Som gravid drömmer man mycket konstiga drömmar. Oftast kommer man även ihåg dom när man vaknar, för dom känns så verkliga.

När jag väntade Lin drömde jag många drömmar som var väldigt skumma. Jag drömde flera gånger att hon kom ut genom huden på magen. Jag drömde även att hon kom ut med en krans av hår runt huvudet, som var knalloranget, och såg ut som sambons farfar.

Jag är bara i vecka 7 nu, men redan har drömmarna blivit konstiga. Igår drömde jag att jag och sambon skulle åka ut på en romantisk båttur. När vi sitter i båten ringer hans mobil. Det är hans dotter som vill träffa honom. Så vi får avbryta vår dejt och åka till fosterfamiljen där hans andra dotter bodde. Min sambo har inga andra barn, så var en väldigt konstig dröm.
Inatt drömde jag att vår bebis kom i vecka 12, men var lika stor som en normalstor nyfödd. Det var en tjej, och vi bestämde även namn på henne. Vilket namn tänker jag inte avslöja än, då det är ett namn som vi kanske kommer använda om vi får en tjej. Sen ändrades drömmen och jag drömde att jag drömde detta. I drömmen ville jag inte vakna, för jag visste att om jag vaknade skulle bebisen försvinna, eftersom det var en dröm.

Det är konstigt vad lite hormoner kan göra. Undrar vad jag kommer att drömma inatt?

Underbart!

Illamåendet ligger som en svag dimma över mig. Det finns där hela tiden, men det ligger lite i bakgrunden och lurar. Det är som ett molande illamående. Det var nästan när jag väntade Lin. Då mådde jag illa hela tiden, men efter att jag hade kräkts så mådde jag bra ett tag. Nu mår jag lite illa hela tiden. Sambon har köpt hem blodapelsinjuice som jag går och småsmuttar på. Snart kommer jag börja kissa juice känns det som. När jag väntade Lin drack jag flera liter om dagen första veckorna. Det var det enda som hjälpte lite mot illamåendet. Det hjälper för stunden iallafall. Så går åt mycket juice just nu. Kanske ska försöka bli sponsrad av juiceföretaget. Hm….

Resten av symptomen håller sig fortfarande borta. Inte så mycket molvärk, och inga ömma bröst. 3 veckor kvar till vi ska på undersökning. Inga blödningar än så länge, vilket väl ska ses som positivt. Tyvärr vet jag ju att det inte behöver betyda att allt är bra, men hoppet finns ju.

Nu ska jag och Lin göra oss redo för en promenad. Måste komma ut i friska luften lite.

Idag blev det en enkel men god och nyttig middag. Sesampanerade kycklingbitar, ris, riven morot och sötsursås. Jättegott, kan verkligen rekommendera den maträtten. Det var så gott att jag inte hann ta en bild, maten tog slut fort.

Jag har upptäckt att jag är ganska bra på att laga mat trots allt. Imorgon ska jag ge mig på att göra en saltrulle för första gången. Det tar några dagar innan den är klar. Ska bli spännande att se hur den kommer att smaka.

Jag kanske ska söka till Sveriges Mästerkock nästa år. Hm…

Idag tänkte jag dela med mig av något som jag har fått höra, och som är så idiotiskt att jag knappt vet vad jag ska säga. Dessa iakttagelser är inte gjorda av mig personligen, men av folk som står mig nära. Jag tror därför att det dom har sett är sant. I samtliga fall har det varit män som har utfört handlingen, och jag vill påpeka att det här är inget påhopp på män eller pappor. Det finns kanske även kvinnor/mammor som gör detta, men det är enbart män som jag har fått rapporterat setts göra detta.

Vad är det då för hemsk handling dessa män/pappor har gjort? Jo, det ska jag berätta. Vid övergångsställe har man som gående företräde, och bilarna ska stanna. Tyvärr är det inte alla bilar som stannar. Detta löser då dessa män genom att helt enkelt gå rakt ut i gatan och skjuta fram barnvagnen för att stoppa bilarna. Dom anser tydligen att det är en bra metod för att få bilarna att stanna. Hur dum i huvudet får man bli? Återigen vill jag påpeka att jag inte drar alla män över en kam, och är du man och inte gör detta så ta inte åt dig. Till alla er män (och kvinnor) som gör detta, nästa gång ni tycker att det är en bra idé att använda barnvagnen som stoppkloss, hör av er till mig först. Jag skulle gärna vilja höra vad er förklaring är till detta beteende, innan jag ger er en rak höger.

Vissa personer ska helt enkelt inte ha barn!

Just nu är jag lite orolig för missfall. Med Lin kräktes jag flera gånger per dag och brösten var jätteömma. Med missfallen kom symptomen aldrig igång på riktigt, sen i vecka 7-8 fick jag mörka flytningar och fick sedan bekräftat missfall på sjukhuset. I båda fallen hade fostret dött i vecka 5.

Idag går jag in i vecka 7. Symptomen har inte kommit igång. Känner lite smått illamående nån gång ibland, men inte så att jag behöver spy. Har inte så mycket molvärk och brösten är inte ömma för fem öre, dom är precis som vanligt. Varje gång jag går på toaletten är jag orolig. Jag vet att det inte behöver betyda missfall när man inte har symptom, men eftersom jag hade symptom med Lin och inte med missfallen är jag lite orolig. De flesta jag har pratat med har haft mer symptom med andra barnet än med första, inte mindre. Jag vågar inte riktigt glädjas över graviditeten. Jag har nästan ställt in mig lite på att det har gått åt helvete igen, för att inte bli för ledsen om vi får negativt besked.

Jag hoppas att jag har fel. Den 20 mars får vi se om det finns något liv där inne. 20 mars känns evigheter bort just nu…

Lins nya vårskor. Så himla söta. Nu får snön försvinna och solen komma hit med lite värme, så vi kan gå ut på promenad i nya skorna.

Vi har en grymt smart dotter. Hon har tryckt på lite knappar och lyckats byta kanal och sen tryckt på rec. Detta resulterade i att när vi kom hem var det inspelat 7,5 timme Cartoon Network. Hur många 1-åringar klarar av det?

Undrar om Mensa har någon åldersgräns….?

Jag har hittat min vårjacka som jag vill ha. Den här jackan från MQ står överst på min önskelista.

Så snygg! Jag kommer bli hetaste mamman i stan i vår om jag köper den här, men den är inte så billig tyvärr.

Någon som vill sponsra mig?

Det kanske är mina hormoner, men den här artikeln fick mig att gråta. Så lika, men ändå så olika….