Här ligger jag i sängen nyduschad i nytvättade lakan och filosoferar över det faktum att jag för exakt ett år sedan låg på förlossningen och hade ett rent helvete. Det var väl ungefär exakt nu jag skrek till barnmorskorna att hon skulle få alla mina sparpengar om hon sövde ner mig. Jag får ångest när jag tänker på min förlossning så jag tar istället och funderar över den där lilla guldklimpen som ligger i rummet intill. På pakethögen som står utanför hans dörr i väntan på den stora dagen. Den första födelsedagen. Inte för att han kommer komma ihåg den eller fatta så mycket inte han men jag! Jag kommer alltid komma ihåg min sons första födelsedag och jag är nästan lite pirrig =)

Jag är stolt över att vi lyckats så bra. Att vi fått en helt underbar kille som springer runt och leker tittut, som gömmer sig och som kommer fram och kramar en när man kommer ut från toaletten efter en kissepaus. En kille som kastar mat, spottar ut gröt och skallar allt och alla. En kille som stoppar allt i munnen, klättrar och tar sönder. river ner och plockar isär. Han har fått en personlighet nu ett temperament och en blick som är så busig så det inte är sant.

Det här året har utan tvekan varit det bästa det jobbigaste, det mest fantastiska och händelserikaste i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad så stolt och så fylld av kärlek.

Min son jag älskar dig mer än något annat och du är det finaste på denna jord.