Vid 02.30 kände jag första värken, om man nu kan kalla det värk. Kände igen känslan, en mensvärk som blev starkare och starkare och sen försvann. Eftersom jag gått så långt över tiden så tänkte jag att det är lika bra att börja klocka dem direkt. Efter några stycken mensliknande värkar gick jag in i tv rummet för att väcka min svägerska.
Hon sov över hos oss eftersom jag fått hinnsvepning och vi var väl ganska säkra på att bebis skulle komma ut den veckan så Ludvig skulle vara med dem när vi behövde åka in.
Jag satt där i soffan och hon låg på en luftmadrass på golvet med sin son på snart 7 år. Värkarna var det fortfarande 2-5 minuter mellan och det var de från att det började tills att vi (läs Filip och Jenny) bestämde att det var dag att åka in.
Värkarna blev däremot kraftigare och jag bestämde mig för att försöka få tag på en värmekudde. Tillslut fick jag tag på min bonus syster som hade en. ❤️
Filip ringde förlossningen men de tyckte vi skulle vänta tills värkarn blev regelbundna. De sa att jag skulle äta frukost och ta en dusch. Sagt och gjort.
Slutade klocka värkarna när jag gick in i duschen och då hade jag haft 82 värkar. (Denna information har jag kollat upp senare, inget jag räknade då)
Nu gjorde värkarna så ont och kom med tre minuters mellanrum att jag började gråta. Tog en evighet att klä på sig och jag orkade inte stå upp.
Filip ringde förlossningen igen och sa att vi skulle åka in. De sa att vi var välkomna men att vi fick vara beredda på att kanske åka hem.
Efter många om och men och värkar fick Filip och hans syster ut mig i bilen. Vi var inne på förlossningen klockan 09.10.
Väl uppe på förlossningen ska de koppla upp mig för en ctg kurva, måste kasta mig direkt i sängen för där är en värk påväg, när den är slut ska jag vända mig för att hon ska koppla på ctg men det kommer en värk till. Jag får den älskade lustgasen och jag säger till barnmorskan att jag inte kommer klara detta utan eda.
Efter ca 20 min ctg ska de göra en undersökning och då är jag öppen 8-9 cm!! Jag blev chockad, tittade på Filip! Förstod ju nu att det inte är långt kvar och jag kommer inte bli hemskickad! Vilken lättnad!
Jag är helt slut av alla värkar och helt underbart snurrig i huvudet av lustgasen! Men säger ändå till barnmorskan att nu hinner jag ju inte få ryggmärgsbedövningen. Hon säger bara att den kommer inte hinna göra någon nytta och det stämde, de hade inte ens hunnit kalla på en läkare.
Ca 09.55 känner jag att värkarna går över till krystvärkar och jag hinner knappt med så fort det går och 10.01 är han ute och ligger på mitt bröst.
Vilken förlossning, smärtsam och intensiv men så skönt att inte behöva kämpa på i flera timmar på ett sjukhus!
Vi var inne på förlossningen 50 min sen stannade jag och Charlie (då var han namnlös)på BB i 24 timmar sen åkte vi hem till resten av familjen ❤️