Graviditet 3

Add Comment Register
Annons

Besök på förlossningen

Varning till känsliga läsare, äckliga detaljer i inlägget.

Idag blev det en tur till förlossningen. På förmiddagen idag fick jag gröna flytningar (japp gröna, såg ut som mosad avokado). Då det även var lite blod i flytningen ringde jag förlossningen som bad mig komma in för att kolla upp det. Så vi ringde svärmor som fick komma och passa Lin och Lova medan vi åkte in till sjukhuset. Väl framme fick vi ett rum och jag fick ligga med CTG i ungefär en halvtimme. Något som inte var populärt inne i magen då bebisen upprepade gånger sparkade där CTG:n satt och vägrade ligga stilla. Jag fick hålla en hand och hålla i den som registrerar bebisens hjärtljud för att dom skulle kunna mäta hjärtljuden.

 

Innan jag åkte in fick jag tillsägelse att ta på mig en binda, så dom skulle kunna se om det kom flytningar, blod eller fostervatten. När jag var på toaletten såg jag att det var lite, lite rött på bindan. Efter dom tagit bort CTG:n fick vi ligga och vänta på läkaren, som var nere på akuten. Det kändes lite olustigt att det bara fanns en läkare. Vad händer om det kommer in ett akutfall samtidigt som det behövs läkare på förlossningen? Eller om två som föder samtidigt behöver läkare? Borde det inte finnas mer än en läkare som ska täcka upp både på förlossningen och på akuten? Vi blev iallafall liggande och fick snällt vänta. Och vänta. Och vänta….

Till slut kom äntligen läkaren och jag fick göra en gynundersökning. Han konstaterade att det är en svampinfektion och blodet kom från irriterade slemhinnor. Om jag inte har mer besvär än flytningarna gör man ingenting utan väntar bara på att det ska gå över. Får jag klåda eller sveda kan man behandla. Skulle jag få smärtor eller blödning skulle jag komma tillbaka.

Så nu ligger jag hemma i soffan och vilar och ska ha lördagsmys med min familj. Skönt att det inte var något värre. Känns ändå bra att vi kollade upp, så slipper jag gå och oroa mig. 

Annons
Annons

Vecka 24

Idag är det dags att byta vecka igen. Vecka 24 går jag in i nu.

Magen växer och jag växer på både fram, bak och åt sidan. Det känns dock lite som om magen har saktat in lite. Den exploderade ett tag och växte massor, men nu verkar det ha lugnat ner sig lite. Även om jag tycker att den är ganska stor för att vara vecka 24. Börjar även känna mig bred som en ladugårdsdörr. Mina lår har blivit dubbelt så stora känns det som och jag har verkligen vuxit på bredden. Mina höfter har blivit bredare och jag har svårt att få på mig byxorna ibland. Jag provade ett par shorts som jag kunde ha innan graviditeten, jag fick dom till knäna sen tog det stopp. Då insåg jag hur mycket jag har vuxit. Från sidan syns det inte så mycket.

 När jag vänder mig framåt däremot ser man det. Jag ser det iallafall, för jag vet ju hur jag såg ut innan. Bakifrån ser jag ännu bredare ut, min rumpa är snart i klass med Beyonces. Den har nog vuxit tio gånger sin storlek sedan jag blev gravid. Vem behöver göra squats, är bara bli gravid om man vill ha större rumpa!

Vecka 24 alltså. 16 veckor kvar. Mindre än halva tiden. 

(Jag insåg när jag gjort inlägget att jag glömt att torka spegeln innan jag tog kort, men men, jag skyller på att jag är gravid 2-barnsmamma)

Annons

Pojknamn

Vi har inte tagit reda på könet på bebisen, vilket betyder att vi behöver hitta både ett flick- och ett pojknamn. Flicknamnet har vi redan färdigt. Namnet kändes rätt för oss båda på en gång, och vi har även pratat om namnet innan jag blev gravid. Vi har även andranamnet klart om det blir en flicka.

Det största problemet är om det blir en pojke, för då har vi inte något namn. Listan på pojknamn är helt blank. Nada. Inte ett namn harvi hittat och enats om. Jag tycker det är svårt att hitta ett namn som jag gillar, och som känns rätt. De få jag har hittat har sambon ratat. Samma sak med namnen sambon har gett som förslag, jag har ratat alla för ingen har känts rätt för mig. Vissa namn jag gillar har vi vänner, deras barn eller släkt som heter, därför går även dom namnen bort. Vi hade samma problem både när vi väntade Lin och när vi väntade Lova. Tjejnamn hade vi klart, men killnamn hade vi ingen aning. Är tur vi fick två flickor. Vad gör vi om det blir en pojke nu? Jag älskar flicknamnet, och hoppas på att det är en liten tjej i magen. Det är ju dock 50/50, så det kan vara en liten kille som tittar ut i september. Då har vi ett problem. Han kan ju inte gå namnlös, och tjejnamnet passar inte på en kille.

