Taggarkiv: vänta

Add Comment Register

Akutbesök x 3!

Vilka jobbiga dagar jag har haft. I torsdags var jag ju inne på Specialistmödravården och Prenatal.

I fredagskväll fick jag enorma kramper igen. Sådär så jag låg i fosterställning och skrek. Ingenting hjälpte. Så min man fick ringa Kvinnokliniken som tyckte vi skulle komma in. Vi tog en taxi till Prenatal. En skumpig resa som var fruktansvärd. Taxichauffören trodde nog jag hade värkar. Där fick jag ligga med CTG igen och övervaka bebisen som verkade må hur bra som helst. Jag däremot mådde sådär. En läkare kom in och kollade mig och sa att jag skulle få en spruta Spasmofen igen eftersom stolpillren inte gav så stor effekt. Hjälpte inte den skulle hon skicka mig vidare till kirurgakuten eftersom de hade bättre koll på detta. Så där låg jag och hoppades på att sprutan skulle hjälpa. Men nej! Det fortsatte krampa. Vi kom in kl 22 till Prenatal. Två timmar senare fick jag åka rullstol genom kulvertarna till akuten. En spännande upplevelse lite trött och påverkad av både smärtor och medicin. Vi pratade om serien Riget. Att där nere skulle man inte våga gå själv, vilket de faktiskt inte gjorde på nätterna i alla fall.

Väl på akuten så fick jag ingen förtur som sköterskan hoppats på. Så vi fick sitta ner i väntrummet och vänta på vår tur. Minns inte riktigt tiden här. Men sen fick vi gå in på kirurgakuten och där tog en sköterska lite prover och jag fick lägga mig på en brits som senare kördes in i ett rum. Där var vi i en evighet kändes det som. Jag som inte hade ätit något sen kl 15 mådde lite sådär då jag inte ens fick dricka något vatten. När klockan var 3 på natten så kikade en läkare in men försvann snabbt igen eftersom telefonen ringde. Så det tog ytterligare 1 1/2 timme innan en annan läkare kom. Då var jag extremt borta i huvudet. Min stackars man också som fått sitta på en obekväm stol i flera timmar. Vi fick prata med en läkare som också verkade lite flummig. Han kände och klämde och jag låg och krampade hela tiden. Så han beordrade mig en spruta morfin samt några Oxynorm att ta med hem. Dagen efter skulle jag få göra ett ultraljud på organen. Vi hade kunnat få stanna kvar men jag hade extrem hemlängtan och var trött och hungrig. Då var klockan 5:30 när vi äntligen lämnade akuten.

När vi kom hem åt jag lite fil och somnade bums. Två timmar senare fick vi gå upp igen och ringa röntgen för en tid för ultraljud. Min man fick ringa för jag kände mig helt borta av sömnbrist, matbrist och morfin. Vi fick en senare tid 11:30. Snark! Somnade om igen.

Väl på plats på ultraljud så gick allt väldigt snabbt. De mötte upp oss direkt och en trevlig läkare gjorde ett ultraljud. Han kollade igenom gallgångar, lever, njurar och lungor. Men kunde inte riktigt hitta vad som orsakade kramperna. Där kunde ju sitta en sten i de djupare gallvägarna som han inte kunde sen. Men han tyckte att min ömhet satt ganska ytligt på revbenen och undrade om jag hade trillat och att det kanske var en spricka? Nej det hade jag ju kommit ihåg. Det kändes inte riktigt så för mig. Men njurarna såg bra ut i alla fall och där fanns ingen vätska i lungorna. Efteråt skulle vi sätta oss på akuten igen. Göra om allt från början. Vi trodde på något sätt att man fick förtur om det var ett återbesök. Men nej! Vi lyckades även pricka in den mest hektiska dag. Suck.

Vi kom till akuten igen 12:30. 13:30 fick vi komma in på kirurgakutens väntrum. Kl 14:30 fick vi ett rum. Idag passade jag på att äta och dricka lite. För jag orkade inte vara så hungrig som igår. Det var hemskt. Helst när man är gravid. En sköterska tog lite prover igen. Mina armar är helt misshandlade efter alla blodprover. Jag är extremt svårstucken. Så det är blåmärken lite här och där. Jag vilade, krampade, var rastlös om vart annat. Ingen kom och tittade till mig. Vi fick veta redan innan att väntetiden var lång. Suck! Men inte så här lång. När man väntat tillräckligt länge så vill man bara hem och har svårt för att prata och diskutera med en läkare. Så kändes det åter igen vid 21:00 när läkaren kom. Han pratade bara om svaren på ultraljud och att de inte kunde hitta exakt vad som orsakade kramperna. Just då hade de lugnat sig lite också vilket kanske var dumt. Denna läkare verkade väldigt stressad och frågade om jag kunde stå ut med smärtorna för det fanns inte så mycket mer vi kunde göra just då. Visst, med lite smärtstillande skulle det nog gå sa jag lite trött sådär. Jag orkade inte mer. 


Jag fick med mig ett recept på Oxynorm att ta vid behov, helst på kvällen när jag ska sova. 

Det var extremt skönt att komma hem. Eftersom läkarna inte hittat någon gallsten, även om det kunde vara det, så köpte vi med oss en pizza. Pizza är extremt dumt att att äta vid gallsten. Den var sådär ljuvligt god. Efteråt mådde jag konstigt med extrem halsbränna och värk. Tog Omeprazol och Samarin, samt lite smärtstillande och la mig. Nu för en stund sen vaknade jag av värsta kramperna som är ihållande denna gång. Jo visst är det nog en liten stenbumling i alla fall. Jag är ganska säker på det. Så fick ta mig en Oxynorm och 2 alvedon. Förbannade läkaren lite för att jag inte fått Spasmofen istället vilket hade hjälpt bättre. Men som tur är hade jag några Papaverin också som är kramplösande. Det gör fortfarande ont. Men jag kan nog somna om igen.


Den här automaten och jag blev ovänner då den inte ville ta min tjuga. Grrrrr!

Godnatt! Jag hoppas att söndagen känns bättre!!!

Nähä!

Jag ringde Kvinnokliniken men de hade inte fått någon remiss ännu. Märkligt! Hoppas verkligen inte att läkaren har glömt bort att skicka den. Mailade kliniken. Tyvärr är hon inte där denna veckan.

Sköterskan jag fick prata med sa i alla fall att det kunde ta lång tid. Usch och blä!

Någon som vet hur länge man får vänta på en akut titthålsoperation i Skåne?

Smärtan har ändrat karaktär och blivit mycket mer intensiv. Det känns som att jag ska börja blöda. Jag är även extremt kissnödig vilket jag alltid blir innan mens. Tyckte mig ana en ljusrosa flytning. Inget blod, snälla! Det gör så vansinnigt ont. :(

image

Man vet inte varför endometrios uppstår. En teori är retrograd mens och en annan metaplasia och en tredje är att på grund av människans upprätta gång samlar sig de mesta fragmenten i bäckenets djupaste ficka, fossa Douglasi, där de växer fast och infiltrerar vävnaden mellan livmodertappen och ändtarmen.
(Från Fertilitetsguiden)

Ja! Det är nog där jag har så vansinnigt ont!!!