Okej here we go.

Måndagen den 22 februari klockan 15.00 skulle jag infinna mig på Östra för en igångsättning. Jag hade sedan tidigare ett såkallat förlossningskontrakt pga min rädsla och panik efter förlossningen med Wince. I kontraktet stod det i princip att jag skulle få en igångsättning och sen var tvungen att prova fram tills dess att jag var öppen 4 cm, om det fortfarande var så att jag då ville ha ett snitt så kunde jag lösa ut det här kontraktet och få det.

Vi kom in och fick vårt rum på förlossningen och allt kändes ändå ok trots att jag var som ett asplöv.Sköterskan kom in och presenterade sig och sa att vi snart skulle få träffa läkaren och prata lite innan vi sätter igång. Timmarna gick och vid 19 tiden kom en doktor och redan då hade jag börjat få panik, vart jag än befann mig så hörde jag alla vrålande kvinnor, i rummen jämte, i korridorerna ja överallt hörde jag vrål. Så jag grät väldigt mycket och var rädd. Läkaren och jag pratade lite och hon sa att jag kunde få åka hem och komma tillbaka för en vecka och snittas men nu var mitt psyke så redo för en bebis så det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna åka hem och behöva ladda om.

Dom satte då in en såkallad BARD kateter, en slang man kör in och sen blåser upp en ballong, tanken är att den här ballongen ska vara som bebisens huvud och ligga och reta upp och få kroppen att tro att det är bebisen. Det gjorde inte speciellt ont alls att få den här katetern men jag var så nervös och sugen på att komma bort lite så jag sög i mig lite lustgas för säkerhetsskull. läkarn sa att det kan ta upp emot 20 timmar innan katetern lossnar och då är man öppen ca 2-3 cm. Sjuksköterskan skulle komma och dra i den var tredje timme för att se om den skulle trilla ut. Niclas och jag käkade lite, kollade film och jag började få lite ont, ingen fara men ändå kraftig mensvärk och sen med mindre värkar som kom tätare och tätare, jag använde lite lustgas i bland men klarade mig fint. Kände dock att jag behövde få sova lite så jag fick morfin och en sömntablett

efter 6 timmar åkte ballongen ut och jag blödde endel, Nu hade jag fått mer täta värkar och jag fick en EDA i ryggen, många pratar om att den gör så himla ont men jag tycker knappt det känns att få den så det gick bra. Jag hade en egen liten dosa så att jag kunde fylla på edan när jag kände att värkarna blev för jobbiga, nu var jag öppen 3 cm och bedövningen gjorde så att jag kände mig helt lugn, Nu började jag dock spy som en kossa, tror inte jag tål morfin, spydde konstant.

efter ytterligare någon timme var jag öppen 5 centimeter och här drog jag fram mitt guldkort dvs kontraktet och bad om kejsarsnittet, VARFÖR? trots att jag var hyfsat smärtfri så var det inget mot paniken jag hade, paniken och ångesten var konstant och så sjuk att jag inte orkade mer, Man kontaktade läkaren och jag fick då besked om att dom hade några operationer före mig och att det skulle dröja någon timme så det man gjorde då var att stanna av min förlossning med Bricanyl? om jag inte minns fel och sakteliga förbereda mig för OP. En underbar känsla och lättnad, Jag fick duscha och sen på med operationskläder, Sen gick allt jätte fort, tydligen fick jag gå före i kön och helt plötsligt låg jag på operations bordet.

En sal med typ 8 mäniskor där alla sprang runt, Jag fick en ny bedövning i ryggen och sen vart kroppen bedövad i från brösten och ner en ganska obehaglig känsla, speciellt för mig eftersom jag var tvungen att spy hela tiden, jag kände att spyan kom men jag kunde inte för egen kraft försöka få upp den, stackars Niclas fick sitta och fånga upp mina spyor under hela operationen. Jag kände absolut ingenting och allt som allt så tog det väl 1,5 timme från det att dom skar tills det att jag var ihop sydd och klar. Jag såg Bianca under hela tiden när dom gjorde iordning henne och efter ett tag rullades vi ner till uppvaket där jag var tills dess att bedövningen släppt.

På operation.

På uppvaket när jag fick hålla henne för första gången.

Bedövningen släppte efter typ 2 timmar och då fick vi åka till BB-avdelningen, jag spydde rätt mycket på uppvaket också men inget mer sen. Vi fick vårt rum och jag låg mest i min säng, Kunde knappt resa mig pga smärtan efter snittet, det var två tunga dagar där det gjorde ont och jag knappt kunde gå men nu såhär 6 dagar efter känner jag mig kanske inte som vanligt men inte långt ifrån, jag har svårt att böja mig ner och plocka upp saker sen får jag ju inte lyfta heller, men jag trodde ärligt talat att det skulle vara mycket jobbigare så som läkarna skrämt upp mig. Efter förlossningen med Wince kunde jag inte gå på nästan 3 veckor så det här var ju över förväntan. För mig var snitt det bästa som kunde hända och jag är så lycklig över att jag fick det till slut, det har vart en lång och jobbig resa men nu jäklar är vi i mål och det blir inga mer barn hahah =)

Sista bilden innan Bianca kom!

Det är så roligt för man tänker hela tiden att graviditeten är jobbig och sen kommer den hemska förlossningen MEN efter et när allt är klart då är det bara glass och ballonger. Men kroppen är ju helt trasig, hade glömt bort hur jävligt det är att sitta med blödande bröstvårtor och ett skrikande barn som inte blir mätt av det man har att erbjuda, i ena sekunden har man två droppar, i nästa rinner mjölken till man får feber och sitter med jätte pattar varma som element som nästan kväver den stackars bebisen. Man måste pumpa ut för att det känns som om att dom ska spricka, Japp detta kämpar jag med just nu. AMNINGEN detta känsliga ämne, var nära på att ge upp idag men jag fortsatte. FINNS DET NÅGON BEDÖVNING man kan ta på vårtorna? fy fasen alltså jag har snart inga kvar.

Förrutom febriga tuttar total sömnbrist och ett snitt så är jag faktiskt överjävligt glad över mina två fina älskade barn, och Niclas han är så fin, han servar fixar och donar LOVE YOU

Nu ska jag faktiskt gå och sova Lilla B höll mig vaken heeela natten och jag ser i kors.

Jag är i en total bebisbubbla just nu, bara gosar klämmer sniffar och känner. Det är så skönt med andra barnet för man är så mycket lugnare, kan njuta på ett helt annat sätt. Igår var vi på återbesök hos barnläkaren och blåsljudet dom hört på hjärtat tidigare var borta och hon fick en okej stämpel i protokollet vilket kändes magiskt.

Min pappa och lillebror är här och hälsar på i helgen och just nu är alla grabbarna iväg och handlar mat, och annat inför kvällen, jag och lilla B ligger i pyjamas och myser. Mjölken har precis börjat rinna till så jag känner mig lite febrig. Och lilla ärtans mage har kommit igång så hon ligger och pruttar å bajsar samtidigt som jag går runt som en ko och läcker mjölk. LIvet på en pinne!

Hörs senare och tack för alla blommor, hälsningar kommentarer och annat jag har vart dålig på att svara ska göra såfort jag kan, Love you

Nu är vi äntligen hemma och Wince fick träffa sin lillasyster. Kanske det vackraste ögonblicket i mitt liv faktiskt. Han var så söt, vill klappa och ha henne i knät, inga sura miner än så länge vilket känns jätte skönt. Nu sitter vi här hemma hela vår familj och jag är nästan tårögd. Tänk att vi lyckades få två så fina barn =)

Imorgon ska jag berätta mer om förlossningen och allt som hände på sjukhuset. Puss å kram

Äntligen är hon här vår lilla skatt 3650 gram och 50 cm vi är överlycklig och helt omtumlade ligger på BB och försöker få igång mitt ammande vilket är en enorm kamp! Hungrig bebis och trött mamma! Jag kommer berätta ALLT snart ska bara försöka ts mig ut ur bebisbubblan puss

Ja här är vi nu på östra och exakt INGENTING har hänt. Vi kom in vid 15.00 och sen dess har vi i princip väntat på att doktorn ska komma så att vi kan få sätta igång mig så att jag kan öppna mig fyra cm och sen lösa ut mitt kontrakt så att jag kan få kejsarsnitt. Klockan är nu snart 19. Inte bra för min panikångest att höra alla vrålande kvinnor i korridoren, jag har panik och vet inte vad jag ska ta vägen, klättrar på väggarna kan man säga. Barnmorskan är i alla fall jätte go, synd bara att hon slutar snart.

Ska försöka läsa lite nu, eller spy eller sätta mig i bilen åka hem och strunta i det här med att föda barn.

Sådärja sista magbilden sen slipper ni sladdriga tuttar och enorma bukomfång, i nästa vecka är det bara sladdrigt och antagligen värre. Som ni kan se så är jag ju helt sprickfärdig. Men imorgon är det dags, startar med en igångsättning kl 15.00 och sen får  vi se om det blir snitt eller förlossning. Jag ser glad och lugn ut på bilderna men inombords så gråter jag. Är så fruktansvärt nervös och helt kräkfärdig ungefär varje vaken sekund nu. Jag är helt och hållet livrädd och det kanske kan låta fjantigt men så känner jag och ni som har andra åsikter får hemskt gärna vädra dom någon annanstans än just här inne just nu =)

Försöker ha en normal helg med familjen och göra vanliga saker men det går liksom sådär. Min räddare i nöden nu är Simona Ahrnstedt och hennes böcker om överklass sex och snygga människor som jag sträckläser för att inte leva i min egen verklighet. Ja men jag återgår nog till boken nu känns bättre så så kan ni följa mig här och på Instagram imorgon om ni är intresserade över hur det går. @lindahonkala  tack för alla fina kommentarer och hejarop love you

v17

v19

v20

v26

v30

v32

v36

Imorgon kommer ni få sista magbilderna.

Vilken resa det varit. en fantastiskt lätt graviditet fram tills vecka 36 då influensa och annat skit kom och hälsade på. Nu är det bara två dagar kvar och jag är vettskrämd, livrädd och har panik, längtar tills allt är klart och jag får ha min lilla tjej i famnen.

Hej  på er kompisar och förlåt för att bloggen är så tråkig men jag struttar bara runt här hemma i pyjamasen och är fortfarande hängig och extremt trött, det händer liksom inte så mycket. Igår hade vi dock besök av älskade Tilda och kidsen vilket gav mig lite energi. Bus lek och lite skitsnack gör gott. Fattar inte att halsen fortfarande gör ont efter 3 veckor? jäkla skit influensa.  Idag är det barnmorskan som står på schemat och lite plugg, Snön yr  utanför fönstret vilket känns sådär. Jag och mitt sinne går mot våren nu.

Imorgon är det fredag och 3 dagar kvar tills igångsättningen tror ni att jag är ett nervvrak eller? Herregud skulle behöva lugnande. Nu ska jag servera lillkillen och mig själv lite frukost, hörs sen puss

Fångat solen lite idag och det var nog välbehövligt för vår treo hy. Jag är ett vrak kära vänner! För er som inte vet hur det är att vara höggravida så kommer några punkter här.

1. kissar några droppar varje gång jag hostar, tar i lyfter etc.

2. känns som om att jag har en babian röv med ett huvud som hänger ut från muttis.

3. Får sammandragningar var 3 dje steg vilket gör att jag måste stanna och vila lite.

4. Att plocka upp en leksak är lika med döden, man vet inte om man kommer kunna ta sig upp från böjd position, om ryggen är i två delar eller om bebisen faktiskt kommer glida ur en när man reser sig upp igen.

5. Konstant hungrig fast med NOLL plats för en enda bit.

6. När bebisen sparkar känns det som om foten är uppe i halsen och när hon trycker nedåt kommer en elektrisk ilning som känns som 200 volt i könet.

7. Trosor är ett minne blott, jag kör Niclas kalsonger

8. Man är konstant skittrött men det går inte sova för att man inte kan andas, måste kissa var femte minut och att vända på sig är ungefär ett lika stort projekt som att bygga ett hus från grunden.

Så tack och bock, ska bli ganska skönt att den här lilla bebisen kommer ut nästa vecka