Taggarkiv: vårdcentralen

Add Comment Register

Söndag!

Godmorgon!

Idag är det riktigt tråkigt väder. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Jo vi ska till kyrkogården för Edda fyller 4 år idag. Tänk, stora tjejen hon hade varit. 

I fredags träffade jag min läkare på VC. Jag ville diskutera vilka mediciner jag kan ta och hur jag ska göra med Sertralin. Vi kom fram till att jag ska försöka sänka dosen lite. För även om det är ok med Sertralin under graviditet så är det bra att försöka undvika det de 3 sista månaderna. Så jag börjar med att sänka till 75 mg under två veckor och sen till 50 mg. Känns det bra kan jag fortsätta sänka. Annars stanna där.

Pga av att jag hostar mycket på nätterna så ska jag börja äta Omeprazol både morgon och kväll under en veckas tid. Läkaren trodde också att det kunde vara reflux som gör det. För det har jag mycket nu.

Jag ska ta lite blodprover nästa vecka och kolla blodvärde, ferritin, b12 och lite annat. Min tunga ser konstig ut och det kan bero på någon brist.

Gissa vad?

Läkartid!

Jag har ju glömt att säga att jag äntligen fått en tid till Vårdcentralen. Det tog några veckor. Men nu vet jag inte riktigt vad jag ska ha tiden till. Knutan är borta igen och jag mår som vanligt.

Vad hade ni gjort? Avbokat tiden eller gått dit och försökt få hjälp med mina besvär igen? De kommer antagligen bara säga att de inte hittar något fel och skicka hem mig igen. Jag är trött på att bli anklagad för att hitta på, avvisad för att de inte tar mig på allvar m.m. Ja ni förstår. Jag skulle ju byta vårdcentral men har inte orkat göra det ännu.

Dagens läkarbesök

Idag hade jag en tid på vårdcentralen hos en annan läkare. Tänkte att det kunde vara bra. Som vanligt kände jag mig väldigt nervös. Har blivit så dåligt bemött många gånger i vården så det har väl satt sina spår.

Jag vaknade och hade extremt ont igen. Är helt stel i kroppen och hela bäckenet värker. Så det var bara att trycka i sig Oxikodon. Hatar det. Är så trött på att vara beroende av denna medicin. Det var lite dumt för jag hade inte riktigt så ont när jag väl kom in. Men påverkad av smärtan var jag. Men jag blir ganska likgiltig av medicinen. Det är dumt när man ska försöka kämpa med att få hjälp.

Jag fick då träffa en annan läkare. En som jag varit hos tidigare och som jag tycker är ganska bra. Jag berättade om mitt onda bäcken. Hon tryckte och klämde lite och märkte hur stel jag var. Jag frågade om Coccygodyni, som egentligen bara betyder smärta från svanskotan. Inget specifikt. Men det är väl ett sådant tillstånd som är svårt att avgöra om det är det. Det enda sättet man kollar detta är att föra in ett finger i analen och trycka mot svanskotespetsen. Det gjorde ooooont. Så ja. Där sitter antagligen min smärta. Men inget verkade konstigt annars med själva svanskotan. Hon trodde inte heller att det var ett diskbråck för det gjorde inte ont när jag lutade mig åt sidorna. Men fram och bak gjorde ont.

Jag berättade att jag hade så ont att jag går på Oxikodon. Då sa hon Oj då! Det är starka mediciner. Men inte ens de tar bort min smärta helt. Min mage tål ju inte antiinflammatoriska mediciner så jag frågade efter kortison som jag läst mig till är något som läkare med erfarenhet av just Coccygodyni använder. Men det ville hon inte ge mig. Hon tyckte att enda alternativet var sjukgymnastik och/eller akupunktur. Det är ju bra att läkare erbjuder medicinfria behandlingar. Men vad gör man när smärtan tar över ens liv. Men det finns inga mediciner att välja bland. Så alvedon är det enda. Hon tyckte att jag skulle försöka sluta med Oxikodon.

