Taggarkiv: vecka 13

Add Comment Register

Värk!

Godmorgon! Eller eftermiddag. Hi hi!

Har sovit dåligt i natt. Har sån värk i bäcken eller livmoder ibland så jag inte kan sova. Antar att det är växtvärk. Hoppas jag i alla fall. Minns inte att det gjorde så ont. Kanske min endometrios gör det värre. Jag tog en alvedon som bara hjälpte lite. Så hela natten har jag vaknat till och från. Men nu känns det bättre. Blir så orolig att något ska vara fel.

Har ni haft så mycket värk, ni som varit gravida?

Tjuvhandlat!

Idag var jag inom H&M för jag behövde verkligen ett par nya byxor. Hittade ett par svarta stretchjeans som var riktigt sköna. Mammabyxor. Sen ”råkade” jag gå förbi bebiskläderna.

  
Ooops! Den här ville följa med hem. Hi hi!

Jag tänkte att jag kunde få köpa ett plagg i månaden i alla fall. Sprida ut det lite eftersom jag är fattig. Lite måste jag våga.

KUB 12+0

Nu tänkte jag berätta lite om vårt KUB som vi gjorde i tisdags. Det finns en bra film HÄR om ni vill veta hur det går till.

Förra torsdagen så lämnade jag blod på MVC. I tisdags fick vi träffa en barnmorska för ett ultraljud. KUB står just för det, kombinerat ultraljud och biokemi.

Hon började ställa lite frågor som t ex om sista mens. Då sa jag att vi gjort IVF. Det hade tydligen vår barnmorska glömt att skriva in. Konstigt! Det är viktigt att man nämner det när man ska göra KUB. Man matar in information i ett program som sen ska räkna ut sannolikheten för Down Syndrom och Trisomi 13 och 18. 

Sen fick jag lägga mig på en brits. Där fanns en stor TV på väggen där vi kunde följa ultraljudet. Vi sa att vi ville ha en skiva med oss hem. Tyvärr hade hon lite problem med det. Men gjorde ett försök. Rörliga bilder är ju kul att ha.

Hon såg direkt att nackspalten såg bra ut. Man mäter den. Tydligen är den tjockare vid Down Syndrom. Hon mätte kroppen, huvud till rumpa. Den var 6 cm. En hel cm större än vad Edda var. Kanske är det en pojke? Jag bara spekulerar. Jag är väldigt kort och min man mer normallängd. Hon visade hjärnan och man kunde se två hjärnhalvor som såg bra ut. Hjärtat tickade på fint. Hon kunde se magen och urinblåsan. Man märkte att hon hade stor erfarenhet av detta.

Sen fick vi sitta ner och vänta lite. Jag passade på att kissa för hon hade tryckt så på urinblåsan. Hon testade skivan som tyvärr inte fungerade. Då frågade hon om vi ville göra om det. Jaaaa! Tack! Så vi fick göra ett ultraljud till. Då hade bebisen vaknat till liv lite mer och både vinkade och sparkade. Den skivan fungerade bättre.

Sen matade hon in alla siffror i datorn. Min man stack iväg och tog ut pengar för skivan så länge. Då sa hon att det såg bra ut men hon ville vänta med att berätta tills min man kom tillbaka. Vi passade på att prata lite om Edda under tiden.

Sen fick vi siffrorna.

Down Syndrom: 

Enligt min ålder – 1:88

Enligt KUB – 1:20000

Trisomi 13 och 18:

Enligt min ålder – 1:128

Enligt KUB – 1:20000

Alltså! Vi fick lägsta risken för båda. Det trodde vi aldrig. Jag fyller 40 i år och trodde inte ens det var möjligt. Vilka toppenägg jag har alltså.

Vi blev så otroligt glada och jag ska försöka glädjas lite mer nu och oroa mig mindre. Det ser ju perfekt ut! Men ja, det gjorde det med Edda också. Så vi ropar inte hej ännu.

Vecka 13!

Äntligen är vi där!!! I vecka 13. Nu har missfallsrisken minskat betydligt. Idag ska vi göra KUB. Jag är såååå nervös. Usch! Mår sämre och sämre för varje graviditet märker jag. Men det är väl inte så konstigt när man inte har lyckats hela vägen. Graviditet nr1 till vecka 22 och nr2 till vecka 10. Nu ska det gå hela vägen. Eller hur?

