det positiva och inte det negativa. För annars är det lätt att gå under.

Så något positivt som händer denna veckan är:

* Jag får vara hemma och ta det lugnt
* Det är vår ute
* Jag har inget planerat alls i helgen
* Jag får sova hur länge och mycket jag vill
* Jag får äta glass och choklad (är tillfälligt inte laktosintolerant..?)
* Jag får bara vara och försöka bli frisk
* Jag har INGA måsten alls

DET ska jag fokusera på denna veckan. Det gjorde mig faktiskt lite gladare att tänka så. :)

image

Tankar

Jag har bokat in en tid hos läkaren på IVF-kliniken den 8 januari. Ska fråga efter att få göra en hysteroskopi. Jag vill även fråga efter andra alternativ. Varför det inte fungerar längre för oss. Något känns annorlunda i bäckenområdet. Jag har inte haft så mycket besvär där innan. Nu har jag ofta värk. Kan knappt sova på vänster sida för då domnar halva kroppen. Får lätt ont om jag står eller går för mycket. Men även av att sitta still för mycket. Jag har fortfarande ont runt svanskotan. Något som jag tidigare kopplat med livmodern. Jag läser på om endometrios och tror mer och mer att det är det jag har. Jag får lätt ont i urinblåsan när den är full. Känner mig då öm och illamående. Har sedan ett tag tillbaka även fått ont till och från när jag tömmer eller har tömt tarmen. Det känns inte normalt. Kanske det har fungerat bäst med långa protokollet för mig för att Synarela dämpar endometrios? Kan det vara så? Något som jag har börjat fundera på.

Ni som har endometrios, gör ni korta eller långa protokollet? Jag vet att några måste spraya länge innan sprutstart. Jag hatar Synarelan. Jag mår riktigt dåligt av den. Kanske jag kan klara av att ta den om jag ökar min dos Sertralin. Jag blir sådär galet deprimerad av den nämligen. Usch och blä! Orkar jag med det? Jag orkar inte riktigt tänka på det. Nästa försök känns långt fram. Först ska det firas jul och börja ett nytt år. Sedan får vi se.

I onsdags fick jag en liten blödning, på dag 15. Där kommer fortfarande lite blod till och från. Jag har inte haft blödningar runt ägglossning sedan jag opererade bort en polyp när jag var gravid. Det var 2 1/2 år sedan. Jag blir inte riktigt klok på när jag hade ägglossning. Fick ont på både dag 11 och 17. Det blev inget försök denna gång. Det fanns det ingen ork till.

Snart är det jul! Full fokus på det!

Ångest

Igår kväll hade jag inget problem med att somna. Jag var extremt trött. Alla tankar gjorde mig helt slut.

Jag har börjat vakna vid 5-6 på morgnarna och är extremt kissnödig och törstig. Jag vet inte alls vad detta beror på. Det gör ont i blåsan så det går inte att somna om. Idag kunde jag inte somna om efteråt. Jag känner mig ledsen och deprimerad. Har det med sprutstarten att göra? Jag som vill vara lycklig och peppad nu.

Idag ska jag åka och träffa några IVF-tjejer. Men jag vet verkligen inte om jag orkar. Jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt just nu. Jag vill bara krypa ner under täcket och stanna där. Hoppas det känns bättre om någon timme.

Tankar

Jag velar fram och tillbaka om jag vill ha tillbaka ett eller två embryon imorgon. Det är nog sällan som det blir tvillingar. I alla fall verkar det ena falla bort under tiden, oftast tidigt. Jag googlar och letar efter ett rätt svar men allt gör mig bara förvirrad. Läkaren menade på om det blir missfall på ena så absorberas det upp av kroppen. Men när jag letar på nätet så verkar många blöda ut tvillingen. Var det det som hände vid min förra graviditet? En tvilling som inte klarade sig? Jag tokblödde nämligen i vecka 5 men fick inte missfall bekräftat förrän i vecka 10. Man vet aldrig. Tänk om 2 embryon delar på sig innan de fäster. Hjälp! Det blir ju lite för bra.

Vad är rätt och vad är fel? Vi kan inte bestämma oss. Så vi låter nog läkaren få säga sitt imorgon. Hon visste inte heller i onsdags. Det känns som att hon är den enda som kan fatta ett rätt beslut. Säger hon ja så gör nog vi det också. Eller? Dessa beslut!!!

Idag har jag haft ont i äggstockarna. Tarmarna trycker på och då gör det j-ligt ont. Märkte för en stund sen att det var magen som var kass igen. Så tarmen tryckte nog på rejält. Nu känns det bättre igen. Så typiskt! Vi skulle ut och käka med svärmor. Men jag fick snällt stanna hemma. Igår mådde jag lite sådär eftersom jag vaknade med gallkramp. Inte nu!!! Choklad och lök går helt bort. Det måste vara det. Det som är lök i typ all mat. Suck!

Imorgon är det dags. Jag har nog inte riktigt förstått det. Att imorgon kommer jag att bli ”gravid”. :)