Varför ska det vara så svårt med killnamn? Jag har läst varenda namnsida snart tror jag, men ändå inte hittat något. Jag vill ha ett ganska kort namn, eftersom både Lin och Lova är korta. Det ska passa med Lin och Lova, och även passa med efternamnet. plötsligt känns fyra månader som en kort tid.

Tänk om vi inte hittar något namn vi båda gillar innan september….

Annons

Gravid, tankar och ångest

Jag tvekade innan jag skrev detta inlägg, men känner att jag behöver skriva av mig. Vissa kanske blir upprörda, då jag borde vara glad över att vara gravid och att det finns dom som inte kan bli gravida, men just nu är det så här jag känner. 

Jag har skrivit tidigare att jag ska försöka njuta av graviditeten, då det är sista gången jag kommer vara gravid. Efter den här blir det inga fler barn. Jag försöker verkligen njuta, men det är väldigt svårt ibland. Även om jag mår bra fysiskt nu när illamåendet är borta mår jag inte alltid bra psykiskt. Jag har nog inte haft så mycket oro, ängslan, tankar och funderingar som den här graviditeten. Första graviditeten hade jag lite förlossningsrädsla, för då visste jag ju inte vad som väntade. Andra graviditeten såg jag endast fram emot förlossningen, eftersom första gången gick så himla bra. Även andra förlossningen gick bra, och snabbt. Därför borde jag ju inte ha någon oro den här gången kan man tycka, men jag har fått enorm ångest inför förlossningen. Det jag främst oroar mig för är att det ska gå för fort. Första förlossningen gick ganska fort. Andra gick ännu fortare. Enda anledningen att vi åkte in var att jag fick sammandragningar som jag tyckte kom väldigt tätt. Vi var på väg att vända när vi var på väg in för att sammandragningarna avtog. Väl inne såg dom att jag redan var öppen 4 cm så dom behöll mig, och tre timmar senare var Lova född. Från att krystvärkarna började tog det bara 5 minuter sen var Lova ute. Och innan krystvärkarna kom hade jag inte ens regelbundna värkar.  Den här gången är jag orolig att det ska gå för fort, och att jag inte kommer hinna in. Jag vill inte föda hemma eller i bilen. Jag kommer åka in till sjukhuset för minsta lilla i slutet känns det som. Jag är även orolig för själva förlossningen. Med både Lin och Lova har jag blivit klippt, då jag tydligen har för kort mellangård. Risken att jag även denna gången blir klippt är därför stor. Samtidigt vill jag hellre bli klippt än att spricka okontrollerat. Jag vill inte riskera att spricka hela vägen ner. Även det är något jag oroar mig för. Bara för att första två gångerna gick bra lär det säkert gå åt helvete den här sista gången.

Jag har även börjat fundera på vad jag har gett mig in på. Tankarna och känslorna går upp och ner. Det är som en bergochdalbana. Ena stunden kan jag inte vänta tills bebisen kommer, nästa sekund får jag nästan ångest och undrar om det här var en så bra idé. Hur ska jag hinna med tre barn? Jag hinner knappt med två barn idag känns det som. Lin och Lova kommer bara få gå 15 timmar i veckan på dagis, resten av tiden är jag själv med dom och bebisen. Hur ska jag klara det? Hur ska jag kunna åka iväg och handla med tre barn? Vill jag ha tre barn? Gravidhormonerna kör verkligen rally inne i mig, och gör mig sömnlös vissa nätter. Jag funderar på om jag är ensam om att tänka så här, eller om det är fler som känt så under graviditeten. 

Jag känner mig dessutom redan trött på att vara gravid. Jag kan inte sova på nätterna, jag känner mig otymplig, jag känner mig obekväm i min kropp. Listan kan göras lång. Det är nästan hälften av tiden kvar, och jag kommer bara bli större, bli mer otymplig och sova sämre. Jag känner mig just nu bred som en ladugårdsdörr. Mina lår har blivit dubbelt så stora känns det som. Inga kläder passar och jag har lust att låsa in mig till september och slippa träffa folk. Att få på sig ett par skor som behöver knytas är redan nu besvärligt och jag får nästan vända ut och in på mig själv för att kunna knyta skorna. Jag försöker hålla igång och träna men känner hur det blir jobbigare och jobbigare, och att magen blir mer och mer i vägen.  Nätterna består av ett evigt vridande och vändande för att hitta en skön sovställning, vilket resulterar i minimalt med sömn och enorm trötthet varje dag. Vetskapen om att jag har fyra månader av dessa nätter framför mig är inte så uppmuntrande. Tröttheten gör även att mitt tålamod inte är det bästa. Jag känner mig ofta trött och irriterad, vilket gör att jag får dåligt samvete mot Lin och Lova (och även sambon). Jag har läst om förlossningsdepression, men ibland känns det som om jag har en graviditetsdepression. 

