Min förlossning gick som jag nämnt tidigare väldigt fort, men jag tänkte ändå dela med mig hur min förlossning gick till. Jag trodde att jag skulle komma ihåg det mycket bättre än vad jag gjorde men såhär efterhand så har jag glömt speciellt hur smärtan kändes. Det försvann i det ögonblicket som lille Julius kom ut och såhär efterhand är det svårt att beskriva hur smärtan verkligen kändes.

Torsdag

Mitt vatten gick 16.30 på torsdagskvällen. Jag hade varit hos barnmorskan på förmiddagen och vi kunde konstatera redan då att jag fått flera tecken på att en förlossning är på g.

När vattnet gått ringde jag in till södra BB där vi kom överens om att jag skulle vänta och stanna hemma till klockan 19.00 då jag inte kände av några värkar. Då skulle jag ringa in och ”rapportera” hur läget stod till.  Jag hade hunnit gå till affären, packa om bb- väskan, sminka mig och städa upp lite här hemma. Vattnet rann på och jag mådde lika bra som innan. Men dem tyckte att jag skulle komma in på en kontroll för att se att allt är bra med mig och barnet. Det är rutin om vattnet gått.

Sista bilderna på mig, här har vattnet gått!

Dem kontrollerar barnet med CTG registrering. Jag fick ligga där ensam i 20 min.  Jag hade ju nästan önskat att hon inte visat mig vilken kurva som var barnets hjärtljud, jag fick ju lite smått panik då den några gånger sjönk och blev jättelåg. När sköterskan kom sa hon att allt var normalt och hon visade även på en kurva och förklarade att det var mina värkar, så dem hade visst satt igång men dem måste varit så små för jag kände inget. Dem gjorde ingen vaginal undersökning på mig eftersom det är en ökad infektionsrisk när vattnet gått. Så jag kila hem igen och med mig fick jag riktigt stooora bindor. Jag hade även nu fått ett datum för igångsättning om Julius inte skulle vilja komma innan det.

Väl hemma så kände jag fortfarande inte av några värkar. Jag åt middag och satt och kolla på tv i vanlig ordning. Det var först när jag låg i sängen vid 23.00 tiden som jag tyckte att jag kände något där nere i magen som kom regelbundet, men det var inget jag klockade eller så utan jag kunde somna och sova som vanligt.

Fredag

När klockan var runt 03.00 på morgonen så vaknade jag och kände då av en molande värk och att den var så pass stark och kom regelbundet att jag började klocka dem med min värktimer i mobilen. Redan då kom dem varannan minut och höll i sig i 30 sek till 1 minut. När jag konstaterat att dem var regelbundna så somnade jag om, eller jag låg och blundade och sov halvt eftersom jag var väldigt trött.

Klockan 05.00 bestämmer jag mig för att ringa in till Södra BB för att kolla om det fanns plats eller ej och för att förvarna dem att det snart är dags för mig. Dagen innan var det ju fullt och jag ville ju verkligen få plats där på Södra BB och inte på den vanliga förlossningsavdelningen på Sös. Det var ju därför jag valde att gå på Södra BB under min graviditet.

Dem svarade att det fortfarande var fullt men att det skulle bli ledigt senare under dagen. Dem frågade även hur mina verkar var och ifall jag kunde stanna hemma lite längre, vilket jag kunde. Jag ville ju helst vara hemma så länge som möjligt.

Nu var mina värkar så starka att jag var tvungen att börja andas högt och starkt ut och in. Typ flåsandes men det hjälpte. Det kändes också redan som om någonting ville ut därnere vill jag minnas. Jag tog också alvedon någon gång på morgonen men det var inget som jag tyckte hjälpte. Jag lade mig i sängen och försökte sova men det var omöjligt. Varje gång en värk kom var jag tvungen att andas och dra ihop mig och värkarna kom ju redan varannan minut och höll i sig i en minut. Men jag höll ut. Jag kollade för jämnan på mobilen och gav mig ett nytt ultimatum att hålla ut lite till för varje timma som gick. Jag låg där och kände att snart måste jag ringa och berätta för dem att jag ville in för att jag behövde få något smärtstillande för att det började bli väldigt jobbigt. Samtidigt så visste jag ju att det var fullt där och jag kunde tänka mig att senare under dagen betydde efter lunch så det var därför jag höll mig från att ringa utan fortsatte kämpa på hemma.

09.00 Fyra timmar senare står jag inte ut längre! Min sambo sover gott bredvid mig verkar det som men jag börjar bli rätt orolig att jag inte pallar av att vara hemma längre. Så jobbigt var det och efter många om och men var jag tvungen att ringa. Ge mig lustgas nu, så kände jag mig! Nu brydde jag mig inte längre vart jag skulle föda, bara jag fick något smärtstillande som kunde hjälpa mig mot denna smärta. När jag ringer dit så vill dem veta först hur mina värkar är och sedan ber hon mig dröja, jag hör hur dem konfererar och hur hon berättar om mig och ifall dem kan ”skicka” hem några. Jag vet hur jag ber min sambo att hålla tummarna så att jag kan få komma in och till min förvånan säger hon att dem håller på och skickar iväg en familj och dem skall bara städa rummet så hon frågar om jag kan komma efter 45 min! Det var ju fortare än vad jag hade väntat mig. Dem föreslår att jag skall äta lite frukost hemma och det var lättare sagt än gjort. Vid varje värk var jag tvungen att stanna upp med vad jag gjorde, jag varvade med att gripa tag om köksbänken och med att sitta ner och samtidigt köra lite ”profylaxandning”. Men tre mackor lyckades jag trycka i mig. Matlusten var inte så stor men den skulle ju inte bli bättre och man har ju hört att man behöver all energi som går att få.