Sen sa hon även lite konstiga saker. Som att jag måste försöka tänka bort smärtan. Hur fan ska det gå till? Att även om det gör ont så måste jag försöka röra på mig. Gärna träna styrketräning också. Det känns lite nu i efterhand som att även hon trodde att smärtan bara sitter i huvudet. Men jag kan inte tänka mig att sådan här stark smärta endast kan sitta där. En annan sak hon sa var något som är helt tvärtemot vad man fått lära sig. Jag har alltid fått höra att kroppens sätt att smärta är att säga till att något är fel. Men det sa hon att så behöver det inte vara. För muskler kan krampa och göra ont utan att något är fel. Stämmer verkligen det???

Så nej! Jag fick ingen direkt hjälp idag. Jag försökte ringa sjukgymnasten som hon rekommenderade men där var ingen som svarade. Jag får göra ett nytt försök imorgon.

Jag kände mig helt gråtfärdig när jag gick hem. För smärtan tar över mitt liv. Jag orkar inte mer nu känner jag.

Jag funderar lite på om det är Synarelan och östrogenplåstren som ställer till det i min kropp och gör det värre. Hade jag kunnat så hade jag velat sluta med plåstren igen. Men jag står inte ut med kroppsvärken. Jag får ont vid mens i naturlig cykel. Jag får ont efter en IVF. Jag får ont av Östrogen. Jag får ont när jag är gravid. Alltid på samma ställe. Någonstans bakom svanskotan. Jag vet fler som har det så. Kanske inte min kropp gillar hormoner? Jag vet inte om jag bör prata med IVF-läkaren eller försöka stå ut tills nästa torsdag.

Idag känner jag mig bitter igen!!! :(

Hurra!

Jag har nu ringt Vårdcentralen och fick en tid klockan 13. Det blev en annan läkare idag eftersom min husläkare inte är där på onsdagar. Jag gillar henne. Men ibland kan det vara bra att någon annan får kika på en. Hon verkade ha fastnat i endometrios och kändes inte så villig att leta upp andra orsaker till smärtan. Så nu blev jag glad. Jag slapp även att prata med den idiotiska sköterskan. Klockan 13 ska jag dit.

När jag googlade på mina besvär så hittade jag ett gammalt inlägg från mig själv från när jag gick på Progynon inför ett FET. Då hade jag också dessa knivsmärtor runt svanskotan. Kan de ha något med hormoner att göra? Jag går ju på både Synarela och Estradot just nu. Jag har även haft dessa besvär när jag har varit gravid samt vid IVF. Kanske det hör ihop på något sätt. Någon som känner igen det?

Jag vaknade såklart med enorm smärta när mina Oxynorm är slut. Så hoppas min IVF-läkare skriver ut dem snart eller att läkaren på VC kan ge mig något bättre.

Jag funderar på om det kan ha något med att göra att mitt bäcken antagligen är lite snett. Jag har en gammal fotskada och går lite konstigt. Kanske en sjukgymnast skulle kunna hjälpa mig också. Eller ska man gå till någon annan då?

Håll tummarna för bra hjälp!

image

Uppgiven

Igår åkte jag och min man till akuten. Vad ska man göra? När vi väl kom fram till receptionen så visste inte riktigt sköterskorna vad de kunde hjälpa mig med. För jag är under utredning. På akuten kan man bara få hjälp med smärtstillande och hantering av det akuta skedet. Sant! Jag berättade om vårdcentralen. Att de nekar mig mer hjälp. Att jag har så ont att jag inte kan jobba. Då blev ena sköterskan upprörd och ringde min vårdcentral. Sa att de måste sjukskriva mig för jag har extrema smärtor. Hon försökte få en tid till min läkare men det gick inte. Men hon fick i alla fall sköterskan att ringa upp mig idag efter att ha pratat med min läkare.

Vi åkte hem igen. Jag kände mig något lättad. För jag hade gjort vad jag kunnat för idag.

Min IVF-läkare ringde mig i måndags precis när jag var hos terapeuten. Så jag missade samtalet. Men hon pratade in på svararen att hon skulle ringa upp mig under tisdagen. Men det gjorde hon aldrig. Så typiskt.

Idag ringde då den här sköterskan. Hon är hemsk. En yngre tjej, tror jag, som pratar med en som om man vore luft. Hon pratar med en precis som om hon vore en telefonförsäljare. Hon hade pratat med min läkare som nekat mig mer sjukskrivning. Eftersom hon inte kunde hitta orsaken. Enligt henne är det IVF-läkaren som får sjukskriva mig eftersom det eventuellt är endometrios och att det är hon som satt mig på morfin. Det kan jag köpa. Men jag tror att smärtan beror på något annat. Då tycker jag det är vårdcentralens skyldighet att hjälpa mig. Kan inte de hitta orsaken till vad som gör ont så får de ju skicka mig vidare till någon annan. Vad kan IVF-läkaren hjälpa mig med där? Jag har en telefontid med denna läkare den 25 maj. En hel evighet när man har så här ont. Sköterskan tyckte på allvar att jag skulle vänta på den tiden för att få hjälp. Det är helt galet. Dessutom anklagade hon mig i underton för att hitta på att jag har ont. Jag fråga satte hennes svar och hon försökte prata bort det med att alla upplever smärta olika. Jag påpekade att jag har hög smärttröskel annars. Men nu orkar jag inte mer. Jag blev så ledsen och arg, började gråta. Sa att det är deras skyldighet att hjälpa mig. Kan inte denna läkaren hitta något fel, ja då får väl en annan läkare titta på mig. Men nej det gick inte. Jag sa även med gråten i halsen att tänk om det är något som sitter längre in. Att jag ska på koloskopi. Tänk om det är något farligt? Det ville hon inte lyssna på. Jag blev så arg så jag la på i örat på henne.

Usch! Fy fan! Vården alltså. Var ska jag nu vända mig? Jag har fortfarande ont. Men inte så extremt. Jag har inte tagit Oxikodon på över ett dygn. Jag vill försöka vara utan.

Jag var så fruktansvärt trött igår. När jag väl skulle gå och lägga mig så gick det inte så bra. Morfinabstinens. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas. Fy fan säger jag bara. Det var hemskt. Jag trodde på allvar att begäret skulle sitta i huvudet. Men oj vad fel jag hade. Det sitter i kroppen. Kroppen vill ha morfin. Den riktigt skriker efter det. Jag har inte kunnat ligga still. För det känns som om kroppen ska brinna upp inifrån. Jag låg och vände och vred på mig ett tag. Gick sedan upp och tog en Lergigan och en alvedon. Det brukar jag kunna sova på. Det gick. Men bara några timmar. Sedan väckte kroppen mig igen. Det gick inte att ligga still. Jag fick gå och lägga mig i soffan istället för att inte väcka min man. Där låg jag och gungade mig själv till sömns. Vaknade till av att mannens klocka ringde och gick och la mig i sängen istället. Nu känns det lite bättre. Men jag har fortfarande svårt för att ligga helt still.

Så vad ni än gör, hur ont ni än har. Försök att bara ta morfin när ni inte står ut mer. För utsättningen är fruktansvärd!

Det finns hopp

Idag ställde jag klockan på 7:30. Det gäller att ringa vårdcentralen prick klockan 8 för att inte hamna långt bak i kön. Jag kom på tredje plats.

Sköterskan som svarade var förstående. Min läkare fanns på plats idag och jag blev så glad. Klockan 10 fick jag en tid.

Väl där så berättade jag om mina problem. Hon var tvungen att ta fram papper och penna för att hänga med. Det är så skönt att gå till henne för hon känner till min historik.

Hon tyckte också att det var helt galet att alla skickar mig till henne. För vad kan hon göra egentligen? Som tur var kunde hon gå in och läsa min journal. Men inte den från IVF-kliniken, så den fick jag berätta. Hon tyckte som alla andra att det borde vara den som behandlar mig som får hjälpa mig. Men hon hade också förståelse för att en IVF-klinik inte kan sjukskriva hur som helst. Inte gynakuten heller. Jag är i ett jobbigt läge just nu där jag inte har någon fast läkarkontakt som kan behandla mina problem.

Men hon hjälpte mig med 2 veckors sjukskrivning, medicin under denna tid samt ett återbesök sista dagen. För att jag inte skulle behöva känna mig övergiven. Hon får hjälpa mig så länge.

Jag bröt ihop två gånger. Först när jag berättade om bemötandet jag fått av sköterskan på IVF-kliniken igår. Sen när jag berättade om mina panikkänslor jag fått igår. Att jag inte orkade leva längre. Det tog hon på allvar. För så här ska man inte behöva bli behandlad. Jag vet många bloggare som skrivit om samma känsla när dem känt sig övergivna av vården. Det är helt sjukt att det ska behöva bli så. Fruktansvärt!!!

Så nu mår jag lite bättre. Jag har fortfarande ont. Men slipper alla måsten. Jag har fått tid på mig att bara vara och kunna andas. Slippa känna stress. Bara ta hand om mig själv. Jag lovade henne att försöka orka hitta på roliga saker också. Så det ska jag försöka. Jag har inget planerat i helgen. Kanske en långpromenad och fika om vädret tillåter. Hoppas!!!

Tack för allt ert fina stöd! ❤

image

Läkarbesök x 2

Så! Nu är jag äntligen hemma igen efter en lite omtumlande förmiddag. När jag vaknade hade jag ont igen. Så pass ont så jag fick ta både långtidsverkande och korttidsverkande morfin. Jag blev inte så snurrig som tur var och värken la sig lite.

Vårdcentralen
Jag fick träffa min favoritläkare. Hon har hjälpt mig mycket när jag hade gallstensbesvär. Hon lyssnar verkligen på vad jag har att säga. Dömer inte mig. Har full förståelse att min kamp är svår just nu. Att livet är tufft mot mig.

Jag slapp göra en undersökning. Hon tyckte att eventuella hemorrojder var mitt minsta problem. Dessutom är det väldigt ovanligt att man har tarmproblem som beror på cancer när man är i min ålder. Hon tyckte inte mina besvär lät direkt tarmrelaterade i sig. Vi pratade om endometrios även om hon inte var så insatt i det. Men jag märkte att hon tyckte det var intressant. Men det är ingenting som hon eller någon annan läkare på vårdcentralen kan hjälpa mig med.

Vi pratade om mina andra besvär, det psykiskt dåliga måendet. Hon läste igenom min journal och tyckte det var bäst för mig att bara träffa EN läkare. Inte många olika. Jag berättade att jag inte kunde jobba kväll idag, att smärtan är för stark. Hon tyckte det var tråkigt att läkarna tycker och resonerar olika. Så hon frågade mig om jag ville ha henne som husläkare istället. Hon sa, jag ser på dig att du inte mår så bra. Då är det inte bra för dig att träffa nya läkare hela tiden. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag började gråta och nämnde att min nuvarande husläkare inte lyssnar på mig. Hon tyckte det var viktigt med någon som lyssnar på mig. Inte någon som bara går efter normer och tror att vissa saker är rätt för mig. Med mitt bagage är det extra viktigt att någon lyssnar.

Jag fick lite bråttom. Hade velat stanna längre och prata med henne. Men hon hjälpte mig med ett sjukintyg och ett recept på nya smärtstillande. Citodon är inget som är bra att ta mot denna smärta. Tramadol är rent ut sagt ett rävgift och ger mer biverkningar än nytta. Så morfin är det bästa. Om magen tillåter så Orudis ibland, för att stoppa inflammationen.

Sen blev det taxi till IVF-kliniken…

IVF-kliniken
Jag kom antagligen någon minut försent och skämdes jättemycket. Såklart blev det ju rött ljus hela tiden på vägen dit. Taxichauffören körde lugnt och fint över gupp vilket var väldigt bra då jag hade så ont. Men det tog sådan tid.

I alla fall, väl framme så kom läkaren och hämtade mig direkt. Hon hade med sig en kvinna som gick bredvid för att lära upp sig. Det var inget problem. Jag fick börja med vattenscanningen. Jag sa att jag hade väldigt ont och var rädd för att det skulle göra mer ont. Hon såg lite orolig ut och sa att vi skulle testa. För det brukar inte kännas något.

Jag fick klä av mig och lägga mig i gynstolen. Hon började med att göra ett ultraljud. Staven gjorde väldigt ont när hon tryckte mot vänster sida. Hon såg inga chokladcystor på äggstockarna i alla fall. Sen satte hon in den här saken som öppnar upp och förde in en tunn kateter in i livmodern. Den obehagliga saken kunde hon ta ut igen och började spruta in lite koksaltlösning. Samtidigt gjorde hon ett ultraljud. Allt såg bra ut med livmodern. Där fanns inga ojämnheter alls eller sammanväxningar. Alltså inga polyper, myom eller endometrios. Det var ju skönt det. Sen fick jag klä på mig igen och komma in på hennes kontor.

