Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Tillbaka!

Vi har haft semester i 4 underbara veckor. Synd att de är slut. Vädret har varit fantastiskt. Jag önskade mig sånt här väder och fick det. Men nu när semestern är slut får det gärna bli lite lite svalare igen.

Vad har vi hittat på då? Vi har varit vid havet i 2 1/2 vecka. Jättehärligt och avkopplande. Väl hemma igen har det blivit en del parkhäng och utflykter i den egna staden. Det har varit lite för varmt att åka iväg kände vi. Sen lyckades jag bli magsjuk också så det var tråkigt. Gallstenen har känts OK. Inga jättejobbiga anfall. Får lite ont ibland.

Angående gallstenen så har det inte blivit någon ny ERCP under sommaren. Där finns inga narkosläkare då, bara akut. Så nästa blir i september sa en sköterska jag pratat med. Jag har ringt några gånger under semestern. De vill dokumentera när jag haft ont. Så drygt detta. Så nu blir det ingen IVF förrän i oktober eller november. Vi får se hur jag mår helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från kliniken vi går på. Vill diskutera mina spottings som kommer redan på dag 21-23. Förra cykeln blev bara 23 dagar. Lite kort. Jag har kontakt med 2 olika tjejer med samma problem. Den ena har fått äta Progynon i färsk cykel och den andra ta Ovitrelle även efter äggplocket. Får se vad min läkare tycker. Någon mer som har problem med detta?

Jag har känt mig ganska deprimerad under semestern. Mycket har nog med gallstenen att göra. Jag ser inget avslut på det. Jag har ingen ny plan. Både IVF och adoption blir påverkat. Vi vill göra ett försök till innan vi ställer oss i kö. Tror ni det gör någon skillnad på om jag är 37 eller 38 när vi ställer oss i kö? Jag fyller år i september. På onsdag ska jag träffa kuratorn igen. Det behövs. Jag försöker göra roliga saker men har svårt för att känna glädje. Jag känner mig tom. Det enda som kan få mig att må bättre är cykling och promenader. Så nu ska jag börja med träning igen. Det är skönt.

Hoppas ni alla har en supermysig sommar!
Kram

3 reaktioner på ”Tillbaka!

  1. Hej Libra
    När jag funderade fram och tillbaka på att ställa oss i kö till adoption sa en kompis en bra sak: ”Ställ er i kö direkt eftersom kötiden kan vara så lång, om ni sen inte vill utnyttja köplatsen kan ni se det som att ni skänkt pengarna till att hjälpa andra föräldralösa barn och barnlösa föräldrar.” Vi ställde oss i kö och gick också på en informationsträff som Adoptionscentrum ordnade. Jag tycker det hjälpte att stå i kö och lära mig mer om adoption samtidigt som vi höll på med IVF. Då kände jag att jag gjorde något aktivt för att komma vidare – då är man så att säga redan på gång med nästa steg och får kanske liiiite mindre ångest om ett försök misslyckas. Lycka till!

  2. Inte konstigt att du känner dig deppig! Ett bekymmer av den här kalibern hade räckt. Håller tummarna att gallstenen snart är ur världen. Kram

  3. Din ålder för när du ställer dig i kö spelar ingen roll. De är åldern när man skickar handlingarna till ett land som räknas. Varje land har olika krav. Vissa har att det ej bör skilja mer än 40 års skillnad mellan adoptivföräldrar och barn. Andra länder har tex. att är man över 40 kan man ansöka om äldre barn över 4 år osv. Men det är som sagt olika vad länderna har för krav. Det kan ju ta något år innan man får skicka handlingarna till landet, så jag hade ställt mig i kö direkt. Då har ni tjänat in lite tid:)




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *