Ett kolikbarns bekännelser. Mamma till två. Wince-13 och Bianca-Feline-16. Bor i Göteborg, gift med min prins. Passerar snart 30 sträcket . Skriver om det skitiga och det vackra, en blandning mellan himmel och jord, bajsblöjor varvas med inredning och relationsdilemman och sen så försöker jag som alla andra få ihop det där omtalade livspusslet. Världens svåraste pussel om ni frågar mig!!!!

Annons
Add Comment Register

Känslomässig dag!

image

Idag kickade vi igång lillemans utredning och det känns både skönt och konstigt på något vis! Man är liksom lite kluven i tankarna för visst tusan vill man veta och visst tusan vill man ha svar och diagnos (om det är något) men samtidigt så känner man att man kanske inte vill ha någon stämpel eller något definitivt besked jag förstår att det låter super konstigt och det är svårt att förklara men jag tror att jag är rädd för att han ska bli behandlad på ett annorlunda sätt, att han med en diagnos alltid kommer sticka ut och vara annorlunda! Inte för att det är fel men jag menar han är ju som han är och han är ju vår W oavsett!! inget kommer ju egentligen ändras bara för att en läkare säger SI eller så! För VI vill ju bara lära oss hur vi ska vara dom bästa föräldrarna till honom, vi vill underlätta inte ändra den fina fantastiska killen vi har!!!

Idag hade vi vårt första samtal med läkaren och psykologen (W var inte med) och det var härligt fint och jobbigt! Vi pratade om alla hans påhitt, bus och svårigheter! Vi pratade om familjen, kompisar och om sociala situationer och jag känner mig så fruktansvärt egoistisk för jag inser att det jag själv tycker är jobbigast det är sakerna som vi som familj har lite svårare för dvs saker som gör att JAG inte kan leva på som jag tänkt att vi som familj ska göra! Att vi inte kan vara spontana på samma sätt eller att det är svårt att göra vissa saker som kanske är självklara för andra! Eller visst vi kan göra ALLT men till vilket pris är det värt det?! För vår lille prins mår inte bra av vissa saker ! Det är så svårt det där! Hur ska man avväga?! Jag menar man kan ju inte låsa in sig heller!

Just nu så får vår lillekille gå 30 timmar på förskola istället för 15 och det är för att det är bra för honom att få kontinuitet och öva på lek och samspel! Vi lever också på rutiner rutiner och rutiner och jag märker ju skillnad! Allt blir så mycket enklare för både honom och oss! Och det är skönt att känna att saker och ting går åt rätt håll! Vi får det att funka bra när det är vi 4 , familjen! Det jobbiga är när andra kommer in i bilden när den roliga ”kusinen”ska komma och busa till det, när man ska få vara uppe länge och ha fredagsmys det funkar liksom inte! Och där känner man som förälder en sorg att det som jag anser som mysigt och extra kul blir för honom bara kanske kul för stunden men det dröjer inte länge innan verkligheten kommer i kapp och det blir kaos! För honom blir det nya och ovanliga otryggt och jobbigt!

Jag får ofta höra – men låt han vara uppe eller va inte så strikt å Bla Bla Bla och det vill jag! Jag vill verkligen kunna ha honom uppe och sitta i soffan å mysa till Mellon eller åka iväg å hälsa på kompisar i nån annan stad jag vill busa till det och bryta mot regler men INTE nu när jag vet att han faktiskt inte mår bra av det!!!

Gud jag bara svävar iväg och svamlar! Psykologi session för mig själv när jag får skriva av mig! Men hursomhelst imorgon ska vi dit igen och då ska han med! Han ska få leka och utsättas för olika prövningar! Jag är spänd , förväntansfull och så jävla stolt!!!! Stolt över att ha en son med det största hjärtat på denna jord!!!!

Mammi älskar dig mest på jorden!!! Ingen kan älska dig som jag gör!!!

Om LindaWejrot

29 år Ganska så nybliven Göteborgare bor tillsammans med min man Niclas och mina Barn Wince (3 år) Bianca 6 månader. är skriver jag om allt som rör mitt liv men mest om bajsblöjor, fina kläder och bergodalbanorna i mitt liv!!!

4 reaktioner på ”Känslomässig dag!

  1. Vad viktigt det är att dela med sig av sånt här. Även om jag inte förstått vad det är för utredning exakt (spelar egentligen ingen roll) så är det bra att lyfta fram att alla barn är olika och kräver olika. Förstår om det är jobbigt att inte kunna göra de sakerna som du vill och som faller dig så naturligt, men samtidigt så är det ju så värt det om W mår bra av det! Lycka till med allt!

  2. Tack för att du delar med dig! Känner också igen mig, framförallt i sorgen att allt knte blev som man föreställt sig! Du verkar vara en grym mamma! Kämpa på!

  3. Känner igen mig så mycket i det du skriver. Ville bara säga bra kämpat och förstår att det är blandade känslor! Hoppas ni får bra hjälp och stöd och vilken fin liten kille ni har :-)
    //Lina

  4. Hej! Hänger inte riktigt med, kanske inte läst ordentligt men vad utreds W för? Hoppas att allt går bra! Stoooooor kram




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


ett × 7 =