Välkommen hit! Här får ni följa mig och mitt liv som mamma till Lin som föddes 2010, Lova 2012 och Saga 2015. Jag heter Tatyana, är 37 år och bloggar om allt ifrån livet som trebarnsmamma, inredning, nyheter, mode och mina tankar och åsikter om det mesta. Jag är bloggambassadör för Lundmyr of Sweden, Bambo Nature, Rabble och Hoppekids. Vill du sponsra en tävling eller inleda ett samarbete? Maila mig på nanis_@hotmail.se

Annons
Add Comment Register

Dagar av ångest

Den här veckan har varit en av de jobbigaste i mitt liv. Det har varit dagar av ångest och tårar, och än är det tyvärr inte slut. I måndags fick Lova feber och ont i benet. Hon började även att halta lite. På kvällen var hon jätteledsen och var väldigt varm. Som många andra föräldrar googlade jag för att se vad det kan vara förutom växtvärk, för man brukar inte få feber och halta vid växtvärk. Det första jag fick upp var skelettinfektion. En bakterie sätter sig i skelettet, och ofta orskas det av stafylokocker. Veckan innan hade Saga haft utslag med blåsor i ansiktet, på armarna och i underlivet. På vårdcentralen togs prover som visade att det var stafylokocker så tanken och oron fanns därför att det kunde vara det. När man läser om skelettinfektion står det att man ska åka till sjukhus och få antibiotika direkt i blodet. Vi ringde sjukvårdsupplysningen för att få råd och se vad vi skulle göra. Jag förklarade hennes symptom och att vi var oroliga att det var skelettinfektion. Kvinnan jag pratade med sa att det nog bara är växtvärk, och det var väldigt långsökt att det skulle vara skelettinfektion. Vi skulle ge henne en alvedon så skulle det nog vara bättre på tisdagen. Vi lugnade ner oss lite och gick och la oss, hon sa ju att det var långsökt att det skulle vara något annat än växtvärk.

På tisdagen mådde Lova lite bättre på morgonen. Hon haltade fortfarande men sa att det inte gjorde ont. Efter någon timme kom dock smärtan igen och jag ringde till vårdcentralen, för nu ville jag kolla upp det. Det här var inte växtvärk. Vi fick en tid en halvtimme senare och begav oss ner. Läkaren såg att Lova hade ont och haltade och tog prover. Proverna visade en hög sänka och högt värde av vita blodkroppar så hon sa till oss att åka in till sjukhuset. Jag ringde Nicklas som åkte från jobbet och mötte oss på sjukhuset. Väl inne togs det mer prover. Värdena var höga och hon hade feber, så läkaren bestämde att vi skulle skrivas in. På kvällen kom en sjuksköterska in och sa att Lova skulle få antibiotika intravenöst då dom hade hittat att hon har bakterier i blodet. Då kom oron på allvar. Dagarna som följde togs det prover och gjordes undersökningar. Vi var på ultraljud och flera röntgenundersökningar. Var åttonde timme fick Lova antibiotika intravenöst, var sjätte timme alvedon och var åttonde timme ipren. Vår lilla tjej fick knappt någon vila mellan all medicin och alla undersökningar. Att se vår tuffa, starka tjej vara alldeles blek och trött var en plåga. Jag ville ta bort allt det onda i hennes kropp. På ultraljudet hittades det vätska i hennes vänstra höft. Höftsnuva trodde läkarna först, men hennes infektionsvärde var för högt för att det skulle vara det. Så fler prover och undersökningar planerades in. Ovissheten var hemsk. Att inte veta vad det var. Läkarna visste inte heller vad det var. Någonstans i hennes kropp fanns en infektion, men vart? Och var det en sekundär infektion som kom från något annat från början? Hela tiden gnagde en tanke i huvudet. Tänk om det är cancer. På torsdagen var Lova lite piggare och vi gick ner till lekterapin där det finns ett lekrum med leksaker, spel, pyssel och massa annat roligt. Vi lekte doktor och Lova fick ge mig sprutor och ta prover.