Det enda som är mysigt just nu är när jag känner bebisens små sparkar där inne. Det är nog det enda jag kommer sakna efter graviditeten. 

images

Annons

Önskelista tills bebisen kommer

Jag håller på och ser över om det är något vi kommer behöva, eller vill ha innan bebisen kommer i höst. Jag har börjat med en liten önskelista. Vi har som sagt det mesta, och kan få en del från mina systrar, men några saker har jag ändå kommit på.

Medela Swing bröstpump 

Jag har haft problem med amningen både med Lin och Lova, och det skulle kännas lite bättre om jag har en bra pump hemma den här gången. Jag har läst en del om Medelas pump, och den verkar vara väldigt bra. Så en sådan önskar jag mig. Tyvärr är den ganska dyr, runt 1695 kronor. Men jag får väl kanske unna mig en iallafall i höst.

41AtIcaFrDL._SY300_

Amningssjal

Tidigare har jag använt en filt, men ofta ramlar filten ner och det blir bökigt och jobbigt. Med en amningssjal slipper jag oroa mig och kan amma i lugn och ro vart jag än är. Jag önskar att jag hade haft en sådan med Lin och Lova, för dom verkar väldigt smidiga.

15017353-origpic-0a2b25

Babynest

Jag tycker att babynest ser så mysiga ut, och det är smidigt att kunna lägga bebisen i soffan eller på sängen, och slippa oroa sig för att dom ska ramla ner.

babynest-sweden

Babyvakt

Det känns som om en babyvakt är nödvändig när bebisen kommer. Lin och Lova kommer bara vara på dagis 15 timmar i veckan, så jag kommer vilja lägga bebisen i vårt sovrum och stänga dörren ibland. Då behövs en babyvakt. Högst upp på önskelistan står Topcom Babyviewer. Med den kan man både se och höra sin bebis utan att vara i samma rum och den har tvåvägs-kommunikationsmöjligheten vilket gör att man kan tala till och lugna bebisen på avstånd. Den har även fjärrstyrd nattbelysning, fem olika vaggvisor och temperaturmätning som visas på föräldraenheten.

63108

Skötväska Zebra Sunshine

Vi har en skötväska, men den här väskan har jag älskat sedan jag såg den. Den är så snygg, och skulle verkligen vilja ha den som skötväska. Den får därför också vara med på önskelistan.

1406797763-2

Bärsjal

Vi har haft en Baby Björn bärsele med Lin och Lova, men jag skulle vilja prova en bärsjal också den här gången. Jag har inte vågat prova det innan då det ser krångligt ut, och jag varit rädd att knyta fel så bebisen ramlar ut. Jag har även varit rädd att den inte ger stöd för ryggen. Nu har jag hört massa bra om bärsjalar så nu vill jag gärna prova en. Speciellt när bebisen är liten. Jag har dålig koll på just bärsjalar, så tipsa gärna om en bra om ni vet någon.

202475

 

Hm, det blev en ganska lång lista ändå. Är nog dags att börja spara. Får se hur många jag lyckas bocka av på listan tills bebisen kommer. 

Annons
Annons

Magen, tiden och bebisen

Nu går jag in i vecka 22. Tiden bara springer iväg. Över halva tiden har redan gått, det känns som bara häromdagen som jag satt med ett positivt gravidtest i handen. Första veckorna sniglade sig fram, vilket till stor del förmodligen hade att göra med illamåendet som fick varje dag att kännas som en pina. När illamåendet försvann så bara rusade tiden iväg. Det gick från vecka 15 till vecka 22 på bara några dagar känns det som. Den här graviditeten har gått väldigt fort om jag jämför med dom tidigare. Första graviditeten kändes väldigt lång, andra gick lite fortare och nu tredje gången går det jättefort. Jag hann knappt bli gravid innan halva tiden hade gått känns det som.