  
Jag har inte vågat skriva det innan. Men jag tycker faktiskt att jag kan känna fosterrörelser ibland. Precis som att någon petar på en inifrån. Det är inte tarmarna för så här känns det inte när jag inte är gravid. Jag vet att bebisen ligger långt upp i livmodern och moderkakan ligger nog i bakvägg. Så ja, kanske! När har ni börjat känna?

Nu ska jag äta lite glass. Vi är såna gottegrisar jag och Max, eller Maxi som min man säger för han tror det är en flicka. Kanske dags att komma på ett nytt namn? 😉

Rött (12+6)

Jo jag lever. Har bara haft fullt upp hela helgen. :)

Idag myste vi lite vilket inte har hänt på jättelänge. (Stackars sambon). Kände mig lite öm efteråt vilket inte var så trevligt. Lite senare när jag går på toaletten så kom det rött i toastolen och rött på pappret. Hjälp vad rädd jag blev. Försökte lugna mig själv med att det bara var något blodkärl som brustit för det sved lite inuti om man säger så. Men ändå. Jag blev jätterädd. Nu kommer jag ju aldrig våga göra det mer. :-/

I lördagsmorse fick jag lite brunt på pappret. Hade haft jätteont i vanliga magen pga att den var superuppblåst hela natten. Sov borta den natten och har så svårt för att göra nr 2 då. Så dumt! Kände hur tarmarna tryckte på både här och där så de hade väl irriterat något och då gett en blödning. Det är vad jag tror. Jag har ju inte ont i livmodern i alla fall. Då hade jag varit mer nervös. Lite blödningar hör väl till. De har ju inte hållit i sig.

Jag blir inte riktigt klok på när man går över i andra trimestern. Borde väl vara efter imorgon när jag gått 13 hela veckor och 33%. Eller? Enligt engelska appar jag har till iphonen så är jag redan där. Klurigt! Ni som vet… när? Går in i vecka 14 imorgon.

Nu blir det middag på jobb. Sitter och drömmer om semester. Bara 9 veckor kvar. :)

Vikt (12+3)

Jag väger mig varje fredag och kunde nu konstatera att jag inte gått upp någonting under de 2 månader jag vetat om att jag är gravid. Skönt! Däremot så har jag gått upp 1.9 kg sedan jag började med IVF, åkte på semester samt slutade träna. De 2 kg får man väl ta. Det är bara magen som växer. Det är kanske därför det syns så tydligt på mig medans andra kanske lägger på sig några kilon och då rundar av magen. Men det lär väl öka. Har ju fått tillbaka aptiten nu, oftast i alla fall. Har fortfarande lite svårt för att laga mat själv ibland när jag är för hungrig. Lukter är jobbiga då. Något som jag börjat äta mycket av är salt godis. Nom nom. Vindruvor är också extremt gott. Började nästan gråta igår när mina började se gamla ut. Vågade inte äta då. Idag får jag köpa nya. :)

Dilemma

Jag gick precis igenom min garderob för att se om jag kunde hitta något som skyler magen. Något finare eftersom jag ska på en fest i helgen. Men nej. Alla mina klänningar som jag trodde skulle fungera visade sig vara för små och magen syntes tydligt. Funderade även på mina nya mammakläder men där syns det ju också. Jag ser mer tjock ut, tycker jag i alla fall. Kanske jag bara ser gravid ut. Är jag redo att visa upp magen för världen? Eller blir det ett besök till klädaffären imorgon, igen? Suck!!!

Det känns som att jag är en storlek större på kvällarna…

Brunt

Fick precis brunt på pappret och det är INTE dags för mens igen. Tycker det är så jobbigt och blir så nervös. Nu när det är vecka 13 och allt. Det var i alla fall inte rött och jag har inte ont. Kanske något från ultraljudet igår då hon tryckte ganska hårt så det gjorde ont efteråt. Kanske livmodertappen blev lite irriterad. Hoppas det slutar. Tur jag är hemma så jag kan ta det lugnt hela dagen.

