Taggarkiv: vecka 10

Add Comment Register

25 %

Godmorgon!

Idag har jag gått 25% av graviditeten. Wow! Det känns lite overkligt.

Jag mår ok. Har fortfarande ett jobbigt illamående. Vissa dagar känns det lite lite bättre och då får jag i mig lite mer mat. Annars ligger jag mest i soffan/sängen och försöker undvika lukter.

Någon undrade hur det är med min Endometrios. Tyvärr har jag fått mer smärta igen. T ex kan jag inte sova på vänster sida igen för då får jag väldigt ont. Det hade försvunnit ett tag. Jag får väldigt ont när jag går. Svårt att säga om det är endon eller tidig foglossning. För foglossning har jag fått tidigt innan. Fast det kan ju ha varit endon som bråkade då också. Jag vet inte riktigt.

Tack för alla kommentarer om gravidkudden. Eftersom den verkar prassla mycket så är den inget för mig. För jag är extremt lättväckt. Jag sover redan med kuddar för det lättar min smärta lite. Tänkte att en stor fast kudde kunna hjälpa bättre. Jag avvaktar lite. Vet att det finns en som ska vara lite bättre.

Hoppas ni har haft en mysig påsk. Jag ska försöka komma ut lite idag. Solen skiner och det ger mig lite energi.

  

VUL 9+1

Idag var det då äntligen dags för VUL. Rätt dag och tid denna gång. Vår läkare var nog lite snurrig och stressad sist vi sågs för vi diskuterade fram en dag och tid och jag skrev in det i telefonen. Så, fråga alltid om en lapp så ni skriver samma.

Behöver jag säga att vi båda var sådär löjligt nervösa? Jag var helt skakig när jag klädde av mig och hoppade upp i gynstolen.

Direkt såg jag att bebisen var mycket större och ganska snabbt såg jag det lilla hjärtat slå. Jag blev så lycklig så jag skrek rakt ut, Jag ser det!!! Sen gjorde bebisen ett litet skutt, precis när min man höll på att filma skärmen. Det var underbart att se. Tänk att en liten på 2,5 cm kan väcka så stora känslor redan. Det är kärlek!!!

Så nu är vi utskrivna från kliniken. Vår MVC får ta över helt. Det känns lite konstigt och overkligt. Tänk att vi kommit så långt.

Nästa delmål är KUB om 3 veckor och 6 dagar.

  

Vecka 10!

Idag är det en ny vecka igen och vi tänkte fira det med ett ultraljud. Jag såg att kliniken hade ringt mig igår men glömde sen bort det igen. Så när vi kom dit där idag så undrade de varför vi inte hade kommit igår. Så tydligen hade läkaren bokat in måndagen och vi skrivit tisdagen. Så dumt! Man ska alltid be om en lapp. Men som tur var så fanns det en tid imorgon klockan 9. Önskar bara att de hade pratat in ett meddelande. 

Så idag är det ytterligare en dag i ovisshet. Jag mår illa och magen är väldigt uppblåst. Det känns positivt. Så försöker hålla mig något lugn.

Håll gärna en tumme eller två imorgon klockan 9.

  

Rädslan (9+5)

Igår kväll mådde jag inte alls bra. Jag känner att jag mår så dåligt både fysiskt och psykiskt av det här. Jag är livrädd över att vara gravid. Även om det enda jag vill är att få en frisk och levande bebis i december. Det rädda tar över mitt liv. Jag vill att det ska vara roligt och mysigt och vara gravid, inte skrämmande. Jag kan inte förstå att vi måste behöva gå igenom så här mycket jobbigt. Kan det inte bara flyta på? Vi har väl det jobbigt nog ändå.

Efter blödningen så känns det som att jag känner efter extra mycket om jag har några symptom. Jag tycker att de har försvunnit. Men det har de ju inte. Kanske jag bara mår lite bättre eftersom jag bara går hemma och sover när jag behöver. Förra veckan tyckte jag att illamåendet blev starkare. Nu har istället hungern kommit tillbaka. Den där som vill bli matad varannan timme. Det är ju också bra såklart. Kanske jag bara ätit dåligt under några dagar nu så kroppen behöver ta igen det. Den lägger det extrema illamåendet åt sidan så jag kan äta upp mig igen. Men illamåendet finns ju där. Som i morse när jag vaknade. Höll på att kräkas innan frukosten. Men sen vet jag inte om det bara har med min dumma mage att göra. Jag kan bli illamående när jag behöver göra nr2. IBS-mage. Hurra! Eller om det är mitt magmunsbråck som gör det. Men jag kände mig även yr så jag tänker att det hade med bebis att göra också. Efter yoggi och müsli kändes det lite bättre. Sen två timmar senare skrek magen efter en macka. En muffins ville den också ha. Jag bakade så goda chokladmuffins igår. Mmmmmmm.

Jag funderar på att skaffa en doppler för att lyssna på bebisen hjärta. Men det är kanske dumt för man kan bli mer nervös över det tydligen. Det kan vara svårt att hitta hjärtljuden. Sambon förbjöd mig att skaffa en sån. Så ja, det är kanske bättre att vänta på att få känna fosterrörelser. Angående fosterrörelser så kände jag några såna med Edda runt vecka 17 först. Eller det var vad jag trodde i alla fall. Nu blir jag lite osäker för jag tycker mig känna exakt samma sak redan nu. Det borde ju vara omöjligt. Det gör mig lite nervös över att det jag kanske kände då berodde på det negativa som hände och att samma sak ska hända igen. Men så får jag inte tänka. Moderkakan har ju inte ens tagit över helt ännu så det finns väl ingen risk att navelsträngen ska ha knutit sig igen. Sån otur kan man väl ändå inte ha? Jag längtar tills man kan se bättre på ultraljud så man kan mäta flödet i navelsträngen. Någon som vet när man kan se det? Man borde kunna se det på RUL. Är så besviken att barnmorskan inte tittade på det i somras. Inte för att man hade kunnat rädda henne kanske. Eller? Idag kan man ju faktiskt göra operationer genom livmodern. Hur det går till har jag ingen aning om.

Igår testade jag att gå till affären. Jag kände mig yr och illamående. Sen tyckte jag att det kändes konstigt i nedre delen av magen också. Som ett tryck nedåt och att det gör lite ont när jag går. Känns ju sådär bra. Men kanske det bara är som livmodern växer mycket nu. Den börjar väl så smått att vandra uppåt nu. Eller så är det bara ömheten efter blödningen som satt kvar. Idag tycker jag nog det känns lite bättre.

Jag ringde och sjukade mig idag också. Jag får så dåligt samvete. Men jag mår verkligen inte bra. Kanske är det mest psykiskt jag mår dåligt. Det gör kanske i sin tur att jag mår dåligt fysiskt. Som trötthet och yrsel. Jag funderar lite på om jag har en nerv i kläm i nacken. Har märkt på senaste tiden att jag inte kan ligga och sova på mage. Blir yr, illamående och blir frusen. Känns väldigt märkligt och otäckt. Sen märker jag att det känns som att benen och armarna domnar bort när jag ligger på vänster sida. Det som är min favoritsida. Vad kan detta bero på? Känner mig nämligen lite öm över den översta kotan. När jag känner mig yr och trycker till där så tycker jag det försvinner. Kanske bara som jag får för mig.

Nu ska jag nog vila en stund. Blir lite trött efter frukost nr2. Får se vad jag kan hitta på för maträtter idag. Har fortfarande inget speciellt sug efter mat. Det som är godast just nu är baguetter med massa gott i. Som mimosasallad, ost, gurka, tomat och oliver. Känns nyttigt. Kanske det blir en smoothie. Måste nog försöka äta något mer proteinrikt nu när jag känner stor hunger. Det har varit svårt att få i sig när jag mått som mest illa. Nu äter jag ju inte kött men bönor och linser är inte heller så lockande. Sojabönor däremot är ganska gott. Tofu kan man alltid gömma i en smoothie eller något annat. Eller kanske jag borde göra en soppa på massa nyttigheter. Bara att svälja. Vi får väl se. :)

