Ett kolikbarns bekännelser. Mamma till två. Wince-13 och Bianca-Feline-16. Bor i Göteborg, gift med min prins. Passerar snart 30 sträcket . Skriver om det skitiga och det vackra, en blandning mellan himmel och jord, bajsblöjor varvas med inredning och relationsdilemman och sen så försöker jag som alla andra få ihop det där omtalade livspusslet. Världens svåraste pussel om ni frågar mig!!!!

Add Comment Register

Ensamstående

En eloge till alla ensamstående mammor/pappor.

Jag lever ju mitt liv på veckorna som om jag vore en ensamstående mamma och det har fått mig att inse vilka hjältar ni är som klarar av det på egen hand för jag gör det knappt.

Wince är inne i en fas just nu när ingenting riktigt passar. Allt han tidigare älskat hatar han och inte ens 30 sekunder kan han leka ensam utan att brista ut i någon form av djungelvrål. Han kan inte sitta i bilbarnstolen för då skriker han tills att han bokstavligt talat rinner, vagnen är skittråkig och han kan inte sitta stil utan försöker vända på sig och krypa ur den, att byta blöja är hemskt och sätta på sig kläder ska vi inte ens tala om. Alla saker som vart självklara och mysiga innan är i princip omöjliga nu. Detta innebär att jag i princip går runt och bär på honom från det att vi vaknar tills det att vi går och lägger oss vilket tar på mina krafter. Sen att han nu är hängig och håller på att få tänder gör ju också sitt. Jag håller på att bli knäckt. Jag kan inte ens bajsa utan åskådare.

Jag älskar ju honom över allt annat och umgås ju såklart gärna med honom det är inte det jag bara undrar om det här är vanligt förekommande vid 8 månader? Han sover oroligt också och mig ska vi inte ens tala om trots det att jag i princip ser stjärnor pga min trötthet så ligger jag och vrider och vänder på mig och ju längre tiden går desto mer ångest får jag över att jag inte kan somna och då är det ju liksom kört på något vis.

Detta i kombination med att Niclas jobbar i Sthlm tar verkligen på krafterna. Ingen som kan hjälpa till att hålla honom ett tag eller bara hjälpa till med nattningen, byta en blöja eller ha ett vakande öga så att man kan duscha…

Nu blev detta ett enda långt klagoinlägg och sånna måste man ju iofs också få ha men tanken och slutklämmen skulle va att jag vill skicka så många kramar, klappar och applåder till alla ensamstående föräldrar där ute, ni är mina idoler.

Niclas kom hem nu……

Om LindaWejrot

29 år Ganska så nybliven Göteborgare bor tillsammans med min man Niclas och mina Barn Wince (3 år) Bianca 6 månader. är skriver jag om allt som rör mitt liv men mest om bajsblöjor, fina kläder och bergodalbanorna i mitt liv!!!

2 reaktioner på ”Ensamstående

  1. Hej Sara haha utväxt på höften var rätta ordet.
    Jaa men han sa att det kommit fram någon till honom och jag tänkte att det kunde va du, ja världen är minsann liten, hoppas allt r toppen med er. Jag ska försöka sova lite nu nr jag kan ha en trevlig lördag kraam Linda

  2. Jag brukar kolla utvecklingssprång, och räkna hur många veckor Hilda är. Det har stämt in precis på båda barnen. Vissa perioder är ju helt fruktansvärda. Det känns som om man har en utväxt på höften. Plus att utväxten gnäller konstant.. Vissa dagar längtar jag till kvällen så fort jag vaknat. Så man får ”sova”.. För hela nätter med sömn existerar inte här i norrahammar.
    Vilket fint hus ni har skaffat! Världen är allt bra liten när vi träffade din man på hotell relaxen ; )
    Ha en fin dag och strunta i alla krav när du är själv så mycket. Man får ligga lågt när barnen har sina perioder : )
    /Sara




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× två = 18