Ett kolikbarns bekännelser. Mamma till två. Wince-13 och Bianca-Feline-16. Bor i Göteborg, gift med min prins. Passerar snart 30 sträcket . Skriver om det skitiga och det vackra, en blandning mellan himmel och jord, bajsblöjor varvas med inredning och relationsdilemman och sen så försöker jag som alla andra få ihop det där omtalade livspusslet. Världens svåraste pussel om ni frågar mig!!!!

Add Comment Register

Silikontuttar gäddhäng och städmani.

Jo visst blir man förändrad när man blir mamma och en sak som har blivit väldigt tydlig i vår familj det är min nya pedantiska sida som börjar gå lite överstyr nu. Jag köper nya rengöringsmedel var och varannan dag, jag tvättar varje dag även om det är typ 4 plagg bara för att ljudet av tvättmaskinen får mig att känna mig duktig. and on and on. Jag vet inte om det är pga att jag spenderar så mkt tid mellan dessa fyra väggar att det är viktigt för mig och ha en väldigt trivsam miljö eller om det beror på att jag inte vill att wince har det dammigt eller smutsigt runt omkring sig.

Det här med att jag packade våra väskor helt klara för två dagar sedan och i huvudet redan bestämt vilka kläder Wince ska ha när vi är borta. Jag har organiserat väskor, tänkt ut färg kombinationer och varje kväll tar jag fram kläder som myggan ska ha på sig dagen därpå. Är det så att jag är understimulerad eller blir man automatiskt ordningsam och tråkig när man föder ett barn. Eller tråkig och tråkig är jag väl kanske inte jag skulle säga att jag oftast faktiskt är genuint rolig enligt mig själv men jag har verkligen blivit som min egen mamma……

Jag har även skaffat glasögon för att jag vägrar köra bil med ett barn i och samtidigt ha dålig syn. Om ett par veckor kommer jag färga håret mörkare,  jag har haft en lång och nogrann disskussion  med min frisör ang detta inte som förr direkt när jag bara kletade i vilken färg som helst för att jag var lite uttråkad nej nej nu ska det analyseras disskuteras och tänkas igenom innan man kör på.

Jag gillar mitt mer organiserade jag. Det känns liksom lite som om att man blir lugnare inombords när jag har koll på vart vi har adaptrar laddare och andra saker som Niclas aldrig skulle hitta. Visst sen kan jag medge att det nog kommer dröja ett år eller två innan jag är  som min mor men jag känner deffenitivt att jag är påväg. Jag hoppas dock inte att jag försvinner helt. Jag går med på att förvandlas lite men inte helt och hållet. Jag behåller mina silikon bröst för att känna att jag lever lite on the edge så att säga. Förövrigt så har ju dom sett sina glansdagar det kan jag ju tala om men ibland kan jag titta på dom och tänka att vi minsann har vart snygga, pigga och helt FAB en gång i tiden. Nu hänger dom ikapp med magen rumpan och gäddhänget men det är ju himla tur att jag är lyckligare än någonsin även om jag ibland sneglar på gymkortet och får lite ångest över att jag inte tagit mig dit men jag tänker att det kommer, för visst vaknar man upp en dag med världens energi och motivation och då river av ett par kilon under två tre gympass ;)?

Neråå Niclas i will be back jag lovar, jag kan inte lova när men jag LOVAR.

Nu ska jag snart ta våra väskor som står prydligt packade och klara i hallen och gå ner till bilen som väntar därnere. Jönköping here we come fy fan vad jag längtar. Kanske att jag kommer passa på att ta en drink eller två på något uteställe, slänga lite med pattarna och visa upp mina NYRAKADE BEN så watch out.

 

mijo3

 

 

Om LindaWejrot

29 år Ganska så nybliven Göteborgare bor tillsammans med min man Niclas och mina Barn Wince (3 år) Bianca 6 månader. är skriver jag om allt som rör mitt liv men mest om bajsblöjor, fina kläder och bergodalbanorna i mitt liv!!!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


5 + två =