Dagen jag bloggade senast var i torsdags, då hade jag precis kommit hem från ett besök hos barnmorskan. Där såg ju allt bra ut och vi kunde ju ana att något var på g, men inte mer än så. Det kunde betyda en dag eller en vecka. Jag fick åter igen påminnelsen att datumet som sattes efter ultraljudet var den 11 september men jag har ju gått och sagt 9:e hela tiden. Det är det datumet jag hade på alla mina ”appar” och ”tickers” på min blogg. Jag hade det för jag” visste” ju vilken dag Lil Baby gjordes! Det bara kändes bättre med 9:e än elfte september på ett sätt.

Så jag gick alltså omkring och försökte intala mig själv att efter mina ”tecken” som jag sett och känt av så har vi nog en Lil Baby innan söndag.

Väl hemma så var jag slut efter en jobbig natt och tidigt bm besök så jag var i stort sätt sängliggandes hela tiden. Kunde inte sova så jag hade teven på, wordfeud igång och bok redo. Då får jag ett samtal från någon som står mig mycket nära, vi pratade länge och det var ett väldigt personligt samtal och jag kan säga att jag släppte på alla mina känslor och kunde inte hålla på tårarna utan grät mycket under det fina samtalet, som jag uppskattar jättemycket att vi hade.

När jag väl hade lagt på, tvättat mig så lade jag mig i sängen igen eftersom jag var så trött. Efter att pratat med sambon också så pluggade jag in mina öronproppar och drar täcket över mig och ska lägga mig till rätta då poff bokstavligen sagt låter och känns det och det blir alldeles blött där nere…så snabbt som bara den, man förvånar sig själv vad man kan göra med jättemagen, så hoppar jag upp och springer till toan. Vattnet har gått, och fortsätter att rinna…..så först ringer jag upp min sambo igen:

-Guess what! Vattnet har gått!

Sen ringer jag till Södra BB där vi kommer fram till att avvakta ett par timmar eftersom jag inte har fått några värkar ochjag känner mig ”jättepigg”. Jjag antar att kroppen fylldes av endorfimer. Jag var ju så lycklig att äntligen är det dags, snart har vi Lil Baby här! Detta är ju ett säkert tecken!

Klockan var nu runt halv 5, tur att jag hade nattbindor hemma för det kom vatten hela tiden. Då jag började dona här hemma, gick igenom bb-väskan en sista gång, plocka undan saker och så tänkte jag passa på laga middag så inser jag att jag nog behöver se om affären har sådana ”jätteblöjor” för vuxna typ, eftersom det rinner som bara den och jag byter bindor för jämnan, så jag klär på mig en långkjol med en lång ”kofta” över ifall det skall läcka. Springer till två affärer men ingen har några jätteblöjor och apoteket känns lite för långt hemmifrån så det blir att vandra tillbaka.

Mina absolut sista bilder med Lil Baby i magen,

tog dessa efter att jag kom hem från affären.

När jag kom hem så ringde dem från bb och sade att jag kunde komma in för kontroll. Om värkarna inte satt igång så vill dom kontrollera barnet med CTG registrering.

Jag bestämde mig för att ta bussen dit. Jag mår ju bra och så, har ju bara problemet att det rinner om mig hela tiden. När jag kliver av bussen vid södra station och börjar ta några steg så hade min binda gjort sitt och jag känner att det rinner ner för benet.

Förnedringen känns total, haha! så jäkla pinigt! tur att kjolen är svart men tänk om jag får en blöt fläck i rumpan på koftan som är ljusgrå? Tänk om någon ser?!! Jag försöker mitt bästa att dölja bakdelen med min väska och min mapp där jag har min journal och viktiga papper. Framme på förlossningen på SöS så kopplade dem in CTG och ser och luktar på mitt vatten och efter 20 minuter så fick jag gå hem igen då allt såg bra ut. Med mig fick jag också en tid för igångsättning om värkarna inte satt igång.

När vi gick och lade oss runt 23.00 tiden så kunde jag känna något som molande mensvärk ungefär som kom regelbundet. På CTG på sös kunde dem också se att jag hade värkar men då var det fortfarande inget jag riktigt kände. Klockan 3 på natten började det kännas och komma så ofta att jag började klocka dem. Någon gång mellan 5 och 6 ringer jag in till Södra BB för att ”förbereda dem” på att jag är på G. Vet att på torsdagen så var det ju fullt. Klockan 9 hade jag pinat mig så mycket och värkarna var så outhärdliga att nu ville jag till bb för att kunna få lindra smärtan! Dem säger att det är OK att komma men att jag skulle ge dem 45 minuter då dem skulle skicka iväg en familj och städa rummet först. Under tiden försöker jag klämma i mig frukost och ta en dusch.

9.57 ringer vi taxin och åker till BB.

10.46 blir jag inskriven

12.47 föds min lilla älskling!

Det hela gick så fort vilket vi alla är glada för. Skriver mer om det i ett senare inlägg.

Då har man precis kommit hem från Bm. Allt såg bra och fint ut. Vi kunde båda konstatera att magen hade sjunkit och Lillens huvud var fixerat denna gång.

Lillen var inget fan den här gången när hon var där och skulle lyssna på hjärtat. Slagen låg på 123 först och precis när hon frågade mig när jag sist hade känt lillen så hann jag inte svara föränn: bam bam Lil Baby kickar tillbaka, flera gånger om! :) och visade min bm hur hjärtslagen steg. Så hon var  i alla fall nöjd efter det!

På väg därifrån till bussen så fick jag för första gången så kraftiga sammandragningar att jag nästan tvingades stanna, men jag kämpade på och försökte andas men det gick ju i slow motion och jag måste sett fånig ut där jag gick och försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.

Nu ska jag nog försöka vila lite för jag sov inte så bra igår alls. Efter att legat och pinats av halsbränna så gick jag upp för att ta lite gaviscon. På toa kändes det som jag måste spy och gör det massor och så kraftigt att jag tror jag fick lite sammandragningar och när jag sen var ”klar” och skulle gå på toa så märkte jag att lite av slemproppen släppt, så enligt min bm så verkar det ju vara något på g. Tur är väl det!

Men som alla andra så rekommenderar hon mig att ändå ställa in mig på en vecka till. Jag veeet men det är inte så lätt för man längtar ju så efter lillen! !

Det går upp och ner, upp och ner på sistonde. Mest ner. Just nu är jag trött på det här och vill att något ska sätta igång, HALLÅ???!!

Jag har inte riktigt skrivit på bloggen för jag vill inte ge falska alarm men dem senaste dagarna har jag ändå kännt av något (ja det säger ju mycket) men ändå fått mig att tro att nu, kanske nu är det saker och ting som börjar hända, men så har det gått över nästa dag.

Jag vill känna lite smärta nu, förverkar och sammandragningar skall väl vara livmoderns sätt att träna upp sig, så kom igen då!!

Igår för alla okänsliga så verkade det som ett starkt tecken, men inget har hänt idag så jag vet inte men låt oss så att säga att kroppen förberedde sig på att ”tömma sig”. Ni som är eller har varit gravida och käkar järntabletter vet hur man normalt är men här var det bokstavligen det motsatta och flera gånger om. Plus att lillen var helt vild och tryckte och hade sig och jag mådde jätte illa en stund och det var precis efter att jag vaknat från en powernap. Så jag hade ju inte ätit något eller så.

Så trots allt det där var jag ju på bra humör för jag trodde det kanske var något på g, men nej idag känns allt som ”vanligt.

Nu håller jag på och tvättar och tänkte passa på att springa i trapporna istället för hissen. Kanske inte när jag bär tvätten, men rundorna emellan. Sen tänkte jag dammsuga och moppa golven och om jag har ork över så skulle jag vilja städa och skura rent skåpet under vasken, det är inte mysigast där…

Så nu ska jag ta trapporna ner till tvättstugan!

Jag vet att man inte ska klia, men det kliar så in i helv*%e!!!! På magen, på sidan(lovehandels) där mina vänner stretchmarks vill växa! Jag har krigat länge mot dem, men nu måste jag ge efter för jag dör nog om jag inte får klia! Sen kliar mina lår (inget som syns men gissar på bristningar där med) där har jag kliat som fan. Lär väl ångra mig sen:( och klådan sen förra veckan sitter kvar på armarna. Har fortfarande som om det vore något eksem med småknottror.
Även mina knän får äran att vara med. Kliar som fan på insidan.

Jag smörjer och smörjer men inget hjälper. Ligger här som om jag vore utsatt för värsta tortyren. Snälla gå över!!!

Godnatt på er!

Jag har märkt att allt fler stryker allt. Läste på en blogg om en tjej som strykt kläder, lakan, filtar och ja tom tvättlappar. Tvättlappar! är inte det lite too much? Jag sitter här och har inte strykit ett enda plagg, inte ens dem i BB väskan. Slängde ett öga på dem häromdagen då jag strök tyget som jag håller på och syr med och tänkte, ska jag stryka det jag har i BB väskan? Men jag har inte gjort det, än?…..

Samma sak så vet jag att det finns dem som klipper av alla tvättlappar så att det inte ska finnas något som irriterar bebisen.

Har inte gjort det heller. Är jag en dålig mamma då? Borde jag göra det?

Strök ni allt och kanske klippte av tvättråden m.m?

Filtarna jag har är ju redan mjuka, varför stryka dem?

Tvättlappar- Jag har typ tusen och tycker det känns onödigt. Jag vet att det är för att det ska bli mjukare. Men hur nödvändigt är det enligt er? Att stryka allt?

Men man undrar ju, jag har ju tid på mig men är nyfiken hur ni gjorde?

Tvättlappar, skall man stryka dem?  Detta är bara en bråkdel av alla tvättlappar som vi har.

Jaha, då var det fredag igen! Trots att varje dag som går utan en Lil Baby som vill ut så går veckorna väldigt fort. Så nu är det bara 7 dagar till BF. Nu börjar det bli mer spännande, men när kommer lillen?

Vad tror ni?

Fy vilken natt, igen. Jag har inte sovit en blund på grund av den jäkla halsbrännan inatt. Tre gånger tror jag att jag sprang upp och tog Gaviscon. Det efter att jag legat så länge och pinat mig att jag nästan börja gråta där i sängen.

Jag känner mig ändå piggare än igår så det är jag glad för:)

Jaha, då är det 9 dagar kvar till bf ?! Trodde det var tio dagar idag. Är virrepanna som vanligt då. :)

Jag undrar bara, hur det var för er?

Ni vet ju att jag börjar bli väldigt otålig nu och jag vill känna något, nått litet tecken, för det skall man ju göra, eller?

Jag har inte känt av några förverkar och sammandragningar vet jag ju knappt vad det är för jag märker inte om jag har det isåfall. Jag kanske har det ofta men känner inte av det.

Det där att huvudet borras ner och knivar som sticker till där nere är inget som jag känner av heller.

Kan min Lil Baby bara komma pang på utan att jag haft förverkar och liknande? Jag menar att helt plötsligt så bestämmer lillen att det är dags och jag börjar få mina värkar och det är dags att förbereda sig för en förlossning?

Fy vilken natt alltså? Jag vet inte hur många gånger jag gick upp i natt för att kissa? Det är ju inte heller bara att hoppa upp och springa på toa heller för den delen. Vi har en sovalkov och jag ligger längst in. Sängen är dessutom mycket högre än vanliga sängar då den har förvaringsskåp under sig. Så jag måste helt sömning först försöka kliva över sambon med bauta magen i vägen och sen gäller det att sätta foten rätt på pallen så att jag inte drattar i golvet. Så att springa på toa mitt i natten är inte min favorit. Sen måste jag klättra upp och göra om samma sak när jag skall tillbaka. Jag blir ju helt andfådd av detta projekt.

Sen kom min vän halsbränna och sura uppstötningar tillbaka inatt. Det går inte att sova för att det bränner så i halsen, så efter att försökt somna om så blev jag ju tvungen att gå upp och ta lite Gaviscon. Det funkade faktiskt. Innan har jag knaprat två Novalucol i detta tillfälle men det har inte hjälpt så bra som Gaviscon.

Dagens kulshopping: den här gången en stoor flaska Gaviscon, mandelolja till magen, alvedon (har inte tagit en enda under graviditeten) ifall jag skulle vilja ta någon då förlossningen sätter igång när jag är hemma och öronproppar. Jag har sen flera år tillbaka alltid sovit med öronproppar. Har blivit en sådan vana att jag somnar knappt utan dem. Undra hur jag ska klara mig när Lil Baby kommer??

4 bullar: check!

Mina fötter är riktigt svullna, min karl noterade det redan igår. Jättekul, men jag ska väl vara glad att dem inte varit så hela tiden. Det är som värst när det är såhär varmt ute. Sen har jag dessutom överraskats sen igår av värsta klådan på armarna, massor med röda knottror som kliar in i h*****e.

Jag hoppas att det går över snart, jag ska försöka att inte klia :(