Lite lugnare (9+4)

Det kom bara rött blod då på natten. Igår kom det ytterst lite rosa när jag gjorde nr2. Däremot kände jag mig helt öm i hela nedre buken. Minns att det kändes så vid förra blödningen också. Kanske blödningen kommer någon annanstans ifrån och irriterar. Jag vet inte. Lite märkligt känns det i alla fall men skönt att det inte kommit mer. Det är ju inte dags för mens igen så det är ju inte det. Fick ingen blödning då. Kanske bara alla hormoner är helt rubbade efter alla IVFer. Kanske inte helt omöjligt. Vi får se vad ultraljudet visar på torsdag. Nervöst!

Idag känner jag mig väldigt trött, lite yr och lite illamående. Ja som innan. Illamåendet blir nog som värst om jag äter godis. Det har jag inte varit sugen på. Känner mig lite matt idag. Känner att jag inte orkar jobba imorgon men vet att de har ont om folk. Inte mitt problem egentligen. Får se hur jag känner mig imorgon. Ett enkelt kvällspass. Men det tar emot. Är livrädd för att vakna av en blödning igen. Men jag ska ju inte behöva vara livrädd fram tills december. Då blir det jobbigt. Psyket är inte så starkt känner jag. Kanske därför jag känner mig extremt trött.

Nu till något som nog inte är möjligt. Men jag vet att livmodern sitter långt ner ännu. Ungefär ovanför blygdbenet. Där på samma ställe nu i flera dagar har jag känt något som känns som fosterrörelser. Jag vet att det nog är omöjligt. Även om jag googlat på flera som känt så tidigt. Vet man hur det känns så vet man. Tarmarna går väl ändå inte så långt ner? Det känns som en luftbubbla som spricker. Poff. Kittlas till. På exakt samma ställe. Det kan kanske vara något annat också. Vi får väl se när veckorna går. För jag försöker tänka positivt. Även om det känns nervöst just nu. Men ett missfall upphör inte efter en kort blödning. Eller hur? Inte så här sent i alla fall. Ett missfall kommer väl heller inte och går. Eller? Näää!

Jag måste tänka positivt och framåt tills motsatsen bevisats.

Ultraljud inbokat

Min barnmorska tog mig på allvar och ringde upp mig väldigt snabbt. De hade tyvärr bara någon på ultraljud på torsdagar och lördagar där. Det tyckte hon var för sent så bad mig ringa KK och få en tid där. Idag fick jag prata med en kvinna som mer verkade förstå att ett ultraljud var det enda som kunde hjälpa oss slappna av nu. Men de hade tyvärr ingen tid förrän på fredag. Så jag fick ringa tillbaka till min bm och få den där tiden på torsdag kväll. En hel evighet känns det som. Men bättre än inget.

För tillfället kommer inget blod men det gör ont i ryggslutet. Kvinnan jag pratade med på KK tyckte att det var bra med ökade symptom som jag faktiskt haft. Men idag vet jag inte. Har visserligen inte gjort så mycket. Mår bara lite illa. Men det kan ju komma och gå. Kände mig visserligen lite yr innan jag åt.

Behöver jag säga att jag nu har världens längsta dagar framför mig? De vill att jag ska jobba på onsdag kväll men det kommer jag inte att kunna. Usch vad jag är rädd!!!

Hjälp!!!

Skräcknatt (9+3)

Igår bestämde jag mig för att stanna hemma från jobb. Jag mådde ju så illa i lördags att jag kände att det inte skulle fungera. Under söndagen mådde jag illa men inte riktigt lika mycket. Jag var ute och andades friskluft en stund och det kändes bra. Tyvärr regnade det så vi kunde inte vara ute.