Där pratade vi om mina smärtor. Att det hela började förra mensen med smärtor och blod även från ändtarmen. Även hon var ganska säker på att mina problem beror på att endometrios har satt sig på ändtarmen. Det enda sättet att se detta tydligt är med en titthålsoperation. Vilket vi ska försöka undvika i första hand. Men hon skulle skicka en remiss till Kvinnokliniken där det finns två stycken läkare som är väldigt duktiga på att se endometrios med ultraljud. Men det är inte säkert att det går att se. Men vi gör ett försök.

Det bästa vi kan göra direkt är att försöka behandla. Är det endometrios så skulle det bästa vara att jag börjar med Synarela redan nu på dag 21. Jag nämnde att jag alltid fått de mindre vanliga biverkningarna som extrem depression. Men att jag kanske får överväga att testa i alla fall. För att slippa ta nässpray under en lång tid vilket kan vara lite jobbigt för näsan och att komma ihåg så nämnde hon att jag skulle kunna få ta en spruta istället. Enanton heter den. En långtidsverkande depotspruta. Men med sprutan kan man inte bara avbryta behandlingen om jag skulle må för dåligt. Då är sprayen bättre. Men eftersom jag har dessa smärtproblem och vill försöka att inte må dåligt psykiskt också så bestämde vi att det bästa för mig just nu är att börja äta p-piller. För det har jag mått bra av tidigare i livet. Nu känns det ju lite konstigt att äta p-piller när man försöker skaffa barn. Men om det är det enda sättet för mig att eventuellt undvika smärta så får det vara så. Vill jag påbörja en behandling så kan man bara sluta med pillerna och börja med sprutor på dag 5. Eventuellt kan man börja med Synarela på dag 1. Det skulle inte spela så stor roll.

Hon tyckte inte att jag skulle gå till Vårdcentralen med dessa problemen. Är det så att det är endometrios så har inte dem tillräckligt med kunskap för att hjälpa mig. Har det dessutom satt sig på tarmen så behöver jag helt plötsligt hjälp av en specialist. Hon hjälpte mig med nya recept på medicinerna. Eftersom jag är patient hos dem och är under behandling så är det dit jag ska vända mig. Eller om jag får en kontakt på Kvinnokliniken.

Så planen nu är:
Börja med p-piller vid nästa mens.
Göra ett specialistultraljud på Kvinnokliniken.
När jag mår bättre påbörja en ny behandling.
Mår jag inte bättre eventuellt göra en titthålsoperation.

Jag nämde också att en ny behandling och graviditet skrämmer mig då jag har så ont nu. Jag har haft väldigt ont vid mina två graviditeter. Så det bästa är nog att göra titthål ändå för att ta bort det som gör ont. Men vi avvaktar lite.

Nu känner jag mig helt slut och ska försöka smälta allt som sagts idag. Kanske jag har glömt något. Då får jag uppdatera senare.

Nervös

Jag vaknade och hade mer ont och blev nervös. För att klara av att ta mig till 2 läkare och dessutom behöva göra 2 olika undersökningar så valde jag att trycka i mig morfin. En kort- och en långtidsverkande. Hoppas jag kan prata. 😉

Det jag vill få hjälp med idag är:

Vad är det som gör ont?
Hur ska vi gå vidare?
Jag behöver sjukskrivning för igår och idag!
Jag behöver mer smärtlindring!

Jag ska fråga efter koloskopi, magnetröntgen och i värsta fall, laparoskopi.

Håll tummarna för att jag får bra hjälp!

Tack! 💜

Ändrade planer

Eftersom jag fortfarande blöder lite så fick vi skjuta upp besöket på IVF-kliniken. Det får bli imorgon för det var enda tiden de hade. Jag vill verkligen inte behöva vänta en månad till. Det går ju inte.

Så klockan 9:45 ska jag vara på vårdcentralen och klockan 11:00 på IVF-kliniken. Hoppas verkligen jag hinner. Annars får det bli taxi. Köra själv kan jag inte om jag måste ta starkare smärtstillande.

Sen efter allt ska jag dessutom försöka jobba. Det vet jag inte om jag kan.

Just nu har jag ganska ont igen. Vaknade och mådde bättre och har inte tagit något morfin. Efter att ha gjort nr2 så somnade jag först. Sen kom smärtan tillbaka. Jag ska försöka klara mig på paracetamol idag. Hjälp!