Tyra är just nu väldigt förtjust i dagis. Man har ju läst att barn inte har så mycket att hämta av en pedagogisk verksamhet innan de är 3 år. Men det håller jag inte med om. Däremot skulle jag aldrig sätta en 1 åring på en förskola däremot, utan kanske hellre välja ett familjedaghem eller en dagmamma där det är mindre antal barn och mer av en hemmiljö. Tyra var 1 år och 8 månader när hon började dagis, och det var faktiskt en ganska bra tidpunkt att börja. Hade jag kunnat bestämma helt själv och inte haft ekonomi eller tajming av när man får plats på en förskola att anpassa sig efter så hade jag väntat tills hon fyllt 2 år.

Hon har ju aldrig haft jättelånga dagar utan lämnas oftast mellan 8 och 9 och hämtas mellan 15 och 16. Mer än så tror jag inte att hon skulle orka. För att lyckas med det så har det varit ett pusslande hit och dit i höstas mellan oss föräldrar och jag gick ner i arbetstid. Men jag tycker nog att det varit lättare än vad jag trott med dagisanpassning.

Jag tycker Tyra får ut ganska mycket av verksamheten, och hennes grupp på 14 barn känns inte alls som att den skulle vara för stor för henne. Sen har hon ju ett gäng underbara pedagoger, men det är en helt annan historia. Dessutom är dem ju sällan hela barngruppen på plats eftersom det är vissa som inte går heltid och alltid nån som är sjuk eller hemma.

Just nu så arbetar man med färger och att känna igen sitt eget namn. Tyra känner igen sitt eget namn bland alla andras, plus att hon även lärt sig i princip alla andra barns namn också. Hon vill ofta visa namntavlan där dem varje dag får sätta upp sitt eget namn. Alla T hon ser, även mitt i ord, så är det Tyra. Det har hon kolla på. E verkar ha fastnat också, det är Elton och Ellinor, det fattar hon. Det är kul att se hur hon utvecklar de här sakerna, och det är vi ju tacksamma att dem gör på dagis. Vi hade ju aldrig hållt på med det hemma. Färger har vi dock tränat på eller vad man ska säga hemma redan, så dem har hon koll på. Hon fick det där Fånga Ballongerna spelet, som man spelade själv när man var liten, i julklapp. Och det spelar vi nästan varje dag minst en gång.

Man kan iof säga att Tyra säger nej till det mesta. Hon är verkligen mitt uppe i den berömda 2 års trotsen. Men det är ok, man får trösta sig med att det är ett tecken på utveckling och att hon måste testa lite vad det finns för regler och gränser. Vi håller stenhårt på vissa saker, som hur man beter sig när man äter, borsta tänder, ha på sig kläder som passar för väder, och lite såna saker. Man orkar liksom inte tjafsa om precis allt.

Men det som är absolut mest tålamodsprövande är att göra sig i ordning och åka iväg nånstans. Så fort som man säger att det är dags att göra sig i ordning så kämpar hon emot med näbbar och klor, både när man ska göra sig i ordning på morgonen och på kvällen. Vanliga kläderna är oftast inga problem, men det är de förbaskade ytterkläderna. Hon springer runt åt olika håll, man försöker hålla fast, få på henne kläder osv. Man är helt svettig innan man är klar. Sen så får inget under overallen sitta fel, om nån tröja eller byxa sitter åt eller sitter fel så liksom kastar hon sig på golvet och ålar runt och skriker att det inte är bra. Min mamma skrattar lite åt det där eftersom jag var likadan när jag var liten, och nu tycker hon att jag liksom får smaka på min egen medicin. Sen så kan det vara att tofsarna som hon tjatat om hela morgonen att hon ska ha sitter fel under mössan. Så ska man ta av dem, och tar man av dem så blir det ett himla liv för hon vill ju ha tofsar. Ni fattar.

Men på dagis är allt frid och fröjd såklart. Där sätter barnen på sig kläderna själva och det är inga problem. Man har ju hört att barnen tar ut all trots hemma, och det är hur dem beter sig när vi föräldrar inte är med som är en temperaturgivare för hur uppfostrade dem är. Tyra får beröm för att hon inspirerar de andra lite mindre barnen till att gå på pottan, äta med bestick och sätta på sig kläder själv. Så jag tröstar mig med det när det är som jobbigast.

Frid och fröjd att sätta på sig kläder på dagis

Igår var Tyra och jag och fikade på mitt jobb. Det var nån som påpekade att hon nog är lik mig som jag såg ut som barn. Innebär ju att det finns drag i Tyra som andra känner igen från mig. Själv så tycker ju jag att Tyra är väldigt lik Markus. Speciellt när hon var bebis, nu blir hon ju mer och mer Tyra. Nu har ju iof Markus och jag visst äktenskapstycke eftersom jag tycker att han påminner om lite olika människor i min släkt.

Rotade fram ett dagiskort på mig som borde vara från när jag var typ 2 år. Och visst finns det ju vissa likheter mellan oss trots allt. Skillnaden är väl att jag tycker att Tyra är hundra gånger sötare. Men till mitt förslag så var jag sjuk när kortet togs, inte lätt att vara glad då.

