Livet. Det så kallade ekorrhjulet som innehåller glädje, sorg, ångest, skratt, tårar, blåmärken, ärr, vinster och förluster. Det enda livet vi har hur utnyttjar man det till max?
Väldigt ofta funderar jag på vad jag verkligen vill göra. Hur mitt liv skulle sett ut om jag skulle fått peka och välja fritt. För vad är det som gör oss lyckliga? det är självklart olika saker för olika människor men rent generellt så pratar man ju alltid om att lycka är framgång. Men är det verkligen så? Ibland kan jag känna att den här framgångshetsen får mig att vilja krypa ur mitt skinn. Som nu tillexempel när jag misslyckades med att få drömjobbet, när jag föll på mållinjen och blev så jävla besviken på mig själv. När omgivningen kommer med några tröstande ord och ett falskt leende fast jag egentligen innerst inne känner att dom tycker det är ett misslyckande. Ja men hon var nog inte mer än så. Hon kanske bara ska stå i kassan på Ica och vet ni vad, väldigt ofta önskar jag att jag var en av de människor som inte jagade så förbannat mycket. Ibland önskar jag att jag kunde nöja mig med att stå i kassan på Ica att jag checkade in varje morgon, gjorde mitt jobb och sedan checkade ut och att jag var nöjd och framförallt inte skämdes. I dagens samhälle är vi så jävla titelkåta att det många gånger är viktigare med vad som står på visitkortet än vår egentliga syssla. Att vi har något fint att komma med när vi presenterar oss för nya människor för vår identitet är vårt jobb.
Det är ingen som bryr sig om du är e bra mamma eller gillar att måla på din fritid folk vill veta vad du jobbar med för att snabbt kunna placera in dig i ett fack! Och har du inget jobb nej då är du ingen. Klart att det är viktigt med ett jobb man trivs på och det är just det man ska. För det är en så stor del av ens liv, man ska inte gå hemifrån med en klump i magen eller ångest över att man har en chef som ger en magsår för man lever ju trots allt bara en gång och meningen med det enda livet måste ju på något sätt vara att må så bra som möjligt så ofta det går. För visst kan det vara värt 3000 kr mindre i månaden eller en sumpigare titel på visitkortet om din livskvalitet faktiskt höjs? Jag har vänner som går in i väggen, som vantrivs som mår psykiskt dåligt, och som gråter sig till sömns över sin arbetssituation MEN man gör inget åt det för på pappret har man ett topp jobb, men till vilket pris? När är det dags att kasta in handduken och ta hand om sig själv och sitt enda liv, var går gränsen? När tar jobbet över och påverkar ens liv för mycket? När blev jobbet den vi är?
Nästa gång någon frågar vad jag sysslar med då ska jag svara att jag pysslar med att varje dag finna maximal lycka! Sen får det vara bra med det liksom.
Vad jag ville komma till med den här något konstiga texten är att vi ska sluta jaga titlar om vi inte mår bra. Att det finns viktigare saker i livet än att vara chef över världen. Jag tycker pengar har stigit så många i min krets åt huvudet. På det berömda pappret då har dom tamejtusan allt. Snygga bilar, flashiga lägenheter, dyra kläder och svinfina viner, men det är också dom människorna som har minst skratt, mest ångest och enligt mig sämst livskvalitet. För vad är ett liv i en flådig lägenhet på 300 kvadrat om du är ensam i den???
Arrivedaci och trevlig långhelg på er!
