Gravidkilon och bröstoperationer… Det är så jäkla mycket tjaffs kring mammor och våra kroppar. Att bloggerskan Engla skrivit i sin blogg att hon vill operera brösten har upprört många. Jag kan själv säga att jag förstår henne, varför ska man inte få känna sig vacker och nöjd med sig själv?
Jag kan ju bara använda mig själv som exempel på hur mammor bemöts av andra mammor/kvinnor.
Jag födde inte min dotter vaginalt. Det var ett planerat snitt pga förlossningsrädsla. Redan här möttes jag av kommentarer och blickar. Hur kunde jag ”välja” ett kejsarsnitt?! Vilken vidrig morsa jag är!
Jag ammar inte min dotter. Hon fick inte i sig tillräcklig med bröstmjölk. Detta fick mig att må jätte dåligt. Hennes blodsocker blev så lågt att hon låg och skrek och skakade. Där sa jag stopp. Hon ska inte lida så. Hon började få ersättning och mådde toppen! De på BB var inte snälla kan jag säga. Hur kunde jag vara en så egoistisk mamma?!
Jag är inte nöjd med min vikt. Jag går inte ner som man ska, tvärtom, jag går upp i vikt! Trots träning och hälsosam mat. De tog lite tester på mvc. De kom inte fram till någonting så jag fick nöja mig med att de försökt lite. Det tar otroligt mycket på en både fysiskt och psykiskt att må så dåligt över sin kropp och inte kunna göra något åt det. Men usch vilken dålig mamma jag är som vill må bra och vara nöjd med min kropp?!
Mina bröst. De är efter en graviditet varken lika stora eller fasta som de var innan. Jag älskade mina bröst förut och jag älskade att vara kvinnlig och glad över hur mina bröst såg ut. Jag känner mig osäker och oattraktiv! Det spelar ingen roll hur många gånger min man ger min komplimanger för JAG är inte nöjd med mig själv. Jag vill operera mina bröst och det är för min skull ingen annans. Men vilken hemsk mamma och kvinna jag är som inte vill leva med mina naturliga urblåsta bröst?! Varför ska jag få känna mig vacker?!
Tack.