Här ligger jag som en strandad val, bokstavligen. Jag tog mig vatten över huvudet och spenderade en halv dag i stan. Med Tyra. Ståendes och gåendes. Sista utflykten den här graviditeten känner jag. Så nu ligger jag här i soffan, men doktor Tyra lagar mig!

Är det nått hon leker med länge så är det doktorslådan. Sprutor och medicin ska tas och blodtrycket ska testas. Dessutom ska vi lyssna på både hennes och min mage. Jag gillar den här leken eftersom jag får sitta i soffan och vara sjuk. Det är väldigt mycket doktor just nu, och det ska läsas om det också. Funderar på om Tyra ska få följa med till SöS och MVC nästa vecka, och se när barnmorskan tar mitt blodtryck och så. Men det kanske är en dålig ide, vad vet jag.

Jag trodde dessutom att jag skulle komma hem till en hemlagad pizza och bli bortskämd ikväll. Tji fick jag eftersom Markus är beordrad övertid. Så nu ska jag lyckas laga mat också, dubbelsuck. Och det sorgliga är ju att jag inte ens orkar ta Tyra ner till pizzerian eller thaien för lite take away. Så det blir nog trots allt bäst att koka ihop nått här hemma.

Men om 2 timmar sover min lilla underbaring, och då får jag vila och ta det lugnt på riktigt. Jag njuter av Tyra så mycket jag kan nu, och även av de lugna kvällarna. Även fast jag längtar som bara den efter bebisen och sömnlösa nätter och ammande kvällar.

Imorse efter att Tyra morgonkissat på toan:

– ”åsså torkar vi puppan”, säger mamman från Sundsvall där småtjejers underliv heter puppan.
– ”nä mamma, jag torkar snippan!”, säger dottern som växer upp i Tyresö.

Imorse var första gången jag hörde nån säga snippa om sitt underliv. Men herregud, är det så man säger alltså, snippa? Jag kan inte komma över det. Puppa är så himla avdramatiserat och normalt för mig. Puppsen eller puppa är det mest naturliga i världen för mig. Jag frågade iallafall på dagis, och dem har de senaste åren börjat säga snippa till tjejerna. Vad sa man innan då?, frågade jag. Och hon sa att man inte hade nått bra namn, utan det blev ”mellan benen” för tjejerna. och då tycker jag nog att snippa är bättre. Klart att det ska finnas ett namn för sitt kön, blir ju så konstigt annars. Tänk de gånger man ska be Tyra torka sig eller när hon kliar eller vad hon nu gör, puppan är ju en konkret plats hon kan säga att det svider i eller är blött eller vad det nu är. ”Mellan benen” kan ju vara vartsom.

Tyra får iallafall vänja sig vid två dialekter och mina ”konstiga ord” som Markus säger. Men jag har faktiskt lagt mig till med stockholmskan och de specifika orden man rör sig med här. Jag har inte bott i Sundsvall på mer än 10 år (Spanien, Mexiko och USA har jag även bott i förutom Stockholm, så jag har inte spenderat alla dessa 10 år just i huvudstaden). Men vissa norrländska uttryck och ord har jag behållit iallafall. Puppa är en av dessa. Uttrycket ”när stan brann” använder jag ganska ofta. Syftar till en tidsreferens för oss i Sundsvall, nämligen när stan brann i slutet på 1800-talet. Man kan tex säga ”såhär god mat har jag inte ätit sen stan brann”, ”såhär trött har jag inte varit sen stan brann”, osv. Ni fattar nog.

Tyra pratar ju stockholmska, naturligt nog. Men jag tycker Tyresövarianten är mjuk och snäll. Inte så mycket slang. Det är en ganska ”ren” variant av stockholmska. Man märker att hon ”slirar” på R som man gör i Stockholm, och lägger betoningen i mitten och slutet på orden, till skillnad från i Sundsvall och stora delar av Norrland där man lägger betoningen i början på ord.

Men sen så satt jag och funderade över nått. När jag var liten, iallafall i min släkt, så blev man ibland kallad för ett ”puppsnöre”. Det är lite som att bli kallad för lilla gumman, typ. ”Mammas lilla puppsnöre” har jag starka minnen av att blivit kallad som barn. Är det vi som hittat på det eller finns det fler som känner igen det? Men så tänkte jag lite på vad puppsnöre verkligen betyder, och inte kan det väl vara ett tampongsnöre? Gud vad bisarrt annars, att ha blivid kallad för tampongsnöre, och varför, VARFÖR? Jag kan inte släppa det.

Tyra har högst sannolikt fått titta för mycket på Pippi när hon vart sjuk. Hon sjunger Pippi hela tiden, ska ha pippiflätor och refererar då och då till filmerna.

Igår kväll så låg hon och sjung den där Pippilåten om och om igen. Hon skrek ”akta hajar” ( från Pippi på dem sju haven) och levde rövare inne i sängen. Nu är ju det lite smågulligt i nån kvart, men efter 45 min hade vi fått nog.

