Vilket härligt väder vi har fått. Jag vill bara åka till havet och mysa. Tyvärr är vi inte långlediga samtidigt. Synd! Annars hade ju nästa helg varit perfekt. Ja ja snart!!! Det är bara 7 veckor till semestern. Jag beställer sådant här väder i 4 veckor då.

Har inte tid att skriva så mycket på helgerna. Fullt upp! Skönt att bara koppla av när man är ledig. Idag ska jag plantera om lite blommor där ute tänkte jag. Försöka tillbringa den mesta tiden i solen.

Har börjat fundera på det här med att äta socker eller sötningsmedel. Vilket antar ni är bäst? Vi dricker en del Fun light med aspartam t ex. I den nya är det Stevia. Inga jättemängder men det händer. Läsk kan jag inte dricka då all kolsyra gör min mage helt uppsvälld. Så det har jag lagt på hyllan helt. Får bli juicer och vatten i mängder. Vad dricker ni?

På onsdag har det gått en vecka sedan operationen. Småblöder fortfarande tyvärr. Men bara färskt 1 eller 2 gånger. Det var när jag gjorde nr 2. Det kommer lite brunt varje dag. Hoppas det slutar snart för det är lite jobbigt. Annars får jag in igen. De sa att jag blödde lätt under undersökningen så jag har väl bara extremt känsliga slemhinnor. Eller kanske fler polyper. Kom på nu att läkaren frågade mig under operationen om vi försökt länge med att bli med barn. Ja, 2 1/2 år och gjort en IVF. Då nickade han förstående. Jag var så inne i operationen så jag frågade inte mer. Kände att polyperna kanske är mitt problem. Kanske jag har i livmodern också. Har läst att det kan vara ett stort problem. Men då är det väl lite konstigt att det fungerade på första IVF..?

Här får ni veckans magbild. Innan frukost så den är lite mindre.

Idag vaknade jag och kände mig lite nervös men försökte lugna mig med att det skulle gå både snabbt och smärtfritt. Vi begav oss till Kvinnokliniken vid 9 och jag var redan då hungrig eftersom jag inte fick äta. Väl framme så kom en narkossköterska och hämtade mig. Sambon fick inte följa med och hon undrade om han skulle sitta där och vänta eftersom det kunde ta några timmar eftersom jag skulle sövas. Vaaa? Säger vi båda. Det skulle ju enbart behövas lokalbedövning. Hon tittar i sina papper och säger att hon ska prata med läkaren. Jag får följa med själv och byta om till de där heta kläderna som jag hade på mig vid äggplock, skjorta, nättrosor och strumpor. Sen fick jag lägga mig i en säng. Kände mig helt plötsligt väldigt nervös. Jobbigt att bli lämnad där ensam. Jag fick vänta väldigt länge, först på läkaren, sen på att komma in. Under tiden satte sköterskan en infart i handen på mig om de eventuellt skulle behöva söva mig och då få dropp. Fick lite tidningar att bläddra i i alla fall. Sen kom läkaren som var trevlig och lugnade mig med att han först skulle titta på hur det såg ut och sen berätta hur han skulle gå vidare. Om det såg enkelt ut, vilket han trodde, så skulle det bara behövas lokalbedövning och inte kännas något. Det kom en massa andra sköterskor och hälsade på mig men de blev genast iväg schasade igen för de förklarade att jag inte skulle sövas. Det var nog inte så vanligt för de. Det var ju en operationsmottagning. När det gått en timme fick jag äntligen åka in till salen i min säng. Fick lite ångest igen för det kändes så stort. Väl inne fick jag hälsa på lite mer folk som skulle vara med. Fick ligga i en ganska bekväm gynstol med både täcke och kudde. Där kändes det som att jag låg i en hel evighet innan läkaren kom och vi äntligen kunde börja. Kanske för att det kändes otäckt att ligga i en operationssal med en känslig del blottandes. Sen kom han äntligen och de tvättade lite. Han använde något instrument som gjorde lite ont för att han skulle komma åt att se. Jag måste vara väldigt känslig där nere just nu för det brukar inte kännas. När de väl var på plats kändes det inte så mycket. Kändes lite obehagligt när han tvättade där nere. När han stötte emot livmodertappen så hoppade jag till och kände att mina ben började skaka. Försökte slappna av men det är ju så svårt när man ligger så. Sen sa han att han skulle försöka få bort den genom att linda en tråd runt och sen knipsa av. Detta skulle inte göra ont. Har märkt av ett ställe på senare tid inne i mig som känts konstigt, lite ömt och bultande. Märkte att det var där han började rota och frågade om den satt där. Ja, det var den. Aha!!! Sen gick det snabbt. Hann knappt märka något förrän han sa att det var klart. Han skulle bara stoppa den lilla blödningen. Sen äntligen tog han bort de obehagliga instrumenten och det var klart. De tog ner mina ben igen och allt kändes bra. Det kändes ju knappt någonting. Jag fick flytta över till sängen igen och de körde in mig till rummet. Där kom en sköterska och undrade vad jag ville ha till frukost. Hurra! Jag får mat. Fick två rostade mackor, saft och te. Härligt! Sen efter ett toalettbesök så fick jag klä på mig och åka hem igen. Sambon satt fortfarande utanför, 2 timmar senare. Åh! Vi firade med en fika.

Allt känns bra och jag känner ingenting direkt. Bara att det dunkar lite men det är ju inte så konstigt. Men trött är jag. Efter en hel förmiddag av nervositet. Nu hoppas jag att blödningarna försvinner.