Taggarkiv: terapeut

Add Comment Register

Terapi & läkare

Tack för alla fina kommentarer! De värmer! ❤

Min IVF-läkare hörde av sig i onsdags. Hon ville att jag skulle komma på en undersökning. Väl där så pratade vi om mina smärtor. Hon gjorde en undersökning. Tydligen har jag fått en cysta på vänster äggstock. Hon kunde inte se om det var en vanlig eller endometrios. Vi skulle avvakta lite med den och se vad som händer. Det var inte den som gav mig smärta i alla fall.

Vi diskuterade provsvaren från min ultraljudsundersökning som jag gjort på Kvinnokliniken. Läkaren hade inte hittat någon uppenbar endometrios. Men där fanns en viss knuta som skulle kunna vara det. Antagligen där jag har ont. Svårt att säga. Min läkare tyckte i alla fall att det var lika bra att beställa en titthålsoperation. Så vet vi om det är endometrios eller inte.

Sen tyckte hon att på grund av mina starka smärtor så ska jag vara sjukskriven fram till IVF-start den 12 juni. Under denna tid så hinner jag förhoppningsvis med både en koloskopi och laparoskopi. Nervöst!!! Men får man chansen så måste man ta den. Jag kommer antagligen inte att förlora något på det.

Idag har jag varit hos min nya terapeut för andra gången. Jag verkar ha hittat rätt direkt. Hon är verkligen helt fantastisk. Min vårdcentral hade bara skrivit en remiss på kort KBT. Men terapeuten tycker att jag ska gå 25 gånger och få en blandning av KBT och psykoterapi. Jag har så mycket i bagaget. Vill jag sedan fortsätta så får min vårdcentral skriva en ny remiss.

Vi pratade mycket om smärtor. Hur det påverkar en. Hon tyckte att jag skulle byta vårdcentral. För de verkar ju inte lyssna på mig. Vi pratade även om mina sömnproblem som jag har till och från. Det är inte alls konstigt eftersom jag får utstå denna stress som både smärtan och vårdcentralen orsakar mig. Hon tyckte att jag skulle testa avslappningsövningar. Yoga och meditation är också bra. Något som jag är helt inne på.

Hon tyckte det var bra att jag var sjukskriven nu. För jag är på gränsen till utmattningsdepression. Då får jag absolut inte jobba. Skulle jag bli tvingad att jobba så får det absolut inte vara på heltid. Det var väldigt viktigt. Frågan är hur man ska få sin vårdcentral att förstå detta. Kanske jag ska leta upp en ny. Det är väl lika bra. För de verkar inte förstå det där med depression överhuvudtaget.

Så idag mår jag lite bättre. Jag slipper stressen. Men har fortfarande ont. Det känns som sår eller inflammation i ändtarmen. Det känns så konstigt att inte läkaren hittar något när det gör så ont. Jag har i alla fall slutat med diverse salvor och suppar. För de gör bara besvären värre märker jag. För varje gång jag går på toaletten så känns det som att ett sår går upp och det bränner och skär som knivar. Hoppas verkligen att det lättar snart.

En fin dag

Idag var det dags för ett besök hos kuratorn. Vi kom fram till att det nästan var 2 månader sedan jag var där sist. Vad tiden har gått snabbt.

Jag pratade om lite allt möjligt. Hon märkte att jag mådde bättre. För jag pratade inte bara om nuet. Jag orkar ta mer än en dag i taget. Jag orkar tänka framåt. Det är ett bevis på att man mår bättre.

Jag känner att jag faktiskt mår bättre. Trots all smärta och andra motgångar så kan jag faktiskt tänka mer klart. Jag gör upp planer framåt i livet och jag både orkar och vill träffa folk. Det har hänt något på de här två månaderna. Det gör mig glad.

Vi pratade även om mina smärtor såklart. Hur jobbigt det är. Väntan på kallelsen. Oron som allt detta för med sig. Att det tär både fysiskt och psykiskt.

