Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Trött på det här

Idag skulle jag ha jobbat mitt första pass på ett tag. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång med livet igen. Men kroppen strejkar. Den är inte redo. Jag mår skit idag.

Jag har inte kunnat sova ordentligt på några nätter. Magen har varit dålig. Jag känner mig matt och yr. Något krampar i magen efter att jag har ätit. Jag bajsar svart.

Allt har säkert en förklaring som inte är så farlig som det låter. Men jag blir ända orolig för någon komplikation. Men nu har det ju gått över en vecka sedan ERCPn gjordes. Jag funderar på om jag har blodbrist. De tömde mig på mycket blod samtidigt som jag hade en riklig mens. Så jag äter lite extra järn. Det kan i sin tur färga avföringen svart. Plus att jag druckit en del blåbärssoppa. Pinsamt att söka akut för det kanske. Men något känns inte bra. Så jag ska nog gå och kolla mitt blodvärde samt blodtryck imorgon. Frågan är bara var? Vårdcentralen borde väl vara det bästa alternativet. Jag känner mig inte akut sjuk.

Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd. Rädd för att inte vara redo för sprutstart om 2 veckor. Men jag orkar ju inte vänta mer nu.

Någon som gjort en ERCP där de vidgat gallmynningen som har liknande erfarenheter? Hur har ni mått?

Eller så är allt bara psykiskt. Går jag tillbaka till jobbet så är jag frisk. Är jag frisk så är det dags att dra igång karusellen igen. Jag är ju livrädd. Fast det skapar ju inte konstiga kramper i magen kanske. Det känns nämligen där såret sitter.

Vad hade ni gjort? Jag vill ju bara må bra nu!!!

4 reaktioner på ”Trött på det här

  1. Karin: Ska kolla upp det här också. Men antagligen är mina tarmar bara överkänsliga. Jag har ju inget förråd av galla längre. Det är vanligt att magen strejkar efteråt. Men det brukar gå över. Hoppas jag i alla fall. Annars blir livet tråkigt. :-/

  2. Johanna: Tack för ditt tips. Gallblåsan opererade jag bort i februari så från det borde det inte vara. De vidgade gallgångsmynningen nu.

    Kanske jag fått någon infektion eller tagit i för mycket. Ska ringa vårdcentralen imorgon och höra.

  3. Min svärmor opererade gallan i vintras. Hon mådde jättedåligt efter och fick stanna på sjukhuset ett par extra dagar. Det var själva själva såret där gallan suttit som läckte. Kan det kanske vara något sånt?

  4. Besök på vårdcentralen låter bra. Och jag tänker såhär: efter alla turer med magen kan det mycket väl vara så att du har en obalans i kroppens salter. Jag fick, efter vårens tre stimuleringar = totalt galet i kroppen, äta natriumtabletter i 14 dagar. Först då klickade något igång kroppens funktioner. Har de koll på elektrolyterna? Kramar!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *