Jag har haft migrän i 3 dagar på rad. Har aldrig hänt förut. Det kan ha med hormoner att göra. Men sen kom jag på att i torsdags fick vi ju brevet om läkarbesöket och sen i fredags brevet om minneslunden. Sen jobbade jag hela helgen. Det är väl klart att kroppen säger ifrån. Jag mår ju jättedåligt. Jag är jätteledsen och vet inte riktigt hur jag ska hantera allt som har hänt. Tidigare levde man i någon sorts dröm och trodde att man hittat på allt. Nu har vi allt på papper, det har hänt, vi har varit där. Allt är nära och jag mår dåligt igen. Igår var vi iväg med jobb. Jag mådde jättedåligt och visste inte riktigt vad som skulle hända. Trodde att jag hade migränattack på gång med synbortfall och allt. Men det kom aldrig. Jag kände mig bara helt konstig. Lite avdomnad i huvudet och med stickningar i huden. Visste inte om jag skulle kräkas eller svimma. Då bestämde jag mig. Jag måste vara hemma ett tag. Det är ju allt som har hänt som gör att jag mår dåligt. Kanske en kombination med att jag har mens också. Bara det är ju hårt, att inte lyckas. Jag trodde jag var stark. Jag försökte vara stark. Men för vem då? Varför måste jag vara stark? Nej, nu ska jag vara hemma i 5 dagar och ta hand om mig själv. Sova ut, tänka, gråta, älta, äta gott och bara vara. Inga måsten. Så får det bli, och jag mår redan lite bättre.

Idag ringde jag kliniken och har fått alla datum inför nästa IVF. Jag kommer att börja med Synarela den 19 oktober. Eftersom vi ska iväg på en minisemester snart så bokade vi upp alla datum som vi kunde. Så spraystart blir den 6 november, typiskt att jag jobbar kväll första gången. Men det får gå. Nu kan jag ju det här. Sen blir det ett ultraljud för att titta på äggblåsorna den 13 november, det lyckades faktiskt vara på en ledig dag. Sen får vi se hur det går. Äggplock är satt till vecka 47. Jag hoppas att det blir på måndagen, eller kanske redan helgen innan. Så behöver jag inte vara ledig så mycket. Har bestämt mig för att ringa min handläggare på jobb och säga att jag behöver vara ledig. Måste hon veta exakt varför så kommer jag att berätta. Det gör ju inget. Det kommer gå bra det här. Känner mig faktiskt lite peppad. Men väldigt nervös.

Angående tatueringen så frågade jag sköterskan jag pratade med. Hon sa att om jag hade frågat en läkare så hade den inte tyckt att man ska tatuera sig så nära inpå. Pga smittorisker, även om de är små. Nu kommer jag att gå till en riktig studio där jag vet att de är noga med sådant. Hon tyckte inte att man ska tatuera sig under behandlingen så då får jag ordna en tid innan. Hoppas jag hinner. Men är det bara pga smittorisker borde det ju vara lugnt egentligen. Eller vad tror ni? Jag funderade ju på om det kunde påverka resultatet av äggen eftersom jag brukar få feber och att det är ett öppet sår. Bara man inte gör det när man börjar med sprutorna känner jag. Då slutar jag med allt. Ingen alkohol då heller alls. Under spraytiden kan man få leva lite som vanligt, annars blir man nog galen.

Nu ska jag äta frukost för att sen krypa ner i sängen igen.