Ett kolikbarns bekännelser. Mamma till två. Wince-13 och Bianca-Feline-16. Bor i Göteborg, gift med min prins. Passerar snart 30 sträcket . Skriver om det skitiga och det vackra, en blandning mellan himmel och jord, bajsblöjor varvas med inredning och relationsdilemman och sen så försöker jag som alla andra få ihop det där omtalade livspusslet. Världens svåraste pussel om ni frågar mig!!!!

Add Comment Register

Skratta åt eländet ;)

Jag kan komma ihåg hur man gick med sin bästa tjejkompis när man var liten och drömmande tittade på dom coola unga paren som gick hand i hand, ibland hade tjejen en putande magen, ibland hade paret en söt hundvalp i koppel eller till och med en barnvagn i släptåg. Sådär ska vi ha det sa vi till varandra. Vi drömde oss bort och pratade om hur våra killar kom hem efter jobbet med rosor i handen, hur man slängde sig i hans famn och kysstes som om det inte fanns en morgondag. Hur drömbröllopet såg ut vilka som skulle få komma och vilka som absolut skulle hålla tal. Vi pratade om Vita stora och väldigt coola bilar, snygga lägenheter semesterhus på Ibiza och framförallt så pratade man om hur snygg och snärt man skulle vara, en pangbrud på 54 kilo med en unge under armen headsetet i örat pratandes med någon viktig människa på något stort företag som antagligen var Vd över världen eller något liknande. I drömmarna var inte själva prestationen i sig speciellt viktig det som betydde något var att det utåt sett syntes med allt det här ovan nämnda. Middags bjudningarna skulle de vara toppklass på, finaste vinerna, dyraste oxfilen och självfallet med barn som skötte sig exemplariskt vid middagsbordet.

Skrämmande ytligt.

Nu såhär några år senare när jag kan gå tillbaka och backa bandet kan jag ju säga visst, drömmarna och tankarna man hade då var ju nice men gud så oviktiga. Och ja det är väl klart att jag vill ha en snygg bil väga några kilo mindre och servera hängmörad oxfile till middag ibland men det är ju inte det som är LIVET. Livet är ju det som pågår där någonstans mitt emellan alla kalas och viktiga möten, livet är ju det lilla. Timmen man får tillsammans med sin man i soffan efter att man försökt lägga en skrikig två åring i 1,5 halv timme. Kaffekoppen man hinner dela innan den ena måste rusa iväg. Pussen i hallen eller god natt sagan man läser för sitt barn. Livet är inte det vi lägger ut på våra sociala medier, det är bara den bild vi vill att folk ska tro att vi lever i. Livet är skrattanfallet vi får med kollegan på jobbet eller det härliga sexet man hinner med efter två månaders uppehåll pga total sömnbrist. Livet är det LILLA och vi måste bli bättre på att njuta av just det. Njuta av dom små stunderna. Se det fina i det vi har. Jag drömmer om att kunna göra det till fullo. Vi hinner aldrig fånga det riktiga på bild. För det finns ingen kamera på plats när ett riktigt skrattanfall kommer inte heller när sexlusten knackar på dörren (förhoppningsvis.) Jag och Niclas är väldigt bra på det ”lilla” och jag hoppas vi alltid kommer vara det. För hade vi inte kunnat skratta eller njuta av de små korta stunderna vi får tillsammans då hade de ju inte vart något liv. I alla fall inte något som jag hade velat vara en del av. Igår skulle han vara en gullig man och massera mina fötter jag råkade fisa mitt i den romantiska stämningen och plötsligt låg vi där i soffan och genuint asgarvade åt att jag lyckades förstöra ännu en romantisk stund. Vi skrattade så vi fick ont i magen och det var så härligt.

IMG_7985

 

 

 

Om LindaWejrot

29 år Ganska så nybliven Göteborgare bor tillsammans med min man Niclas och mina Barn Wince (3 år) Bianca 6 månader. är skriver jag om allt som rör mitt liv men mest om bajsblöjor, fina kläder och bergodalbanorna i mitt liv!!!

3 reaktioner på ”Skratta åt eländet ;)

  1. Men underbara ni tack snälla blir sååå himla glad ska ni veta hoppas ni får en fin söndag stor kram

  2. Detta är ett så oerhört bra inlägg! Så kloka, roliga, sanna och härliga texter du skriver ofta. Man kan inte annat än att gilla din blogg och person STORT! Haha, vilka realistiska drömmar ni hade;)) Det var inte dåliga saker ni ville få, men som du säger, LIVET är så mycket som pågår hela tiden, vi måste bli än bättre på att uppskatta det.
    Att du bjuder på dig själv och skriver så man vill läsa en bok av dig måste du ta åt dig!
    Kram och håller tummarna inför nästa vecka, måtte du få den hjälp du ska kunna få.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


6 + åtta =