Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Tröst

Ibland när man mår dåligt så är man värd något extra tycker jag. Jag brukar inte kunna äta så mycket gott i vanliga fall eftersom jag är laktosintolerant. Men för tillfället är jag så fruktansvärt hård i magen av allt smärtstillande jag proppar i mig så jag kan äta laktos igen. Då känns det ju extra bra att passa på att äta sådant jag inte kan äta annars.

Mitt favoritchoklad just nu är Marabou Black. En härligt god mjölkchoklad med lakrits i. Nom nom! Jag är helt besatt av den här chokladen. Har ni inte testat den så GÖR det!

Idag lyxade jag till det med en Ben & Jerry glass. En annan sak jag inte brukar kunna äta. Men jag var lite dum och tog samma smak som jag har testat innan. Chokladglassen med marshmallows och chokladbitar.

Vilken Ben & Jerry är er favorit?

image

Jag tycker lite extra synd om mig själv idag eftersom min IVF-läkare inte kunde hjälpa mig med en sjukskrivning. Det var den där andra läkaren. Min vanliga IVF-läkare har hjälpt mig innan med detta. Blev så irriterad. Sköterskan tyckte att jag skulle ringa Vårdcentralen. Men de är inte alls kunniga om endometrios. Min läkare där har t om erkänt det. Så nu har jag bestämt mig för att åka till gynakuten. För det känns inte normalt att ha så här ont. Något känns så fruktansvärt fel. När inte ens Oxikodon hjälper så känns det allvarligt.

Helst av allt vill jag bara ligga här i min säng och sova eller äta glass med värmedynan runt bäckenet. Men för att få hjälp så måste jag bege mig ut. Jag måste antagligen också tjata mig till för att få träffa en läkare. Jag får bara ångest av det. Man orkar ju inte med att inte bli tagen på allvar när man har så ont. Men det är ju då om någon gång som man måste gå dit. Det är så tråkigt att jag har så dåliga erfarenheter av gynakuten. Det tar emot att gå dit. Mycket kanske också beror på att jag har hemska minnen därifrån.

Håll gärna en tumme eller två att jag får bli undersökt och få hjälp med en sjukskrivning. För med denna smärta och dubbel dos morfin så går det ju inte att jobba.

Lite glass på det kanske?




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *