Välkommen hit! Här får ni följa mig och mitt liv som mamma till Lin som föddes december 2010 och Lova som föddes oktober 2012. En mammabloggare med skinn på näsan och en skötväska på armen. Jag bloggar om allt ifrån livet som tvåbarnsmamma, inredning, nyheter, mode och mina tankar och åsikter om det mesta. Vill du sponsra en tävling eller inleda ett samarbete? Maila mig på nanis_@hotmail.se

Add Comment Register
Annons

På önskelistan 

Den här önskar jag mig när jag fyller år! Så himla snygg och den skulle passa perfekt ovanför min gravidmage. 

  

Ponchon kommer från Pernilla Wahlgrens nya kollektion, och jag blev kär direkt i den. Det finns även massor med fina klänningar jag skulle vilja ha, men dom kommer jag nog inte i förrän efter graviditeten. Så dom får jag önska mig i julklapp.

Åh vad jag vill ha den här ponchon!

Annons

Gravidillamående

Jag har mått illa under alla mina graviditeter, men för varje gång har det blivit värre. Med Lin mådde jag illa och kräktes, men illamåendet var inte konstant utan kom och gick under dagen. Det höll på från cirka vecka 7 till vecka 12. Med Lova började illamåendet ungefär samtidigt men höll på någon vecka mer. Jag kräktes även lite mer än med Lin. Den här gången har illamåendet varit hemskt. Det började redan i vecka 5 och började inte släppa förrän runt vecka 14. Från att jag vaknade tills att jag somnade mådde jag illa. Ibland kunde jag inte somna för att jag mådde så illa. Jag har kräkts oavsett tid på dygnet. Hemma, på jobbet, hos familj. Jag har prövat allt som finns för att lindra illamåendet. Vissa saker har hjälpt lite för stunden, men ingenting har kunnat hjälpa helt. Här nedan följer en lista på några av de saker jag har provat, och hur dom fungerade för mig.

Fungerade bäst

Lergigan Comp – Med Lin och Lova behövde jag inte äta någon medicin, men den här gången kände jag att jag inte hade något val. Jag vill helst inte äta mediciner men gjorde allt för att lindra illamåendet och kunna klara av vardagen. Lergigan komp hjälpte lite för stunden, men illamåendet fanns ändå kvar hela tiden. Jag kräktes fortfarande och efter cirka en vecka gav medicinen ingen effekt längre.

Fungerade näst bäst för stunden

Turkisk peppar – Dom hårda godisarna brände nästan sönder min tunga, men dom hjälpte för stunden. Även om det bara varade i några minuter var det skönt att kunna lindra lite, lite.

Riskakor med smak av gräddfil & lök – Jag blev lite beroende av dessa ett tag, tills även dom slutade att hjälpa.

Fungerade lite, lite grann ibland 

Citronvatten

Citron

Te med honung

Smoothie

Blåbärssoppa

Jordgubbsmilkshake

Fungerade inte alls

Skorpor

Sötmandlar

Morötter

Gjorde illamåendet värre

Bubbelvatten

Som slutsats kan jag väl då säga att ingenting hjälpte helt mot illamåendet, även om vissa saker lindrade lite grann för stunden. Tyvärr lindrade ingenting tillräckligt mycket. Illamåendet var där konstant och jag kräktes oavsett vad. Det var som att vara konstant magsjuk i flera veckor.

Den som inte upplevt gravidillamående kan skatta sig lycklig. Det är ingenting man önskar ens sin värsta fiende.

Annons

Äntligen

Senaste månaderna har varit jobbiga. På flera olika sätt. Jag har mått väldigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Det fysiska var största orsaken till att jag även mådde dåligt psykiskt. Ibland har jag känt att jag inte orkar mer, att jag ville ge upp. Kasta in handduken. Jag har mått så dåligt att jag har gråtit av frustation. Jag har mått så dåligt att jag inte ens önskar min värsta fiende att må så dåligt. Jag har mått illa från att jag vaknat tills jag gått och lagt mig. Jag har vaknat på nätterna för att jag mått illa. Jag har kräkts varje dag i veckor.

Nu börjar det sakta bli bättre. Det är inte helt bra, men det är mycket bättre. Jag kan klara av dagarna utan tårar. Utan hopplöshet och uppgivenhet. Jag kräks bara ibland. Illamåendet kommer ibland, men är inte där hela tiden. Jag kan sakta andas ut, lite i taget. Förutom illamåendet har jag flera gånger spenderat tid på sjukhuset av olika anledningar (som jag kommer skriva mer om i senare inlägg). Så senaste tiden har även bestått av en hel del oro och ännu mera tårar.

Trots allt jobbigt så kan jag nu börja njuta av dagarna. Jag kan börja känna mig lycklig och förväntansfull. Sakta börjar oron släppa och glädjen komma fram. Jag kan nu även dela med mig till er läsare om varför jag har mått dåligt. Varför jag har bloggat så lite. Det känns skönt att kunna berätta nu, och få dela med mig mer av hur mina senaste månader har varit. Så nu kommer det komma fler inlägg.

Jag kan äntligen börja ta in att vi kommer få en spännande och rolig höst. 

Även om det kommer bli en tyngre och tyngre sommar för mig. 

 

 

 

Annons

Toalettbesök

När man fått barn är det en sak man lär sig väldigt snabbt. Att alltid låsa toalettdörren. Glömmer man det är det kört, då kan man glömma att få uträtta sina behov ifred. Ibland glömmer jag bort att låsa. Jag ska bara kissa lite snabbt, det borde jag ju hinna.

Knappt hinner jag sätta mig på toalettsitsen innan Lin har kommit in. Hon ställer sig och kramar och pussar på mig, vilket är jättemysigt, men kanske lite mindre mysigt när man sitter med byxorna nere vid fotknölarna. Tre sekunder senare kommer Lova in och börjar snurra runt, rulla på golvet och sen leka med tvålen. För att komma ifrån toaletten relativt snabbt försöker jag ändå utföra mina behov, men tydligen är det inte nog med två barn i badrummet när jag är på toaletten. Då kommer även sambon in och ”ska bara hämta en grej i badrumsskåpet”.

Vad hände? När blev mina toalettbesök något för hela familjen? Jag trodde att toaletten var det enda stället där man faktiskt fick vara ifred. Ett rum där man i lugn och ro kunde slappna av och vara ensam.

Hur kunde jag tro något sådant?

 

Mer inspirerande läsning: