Taggarkiv: Ultraljud

Add Comment Register

Akutbesök x 3!

Vilka jobbiga dagar jag har haft. I torsdags var jag ju inne på Specialistmödravården och Prenatal.

I fredagskväll fick jag enorma kramper igen. Sådär så jag låg i fosterställning och skrek. Ingenting hjälpte. Så min man fick ringa Kvinnokliniken som tyckte vi skulle komma in. Vi tog en taxi till Prenatal. En skumpig resa som var fruktansvärd. Taxichauffören trodde nog jag hade värkar. Där fick jag ligga med CTG igen och övervaka bebisen som verkade må hur bra som helst. Jag däremot mådde sådär. En läkare kom in och kollade mig och sa att jag skulle få en spruta Spasmofen igen eftersom stolpillren inte gav så stor effekt. Hjälpte inte den skulle hon skicka mig vidare till kirurgakuten eftersom de hade bättre koll på detta. Så där låg jag och hoppades på att sprutan skulle hjälpa. Men nej! Det fortsatte krampa. Vi kom in kl 22 till Prenatal. Två timmar senare fick jag åka rullstol genom kulvertarna till akuten. En spännande upplevelse lite trött och påverkad av både smärtor och medicin. Vi pratade om serien Riget. Att där nere skulle man inte våga gå själv, vilket de faktiskt inte gjorde på nätterna i alla fall.

Väl på akuten så fick jag ingen förtur som sköterskan hoppats på. Så vi fick sitta ner i väntrummet och vänta på vår tur. Minns inte riktigt tiden här. Men sen fick vi gå in på kirurgakuten och där tog en sköterska lite prover och jag fick lägga mig på en brits som senare kördes in i ett rum. Där var vi i en evighet kändes det som. Jag som inte hade ätit något sen kl 15 mådde lite sådär då jag inte ens fick dricka något vatten. När klockan var 3 på natten så kikade en läkare in men försvann snabbt igen eftersom telefonen ringde. Så det tog ytterligare 1 1/2 timme innan en annan läkare kom. Då var jag extremt borta i huvudet. Min stackars man också som fått sitta på en obekväm stol i flera timmar. Vi fick prata med en läkare som också verkade lite flummig. Han kände och klämde och jag låg och krampade hela tiden. Så han beordrade mig en spruta morfin samt några Oxynorm att ta med hem. Dagen efter skulle jag få göra ett ultraljud på organen. Vi hade kunnat få stanna kvar men jag hade extrem hemlängtan och var trött och hungrig. Då var klockan 5:30 när vi äntligen lämnade akuten.

När vi kom hem åt jag lite fil och somnade bums. Två timmar senare fick vi gå upp igen och ringa röntgen för en tid för ultraljud. Min man fick ringa för jag kände mig helt borta av sömnbrist, matbrist och morfin. Vi fick en senare tid 11:30. Snark! Somnade om igen.

Väl på plats på ultraljud så gick allt väldigt snabbt. De mötte upp oss direkt och en trevlig läkare gjorde ett ultraljud. Han kollade igenom gallgångar, lever, njurar och lungor. Men kunde inte riktigt hitta vad som orsakade kramperna. Där kunde ju sitta en sten i de djupare gallvägarna som han inte kunde sen. Men han tyckte att min ömhet satt ganska ytligt på revbenen och undrade om jag hade trillat och att det kanske var en spricka? Nej det hade jag ju kommit ihåg. Det kändes inte riktigt så för mig. Men njurarna såg bra ut i alla fall och där fanns ingen vätska i lungorna. Efteråt skulle vi sätta oss på akuten igen. Göra om allt från början. Vi trodde på något sätt att man fick förtur om det var ett återbesök. Men nej! Vi lyckades även pricka in den mest hektiska dag. Suck.

Vi kom till akuten igen 12:30. 13:30 fick vi komma in på kirurgakutens väntrum. Kl 14:30 fick vi ett rum. Idag passade jag på att äta och dricka lite. För jag orkade inte vara så hungrig som igår. Det var hemskt. Helst när man är gravid. En sköterska tog lite prover igen. Mina armar är helt misshandlade efter alla blodprover. Jag är extremt svårstucken. Så det är blåmärken lite här och där. Jag vilade, krampade, var rastlös om vart annat. Ingen kom och tittade till mig. Vi fick veta redan innan att väntetiden var lång. Suck! Men inte så här lång. När man väntat tillräckligt länge så vill man bara hem och har svårt för att prata och diskutera med en läkare. Så kändes det åter igen vid 21:00 när läkaren kom. Han pratade bara om svaren på ultraljud och att de inte kunde hitta exakt vad som orsakade kramperna. Just då hade de lugnat sig lite också vilket kanske var dumt. Denna läkare verkade väldigt stressad och frågade om jag kunde stå ut med smärtorna för det fanns inte så mycket mer vi kunde göra just då. Visst, med lite smärtstillande skulle det nog gå sa jag lite trött sådär. Jag orkade inte mer. 


Jag fick med mig ett recept på Oxynorm att ta vid behov, helst på kvällen när jag ska sova. 

Det var extremt skönt att komma hem. Eftersom läkarna inte hittat någon gallsten, även om det kunde vara det, så köpte vi med oss en pizza. Pizza är extremt dumt att att äta vid gallsten. Den var sådär ljuvligt god. Efteråt mådde jag konstigt med extrem halsbränna och värk. Tog Omeprazol och Samarin, samt lite smärtstillande och la mig. Nu för en stund sen vaknade jag av värsta kramperna som är ihållande denna gång. Jo visst är det nog en liten stenbumling i alla fall. Jag är ganska säker på det. Så fick ta mig en Oxynorm och 2 alvedon. Förbannade läkaren lite för att jag inte fått Spasmofen istället vilket hade hjälpt bättre. Men som tur är hade jag några Papaverin också som är kramplösande. Det gör fortfarande ont. Men jag kan nog somna om igen.


Den här automaten och jag blev ovänner då den inte ville ta min tjuga. Grrrrr!

Godnatt! Jag hoppas att söndagen känns bättre!!!

Specialistmödravård!

Idag var det dags för oss att besöka Specialistmödravården. Kl 8:30 hade vi en tid för ultraljud. En trevlig barnmorska kollade igenom bebis och mätte. Han väger nu 1200 g vilket är perfekt. Följer han denna kurva så kommer han att väga ca 3300 g vid födseln. Han har växt som han ska och hon kunde inte hitta något avvikande alls. Så skönt!

Efteråt fick vi sitta ner i väntrummet en liten stund. Sen kom en sköterska och hämtade oss och vi fick ett rum. Men precis när vi satt oss ner så fanns det en ledig stund för flödesmätningen som vi egentligen skulle gjort igår. Folk hade lite semester och en var sjuk. Så det var därför. Där fick vi träffa en jättetrevlig tjej som kollade alla flöden med hjälp utav ultraljud. Helt fantastiskt att det går att se och mäta. Man kunde höra hur blodet pumpade. Även där såg allt bra ut och vi fick gå in på rummet igen.

Väl på rummet så fick jag lägga mig på en brits och fick ett CTG samt en grej som mäter sammandragningar på magen. I handen fick jag en grej som jag skulle trycka på för varje fosterrörelse jag kände. Där fick jag ligga ett tag. Vi lyssnade på hjärtat och räknade rörelser. Bebisen var riktigt vild och var inte stilla alls mycket. Även där var allt perfekt.

Sen fick vi vänta en stund på tjejen som gjort flödesmätningen. Hon tyckte vi skulle få göra detta en gång till senare i graviditeten. Vi kunde bara hålla med om att det var bra. Så någon gång mellan 32-36 veckan blir det av. Det känns så skönt att bli tagen på allvar. 