När det var 10 minuter kvar så började brandlarmet tjuta. Så vi fick avsluta snabbt. Jag hann berätta att jag hittat en terapeut för KBT. Det var faktiskt igår. Jag kikade igenom listan på 1177 och fastnade för en kvinna. Jag mailade och hon svarade snabbt. Hon hade en tid till mig den 11 maj. Det här gör också mig glad. Jag orkade ta tag i det här. Jag vill så gärna testa KBT och jag hoppas på att det kan hjälpa mig. Om jag vill så får jag gå en gång till hos kuratorn. Det var upp till mig. Jag får fundera. Det känns lite sorgligt att lämna henne. Till sommaren har jag gått till henne i 3 år. Hon har funnits där sedan vi förlorade Edda.

Efteråt så gick jag för att möta upp en vän för lunch. Då ringde telefonen. Dolt nummer. Det var kuratorn. Hon ville bara säga att jag kommer att få en kallelse nästa vecka till Kvinnokliniken för en undersökning den 20 april. Hon hade gått in till ansvarig och frågat efter min remiss och fått den att hoppa före några steg i kön. Jag började nästan att gråta. Hon tog mig också på allvar och såg att jag inte kunde gå runt så här i ovisshet. Tänk att det finns människor som bryr sig.

Sen blev det lunch med fina E. Vi har inte setts på ett tag. Det var trevligt som vanligt. Jag försökte vara utan smärtstillande idag. Det gick sådär. Jag kände mig inte på topp pga smärtan. Men man vill ju gärna göra ett försök.

När jag kom hem så somnade jag av utmattning. Jag sov i två timmar. Vaknade av smärtan. Så fick tyvärr ta smärtstillande igen.

Hoppas tiden går snabbt till den 20 april!!!

En bra dag!

I morse vaknade jag och kände mig ganska ok. Jag har haft väldig ångest i några dagar. Men idag kändes det lite bättre. Precis som om någon stress hade försvunnit.

Jag började dagen med ett besök hos kuratorn. Det var väldigt givande idag. Nog det mest givande samtalet vi har haft. När vi avslutade samtalet förra gången så tog jag upp en sak som hon tyckte var viktig att prata vidare om idag. Ni vet det där att när man pratar med folk, att man alltid försöker göra sig till lite. Att verka glad fast man inte är det. Man tar på sig den där falska fasaden och går ut och möter världen med ett leende, fast att man egentligen är jätteledsen och bara vill stanna hemma. Överallt när man ska träffa nya människor så tar man på sig den här fasaden. Att det då är så fruktansvärt svårt att släppa den och bara vara sig själv när man ska träffa kuratorn, eller kanske läkaren. Jag har svårt för det i alla fall. Det är ju fruktansvärt dumt att göra sig till för en kurator eller läkare. Men gör man det dagligen annars så är det svårt att släppa den där fasaden. Det pratade vi om idag. Varför man alltid måste vara så himla perfekt överallt. Hur jobbigt det är.

På grund av detta så kom vi in lite mer på djupet idag med samtalsterapin. Egentligen på ett område som inte hon kan hjälpa mig med. Men som ändå var bra för oss båda att prata om. Jag nämnde att jag mer eller mindre alltid har mått dåligt. Att jag antagligen har behövt en samtalskontakt under flera år. Jag har mycket att prata om. Saker som fått mig att må dåligt i livet, som fortfarande finns kvar där och gnager i mig. Hon rekommenderade mig att kontakta en terapeut också. För att gå in på de här gamla djupa sakerna som fortfarande får mig att må dåligt. Det kändes så fruktansvärt förlösande att prata om det, och då hann jag bara med en tiondel av allt jag behöver prata av mig om.

Var hittar man då en terapeut någonstans? Jag har aldrig gått till någon. Har ni något tips? Ska man gå via Vårdcentralen? Det viktiga för mig är tydligen att ha en regelbunden kontakt med någon som jag trivs med. Kan jag ta itu med allt det här gamla så kanske allt det nya känns mindre jobbigt. Det känns logiskt när man tänker på det så.

Efteråt gick jag till gymmet och tränade. Det är fantastiskt skönt att göra det efteråt. Att få rensa tankarna lite. Jobba med kroppen. Ta ut sig lite.

När jag kom hem hade jag fått 2 bra brev med posten. Ett från IVF-kliniken med den nya planen samt en mapp med information från Adoptionscentrum. Jag ska läsa igenom den där mappen lite mer noga sen när mannen kommer hem. Det känns så spännande. Overkligt och spännande!

Nu får vi hoppas att resten av dagen också blir bra, även om det står tvätt på schemat.

IMG_7300.JPG