Idag är jag så fruktansvärt glad att jag stannade hemma och inte sov borta. Vid 00:30 vaknade jag av vad jag trodde var en dröm. Att det gjorde lite ont i ryggslutet och att det kändes blött där nere. Tänkte att oj är flytningarna så rikliga nu och gick på toaletten där jag möttes av en stor chock. Blod i trosan. Blod på lakanen. Jag hade ont i ryggslutet. Jag satte mig på toaletten för jag behövde kissa. Då kom det en stor klump. Men antagligen bara koagulerat blod. Vi blev helt förstörda och bestämde oss för att åka till gynakuten utan att ringa först. Vi tog taxi mitt i natten. Väl framme där fick vi prata med en sköterska som sa att det var ju alldeles för tidigt för dem att kunna göra något. Nej vi har bara en läkare på hela förlossningen i natt så vi tycker inte att ditt ärende är akut. Vafan har man då en gynakut till? Man var tydligen tvungen att störtblöda eller ha så ont så man inte kan gå. Vilket jag såklart inte hade. Jag är så dum och kan inte ljuga. Dessutom hade jag slutat blöda lika plötsligt som det började. Hon sa att det var vanligt med blödningar. Hon sa även att det var vanligt att det kunde göra ont vid en blödning. Men att det ändå kunde vara ok. Men att det också kunde vara ett missfall. Hennes tips var att avvakta under natten och på morgonen ringa antingen blödningsmottagningen eller min barnmorska. Vi bestämde oss för att kontakta barnmorskan vilket jag precis har gjort. Via mail. Hoppas hon ringer upp mig under dagen. Det gjorde hon förra gången jag mailade. Hoppas att de tar det på allvar i alla fall. Vi orkar inte vänta till KUB för att se om allt står rätt till eller inte.

Eftersom det har varit svårt att sova i natt så har jag lyckas sova lite nu på förmiddagen. Så nu känns det lite bättre. Jag märker att magen helt plötsligt är förstoppad men det kan väl knappast orsaka en blödning mitt i natten. Eller? Det värker lite i ryggslutet men det gör inte jätteont. Det har inte kommit mer blod förrän jag precis var och gjorde nr2. Då kom det lite rosa. Men det kommer inte därifrån tyvärr.

Nu ber vi till högre makter, om det finns några, att lilla Irja mår bra ändå och att det bara var falskt alarm. Vi hoppas även på att få göra ett ultraljud via vår barnmorska så vi kan bli lugnade. Det går ju inte att må så här tills den 15 juni. Den där ångesten jag kände i natt var inte nådig. Jag tänkte tankar om att inte orka leva. För jag orkar inte göra fler IVFer. Jag vill inte behöva gå igenom det där igen och dessutom behöva betala för det. Jag behöver er tummar!!!

Illamåendet (9+1)

Jag blir så osäker när jag knappar in de där siffrorna. 9+1. Stämmer verkligen det? Är vi så långt? Ja det är vi. :)

Idag mår jag inte alls bra. Illamåendet har tagit över mitt liv. Det började direkt på morgonen och har hållit i sig hela dagen. Postafen hjälpte inte idag. Så idag får jag inget gjort. Men det gör inget. Jag är ju ledig. Kanske mår jag sämre idag eftersom jag åt godis igår kväll? Får sluta med det. Mår ju ändå bara illa. Får göra nyttigt godis istället. Sambon köpte jordgubbar till mig idag. Det var supergott. Man borde alltid ha färska frukter och bär hemma. Blåbär var också gott. Nötter går ner. Får bli fruktarian kanske. 😉

Jag har sån ångest för mitt nästa jobbpass. Sånt tänker jag på när jag är ledig då. Så dumt. Jag ska jobba 24 timmar på raken. Vi får visserligen sova ca 7 timmar då också. Men jag känner att jag inte orkar. Att vara konstant illamående och yr tar på mina krafter. Jag har svårt för att hjälpa en person när jag knappt orkar hjälpa mig själv. Vad hade ni gjort? Att åka buss är en mardröm. Det gör allt ännu värre. Med Edda så avtog illamåendet om 2 veckor. Vi får väl hoppas att det gör det denna gången också.

Idag är det alla ofrivilligt barnlösas dag. Det måste uppmärksammas. Jag funderade först på att posta denna bild på Facebook men vågar inte. Så jag nöjer mig med att lägga upp den här.

20130525-174019.jpg