När vi kom hem var vi så trötta så vi somnade. Det tar på krafterna att kolla upp bebis. Vi är så lyckliga att allt ser perfekt ut. ❤️

BM & läkarbesök!

Hej!

Idag mår jag lite bättre i huvudet. Har varit på Apoteket och köpt järntillskott nu. Det fick bli brus för jag har så svårt för att svälja tabletter. Har redan ett gäng som ska ner dagligen.

Igår träffade vi först vår barnmorska. Hon var lite sen så vi fick sitta och vänta i ca en halvtimme. Kändes lite stressigt sen eftersom vi skulle träffa läkaren också. Men det gick bra. Vi hann boka in en tid för RUL, den 26 maj. Hon kollade mitt HB (blodvärde) som hade gått ner från 135 till 123 på 2 veckor. Så antagligen är det därför jag får ont i huvudet.  Jag känner även av hjärtklappning ibland. Det kan kanske bero på det också. Hon rekommenderade Niferex, men jag får så ont i magen av dem. Så väntar lite med det. Vi fick även en tid veckan innan RUL till barnmorskan för att följa upp lite och göra oss mindre nervösa. Då ska vi få lyssna på hjärtat. Spännande!

Sen var det dags för läkarbesöket. Han var väldigt sen så vi satt och väntade en hel timme. Det var riktigt drygt. Helst eftersom jag var så nervös också. Dessutom började jag bli rejält hungrig. Jag blir alltid så trött när jag blir hungrig så jag sitter och gäspar hela tiden. Han väntade på en patient som var sen. Det kändes lite konstigt att vi skulle behöva sitta och vänta på henne. Men sen var det äntligen vår tur.

Det var en annan läkare idag. Han var lite äldre. Jag fick berätta lite om blödningarna och att det gör ont i ryggslutet. Han var ganska påläst märkte jag och kände till vår historia. Det kändes ju bra. Han valde att göra ett vaginalt ultraljud för då kan man se livmodertappen bättre. Den såg stängd och fin ut. Bebisen rörde på sig och hjärtat tickade på fint. Puh! Här kände jag mig lite skakig. Sen kikade han på äggstockarna som fortfarande var något stora efter IVF-behandlingen. Jag blev ju överstimulerad. Han kikade in och kollade livmodertappen. Då såg han att livmoderslemhinna hade växt något utanför och att det var därför som jag blöder lätt. Det kan göra det ibland. Det är inget farligt alls men kan göra att man blöder vid t ex samlag eller vid avföring. Så då kände jag mig mycket lugnare. Allt såg bra ut och bebisen verkade må bra.

Sen pratade vi lite om mina bäckensmärtor. Han menade på att foglossning får man inte förrän runt vecka 28. Men varken jag eller barnmorskan höll med, men det sa vi inte. Det kan visst vara foglossning så här tidigt. Jag vet ju från en tidigare graviditet. Han trodde mer att det var min endometrios som bråkade nu när livmodern höll på att växa uppåt. Att det är sammanväxningar som gör ont. Det kanske kan vara det också. Men jag är ju ganska nyopererad för det så jag är lite skeptisk. Men det har kanske kommit tillbaka. För ett tag hade jag inte så ont. Jag fick i alla fall en sjukskrivning i två månader till. Sen får vi se hur jag mår. Är det bara endometriosen så sa han att det kunde bli bättre sen när livmodern har flyttat sig klart. Det kan man ju alltid hoppas på. Men jag är lite skeptisk. Vi får se helt enkelt. En dag i taget.

Efteråt kände jag mig helt uppstressad och började få ont i huvudet eftersom jag var hungrig. Jag hade nog spänt mig väldigt mycket. Inte så konstigt ju. Så vi köpte pizza och åt när vi kom hem och sen gick jag och la mig. Snark!!! Hi hi!