Magen har exploderat senaste tiden. Från att ha haft en liten putmage som jag kunde dölja till att plötsligt knappt kunna få på mig skorna. Jag har knappt tagit några bilder pp magen, har varit väldigt dålig på det. Tiden som sagt bara flyger iväg, så jag får lite dåligt samvete. Med Lin tog jag massor med bilder på magen, med Lova tog jag ändå en del, nu har jag tagit en bild innan idag. Det är därför svårt att se hur fort magen har vuxit. Jag känner mig redan enorm, och det blir inte bättre när man får frågan om det är dax snart. ”Nej det är inte dags snart, jag har 4 månader kvar” vill jag skrika och sedan börja gråta. Jag tycker magen känns större än den ser ut, och är lite orolig för att det ändå är ett tag kvar och jag kommer bara bli större och större. Jag har redan svårt att sova på nätterna, det är jobbigt att ta på mig skor som måste knytas, jag går in i saker stup i ett med magen, det är jobbigt att sitta länge, det är svårt att hitta en skön sittställning eller liggställning i soffan. Jag börjar känna av magen mer när jag tränar också. Jag vill fortsätta träna så länge som möjligt, men är orolig för att det kommer bli jobbigt med magen till slut.

Bebisen har börjat röra sig för fullt inne i magen. Flera gånger om dagen känner jag sparkar, både innanför och utanför magen. Än så länge har Lin inte lyckats känna någon spark när hon lagt handen på min mage, men jag hoppas hon får göra det snart. Det är en vild liten krabat i magen, så fortsätter den med sina gymnastikövningar där inne är det nog bara en tidsfråga innan hon känner en spark. Jag ser fram emot det, tror hon kommer tycka det är roligt och spännande.

Jaha, 4 månader kvar. Tiden rinner iväg, magen växer så det knakar (alldeles för fort med andra ord) och bebisen lever rövare i magen.

Vecka 22, here we go.

 

  

Magen ser olika stor ut beroende på i vilken vinkel man tar kortet. Den känns dock dubbelt så stor som den ser ut. 

Annons

Besök hos barnmorskan

Idag var vi hos barnmorskan. Hon tog blodprov, lyssnade på hjärtljuden och jag fick väga mig. 5 kilo har jag gått upp hittills och är i vecka 21 nu. Det känns ändå helt okej. Jag gick upp 15 kilo med både Lin och Lova, och hoppas på att hamna på max det även denna gång. Jag försöker ju träna några gånger i veckan, förhoppningsvis hjälper det till att hålla viktnedgången nere lite.

Vi har ju fått två olika datum för bf. På nupp och kub fick vi den 16 september, på rutinultraljudet fick vi den 20 september. Jag har alltid trott att det är rul man ska gå efter men enligt barnmorskan är datumet från nupp mer säkert. Så hon tyckte vi skulle gå efter det, då är vi alltså beräknade den 16:e och det är datumet som står i min journal sa hon. Så jag får väl lita på henne.

Barnmorskan gissade på att det är en liten tjej om hon ska gå efter hjärtljuden, idag låg dom på 146 per minut. På ultraljudet sa även den barnmorskan att statistiken säger att det blir en tjej till om man har två tjejer sedan innan. Vi får väl se i september om dom har rätt. Jag fick en fråga av Hannah om vad jag tror att det är för kön och jag vågar nog inte gissa. Vi vill ju gärna ha en tjej till, men jag har faktiskt ingen känsla för vad det kan vara för kön på bebisen. Jag tycker det är jättesvårt att försöka gissa.

Jag hoppas ju på en liten tjej, men vi får väl se vad det blir.

Annons

Små, små sparkar

Nu har jag äntligen börjat känna små sparkar i magen. Det kommer som små, små sparkar, och jag känner även hur den far runt där inne. Några gånger har jag även känt små sparkar när jag lagt handen mot magen. Så nu känns det även utanpå magen. Det är så mysigt att känna hur den rör sig där inne. Är verkligen en cool upplevelse som är svår att beskriva. Jag ser fram emot när man kan känna sparkarna mera på utsidan, så Lin och Lova kanske kan få känna hur bebisen rör sig. Dom är jätteglada båda två och pratar med bebisen i magen och pussar och kramar magen hela tiden. Dom vet att när sommaren är slut kommer bebisen (även om dom inte har förstått hur långt det faktiskt är kvar).

Jag har fortfarande svårt att ta in ibland att jag är gravid. Ibland glömmer jag nästan bort det, men blir påmind när magen är i vägen när jag ska göra något eller när jag känner en liten spark. På jobbet är det fullt upp just nu, och när jag är hemma tar  Lin och Lova upp all min tid, så jag har knappt tid att tänka på graviditeten. Magen växer så det knakar så snart är det svårt att glömma bort att jag är gravid. Den är mycket större nu än vad den var i samma vecka med Lin och Lova. Ibland undrar jag hur stor jag kommer att bli egentligen.

Tur att det är sommar snart, då kan jag bara ta på mig en klänning för jag lär ju växa ur alla kläder känns det som just nu. Även mammakläderna….