Snö i maj? Hela framsidan av vår trädgård och garageuppfarten är vit. På gatan och hela vägen bort till grannens garageuppfart är det vitt.
Inte kan det väl snöa nu?
Nej då, boven ser ni här:
Vi har inte kommit på vad det är för träd, men vi har kommit på att det ska bort.
När vi var på dop i söndags satt Lova hos sin farmor en stund. Lova tycker om att bita på saker, och bet i farmors finger, varpå hennes farmor säger ”Oj, jag känner att hon har börjat få tänder”. Gissa hur dum jag kände mig som inte hade en aning om det. Kände i hennes mun, och där var två små sylvassa tänder som hade brutit sig igenom. Lin var 10 månader när hon fick sin första tand, så jag har inte tänkt på att se efter om Lova har börjat få tänder, eftersom hon bara är 7 månader. Jag tänkte att hon säkert också kommer få tänder sent. Men så fel jag hade. Nu skämdes jag lite och kände mig som en ouppmärksam mamma som inte hade sett att min dotter börjat få tänder.
Snart kryper hon väl iväg utan att jag märker det…
Efter mitt misslyckade försök igår provade jag idag att göra gino igen. Den här gången gick det mycket bättre! Några minuter i ugnen på 200 grader grill, och efterrätten blev både fin och god. Imorgon kommer jag därför våga mig på att göra gino till efterrätt till våra gäster. Jag använde mig av ICAs vita bakchoklad, och den fungerade perfekt.
Idag blev det en god fika till mig medan barnen sov.
Jag hann sätta mig ner i hela 2 minuter och äta och ta en slurk kaffe innan Lova vaknade….
Jag läste en krönika som handlar om dagens föräldrar. Krönikan är skriven av Calle Paulsson som är en ungdomspolis. Tyvärr måste jag instämma i hans krönika. Bara för några dagar sedan pratade vi om just detta med några vänner som var över på middag, där den ena är polis. Det känns som om många inte har tid med sina barn idag, eller tar sig tid. Unga har inte längre någon respekt för äldre. När jag gick i skolan var det någon enstaka bråkstake som sa emot läraren. Idag känns det som mer regel än undantag att elever säger emot lärare och har noll respekt. När jag gick på mellanstadiet hade vi en bråkig kille i klassen. En. Hans mamma fick sitta med på vissa lektioner för att han skulle sköta sig. Om det hade varit idag hade nog hälften av alla elever i varje klass behövt ha med sig sina föräldrar i klassrummet. Kanske är det vad som behövs. Dagens unga behöver föräldrar som är med, som visar sig, bryr sig, som tar ansvar och sätter gränser. Dagens unga behöver få respekt för vuxna igen, och inse att det är de vuxna som bestämmer. Om en vuxen säger till lyssnar man, man svarar inte med ett ”Fuck You” eller en knytnäve.
Idag är det få som vågar säga till om ett gäng ungdomar skränar, vrålar och bråkar i tunnelbanan. Man låter dom hållas och hoppas på att någon annan ska säga till. Väljer att låtsas som om man inte ser, för vem vill riskera att bli nerslagen för att man öppnar munnen. Det är lätt att skylla på samhället, men det största ansvaret ligger på föräldrarna. Samhället hjälper till att uppfostra barnen, men föräldrarna är dom som måste lägga grunden. Som måste sätta gränserna och ge värderingarna. När jag var liten fick man skäll om man gjorde hyss. En vuxen kunde ta tag i ett barn som hade gjort fel. Idag vågar ingen göra det, för då riskerar man att bli anmäld. Jag anser att det är skillnad på att ta tag i en arm och att slå ett barn. Att ta tag i armen, självklart inte så att det gör ont på barnet, är inte misshandel, men idag klassas det som det. Ingen vågar röra barnen vid tillrättavisning. Få vågar ens säga åt barnen. Något är väldigt fel.
Vart är alla föräldrar? Vad kan vi föräldrar till yngre barn göra för att våra barns generation inte ska gå i samma fotspår som många av dagens ungdomar? Vad behöver vi göra för att vuxna inte ska behöva vara rädda för att säga till om ett barn lägger upp skorna på sätet i bussen? För att vuxna ska våga säga till utan att vara rädda för att få ett knytnävsslag som svar?
Jag tror att föräldrar behöver börja visa sig. Visa att vi finns. Synas och höras. Visa att vi bryr oss. Visa att vi bestämmer.
Krönikan hittar ni här.
Tävlingen avslutas 4:e juni.
Idag gjorde jag gino för första gången. Som tur var bara till mig. På onsdag får vi gäster över på middag, och jag tänkte då bjuda på lite gino som efterrätt. Eftersom jag inte har gjort det förut ville jag testa först, vilket var tur. Den blev inte alls som jag ville. Chokladen fick ju aldrig färg, och frukten blev mer som en kräm. Det blev gott, men väldigt vattnigt och inte så snyggt. När jag googlade runt lite insåg jag varför. I receptet jag läste står det att ugnen ska stå på 200 grader. I alla andra recept jag läste står det att den ska stå på 200 grader GRILL. Inte så konstigt att frukten kokade bort innan chokladen fått färg. Imorgon får jag göra ett nytt test. Blir det inte bra då får jag komma på en ny efterrätt.
Rabarberpaj kanske….
Igår var vi på dop. Tidigare när jag har varit på dop har jag tyckt att det varit svårt att komma på vad jag ska köpa i present. En spargris? En speldosa? Ett halsband? Sen när man väl står där med speldosan inser man att det var fler som köpte en speldosa. För några år sedan var jag på några vänners sons dop. Dom skrev då i inbjudan att dom inte ville ha presenter. Ville man ge något fick man gärna ge en gåva till välgörenhet istället. På dopfikat fick dom öppna kuvert efter kuvert med gåvor som gäster hade gett till välgörenhet. Dom blev så rörda att dom blev tårögda. Efter det dopet ger vi alltid en gåva till välgörenhet istället för att köpa en present. Så igår på dopet gav vi ett kuvert från SOS Barnbyar, som vi har gett en gåva till. Pengarna gick till ett hem för övergivna spädbarn i Kosovo. För mig känns det som en bättre gåva än att ge en speldosa, så jag kommer fortsätta att ge det som doppresent.
Vi har nog rabarber så det räcker hela sommaren. Jag är ingen expert på rabarber, men om jag har förstått det rätt så kommer dom upp flera gånger varje sommar. Om jag plockar nu så bildas det nya som kan plockas snart igen. Jag får nog lära mig att göra mer än bara paj och kräm.
Kanske ska testa att göra lite marmelad eller saft.
Efter att ha bott i lägenhet i hela mitt liv så känns det verkligen lyxigt att kunna gå ut i vår egen trädgård och hämta frukt. Igår gjorde jag min första rabarberpaj med mina alldeles egna rabarber. Idag tänkte jag göra lite rabarberkräm. Jag ser fram emot att göra äppelpaj och att plocka jordgubbar från vårt egna trädgårdsland.
Varför flyttade vi inte till hus tidigare?
