Taggarkiv: väntan

Add Comment Register

Inget samtal!

Min läkare ringde aldrig upp mig idag. Jag blir så besviken. Vill så gärna börja nu. Vi har inte gjort ett försök på över ett år. Så nu när vi äntligen har peppat upp oss så kan vi inte börja. Jag blir lite irriterad över att vi inte fick träffa dem innan de stängde för julen. För då hade vi hunnit få allt klart tills nu.

Hoppas verkligen hon hör av sig imorgon. Kanske inte proverna hann bli klara. Det kan ju vara så. En, två dagar hit och dit spelar kanske inte så stor roll. Hoppas jag i alla fall. Enanton sitter ju inte i hur länge som helst.

Jag får återkomma imorgon!!!

disappointed-vert

Väntan…

Hej!

Den här väntan på ett telefonsamtal är olidlig. För idag kommer jag att få veta om jag får börja med Menopur eller inte. Nervöst!!! Jag tänker som så att om min slemhinna nu var 6 mm så lär den växa till sig till det dubbla innan det är dags för en återföring. Så då kommer det ju att vara en färsk slemhinna. Den har inte varit speciellt tunn under hela min nedreglering heller. Så jag tror inte att en mens skulle hjälpa så mycket. Den brukar alltid vara 6 mm direkt efter en mens. Hoppas min läkare håller med om det också.

Jag återkommer igen efter samtalet…

16

Detta väntande…

Jag börjar bli riktigt trött på att behöva vänta. Det känns som det är det enda jag har gjort i 6 år. I 6 år har vi försökt skaffa barn. Tänk vad många barn andra hade kunnat göra under denna tid.

Först var det den eviga väntan till BIM. Den som aldrig blev som man tänkt. Utan tantaskrället dök alltid upp, punktlig och riklig. Sen var det otåliga dagar med en massa test, ägglossningstest och sedan graviditetstest. Inte blev det bättre för det. Sedan ställde vi oss i kö för IVF. Då var vi ändå lite förväntansfulla. När vi väl drog igång så blev det ännu mer väntan, väntan på att börja spraya, spruta, VUL, äggplock, ET och slutligen testdag. Några riktigt tuffa veckor. Lyckades vi då få det efterlängtade plusset så var det en ny väntan, VUL, KUB, RUL… Den väntan tog slut för snabbt. 2 veckor efter RUL var den väntan slut och vi fick börja om igen. Ny väntan. Efter 5 försök och 2 graviditeter har man fått vänta en del måste jag säga. Utan resultat.

Nu är det en annan väntan som har flyttat in hos oss. Först var det gallstensbesvär och allt vad det hör till, operation, smärta, ERCP x 2 och sen äntligen smärtfri. Men där tog det inte slut. Nu har jag nya smärtor, endometrios. Min kropp har tydligen inte tyckt om alla hormoner jag har tryckt i mig. Så nu har det varit väntan på läkarsamtal och hormonbehandlingar för att bli smärtfri. När inte det har fungerat helt så är det nu den långa väntan på operation. Som vanligt har jag otur och hamnar mitt i semestrar så väntan blir extra lång. 4 månader kommer jag antagligen att få vänta. Efteråt så blir det tyvärr mer väntan då jag måste läka.

Så som det ser ut nu så blir det nog inget IVF-försök förrän i januari tidigast. Det är nog den värsta väntan. Min kropp kan ju inte vänta hur länge som helst. Bara tanken på att vi inte kommer att göra ett enda IVF-försök detta år skrämmer mig. Tänk om mina ägg är odugliga sen. Vad gör vi då? Dessutom är vi helt barskrapade just nu pga att jag är sjukskriven. Så adoptionen får vänta lite den också.

Vänta, vänta, vänta…

Jag önskar att jag kunde fylla bloggen med roligheter så länge. Men det händer tyvärr inget kul. Denna veckan har jag 2 akupunkturer. På fredag ska jag träffa en vän och fika. På kvällen ska vi ha filmkväll, jag, mannen och bonussonen. Sen händer nog inget mer kul. Mitt liv känns så tråkigt så jag är livrädd för att bli deprimerad på köpet.

Kanske jag borde dela med mig om lite vardagliga saker jag gör? Skulle det vara intressant? 

  

Aj aj aj!

Den här mensvärken är helt galen. Det är väl inte normalt att ha så ont att varken alvedon 665 mg x 2, Orudis, Oxikodon 10 mg och Oxynorm 5 mg inte hjälper? Jag fick panik över smärtan och tog 20 mg Oxikodon nu nästa dos plus 5 mg Oxynorm. Äntligen lättade det lite. Men nu när Oxynormen börjar gå ur så har smärtan börjat komma tillbaka. Hjälp! Vad ska jag göra???

Jag gick in på Mina Vårdkontakter och kikade i min journal. Där stod det att remissen från IVF-läkaren har kommit in. Men att läkaren på Endometrioscentrum får avgöra om det blir en laparoskopi eller inte. Alltså får jag vänta tills den 2 juli, eller ännu längre tid eftersom jag egentligen inte kan då. Hjälp där också!!!

