Ett kolikbarns bekännelser. Mamma till två. Wince-13 och Bianca-Feline-16. Bor i Göteborg, gift med min prins. Passerar snart 30 sträcket . Skriver om det skitiga och det vackra, en blandning mellan himmel och jord, bajsblöjor varvas med inredning och relationsdilemman och sen så försöker jag som alla andra få ihop det där omtalade livspusslet. Världens svåraste pussel om ni frågar mig!!!!

Add Comment Register

Det här med bloggen.

Har precis nattat Wince och under timmen som gick så satt jag och tänkte på bloggen. Varför håller jag på? Tycker jag att det är roligt och ditten och datten. Jag började också tänka på varför jag en gång började och jag kan tänka mig att det var en blandning av mitt behov av att synas och för min kärlek till texten. Och jag kan väl känna att bilderna har tagit över mer och mer i takt med att orden blivit färre. Och varför är det då så? Jag vet inte kanske för att det ibland är lättare att bara ta en bild på sig själv istället för att skriva något vettigt. Eller så är det för att folk inte orkar läsa någon dynga på halv dålig svenska om en person med ett lagom halvtråkigt liv.?

Det händer ju inte så mycket. Man hänger i lekparken med kräk på tröjan och snor på låret. Timmarna går väldigt långsamt men samtidigt så hinner man inte med någonting. Och visst far det mycket tankar i mitt huvud men jag får ingen tid att printa ner dom. Jag älskar att blogga och inte minst podda det är lättare på något sätt med podden, för där bara babblar man på man hinner inte fundera på verken stavfel eller korrekt svenska podden är som ett samtal mellan mig och Tilda, och jag tänker inte ens på att micken är där att det spelas in och att så många faktiskt lyssnar. Men det jag älskar det är att skriva, men jag måste hålla tillbaka och det gör det svårt för vissa saker går det inte att skriva om av en enkel anledning att det kan såra eller skada folk och det vill jag verkligen inte. Men jag gillar inte att förfina eller försköna saker det är inte min grej, krydda kan jag göra det är mer min kopp te. Inte krydda ala Pajkull men små överdriva lite det kan man. Summa kardemumma jag vill skriva mer men orkar folk läsa eller ska jag bara köra som på stenåldern och ha en egen dagbok med lås? Det tål att kluras på. Under tiden jag klurar så hoppas jag att ni haft en bra jul med mycket KÄÄÄRLEK.

Jag sitter förövrigt i min ensamhet och tar ett glas rödvin och en pralin. Hatar att vara själv. Ja alltså jag har ju en sovande bebis men ingen tjatig karl hemma. men det är väl lika bra att jag får öva lite så jag lär mig njuta av tystnaden =)

IMG_1966

 

IMG_1967

IMG_1965

 

Snittblommor och Skultuna gör mig lycklig. Och rödvin, praliner, mina killar, familjen badkar, ja men massa Puss

Om LindaWejrot

29 år Ganska så nybliven Göteborgare bor tillsammans med min man Niclas och mina Barn Wince (3 år) Bianca 6 månader. är skriver jag om allt som rör mitt liv men mest om bajsblöjor, fina kläder och bergodalbanorna i mitt liv!!!

6 reaktioner på ”Det här med bloggen.

  1. Hej! Jag uppskattar din blogg, sluta inte…! :) Det är din ärlighet, humor och just DITT sätt att skriva som den så bra. Hoppas ist att du kan vända den och bli ännu bättre om du får den mer som ett ”jobb” kanske, tror att du skulle kunna gå långt ärligt talat. Och podden, där är du så himla bra! Att försköna en blogg blir inte bra, visst det ska finnas en balans mellan privat, personligt, värme, kyla, högt och lågt, men att vara sig själv är alltid det bästa i slutänden. God fortsättning och gott nytt år önskar jag redan nu! Kram från en relativt ny läsare




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× fyra = 36