Post förlossning.

Ja hörrni bara för att man har förlöst sin bebis så betyder inte det att det blir guld och gröna skogar direkt efter det. Tyvärr så tycker jag man får bilden av att ALLT försvinner när bebisen väl ligger där på ditt bröst och visst är det väl så att du är i sånt lyckorus den första tiden att du knappt känner att du har tryckt ut en melon. Men verkligheten hinner sakta men säkert ikapp. Här kommer några krämpor som jag personligen inte hade en aning om att de existerade.

1. Smärtan mellan benen. Ja men tänk er själva inte nog med att man går sönder, träningsvärken man har i varenda muskel där nere är helt sinnesjuk. Musklerna känns ungefär 1 mm långa och det går knappt att röra sig. På detta ska man försöka gå på toa och självklart så går det ju inte undvika att kissa på såren, vilket svider perrkele alltså. Mitt största problem var att jag fick ett sår som inte syddes och varje gång jag nös så gick det sönder så det vägrade ju läka. Jag fick tillslut uppfinna en teknik där jag på ett konstigt och oförklarligt sätt fick korsa benen illa kvickt om jag kände att en nys var på g.
2. Amningen. Ja det är ju inte direkt så att man bara lägger sitt barn till bröstet och sen börjar det suga. Nej man får kämpa. I början har man knappt någon mjölk vilket kan göra barnet väldigt frustrerat och då blir man själv väldigt stressad när man ska försöka få barnet att suga. Efter ett par dagar rinner mjölken till och då kände i alla fall jag mig väldigt febrig och jätte svag. Brösten värkte och spände och tillskillnad från några dagar tidigare så sprutade det istället ut mjölk i tid och otid. När jag väl fått igång min amning och allt verkade flyta på bra så slutade jag helt plötsligt få mjölk, eller jag hade inte tillräckligt med mjölk för att behaga min stora skogshuggarson så jag började med ersättning och nu är det de enda han får. Jag har alltså slutat amma och jag tycker det är dö skönt då jag hatar att behöva slänga fram min enorma jätte tutte här och var och riskera att knocka någon stackare som råkar stå i vägen.
3. Blödningarna. Hallå i 4 veckor har jag nu haft turbomens (jag vet att det inte är mens) och till det hör sexiga superbindor som nästan är större än Wince blöjor. Har jag nämnt att vårt sexliv inte har vaknat till liv efter graviddvalan.
4. Det tog mig i alla fall 2 hela veckor innan jag kunde gå ordentligt. Alltså jag hade väldigt ont i höfter och mellan benen och på sjukhuset var det rullstol som gällde tror inte man tänker på det men man snörar inte på sig löparskorna och springer ett marathon direkt. Jag får än idag ont om jag går längre sträckor men det börjar bli bättre och bättre.

Men det ÄR värt varenda åkomma det är helt klart Jag är världens lyckligaste och kanske osexigaste mamma =)