KUB 12+0

Nu tänkte jag berätta lite om vårt KUB som vi gjorde i tisdags. Det finns en bra film HÄR om ni vill veta hur det går till.

Förra torsdagen så lämnade jag blod på MVC. I tisdags fick vi träffa en barnmorska för ett ultraljud. KUB står just för det, kombinerat ultraljud och biokemi.

Hon började ställa lite frågor som t ex om sista mens. Då sa jag att vi gjort IVF. Det hade tydligen vår barnmorska glömt att skriva in. Konstigt! Det är viktigt att man nämner det när man ska göra KUB. Man matar in information i ett program som sen ska räkna ut sannolikheten för Down Syndrom och Trisomi 13 och 18. 

Sen fick jag lägga mig på en brits. Där fanns en stor TV på väggen där vi kunde följa ultraljudet. Vi sa att vi ville ha en skiva med oss hem. Tyvärr hade hon lite problem med det. Men gjorde ett försök. Rörliga bilder är ju kul att ha.

Hon såg direkt att nackspalten såg bra ut. Man mäter den. Tydligen är den tjockare vid Down Syndrom. Hon mätte kroppen, huvud till rumpa. Den var 6 cm. En hel cm större än vad Edda var. Kanske är det en pojke? Jag bara spekulerar. Jag är väldigt kort och min man mer normallängd. Hon visade hjärnan och man kunde se två hjärnhalvor som såg bra ut. Hjärtat tickade på fint. Hon kunde se magen och urinblåsan. Man märkte att hon hade stor erfarenhet av detta.

Sen fick vi sitta ner och vänta lite. Jag passade på att kissa för hon hade tryckt så på urinblåsan. Hon testade skivan som tyvärr inte fungerade. Då frågade hon om vi ville göra om det. Jaaaa! Tack! Så vi fick göra ett ultraljud till. Då hade bebisen vaknat till liv lite mer och både vinkade och sparkade. Den skivan fungerade bättre.

Sen matade hon in alla siffror i datorn. Min man stack iväg och tog ut pengar för skivan så länge. Då sa hon att det såg bra ut men hon ville vänta med att berätta tills min man kom tillbaka. Vi passade på att prata lite om Edda under tiden.

Sen fick vi siffrorna.

Down Syndrom: 

Enligt min ålder – 1:88

Enligt KUB – 1:20000

Trisomi 13 och 18:

Enligt min ålder – 1:128

Enligt KUB – 1:20000

Alltså! Vi fick lägsta risken för båda. Det trodde vi aldrig. Jag fyller 40 i år och trodde inte ens det var möjligt. Vilka toppenägg jag har alltså.

Vi blev så otroligt glada och jag ska försöka glädjas lite mer nu och oroa mig mindre. Det ser ju perfekt ut! Men ja, det gjorde det med Edda också. Så vi ropar inte hej ännu.

Läkarbesök på MVC

Idag har vi träffat en läkare på MVC. Vår barnmorska tyckte att det skulle vara bra för oss då vi har varit med om så mycket negativt och är extra oroliga.

Han var väldigt trevlig och bra på att förklara. Han hade läst igenom min journal och förstod att vi var oroliga. Så han frågade om vi ville göra ett ultraljud. Jaaaaaa!

Men först pratade vi om mitt illamående. Han sa att det borde bli bättre inom en månad. Att jag kunde ta 3 Lergigan om dagen. Jag har bara tagit 1 nu och ev 2 ibland när jag ska sova. Jag blir ju så trött av dem. Men kanske hellre det än kräkas. Han sjukskrev mig en månad eftersom jag har så svårt för att gå ut. Vi pratade lite om foglossning men det är nog inte det jag känner. Han trodde att det var växtvärk. Men jag tror mer det är mina SI-leder som bråkar. Ja eller endon. 

Vi bestämde inte nu om vi kommer att få gå till Specialistmödravård. Vi tar det på vägen om det behövs. MVC känns väldigt bra och jag känner mig väldigt trygg där. Han förstod att jag ev var intresserad av extra flödesmätningar på navelsträngen eftersom det var det som hände med Edda. 

Sen var det dags för ultraljudet. Usch vad nervöst! Det blev på magen denna gången. Vi fick både se och höra hjärtat slå och bebisen mådde bra och var i perfekt storlek. Så nu känner jag mig lite lugnare igen. 

Hela vägen hem gick vi och fånlog och jag känner mig så lycklig. Jag tror jag försöker förtränga ibland att jag är gravid för att skydda mig själv. Undrar om det kommer att vara så hela graviditeten.

Nu ska jag fortsätta fånle lite till!

❤️❤️❤️

VUL nr2

Hej!

Nu har vi varit på ultraljud nummer 2. Det gick bra. Äggblåsorna hade växt till sig fint. Där var 12 stycken som såg riktigt fina ut samt några mindre. Så det ska bli spännande att se hur många ägg det blir av det.

Läkaren var fortfarande lite osäker på om det blir äggplock på måndag eller tisdag så jag fick även ta ett blodprov. De kommer ringa nu i eftermiddag och berätta när det blir av.

Jag fick även ett schema över hur jag ska ta Ovitrelle. Jag kommer att ta den som vanligt 1 1/2 dygn innan äggplock. Men jag kommer även att ta små doser fr om samma dag som äggplock och några dagar efteråt för att undvika att jag börjar blöda för tidigt. Jag kommer att berätta mer om det sen när det är dags.

IMG_4229

VUL nr1

Hej!

Nu har vi precis varit på VUL. Jag var så nervös innan. Idag slapp vi vänta så länge. 

  
Jag fick göra ett VUL först. Läkaren frågade hur jag mådde. Då nämnde jag att jag hade fått mer ont igen. Inte så konstigt. Grejen med att vara nedreglerad är att få äggstockarna att vara vilande. Nu med Menopur så blir det raka motsatsen. Man kan jämföra det med att äggstockarna går på uppåt tjack. Läkarens ord. Hi hi! Så att jag har mer ont igen är helt normalt.

  
Hon räknade äggblåsorna och fick det till att vara hela 15 stycken. Wow! Det är rekord. Jag blev så glad. De varierade lite i storlek mellan 12-17 mm. Så det blir ett nytt VUL på fredag och äggplock mellan måndag och onsdag.

Jag är så glad!!! Heja äggen!!!

Kram ❤️

Läkarbesök x 2

Så! Nu är jag äntligen hemma igen efter en lite omtumlande förmiddag. När jag vaknade hade jag ont igen. Så pass ont så jag fick ta både långtidsverkande och korttidsverkande morfin. Jag blev inte så snurrig som tur var och värken la sig lite.

Vårdcentralen
Jag fick träffa min favoritläkare. Hon har hjälpt mig mycket när jag hade gallstensbesvär. Hon lyssnar verkligen på vad jag har att säga. Dömer inte mig. Har full förståelse att min kamp är svår just nu. Att livet är tufft mot mig.

Jag slapp göra en undersökning. Hon tyckte att eventuella hemorrojder var mitt minsta problem. Dessutom är det väldigt ovanligt att man har tarmproblem som beror på cancer när man är i min ålder. Hon tyckte inte mina besvär lät direkt tarmrelaterade i sig. Vi pratade om endometrios även om hon inte var så insatt i det. Men jag märkte att hon tyckte det var intressant. Men det är ingenting som hon eller någon annan läkare på vårdcentralen kan hjälpa mig med.