Ingen mera Pippi på ett tag. Började ju sådär idag när vi skulle till dagis. Jag ville att hon skulle ha underställ på sig eftersom det var hyfsat många minusgrader imorse. Det gick inte utan att hon fick ha en tröja med Pippi på över. Hon hade heller inga planer på att lämna hemmet utan sitt Pippiparaply. Det första hon berättade på dagis imorse var att hon tittat på Pippi när hon vart sjuk.

Som sagt. Ingen mer Pippi på TV på några dar nu.

2 madrasser och en massa annat tjafs (2 bäddmadrasser, 1 spjälskydd, 2 nattlampor och fler dra på lakan) har jag lyckats inhandla idag. Så till den milda grad att vi nu är klara. Tyra fick en ny madrass hon med, för det kan vara bra med en extramadrass som hennes gamla kan få tjänstgöra som. Jag har letat fram en kudde för spjälsängen också. Och då slog det mig att vi behöver fler örngott för en ”spjälsängskudde”, men det ska ju alltid finnas nått som man behöver handla.

Men nu så har bebisen snart en bäddad säng också. Tyra har fått träna på att vara storasyster och valt ut några av hennes mjukisdjur, som hon aldrig använder, att ha i spjälsängen. Hon har fattat att det är bäst hon gör det så hon får ha sina favoriter i fred.

Vi tog fram bilbarnstolen också häromdan, men den tyckte Tyra skulle stå på hennes rum med en docka i. Men jag har gjort mitt bästa att förklara att den är till bebisen sen. Så det kommer nog inte komma som en chock när dockan byts ut mot bebis.

Men det är tungt att handla nu faktiskt, jag vaggar runt som en strandad val, och det är såna där pinvärkar som kommer när jag är uppe och rör mig. Sitter mest i sidan och sen spänner dem till som ett band över magen. Jag behöver självklart inte åka runt och fixa saker eftersom vi har en icke gravid i familjen, men jag tycker det är skoj och bra tidsfördriv, så jag envisas med att åka själv. Lite storhandling ska jag orka med också hoppas jag, vill vara sådär duktig och förutseende och laga lite mat och fikabröd att frysa in.

Tyra är pigg som en mört och varit ute och åkt kälke med sin pappa halva dan. Imorron blir det dagis för henne. Ringde dit för en stund sen för att säga att hon kommer imorgon. Då vart fröken glad, för av 14 barn så var bara 5 stycken där, så dem tyckte det var lite väl tyst och lugnt just nu. Så det går onekligen sjukdomar nu.

Här ligger Tyra och äter det mest onyttiga kvällsfikat vi kunde frambringa, smörgåsrån. Hon vaknade med 40 graders feberfrossa igårkväll som följdes av att hon tömde sin mage ett par gånger. Vinterkräkan had enter the building.

Men sen dess har hon fått behålla allt och har varit sådär förrädiskt pigg och glad hela dan. Men utan aptit såklart. Lite kräm och macka och smoothie har vi fått i henne. Och lite av middagsfisken också. Och eftersom det inte är läge för välling ännu så var det smörgåsrån hon ville ha till kvällsmål istället. Vi lever efter devisen ”huvudsaken hon äter” när det gäller magsjuka. Vill hon äta sig mätt på rån så får hon, vill inte att hon somnar på tom mage, för då lär hon ju vakna dödshungrig alldeles för tidigt på morgonen.

Men lite oroväckande att det varit så ”lätt” den här gången med bara en kräkomgång som dessutom lägligt hände på toaletten. Har vi sån tur att det är ett snällt virus i år, eller ligger det en fuling och väntar bakom hörnet, som vi ännu inte drabbats av?

I samma stund som de stora snöflingorna började dala imorse så är det som att min kropp sprätter till och måste ut. Jag älskar snö.

Nu orkade vi inte gå så långt, så vi befinner oss i själva verket fortfarande på vår egen tomt, hehe…

Efter kälkåkning och snögubbe och snölyktsskapande i blötsnö så prisar jag kombinationen klinker och golvvärme. Släng av kläderna i hallen på golvet så torkar allt på nolltid! Perfekt.

Jag befann mig inomhus när de andra gjorde snögubbar på altan. Det var rätt skönt att dricka varm choklad inomhus och titta ut på de här två stackarna som jag tvingade ut.

Nu sänker sig kvällen över vad jag hoppas på är vintern som kom för att stanna. Och man kan ju säga att det är perfekt barnafödarväder. Då syftar jag på snöstormen som var när Tyra föddes. Vi har skämtat lite om det idag, typ, ”då får det se till att blåsa lite mer först, höhö”. Men jag inser att man nog inte ska utmana ödet. Bebisen får mer än gärna stanna minst nån vecka till.

Det snöar stora snöflingor ute.

Vi har tänt en brasa i kaminen och slöar runt i tjocksockar och pyjamas. Vi sitter och funderar på om man ska orka ta sig till en pulkabacke sen och kanske få med sig lite varm choklad och fika. Ja jädrans vad idylliskt. Hoppas ni står ut, för jag kanske toppar det med idylliska vinterbilder sen. Eller så blir vi kvar i pyjamas hela dan. Man vet aldrig