Nästa projekt var ju att ta en dusch. Det var inte lätt att hoppa i duschen (badkar) med värkar som kom varje minut nu (!) och höll i sig en minut eller lite till. Minns att jag rev ner tandborstglaset som är av glas med duschdrapperiet så att det kommer glasskivor och splitter i duschen som min sambo får plocka upp åt mig. I duschen upptäckte jag att det var jäkligt skönt att rikta en rejält hård stråle med riktigt varmt vatten mot mitt ryggslut så jag dröjer mig kvar trots att min sambo ropar åt mig att klockan nästan är tio!

Så från ett ok att komma till BB på 45 minuter så tog det oss 1 timma och 45 minuter innan vi var framme. Barnmorskorna kommenterade tom på ett förvånande och skämtsamt sätt att vi var sena då dem hade hört på mig att jag verkligen ville komma in fort.

Vid varje värk så var jag ju tvungen att stanna till och det gick ju absolut inte att prata igenom en värk. På direkten (vi hade ju inte ens kommit till rummet) när jag fick en värk så kom en av mina barnmorskor och hjälpte mig med att berätta att jag skall slappna av och andas på och berömmer mig. När vi kommer till rummet så vill dem börja med att koppla upp mig för en CTG registrering för att kolla på kurvan att allt ser bra ut. Dem kollar också hur mycket jag var öppen och konstaterar att jag var öppen 5 cm. Samtidigt tänker jag, när skall jag få något smärtstillande. Jag behöver något nu! Då frågar dem om jag vill ha akupunktur medans jag ligger där. Ja tack, bättre än inget! Jag vet inte direkt om det hjälpte. Det blev väl en liten avledning från smärtan ett litet tag. Då var klockan redan 11.47 när jag får akupunktur. Jag ville även ställa mig upp, jag tyckte att det vär lättare att stå upp genom en värk. Vilket var helt ok när dem har fått en kurva på barnet men i och med att jag ställde mig upp blev det svårare att hålla koll på fostrets hjärta med CTG så efter flera försök att ”hitta” hjärtat så väljer dem att sätta in och göra en CTG  genom fostrets skalp istället. Mina värkar var så pass starka att jag mins att jag frågar min sambo hur i hel#¤%&e kommer jag klara trycka ut en unge om det känns såhär och det var innan mina krystvärkar kom.

12.08 Jag får också en spruta med antibiotika och dem tejpar fast en spruta ifall dem behöver sätta till dropp, eftersom en tidig vattenavgång ökar infektionsrisken.

12.30 Jag står fortfarande upp och mina värkar är rejält kraftiga. Det hjälper knappast att andas, jag blir helt slut och varm. Jag vet inte vart jag skall ta vägen så ont gör det. Min sambo står och pressar  med sina händer nertill på mitt ryggslut/höfter och fläktar mig i ansiktet om vartannat.

12.30 frågar dem om jag vill ha lustgas. Ja tack! trodde aldrig dem skulle fråga och fy vad gött det var när jag fick in snitsen. Det satte också igång mig att rulla på höfterna rejält också, så där stod jag och gungade med höfterna. Jag börjar känna att jag vill göra nummer 2 och frågar om jag kan gå på toa, vilket dem tycket vara en utmärkt idé. När jag då börjar gå så känner jag vid nästa värk som är så kraftig att jag verkligen vill skita, jag känner också som om jag vill krysta vilket jag i efterhand tror att jag gjorde för jag hängde i gåstolen, ställde mig upp på tå av någon anledning och tryckte på!!! Barnmorskorna säger bara till mig – ja det är bra, slappna på där nere,  och det kändes som om ett huvud är bokstavligen påväg ner och jag tar bort lustgasen och skriker till dem- HUVUD!! dem kollar efter men säger att det är ingenting där och jag går vidare. Vid nästa värk har jag nått fram till dörröppningen och denna värk är så kraftig att jag suger i mig lustgas som bara den, jag känner av denna krystvärk igen och intar min fina ”ballerinaposition” upp på tå med böjda ben och trycker på neråt för bövelen. Nu känner jag verkligen att det är ett huvud där, det blev lixom också varmare nere i min #%&, Jag kan inte ta bort lustgasen från munnen så jag pekar som besatt neråt min #%& och skriker huvud genom masken! Det tog ett tag, som om dem inte fattade vad jag menade men en av barnmorskorna kommer och drar ner mina byxor igen och ser vad jag försökt säga ett det är ett huvud där. !  Dem ber mig att flytta mig till sängen och det var ju lättare sagt än gjort. Jag ville inte röra mig alls! Jag vet inte hur men fort gick det och jag låg nere på sängkanten. Tror kanske min sambo hjälpe till så då var det 3 personer som förflyttade mig till sängen. Klockan var 12.46 då huvudet kikade fram ståendes och resten av kroppen föddes ut på sängen. Barnmorskorna var så tagna att ingen av dem hann sätta på sig plasthandskar eller lägga ut plast på sängen. Dem berättade för mig att när sådant händer så måste dem bjuda hela avdelningen på tårta.

12.46, 2 timmar, ganska på pricken tog det och sedan var Julius ute. 3830g och 52cm

Absolut första bilden på Julius <3

Snyggo, not!!

Lyckliga familjen