Detta är en blogg om vår resa i IVF-världen. Vi har försökt bli med barn sedan augusti 2009. Efter en utredning blev vi klassade som ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Vi har gjort 6 stycken IVF-försök där jag har varit gravid 3 gånger. Första gången förlorade vi vår dotter Edda i vecka 22, andra gången blev ett MA i vecka 10 och nu är jag äntligen gravid igen. BF är den 24 oktober 2016 och vi längtar efter lillebror så mycket.

Add Comment Register

Värdelös!

Jag har börjat känna mig väldigt värdelös när det kommer till det mesta. Tycker det är viktigt att ta upp det här med graviditetsdepression. Många går säkert igenom det. Men jag tror att vi som kämpat så länge lägger en väldig skuld på oss själva för att vi mår dåligt under graviditeten. Något som man har kämpat för i så många år. Nu ska man vara lycklig och sväva på små moln. Få förstår hur tufft det är med både hormoner och rädsla för att något ska hända barnet. Även med fysiska krämpor. Jag älskar att vara gravid. Men denna gången är jag fruktansvärt rädd och kommer antagligen inte våga göra om det här. Med Edda var allt ljuvligt, ja förutom foglossningen då. Men jag klagade inte. Det är nog lätt att det blir så här när man har förlorat ett barn. Jag vill bara att det ska bli oktober nu så att lillebror kan komma ut. Samtidigt som jag inte vill missa en sekund med att försöka glädja mig åtminstone lite och våga njuta nu under graviditeten.

Det är tufft!!! Hur känner ni? 

8 reaktioner på ”Värdelös!

  1. Kan passa på att förvarna dig om ”tredagarsgråten”, dvs på tredje dan efter förlossningen är det väldigt vanligt att man blir lessen för typ ingenting. Igen är det hormonerna som kör runt i kroppen. Så om du råkar ut för det så vet du nu att det förekommer, och kan ta det för vad det är. Man kan passa på att krama om sin bebis lite extra, finns ingen annan just då som kan trösta så bra. 😉

  2. Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka och minns vill jag säga till mitt gravida jag: det är helt okej att vara ledsen! Få ut det! Tillåt dig att vara arg och ledsen. Du är gravid och det är bland annat massor med hormoner som spökar. Svårt att skilja det som är ”äkta” från det som är känsligt i stunden. Det är jättejobbigt att det gör ont fysiskt och psykiskt, men jag lovar att det kommer att bli bättre. Håll ut. Och njut av alla sparkar, ligg och mys med bebismagen när du kan. Den kontakten är början på en livslång kärlek som är större än allt annat.

  3. Jag känner som du, efter två missfall och många ivf-försök är det omöjligt (för mig) att inte vara orolig. Vill bara att de här sista veckorna ska gå. Graviditeten i sig är jobbig. Jag försöker njuta de dagar/timmar det inte gör ont, jag inte är för trött eller orolig 😉. Men jag har insett att jag inte är någon ”gravidmänniska” som tycker det är helt underbart. Känner mig mest stor. Men som ivf-are är det svårt att klaga. Allt är bättre än hur man mådde under de åren!! Kram

  4. Oron och rädslan fanns hela tiden från början till slut men jag tillät den aldrig ta över utan kunde njuta av tiden som gravid. Jag tyckte det va underbart att vara gravid. Har nog aldrig mått så bra som jag gjorde då och eftersom vi kämpat och längtat så länge så kände jag sådan tacksamhet och glädje att få vara gravid.

  5. Kände precis som du. Jag hade haft två missfall innan och det gjorde att jag liksom först riktigt sista veckorna faktist började tro på att det skulle komma ett barn. Jag hade också ont och var i usel form så orkade ingenting. Så det behöver inte alls vara rosenskimrande underbart att vara gravid efter ivf. Kanske snarare tvärtom, många som gjort ivf och kämpat lång tid är inte i så god form varken fysiskt eller psykiskt ens då man blir gravid. Sånt försvinner ju inte magiskt varken under graviditet eller då barnet kommer. Själv har jag tagit hjälp av sjukgymnast, Pt och psykolog för att försöka komma tillbaka och är inte där ännu trots att det gått två år sedan förlossningen. Men barnets existens gör att det är värt alla problem.

  6. Släpp samvetet. Det är verkligen ingen dans på rosor att vara gravid. Samma när du ör nyförlöst. Du kommer inte bara sväva på rosa moln då heller. Man är trött och hormonerna exploderar i kroppen. Ansvaret över ett liv man satt till världen. Ställ in dig på det redan nu. Jag hade enormt dåligt samvete att jag inte kände mig överlycklig när jag födde mitt första barn. Man är ingen dålig person för att man inte är himlastormande lycklig hela tiden.

  7. Uscha vad tufft! Men du är duktig som kämpar på och delar med dig. Humöret går upp och ner här med. Oroligheten för att något ska hända är den värsta. Men försöker, precis som du säger, att försöka njuta av graviditeten också. Många kramar till dig 💜




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *