Det här med att få till möten med andra småbarnsföräldrar. Ibland känns det hopplöst. Den här vintern har varit extra besvärlig eftersom alla barn vi känner har varit sjuka i olika omgångar. Inte minst våra egna två små. Det är därför man är lite sådär extra glad över att det är sommar i antågande. För på nåt vis så är barnen friskare och vi vuxna har mer tid på just sommaren, oavsett om man jobbar eller inte. Man har ett par månader på sig att kompensera sina vänner med grillkvällar och helgpromenader i solen.

Ett sätt att ta vara på all den tid som finns på ett dygn är att äta frukost ihop. Vi var bjudna på frukost hos några kompisar idag. Ganska smart ändå. För alla verkar ju ha barn som vaknar vid 06 och alla ska ju äta frukost. Och oavsett vad man har planerat resten av dan så brukar det sällan vara nåt som börjar innan klockan 11 liksom. Vi skrapade ihop 5 stycken friska (nåja, snorigt och hostigt men ändå) barn den här sista söndagen i april. Inte illa.

Tyra gillar delikatesser och valde idag spansk lufttorkad skinka på sin frukostmacka.

Jag är ute och långpromenerar med barnen och njuter av att kunna ha solglasögon här bakom vagnen. Tyra är nämligen livrädd för mig, och alla andra, när man har solglasögon på sig. Men nu måste hon härdas till sommaren. För den här fobin börjar bli löjlig.

Nu ÄR det vår och vi ska ha årets första grillmiddag. Komplett med gäster och rose’. Börjar det snöa igen den här våren kommer jag börja gråta.

Fredag och bra väder. En unge med mycket energi och en bebis som bara gnäller betyder utedag.

Tyra började med att springa 2 km. Inget skämt. Hon sprang hela vägen utan paus till Alby, en Friluftsgård med djur och café här i Tyresö. Sen lekte hon järnet i nån timme på det. Klättrade, hängde och blötte ner sig vid vattenkanten. Nästa gång tar jag med gummistövlar eftersom hon uppenbarligen traskat rakt in i vattenleksåldern.

Nu: två sovande barn. Ett av dem mycket skitigt från topp till tå. Sol på altan kaffe i handen. Bra start på en helg!

Syskonanknutning. Så vackert så hjärtat brister. Tyra växer i mina ögon för varje dag, för hon är en väldigt fin storasyster. Han har det bra den där Folke.

Det är en sak som är konstigt med dagis. Och det är att stämningen och lukten är så annorlunda när man är där utan att det är barn där. Det känns så konstigt att sitta i det där lokalerna utan att det är barn där. Känslan är väl….att nått inte riktigt stämmer, att nått är fel. Jag kommer bli en riktig sån där Hem&Skola mamma tror jag. Jag tog på mig att hjälpa till att anordna julpyssel och fixardagar och gud vet vad. Men jag tycker det är kul faktiskt att få engagera sig i det Tyra gör, Så kommer jag nog alltid att göra. Genom att engagera sig på dagis och skolan så får man ju även chansen att få en liten extra inblick i vad som händer.

En riktigt positiv sak är att man håller ihop Tyras dagisgrupp på 14 barn och 3 pedagoger även nästa år. Hon kommer fortfarande gå på samma avdelning men byter hemvist. Hennes avdelning är barn 1-3 år. Med en hemvist för de yngsta och så en hemvist för dem som är typ 3 år. Det enda hon kommer byta är själva lokalen eftersom hemivisterna är i olika delar av huset. Men samma barn och samma pedagoger. Jag är mycket nöjd med det. Det är precis vad Tyra behöver. Jag var lite orolig för att det skulle bli så pass stora förändringar att det blir som en ny inskolning till hösten efter att hon varit ledig hela sommaren. Hon är ju ganska känslig för förändringar våran Tyra.

Idag har jag gjort ett stort misstag. Jag tog med mig bebisen och storhandlade på CoopForum. Varför i hela friden gjorde jag det. Det var Folkes första gång och förmodligen den sista på väldigt länge. För jag HATAR att storhandla med barn. Tyra går ju an nu eftersom man kan muta med banan och kanske nån pixibok så håller hon tyst ett tag.

Men Folke. Han går ju knappast att muta. Och hur mycket man än planerar in besöket och försöker tajma mat och sovtider och allt sånt som är så himla meckigt, så vaknar alltid bebisen typ vid pastahyllan mitt i butiken. Hur man än gör liksom.

Nä, det här gjorde mig helt dränerad och apatisk för resten av dagen. Vi behövde dessutom fylla upp typ alla förråd eftersom jag inte kan minnas att vi storhandlat sen innan alla blev sjuka i omgångar. Så det var ju sjukt jobbigt att behöva komma ihåg allt, välja tvättmedel, maskindiskmedel, toapapper. Allt sånt som vi inte har favoriter av så jag måste stå där och försöka lista ut vad det nu va för något märke som vi gillade eller inte gillade.

Dessutom är jag lite snål och köpte Libero den här gången till Folke istället för Pampers som jag brukar. Mest för att vi fick hem rabattkuponger så det känns ju dumt att inte utnyttja dem. Ska bli spännande att se om han nu kissar igenom Libero som många med killbebisar säger att killbebisar gör. Spelar egentligen ingen roll för han har två stora paket Libero 3 som ska användas upp, oavsett om han kissar igenom eller inte.

Men Markus, lugn. Dem hade extra bra pris på GBs Klassikerlåda, och den glömde jag inte!

Men jag måste säga det igen. Strömstedt och Berg och deras program som finns att ladda ner som podcast, succé! Ni får inte missa det. Första avsnittet lyssnade jag på när vi låg på Sachsska. Folke med syrgas och sondmatning och jag ligger och och småfnissar i mörkret när sköterskan som ska mäta massa värden kommer in. Lite pinsamt.

Idag gick jag och skrattade HÖGT när jag tog mig en en långpromenad innan jag hämtade Tyra på dagis. Pinsamt när jag inser att det går typ tre mammor med barnvagnar på rad strax bakom mig. Antar att jag nog inte kan räkna med att dem slänger sig på mig på typ öppna förskolan och vill bli polers.

Ville bara säga det. I övrigt är jag värsta supermamman ikväll (eller så har jag superbarn) som utan gnäll och skrik (nåja, utan MYCKET gnäll och skrik) fått båda barnen i säng innan klockan slog 20.00. Känslan är nästan lika bra som att köra nya bilen. Bara nästan. Nu ska jag äta choklad, det gör jag alltid när jag är lite lycklig.

Folke och jag har kört ut nya bilen ut till Brevikshalvön* och njuter av sol och fin utsikt. Det är onekligen barnsligt roligt att köra ny bil. MEN. Vi har inte kopplat ur airbagen fram ännu vilket innebär att båda barnen åker bak. Lite tidigare än vad jag hade tänkt. Så nu velar jag lite. Ta den till verkstad och koppla ur för att kunna ha Folke fram, eller ha båda bak. Hur skulle ni gjort?

*längst ut på Tyresö (som är en halvö).

Att vara 2 år är nog inte helt lätt. Det är så mycket som händer just nu känner jag. Även fast hennes humör ibland lockar fram 2-åringen i mig också. Såhär kan man sammanfatta våran underbara lilla 2-åring just nu. 2 år och 4 månader gammal, om man ska vara exakt.

Att vara blöjfri har hon själv bestämt. Hon vill ha trosor på sig och så är det med det. Vi har varit ganska veliga med att hon ska ha blöja på dagis och när vi är ute. Men nu har hon bestämt att det är trosor som gäller. På dagis säger dem bara till mig att se till att hennes låda är full med ombyten så hon har när det händer olyckor. Däremot har vi gjort om lite i kvällsrutinerna så hon äter välling en stund tidigare på kvällen, så får hon kissa och borsta tänderna en stund efter att vällingen är uppdrucken. Tillslut så är väl även nattblöjan torr antar jag.

Att klä på sig är hon väldigt stolt över och något som hon värnar stenhårt om. Hon ska klä på sig själv, och så är det bara. Det var bara några veckor sen som hon lärde sig att få över tröjan själv över huvudet, och sen dess så finns det mycket små chanser till att man får hjälpa till överhuvudtaget.

Hon sätter aldrig på sig två likadana strumpor utan det är alltid två olika. Byxor, trosor och tröja hamnar ofta bakochfram och på avigan, men vad gör det? Kläder är ju till för att man i första hand inte ska frysa eller bli för varm, och då spelar det ju ingen roll åt vilket håll byxorna hamnar.

Däremot så tycker jag att den där trotsen, den där förlamande nej-sägaren som helt bryter ihop och skapar kaos, mest kommer fram när hon varit på dagis. Det är som att hon hela dagarna går runt och är snäll och kanske får lite för lite uppmärksamhet än vad hon behöver, så när hon kommer hem och är trött så kan allt, ALLT, vara fel. De dagar hon är hemma tycker jag hennes trots och dåliga humör är mindre. Även fast det såklart blir fler konflikter när man spenderar mer tid tillsammans. Men hon är lite mer sammanhållen och harmonisk när hon spenderar dagarna med mig och Folke.

Att ha en 2 åring är ju i sig ganska utmanande eftersom jag tycker att hon inte kan hantera all vilja och energi som hennes ålder bjuder på. Men nog tycker jag ändå att det är väldigt mysigt med en 2 åring som man kan prata med och faktiskt umgås med. Vi skrattar väldigt mycket här hemma just nu, och det är ofta tack vare Tyra. Hon säger så mycket roliga saker och har så roliga funderingar, livet blir helt enkelt lite roligare med en 2 åring!