Denna väntan! Jag måste ringa på måndag och fråga hur de har tänkt sig. 

Hemma igen!

Det var en dryg kväll det här. Som jag anade. Min man kom och hämtade mig vid 15:30. Vi körde direkt till gynakuten. Där var bara två tjejer som satt där. Så jag tänkte att det kanske skulle gå snabbt. Den ena tjejen gick dessutom igen för hon var på fel ställe. Den andra tjejen sa att en annan hade fått vänta i 4 timmar. Så nej, det skulle nog inte gå snabbt det här.

Det tog lång tid innan jag ens fick komma in och prata med en sköterska. Hon verkade i alla fall förstå mina problem och tog blodprov och urinprov. Sen fick jag lägga mig på en brits och vänta på läkaren. Det kunde ta lång tid sa hon. Jag anade det. För efter klockan 16 var där bara 2 stycken jourläkare på hela kvinnokliniken.

Tiden gick så långsamt. Jag fick dela rum med två andra tjejer. Den ena låg och spydde hela tiden och den andra pratade högt i telefon. Hon verkade glad, så jag undrade vad hon gjorde där. Dessutom kom hon in före mig även om hon kommit efter. Jag förstod inte riktigt det där. Jag blev sur, men orkade inte jiddra.

Till slut blev det min tur. Min man följde också med in som stöd. Vi hatar det där rummet. För det var där som vi fick reda på att Edda inte längre levde. Det är tungt att gå in där. Även om vi varit där en gång förut.

Jag fick berätta vad det var som var fel på mig. Om mina smärtor och den misstänkta endometriosen. Att smärtorna hade ökat, trots Synarela. Jag märkte att hon inte kunde så mycket om endometrios. Eller hon gav det intrycket i alla fall. Proverna såg bra ut. Så någon urinvägsinfektion var det inte i alla fall. Hon ville göra en undersökning. Hon tittade och kände. Men både slemhinnor och livmodertappen såg bra ut. Sen gjorde hon ett ultraljud. Det gjorde så ont när hon vred runt staven. Men jag sa inte så mycket. Låg och spände mig och höll hårt i britsen. Efteråt sa hon att det verkade ju inte göra så ont. Jooooo! Så in i… Jag är inte en sådan som gnäller utan biter ihop. Jag är van.

Livmoderslemhinnan såg tunn ut. Så det var ju bra. Hon sa aldrig vad den låg på. Hon var en sådan läkare som inte gärna ville dela med sig av information. Äggstockarna såg också bra ut. Hon kunde inte hitta något fel. Det krampade och gjorde fruktansvärt ont någonstans i slidgången. Men hon kunde inte säga vad det var. För hon hittade inget. Allt såg bra ut.

Hon tyckte vi skulle avvakta tills på måndag. För då ska jag få träffa en specialist som ska göra ett ultraljud. En kvinna som varit med i endometriosteamet som fanns där innan. Det som de tyvärr lagt ner. Men jag har hört att hon ska vara duktig i alla fall. Så det känns ju bra.

Jag fick en sjukskrivning t om måndag samt recept på Pinex och Oxikodon. Så nu klarar jag mig tills på måndag.

5 1/2 timme tog det. Så nu är jag sådär löjligt trött. Hungriga var vi också så vi kände oss helt borta i huvudet.

Så nu kan jag känna mig lite lugnare. Där var inget farligt som gör ont i alla fall. Om det är endometrios återstår att se. Eller kännas efter några veckor till med Synarela.

Nu ska jag zzzzzzooooova!

Godnatt! ❤

En evig väntan

IVF-läkaren har fortfarande inte ringt. Jag ringde igen. Tydligen har hon fullt upp. Det förstår man ju. Men jag behöver verkligen något starkare mot smärtan. Idag åkte jag bil en liten stund. Den smärtan där efter var inte nådig. Jag köpte Ipren i panik även om magen inte gillar det. I kombination med Citodon hjälpte det lite. Den värsta knivsmärtan gick över. Men det bränner fortfarande massor. Nu har dessutom mensen kommit igång ordentligt vilket gör att livmodern och äggledarna också krampar.

Jag ligger i sängen och väntar. Jag hatar att vänta på ett telefonsamtal. Man vet inte när det ska komma. Om det kommer. Jag kan verkligen inte sitta i soffan. Den är för hård. Min mjuka säng är det enda som gäller.

Nog klagat för idag. Det måste vara tråkig läsning för er. Men jag känner att det är viktigt att dokumentera.

Jag funderar på vad jag kan göra mot smärtan på längre sikt. P-piller? Spiral? Gå konstant på Synarela? Det senaste alternativet skrämmer mig då jag mår så dåligt av den där sprayen. Vilket fungerar bäst för er vid endometrios?

Imorgon ska jag träffa 2 av IVF-vännerna. Det blir hemmafika med hembakat. Det ser jag fram emot. Jag kanske tar med en mjuk sittkudde. För det lär väl bli en lång fika. :)

Till helgen har jag inget planerat. Man kanske skulle ta och fråga någon vän om de vill ses? Vad ska ni göra i helgen?

Ljuset

Vet ni vad? Jag ser ljuset i tunneln. :)

Idag ringde jag kirurgen igen och frågade efter min ERCP. Som tur var så var det min favoritsköterska som svarade, hon som har bäst kunskap om detta och har hand om mig. Hon berättade att de endast gör 2 ERCPer under narkos varannan vecka. Ja då är det ju inte så konstigt att det kan ta tid. Men hon sa också att hon tänkt på mig mycket och försökt klämma in mig på en tid så fort som möjligt. Tyvärr har där varit några väldigt akuta före mig i kön som väntat om möjligt ännu längre så de fick gå före. Men den 7 oktober har hon bokat in mig. Jag nämnde IVFen också och det sa hon att det var bra att jag gjorde. Så då satte hon ett meddelande om att de inte får flytta mig till en tid senare pga andra akuta. Vilken tur att jag ringde!!!

Så nu kan jag börja planera. Jag har en plan. Jag kan snart börja leva mitt liv igen. Behöver jag säga att jag längtar?

Detta innebär att vi eventuellt kan börja med en IVF i slutet av oktober. Men det bästa kanske är att vänta till november. Jag vet inte hur länge man behöver vänta efter en ERCP. Men jag ska fråga läkaren där om jag kan få lämna ett blodprov någon vecka efteråt för att se hur mina värden ligger. Där får inte vara någon inflammation eller infektion i kroppen när vi kör igång.

Jag ringde även vårdcentralen och försökte få en telefontid med min läkare. Men det gick inte så bra. För hon hade inga telefontider idag. Men de skulle lämna ett meddelande. Hela förra veckan mådde jag dåligt. Jag orkade knappt gå utanför dörren. Smärtan vill inte lägga sig. Jag har fått ta 10 Spasmofen på en vecka. Det är mindre bra. Jag är livrädd för att bli beroende av dem. Idag ska jag försöka att undvika dem så länge det går. Vissa dagar har jag t om fått ta 2 stycken. Då känner jag mig helt borta. Hela dagen blir verkligen förstörd för mig när jag tar detta läkemedel. De sitter i ca 12 timmar i huvudet. Det smärtstillande sitter bara i ca 3-5 timmar.

Hoppas hon ringer upp mig idag!!!

 

Väntan hit och dit

Jag känner att den här väntan gör mig väldigt deprimerad. Men vad kan jag göra? Ingenting verkar det som.

För att göra en historia kort så började jag få gallstensanfall i december 2013. I februari 2014 opererade jag äntligen bort gallblåsan. Efter operationen fick jag fortsatta gallstensanfall pga en sten som fastnat i gallgången. Läkaren sa att den skulle försvinna själv och vi gav oss på ett nytt IVF-försök. Pga väldigt dåligt mående av stenen och en del Spasmofen så misslyckades detta försöket. Då var jag lättad för jag klarar inte av den smärtan utan starkt smärtstillande, dvs morfin. Inget man vill ta som gravid. Jag fick göra en ERCP i juni för att ta bort stenen med enbart lugnande i kroppen. Detta misslyckades eftersom jag inte kunde ligga still pga klökningar. Man gör denna operation via halsen och ner genom magsäcken. Läkaren lovade mig en ny tid inom en månad. Nu är det augusti och jag har fortfarande inte fått någon tid. Detta pga att det krävs en narkosläkare på plats och att de inte börjar jobba förrän just i september. Så nu har jag fortfarande ont från och till. Jag klarar av att jobba 2-3 pass, sen är det kört igen. Jag förlorar pengar men framför allt mitt liv. Vi kan inte göra ett nytt IVF-försök.

Vad kan jag göra? Jag ringer och tjatar på en sköterska som säger att jag är prioriterad. Vad kan jag mer göra? Måste jag åka in akut och läggas in? Något som jag fasar för. De kanske bara skickar hem mig igen.

Jag är så trött på detta!!! Ge mig mitt liv tillbaka!!!

Konstig mens

Den här gången har mensen varit väldigt konstig. I fredags på dag 23 så började det med spottings. I lördagskväll hade det kommit en större spotting i trosskyddet. I söndags kom det bara väldigt lite. Sen har det varit lite måndag och tisdag. Igår kom den igång mer normalt för att idag flöda på med mensvärk. Så CD 5 idag. Märkligt!

Ibland får jag för mig att blödningen stannar upp när jag tar en Spasmofen. Någon som märkt det samma? Den är nämligen kramplösande. Men vissa får denna medicin vid väldigt kraftig mensvärk har jag sett. Så borde ju inte vara olämpligt att ta. Men jag undrar lite om det kan ha med den att göra? Det har nämligen blivit lite så tidigare.

Annars då? Vi har inte fått någon post på hela veckan så jag undrar om något hänt. Jag väntar ju på en kallelse. Jag borde få den inom en snar framtid om ERCPn ska bli av första veckan i september, som jag hoppas på.