Läkarna sa att hon kanske kommer behöva bearbeta tiden på sjukhus när vi kommer hem, då hon reagerat starkt vid provtagningar och medicinering. Hon har varit ledsen och flera gånger helt panikslagen. Det märks att det har påverkat henne för varje gång dörren öppnades ryckte hon till och blev stel. Så fort hon hörde ordet medicin blev hon ledsen.

På fredagen var det dags för röntgen av benet för att se om det fanns infektion i skelettet, då läkarna nu misstänkte skelettinfektion. Undersökningen skulle ta 15 minuter. När första bilderna var tagna sa läkaren att det var något i skelettet, men dom visste inte vad så dom ville ta fler bilder. Dom ville även ta bilder på resten av kroppen för att se så dom inte missade något. Det var som att få ett slag i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Återigen kom tankarna om cancer. Det fanns något i hennes ben. I 45 minuter satt jag därinne medan hela Lovas kropp scannades. Som tur var somnade hon och sov hela undersökningen, vilket kändes skönt. När det var klart fick vi gå tillbaka till rummet och vänta på svaret. I fyra timmar fick vi sitta på rummet och vänta på provsvaren. Tiden gick så långsamt och ångesten i kroppen växte för varje minut. Äntligen kom läkaren med provsvar. Lova har en infektion i skelettet i vänster ben. Hon har fått in bakterier som har fastnat i skelettet. Hon ska fortsätta få antibiotika intravenöst några dagar och även få i flytande form. Nu skulle hon bara få antibiotika en gång om dagen och hon var så pigg nu att läkaren tyckte vi kunde få åka hem på permission. I fredags fick vi komma hem. Det var så underbart att packa ihop sakerna och sätta sig i bilen. Lova började gråta när hon fick veta att vi skulle åka hem. Igår åkte vi in och fick en dos antibiotika intravenöst. Idag är det dags igen och imorgon ska vi dit en tredje, och förhoppningsvis sista gång. Imorgon ska vi till specialistläkare och nya prover ska tas för att se så värdena går ner. Vi hoppas att hon sedan bara behöver ta den flytande medicinen. Den ska hon ta i fyra veckor. Vi fick en medicin först som luktade som en blandning av toalettrengöring och kloakvatten. Jag fick kväljningar bara av att lukta på den, och Lova fick kväljningar när hon fick den. Vi fick tvångshålla Lova och ge henne den, och insåg att det inte skulle fungera med den medicinen. Vi kan inte tvångshålla henne tre gånger om dagen i fyra veckor och tvinga i henne en medicin som hon nästan kräks av. Vi fick en ny medicin igår som luktar väldigt sött. Den är kanske inte god men den är bättre. Tyvärr så är Lova väldigt skeptisk till allt som är medicin just nu, så det tar tid och tårar att få i henne en dos. Hon tar medicinen själv iallafall, små klunkar i taget. Jag hoppas att det blir bättre om några dagar när hon inser att hon måste ta den, men att det går fort och sedan är det över.


Att se sitt barn vara sjuk är det värsta som finns. Att dessutom inte veta vad det är gör det ännu värre. Veckan har tagit även på mig, både psykiskt och fysiskt. Jag har inte kunnat sova och tankarna och oron har varit ständiga följeslagare. Jag är ändå glad att jag lyssnade på min magkänsla och inte på sjukvårdsupplysningen. Ibland är det bra att vara lite hypokondrisk och orolig som förälder. Bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite. Nu hoppas jag att diagnosen är rätt så vi kan andas ut.

En reaktion på ”Dagar av ångest

  1. Usch, vad ont i hjärtat jag fick av att läsa. Stackars lilla tjej – men så duktig hon har varit och fortfarande är. Hoppas medicinen hjälper och att hon snart mår mycket bättre igen. Helt rätt att lyssna på sin egna magkänsla och inte bara lita blint på sjukvårdsupplysningen.

    Vill skicka massor med krya-kramar <3




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sju − = 3