Vi pratade om mina andra besvär, det psykiskt dåliga måendet. Hon läste igenom min journal och tyckte det var bäst för mig att bara träffa EN läkare. Inte många olika. Jag berättade att jag inte kunde jobba kväll idag, att smärtan är för stark. Hon tyckte det var tråkigt att läkarna tycker och resonerar olika. Så hon frågade mig om jag ville ha henne som husläkare istället. Hon sa, jag ser på dig att du inte mår så bra. Då är det inte bra för dig att träffa nya läkare hela tiden. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag började gråta och nämnde att min nuvarande husläkare inte lyssnar på mig. Hon tyckte det var viktigt med någon som lyssnar på mig. Inte någon som bara går efter normer och tror att vissa saker är rätt för mig. Med mitt bagage är det extra viktigt att någon lyssnar.

Jag fick lite bråttom. Hade velat stanna längre och prata med henne. Men hon hjälpte mig med ett sjukintyg och ett recept på nya smärtstillande. Citodon är inget som är bra att ta mot denna smärta. Tramadol är rent ut sagt ett rävgift och ger mer biverkningar än nytta. Så morfin är det bästa. Om magen tillåter så Orudis ibland, för att stoppa inflammationen.

Sen blev det taxi till IVF-kliniken…

IVF-kliniken
Jag kom antagligen någon minut försent och skämdes jättemycket. Såklart blev det ju rött ljus hela tiden på vägen dit. Taxichauffören körde lugnt och fint över gupp vilket var väldigt bra då jag hade så ont. Men det tog sådan tid.

I alla fall, väl framme så kom läkaren och hämtade mig direkt. Hon hade med sig en kvinna som gick bredvid för att lära upp sig. Det var inget problem. Jag fick börja med vattenscanningen. Jag sa att jag hade väldigt ont och var rädd för att det skulle göra mer ont. Hon såg lite orolig ut och sa att vi skulle testa. För det brukar inte kännas något.

Jag fick klä av mig och lägga mig i gynstolen. Hon började med att göra ett ultraljud. Staven gjorde väldigt ont när hon tryckte mot vänster sida. Hon såg inga chokladcystor på äggstockarna i alla fall. Sen satte hon in den här saken som öppnar upp och förde in en tunn kateter in i livmodern. Den obehagliga saken kunde hon ta ut igen och började spruta in lite koksaltlösning. Samtidigt gjorde hon ett ultraljud. Allt såg bra ut med livmodern. Där fanns inga ojämnheter alls eller sammanväxningar. Alltså inga polyper, myom eller endometrios. Det var ju skönt det. Sen fick jag klä på mig igen och komma in på hennes kontor.

Där pratade vi om mina smärtor. Att det hela började förra mensen med smärtor och blod även från ändtarmen. Även hon var ganska säker på att mina problem beror på att endometrios har satt sig på ändtarmen. Det enda sättet att se detta tydligt är med en titthålsoperation. Vilket vi ska försöka undvika i första hand. Men hon skulle skicka en remiss till Kvinnokliniken där det finns två stycken läkare som är väldigt duktiga på att se endometrios med ultraljud. Men det är inte säkert att det går att se. Men vi gör ett försök.

Det bästa vi kan göra direkt är att försöka behandla. Är det endometrios så skulle det bästa vara att jag börjar med Synarela redan nu på dag 21. Jag nämnde att jag alltid fått de mindre vanliga biverkningarna som extrem depression. Men att jag kanske får överväga att testa i alla fall. För att slippa ta nässpray under en lång tid vilket kan vara lite jobbigt för näsan och att komma ihåg så nämnde hon att jag skulle kunna få ta en spruta istället. Enanton heter den. En långtidsverkande depotspruta. Men med sprutan kan man inte bara avbryta behandlingen om jag skulle må för dåligt. Då är sprayen bättre. Men eftersom jag har dessa smärtproblem och vill försöka att inte må dåligt psykiskt också så bestämde vi att det bästa för mig just nu är att börja äta p-piller. För det har jag mått bra av tidigare i livet. Nu känns det ju lite konstigt att äta p-piller när man försöker skaffa barn. Men om det är det enda sättet för mig att eventuellt undvika smärta så får det vara så. Vill jag påbörja en behandling så kan man bara sluta med pillerna och börja med sprutor på dag 5. Eventuellt kan man börja med Synarela på dag 1. Det skulle inte spela så stor roll.

