Taggarkiv: UL

Add Comment Register

Specialistmödravård!

Idag var det dags för oss att besöka Specialistmödravården. Kl 8:30 hade vi en tid för ultraljud. En trevlig barnmorska kollade igenom bebis och mätte. Han väger nu 1200 g vilket är perfekt. Följer han denna kurva så kommer han att väga ca 3300 g vid födseln. Han har växt som han ska och hon kunde inte hitta något avvikande alls. Så skönt!

Efteråt fick vi sitta ner i väntrummet en liten stund. Sen kom en sköterska och hämtade oss och vi fick ett rum. Men precis när vi satt oss ner så fanns det en ledig stund för flödesmätningen som vi egentligen skulle gjort igår. Folk hade lite semester och en var sjuk. Så det var därför. Där fick vi träffa en jättetrevlig tjej som kollade alla flöden med hjälp utav ultraljud. Helt fantastiskt att det går att se och mäta. Man kunde höra hur blodet pumpade. Även där såg allt bra ut och vi fick gå in på rummet igen.

Väl på rummet så fick jag lägga mig på en brits och fick ett CTG samt en grej som mäter sammandragningar på magen. I handen fick jag en grej som jag skulle trycka på för varje fosterrörelse jag kände. Där fick jag ligga ett tag. Vi lyssnade på hjärtat och räknade rörelser. Bebisen var riktigt vild och var inte stilla alls mycket. Även där var allt perfekt.

Sen fick vi vänta en stund på tjejen som gjort flödesmätningen. Hon tyckte vi skulle få göra detta en gång till senare i graviditeten. Vi kunde bara hålla med om att det var bra. Så någon gång mellan 32-36 veckan blir det av. Det känns så skönt att bli tagen på allvar. 

När vi kom hem var vi så trötta så vi somnade. Det tar på krafterna att kolla upp bebis. Vi är så lyckliga att allt ser perfekt ut. ❤️

Läkarbesök på MVC

Idag har vi träffat en läkare på MVC. Vår barnmorska tyckte att det skulle vara bra för oss då vi har varit med om så mycket negativt och är extra oroliga.

Han var väldigt trevlig och bra på att förklara. Han hade läst igenom min journal och förstod att vi var oroliga. Så han frågade om vi ville göra ett ultraljud. Jaaaaaa!

Men först pratade vi om mitt illamående. Han sa att det borde bli bättre inom en månad. Att jag kunde ta 3 Lergigan om dagen. Jag har bara tagit 1 nu och ev 2 ibland när jag ska sova. Jag blir ju så trött av dem. Men kanske hellre det än kräkas. Han sjukskrev mig en månad eftersom jag har så svårt för att gå ut. Vi pratade lite om foglossning men det är nog inte det jag känner. Han trodde att det var växtvärk. Men jag tror mer det är mina SI-leder som bråkar. Ja eller endon. 

Vi bestämde inte nu om vi kommer att få gå till Specialistmödravård. Vi tar det på vägen om det behövs. MVC känns väldigt bra och jag känner mig väldigt trygg där. Han förstod att jag ev var intresserad av extra flödesmätningar på navelsträngen eftersom det var det som hände med Edda. 

Sen var det dags för ultraljudet. Usch vad nervöst! Det blev på magen denna gången. Vi fick både se och höra hjärtat slå och bebisen mådde bra och var i perfekt storlek. Så nu känner jag mig lite lugnare igen. 

Hela vägen hem gick vi och fånlog och jag känner mig så lycklig. Jag tror jag försöker förtränga ibland att jag är gravid för att skydda mig själv. Undrar om det kommer att vara så hela graviditeten.

Nu ska jag fortsätta fånle lite till!

❤️❤️❤️

Kvinnokliniken

Idag var det dags för den stora undersökningen på Kvinnokliniken. Jag hade förberett mig väl och hade t om skrivit ut papper med min historia så vi kunde diskutera den.

Vi var lite tidiga och det tog emot att gå in på ultraljudsavdelningen där. Senast vi var där var när en specialist skulle titta på Edda som konstaterade att hon inte längre levde. Dessutom var väntrummet fyllt med diverse gravida kvinnor. T om ett litet barn var där idag. Jag mådde inte så bra där.

Sedan kom en sköterska och hämtade oss. Jag fick fylla i ett papper och sätta kryss på olika smärtgrader, både utan hormonbehandling och med. Jag kände mig lite förvirrad och visste inte riktigt när i tiden jag skulle tänka på. Läkaren kom in och hjälpte mig.

Jag fick berätta lite kort om mina smärtor och sa att jag nu gick på Synarela för eventuell endometrios. Sedan fick jag hoppa upp i gynstolen.

Hon började med att titta med ultraljudsstaven. Jag sa att jag var lite nervös då det hade gjort så ont sist. Hon kunde inte se någon endometrios mot tarmen i alla fall. Inte heller i slidan. Hon gjorde en undersökning även där och kände och tryckte. Sen gjorde hon ett snabbt ultraljud även på magen. Jag vet inte vad hon skulle hinna se där egentligen.

Sen ville hon göra ett ultraljud igen med staven för att leta upp var det gör ont. Vi hittade det. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kunde ligga still. Men jag var tvungen att försöka. Flera gånger tryckte hon mot stället och till slut började jag gråta. Smärtan var enorm. Hon frågade om hon skulle sluta men jag sa nej. Jag ville veta. Hon såg några förändringar där längst in. Men pga smärtan så minns jag inte riktigt vad hon sa. Hon kommer att skicka ett resultat av undersökningen till min läkare på kliniken. Hoppas vi kan diskutera det snarast.