Vagn (12+2)

Jag har redan börjat fundera på vagn och har gjort ett tag. Det börjar väl bli dags att åka till en affär och provköra lite. Jag har redan provkört en Brio Happy och blev helt kär i gunget. Det verkar ju vara en populär vagn. Jag gillar de där 4 lika stora hjulen, har lite svårt för sådana där små rörliga fram. Är det verkligen bra? Vi kommer att köra vagn i vinter och då borde väl rejäla hjul vara bättre. Jag har lagt ut en bevakning på Blocket och har nu hittat någon som säljer en -07 för 1500:-. Vill man verkligen ha en sådan gammal och begagnad vagn eller ska man satsa på en ny och sälja sen? Jag är lite skeptisk mot fläckar och annat som kan bli till. Men man kan kanske tvätta de? Där finns även en -09 för 1800:-. Man skulle ju komma väldigt billigt undan. Det dumma är att då måste vi köpa en typ NU. Oj! Hm! Ja vi får fundera lite.

Idag skiner solen med så idag måste jag sitta och slappa och sola lite på balkongen. Blev inget med det igår för jag var så trött innan KUBet.

Nu vet hela min familj om nyheten. Nu är det även fritt fram att berätta för folk om man möter på de på stan. Inget på Facebook ännu. Ha ha! Kanske lägger in någon rolig kommentar om att jag har en bulle i ugn. Jag gjorde det för något år sedan och alla trodde genast att jag var med barn, nej jag bakar bullar. 😉

Nu kommer John Blund här och säger att det är dags för förmiddagsluren. Får väl göra sambon sällskap innan det är dags för frukost nr 2.

Ha en mysig dag i solen. 😀

Vecka 13 och KUB (12+1)

Jag hade tänkt att göra ett inlägg igår men jag orkade verkligen inte. Vi vaknade upp till veckan som vi längtat efter så, vecka 13 och kände oss lyckliga. Åt lite frukost sen begav vi oss ut i det fina vårvädret och gick en långpromenad. Vi gick inom H&M och köpte 2 par byxor och 1 tröja till mig. Mammakläder för jag börjar bli väldigt tjock redan. Lika bra tyckte jag. De där gamla jeansen kan man ju bara glömma att få på sig. Sen gick vi vidare och åt både lunch och glass. En fantastiskt härlig dag. När vi kom hem sen så var jag sådär fruktansvärt trött så jag orkade inte göra någonting. Helt slut i hela kroppen. Men det var skönt att aktivera sig lite.

Idag har vi varit iväg på KUB. Vi var båda väldigt nervösa. Kändes häftigt att gå in på ultraljudsavdelningen. Där har vi aldrig varit innan. Satt i väntrummet med en massa andra par där tjejerna hade stora magar. Härligt! När det äntligen blev vår tur så gick vi in i ett rum och jag fick lägga mig ner på en brits. Blottade magen och fick kallt klet på mig. Den snälla ultraljudssköterskan hittade bebis väldigt snabbt och vi kunde följa med på en stor skärm rakt framför oss. Man såg ju den jättetydligt. Den hoppade rundor och hade sig och armarna var för det mesta uppe i ansiktet där man kunde se en profil tydligt. Jag kände hur en liten tår rann från ögat. Så fint var det. Hon mätte den och den var hela 53 mm stor, eller liten. Hon hade lite svårt att hitta nackspalten först så jag fick hoppa lite med rumpan så att den skulle ända läge. När hon väl hittade den så såg den jättebra ut. Puh! Allt såg perfekt ut. 2 armar och 2 ben. Huvudet var lagom stort. Kroppen var lagom stor. Måtten var rätt enligt tiden. Den mätte 11+6 och det skiljer ju bara lite från 12+1. Jag tror jag fortsätter köra på våra riktiga dagar eftersom vi vet exakt. Sen fyllde hon i en massa uppgifter i sin dator och den fick räkna ut en siffra för sannolikheten för att bebis skulle ha down syndrom. Jag har hört att gränsen går på 1/200. Är den under där så blir man erbjuden att göra ett fostervattenprov. Men det behövde verkligen inte vi för vi fick en siffra på 1/20 000. Hurra!!! Det var ju en fantastiskt bra siffra. Som jag har oroat mig i onödan. Efter ultraljudet gick vi båda och log väldigt stort. Vi är såååå lyckliga. Nu kan vi börja berätta för folk vi träffar. Åh vad jag längtar!!! :)

Jag borde verkligen gå ut i det fina vädret igen men jag känner mig så fruktansvärt trött idag. Måste nog vila en stund. Konstigt nog har jag sovit gott i natt.

Här får ni dagens bild:

20120502-155653.jpg