Hon tyckte inte att jag skulle gå till Vårdcentralen med dessa problemen. Är det så att det är endometrios så har inte dem tillräckligt med kunskap för att hjälpa mig. Har det dessutom satt sig på tarmen så behöver jag helt plötsligt hjälp av en specialist. Hon hjälpte mig med nya recept på medicinerna. Eftersom jag är patient hos dem och är under behandling så är det dit jag ska vända mig. Eller om jag får en kontakt på Kvinnokliniken.

Så planen nu är:
Börja med p-piller vid nästa mens.
Göra ett specialistultraljud på Kvinnokliniken.
När jag mår bättre påbörja en ny behandling.
Mår jag inte bättre eventuellt göra en titthålsoperation.

Jag nämde också att en ny behandling och graviditet skrämmer mig då jag har så ont nu. Jag har haft väldigt ont vid mina två graviditeter. Så det bästa är nog att göra titthål ändå för att ta bort det som gör ont. Men vi avvaktar lite.

Nu känner jag mig helt slut och ska försöka smälta allt som sagts idag. Kanske jag har glömt något. Då får jag uppdatera senare.

VUL dag 10

Idag var det dags för ultraljud igen. Jag kände mig lite extra nervös idag eftersom inte min man kunde följa med. Men det gick bra. Denna veckan är det min favoritläkare som jobbar. Så där hade jag tur. Vi började med ett ultraljud. Äggblåsorna hade växt till sig fint och där var 10 stycken som såg riktigt bra ut. Resten var för små. Hon mätte slemhinnan som fortfarande var 11 mm. Sen såg hon något bredvid slemhinnan. Ett mörkt område som hon sa kunde vara endometrios eller ett myom. Eftersom jag har fått mer ont i och runt livmodern på senaste tiden så skulle det kunna vara endometrios. Det satt inte i vägen och kommer inte göra det svårare för mig att bli gravid. Så det är inget som kommer att tittas mer på eller tas bort. Det var bara runt 5 mm också så inte så stort. Men jag kommer säkert att vilja kolla upp det efter vi har fått vårt mirakel.

Efter ultraljudet så gick vi in på hennes kontor och pratade vidare. Det kommer att bli äggplock på torsdag klockan 9:30. För att sen bli återföring på lördag. Hon sa först lördag eller måndag. Men jag ville lördag eftersom våra embryo inte klarar långtidsodling. Vi vill ju inte stå där på måndag sen utan något att återföra. Sen frågade jag om ICSI. Vi fick göra på hälften sist. Det hade hon faktiskt inte tänkt på denna gången. Men när jag berättade om att befruktningen varit dålig vid något tillfälle så gick hon med på att göra det på hälften denna gången också. Sen frågade jag om där fanns något annat man kan göra för att öka chanserna. Det blir ju vår 5:e återföring och jag är ju inte jätteung längre. Så då sa hon att jag skulle kunna få ta Progesteron en längre tid efteråt. Kanske till vecka 8 till att börja med. Det känns jättebra. Något annat känns inte aktuellt eftersom jag faktiskt har blivit gravid 2 gånger av 4. Annars pratade hon om Priming och Hatching. Kanske något för er som inte har lyckats någon gång.

Sen fick jag prata med en sköterska. Det här är ju inte alls nytt för mig så det kändes som att jag visste allt redan innan hon sa det. Men hon ville ändå säga allt så jag inte hade glömt något. Vi pratade en stund om saker som varit och att det nu måste vara vår tur. Det skulle hon hålla tummarna för. Jag gillar henne. Hon är också en favorit som har hängt med sedan vi gick på första kliniken. Vi känner oss i trygga händer.

Så ikväll blir det sista sprutorna Menopur och Orgalutran för att imorgon 21:30 ta en Ovitrelle istället. Hurra!