Taggarkiv: nattskräck

Add Comment Register

Nattskräck

Fan vad jag hatar det, det är verkligen hemskt. Vissa gånger är värre än andra. Lin fick nattskräck första gången när hon var 1,5 år. Nu är hon 4,5 och får det fortfarande. Jag hade hoppats på att det skulle växa bort. Att se sitt barn titta på en helt skräckslagen som om man är ett monster, skrika och ropa på mamma är väldigt jobbigt. Det gör ont i hela mig och det skär i hjärtat. Jag vill bara krama om henne men det går inte. Bara jag rör henne skriker hon ännu mer och slår och sparkar. Det verkar gå i perioder. Ibland kan hon få det några gånger i veckan, ibland kan det gå någon månad mellan. Lova har fått nattskräck en natt. Jag hoppas verkligen att hon inte får det fler gånger. Det är jobbigt nog med ett barn som har nattskräck.

Igår somnade Lin på soffan. Plötsligt vaknade hon och började skrika. Jag såg direkt att det var nattskräck. Hon stirrade rakt ut i luften. När hon tittade på mig var hon inte där med blicken. Det var som om hennes ögon var tomma. Det var som ett helt annat barn. Hon var vaken men ändå inte. Hon stirrade på mig som i exorcisten och bara skrek. Hon såg verkligen rädd ut, som om jag var ett monster hon stirrade på. Då och då ropade hon skräckslaget efter mig. Jag försökte säga att jag var där, försökte lugna henne även fast jag vet att det inte finns någonting att göra. Hon hör mig inte. Hon är inte vaken. Allt jag kan göra är att vänta på att det ska gå över, men för mig känns det bättre när jag pratar med henne. Så jag satt bredvid henne med tårar i ögonen och pratade med henne medan hon skrek och stirrade på mig. Jag tycker det är så jobbigt. Det är jobbigt att se henne så, även fast jag vet att hon säkert inte tar någon skada av det. Det är jobbigt att inte kunna trösta henne, krama henne och lugna ner henne. Dagen efter minns hon ingenting, men för mig är det jobbigt och ibland kommer tårarna. Efter en kvart, som kändes som en evighet lugnade hon ner sig och kröp in i min famn. Jag bar in henne till sängen, höll om henne och njöt av att kunna få trösta henne igen. Nattskräcken var över, för den här gången.

Man känner sig verkligen maktlös när ens barn får nattskräck. När man bara kan sitta och se på och inte kan göra någonting.

Jag hoppas det snart växer bort så vi slipper fler såna nätter.

 

Nattskräck

Lin får nattskräck ibland. Ikväll var en sådan dag. Jag hatar verkligen när hon får det, jag känner mig så maktlös. Jag vill hålla om henne, krama och trösta henne men det går inte. Det enda jag kan göra är att ligga bredvid henne tills det går över, medan hon skriker, slår och sparkar omkring sig. Jag är glad att vi bor i hus nu iallafall, för ibland låter det nästan som om vi gör illa henne. Idag låg hon och skrek ”Nej mamma” och var helt hysterisk. Jag låg bredvid henne och grät nästan själv för att det är så jobbigt. När anfallet gick över ville hon istället ligga nära mig och hålla i mig. Det var så mysigt och jag höll i henne och kramade om henne tills hon somnade in ordentligt. Nu sover hon bredvid mig med handen på min arm. Det är inte ofta hon får nattskräck men när det väl händer är det verkligen jobbigt.

Jag hoppas att det växer bort snart.

Nattskräck

Inatt fick Lin vad vi tror var nattskräck. Hon vaknade och började skrika. Sen skrek hon och var hysterisk och otröstlig i nästan en halvtimme. Det gick inte att trösta henne, så fort man tog i henne skrek hon mer och slog med armarna. Det är hemskt att se sitt barn så, och inte kunna göra något. Vi försökte allt, vi försökte krama henne, vi gick ut på altanen så hon skulle få sval och frisk luft, vi försökte prata lugnande med henne. Ingenting hjälpte. Till slut gick vi och in till sängen igen, la Lin mellan oss och lät henne skrika. Efter att ha skrikit en stund tog hon äntligen nappen, gosade in sig i sin filt och somnade. Det var två trötta föräldrar som sedan somnade tätt bredvid henne. Imorse vaknade hon pigg och glad som vanligt. Det är inte första gången hon har fått dessa skrikanfall, och det är lika jobbigt vajre gång det händer.

Någon mer som har barn som har haft nattskräck?

20120629-080532.jpg

Nattskräck?

Kan en 10-månaders ha nattskräck? Inatt vaknade Lin (som vanligt) och fick en nappflaska mer ersättning. Sen lade vi ner henne i sin säng och hon somnade om. Efter en stund ryckte hon till och började gallskrika. Sen skrek hon. Och skrek. Och skrek.

Vi försökte allt, men det var som att det inte gick att få kontakt med henne. Det var som att hon inte hörde oss. Hon skrek, sparkade med benen, vred sig, kastade sig bakåt och slog med armarna. Vad vi än gjorde fortsatte hon skrika. Hon reagerade inte på om vi pratade, sjöng eller smekte henne på huvudet. Ibland lugnade hon ner sig och höll på att somna in, men precis innan hon somnade in började hon skrika igen. Sen började det om.

Det höll på i ungefär 40 minuter, sen somnade hon äntligen om. Hon kan inte ha varit hungrig, för hon hade precis fått en flaska mat. När jag läser om nattskräck så låter det som om det skulle kunna vara det. Det står bla:

Barnet som drabbas kan gny, snyfta, skrika, vara skräckslaget och kasta eller slå omkring sig. Barnet verkar ofta förvirrat och det är vanligt att barnet ser vaket ut men ändå inte är nåbart.

Är det någon annan som har haft barn som haft nattskräck? Vad gjorde ni? Hur länge pågick det? Om det inte är nattskräck, vad kan det då ha berott på?  Vill försöka undvika fler såna här nätter om det är möjligt.