
Samira önskade lite info om hur jag uppfattar åldersskillnaden mellan Tyra och Folke. Hon planerar också att ha 2 år mellan sina barn. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar med vad som är bra och vad som kan vara besvärligt. Men man måste också komma ihåg att man upplever saker olika som människor, och säkert beror det på vilka slags barn man har också.
Men det man ska komma ihåg är att väljer man att ha tätt mellan barnen så krävs det ganska mycket av en som förälder. Man kommer ju de facto ha två små barn, en tvååring kräver oerhört mycket hjälp, uppmärksamhet och allmän omsorg från mamma och pappa. Samtidigt som man har en bebis som kräver allt det och mer därtill. Även Tyra, som är över 3 år nu, behöver fortfarande mycket hjälp och har inga etablerade lekkamrater på det viset som lite äldre förskolebarn har. Hennes aktivering och sysselsättning är fortfarande styrd och beroende av oss.

Uppenbara fördelar med att ha tätt mellan syskon är att barnen mer troligt kommer att vara i samma slags faser i livet och ha likvärdiga behov och samma nytta av liknande aktiviteter. Det Tyra uppskattar gör även Folke och vice versa (lekparker, plocka blommor, bygga duplo). Jag tror man lättare etablerar en syskonrelation när båda är små, eftersom man alltid har båda barnen med sig. Ingen är borta halva dagen hos nån kompis, utan man gör allt tillsammans.

Det var inget hinder för Tyra eller oss förra sommaren när Folke var bebis och det var svårt att åka iväg och hitta på vissa saker, som typ Gröna Lund. Det gjorde henne inte rastlös att hänga mest med oss. Medan hon nu känns mycket mer beroende av att hitta på saker. Vi behövde inte ha dåligt samvete för det, och behövde inte heller lyssna på tjat om allt roligt alla andra får göra och sånt.
Förra sommaren var det mycket mer trixigt med en bebis som äter och sover mycket och en tvååring som behövde middagsvila. Ibland kändes det som att hela dagarna handlade om mat och sovtider, och så var det säkert. Och här är en annan fördel med tätheten, Tyra hann aldrig bli så pass stor att hon blev självständig och vi vande oss med det, för att ha en treåring är hundra gånger mer “praktiskt”‘än en tvååring. Det är först nu som vi känner att allt börjar lätta lite allteftersom hon växer upp, trotsen klingar av och hon klarar sig alltmer själv. Och då är det skönt att veta att vi klarat av våra två bebistider inom loppet av 2,5 år (vi är inga bebismänniskor ska tilläggas) och inte behöver göra allt igen. Jag upplever det som att Folke “hänger med”, så som man brukar säga att det är med syskon stämmer i vår familj.
Materiella fördelar är såklart en stor faktor. Vi hade allt hemma, och kläder, vagnar, skötbord, barnstolar och allt sånt hann vi aldrig göra oss av med, utan allt fanns på plats.
Nackdelar är såklart att man får räkna med kaos med en energisk tvååring som kanske inte alltid sitter still när bebisen ska matas, och som kanske vaknar på natten ibland, kanske precis efter att bebisen ätit och äntligen somnat om. Men allt sånt är en kort period, men en jobbig sådan. Förbered er på stundtals extrem sömnbrist eftersom möjligheter till att vila på dan blir mindre med två barn.

Tyra har inget minne av hur livet var innan Folke. Nu efter snart 1,5 år så är det inte längre så att man känner att hon måste prioriteras vad gäller egentid, allt sånt där har vi hittat en bra balans i och allt känns självklart. Hon blir snarare störd av om Folke inte ska med, jag misstänker att hon har mycket mer behållning av honom, trots att de inte leker så mycket ännu, än vad vi förstår.
Kortfattat är det intensivt med två små, men det är en period och småbarnslivet är på alla sätt fantastiskt trots allt jobb som ligger bakom. När man har två små så får man dessutom uppleva alla de där häftiga och roliga sakerna som småbarn gör dubbelt så ofta och mycket. Det är det som gör det värt det.
Utan att veta något om det, så vågar jag påstå att vänta några år extra med att skaffa syskon förmodligen innebär att det kanske blir lite lättare för oss vuxna. Men om man är bra på att bita ihop, kavla upp armarna och jobba dygnet runt, vakna med två små varma kroppar som helt och fullt är beroende av en, och är redo att ibland bryta ihop och gråta på badrumsgolvet av ren och skär utmattning, så finns det massor av fördelar med att ha knappt två år mellan barnen.