Min läkare på IVF-kliniken hade bara beställt ett ultraljud så jag fick tyvärr ingen chans att få mer hjälp där. Vi fick bara 20 minuter på oss. Jag blev så ledsen när hon sa det och undrade vad som hände nu. Hon sa att min IVF-läkare fick skicka en remiss till Endometrioscentrum om hon kände att hon inte kunde hjälpa mig. Jag blev så förvånad, för ja, det FINNS faktiskt ett endometrioscentrum i Malmö. Det som alla säger har lagts ned. Men denna läkaren visste, för hon var med där. Det känns positivt i alla fall.

Men tyvärr fick jag ingen hjälp med varken sjukskrivning, smärtstillande eller fortsatt utredning där. Det fick min IVF-läkare hjälpa mig med. Kan hon inte det så får jag gå till Vårdcentralen. Men ja, ni vet ju hur dåliga de är på sådant här. Så nu vet jag faktiskt inte var jag ska vända mig. Min IVF-läkare är bara på kliniken jämna veckor, såklart är det ojämn nu.

Jag får göra ett försök och ringa kliniken imorgon. För vi måste gå vidare. En operation är inte aktuell eftersom vi försöker skaffa barn. Läkaren sa även att detta inte skulle gå att operera. Så frågan är hur man ska få bort det onda då. Det gör mig lite ledsen, nej, det gör mig mycket ledsen. Ska man kunna upptäcka endometrios på tarmen eller urinblåsan så måste detta göras när jag har mens. Men det ska jag ju inte ha på ett tag, så det går ju inte. Läkaren menade på att behandlingen är ju den samma, med eller utan diagnos. Så det är bara att fortsätta med Synarela och hoppas på att bli bättre snart.

Jag funderar annars på att ringa Vårdcentralen imorgon för att få en akuttid och kräva att de beställer en koloskopi till mig. Bara för att utesluta att det inte är något som sitter längre in i tarmen. Men det kändes väldigt tydligt att det är någonstans i slidan det gör ont. För så här ont KAN jag inte ha. Jag måste få rätt på det NU. Jag kan inte bara ligga i sängen och ta morfin och hoppas på att det ska gå över. Jag måste få reda på vad det är som gör så fruktansvärt ont.

Armbågarna utåt, jag ska kämpa mig fram och inte ge upp. Men inte idag. För efter undersökningen fick jag mer ont än vad jag hade innan. Jag somnade med värmedynan, helt utslagen. Men nu känns det lite bättre igen. När och hur ska detta sluta?

Jag märker förresten att era kommentarer hamnar i skräpposten. Så bli inte oroliga om de inte syns direkt. Jag märker också att mina kommentarer på bloggar som har WordPress inte heller syns. Så de har nog också hamnat i skräpposten. Så kika där! :)

Gynakuten igen (13+2)

Det kom inget mer blod på hela dagen. Bara lite brunt efter gårdagen. Kändes tryggt. Tänkte inte så mycket mer på det. En vän kom på besök och innan dess dammsugade jag hela nedervåningen vilket var väldigt dumt eftersom min foglossning började kännas av igen. Det ilar på en punkt på vänstra skinkan som blir värre när jag böjer mig ner eller går. Jobbigt! Min vän har ett bälte jag ska få testa. Hurra! Antar att man får betala dyrt för de i min stad.

På kvällen, vid samma tid som igår, kom det rött i hela toalettstolen igen och jag blev jätterädd. Ringde sambon och sa att nu får vi åka in och kolla upp detta. Samtidigt molade det i bäckenpartiet. Kändes som en blandning av foglossning och mensvärk. Blev riktigt rädd. Väl inne på akuten så träffade vi 2 virriga damer. En av de tog blodprov på mig och sen fick vi sitta ner. Hon tyckte det var konstigt att jag börjat blöda så här sent i graviditeten och trodde inte det var missfall på gång i alla fall. Jag blev lite lugnare. Ca 1 timme tog det nog innan vi fick komma in. Jag var sååå trött och kunde knappt hålla ögonen öppna. Läkaren som tur var var en kvinnlig var trevlig och gjorde en gynekologisk undersökning på mig. Fy vad ont de där instrumenten gjorde nu. Är nog ganska skör där inne. Det stack och sved. Hon hade lite svårt för att se var det kom ifrån men anade en polyp på livmodertappen. Hon kände och klämde i en evighet tyckte jag. Sen gjorde hon ett VUL och vanligt UL och allt såg bra ut med bebis. Den gjorde lite konster för mig. Stackars sambon satt så långt iväg så han fick inte se. Efteråt klämde och kände hon lite till. Hon tog även ett cellprov. När undersökningen äntligen var klar fick jag den största binda jag någonsin sett och undrade hur jag skulle få i den i min trosa. Det gick men kändes som en blöja. Läkaren ville att det skulle kollas upp mer om det nu är en polyp för den kan ställa till det och blöda en del under graviditeten. En tid kommer att skickas till mig. I värsta fall får de ta bort den. Inget farligt tydligen. Sen fick jag med mig ett rör för att ta urinprov för jag nämnde att jag behöver gå på toaletten oftare. Jag ska till BM imorgon. Trötta fick vi äntligen gå hem och sova. Var hemma 1:30. Uh! Jag är lugn, bebis mår bra. :)

Polyp
Polyper på livmodertappen kan orsaka blödningar under graviditeten. En polyp är en utväxt från en slemhinna. Polyp i livmoderhalskanalen är en ganska vanlig och ofarlig anledning till blödning. Eftersom man ofta blir orolig om man blöder under en graviditet, tas polypen ibland bort för att slippa blödningar senare under graviditeten. Polypen sitter oftast på en tunn stjälk, är lätt att ta bort och ingreppet är smärtfritt.